Stör ej, jag fotograferar!

(1)

Jag satt intill ett av vattenfallen vid Ryfors idag. Det var underbart lugnt och tyst. En forsärla var på gång att börja posera så fint framför vattenfallet. Det såg rätt så lovande ut för att det skulle kunna bli några trevliga bilder.

Men, efter ett kort tag såg jag folksamlingen… En grupp människor på någon form av guidad tur runt Ryforsområdet. Givetvis stannade också stora delar av flocken uppe på bron över vattenfallet och började peka ned mot mig, där jag satt hopkrupen med mitt 400mm teleobjektiv. Var jag plötsligt ett intressant objekt att studera och förundras över?

Sedan kom de alla ned mot där jag satt, mer än tjugo personer. Jag försökte undvika ögonkontakt, kröp ihop än mer och fixerade blicken mot där jag hade sett forsärlan senast. En forsärla, som givetvis då hade dragit därifrån – skygg och försiktig som den brukar vara.

Plötsligt sa en liten kille ”HEJ!!!” direkt bakom mig, så jag nästan hoppade två meter. Kort därefter böjde killen sig fram mot mig på min högra sida och tittade på mitt ansikte, inte mer än max 50 centimeter ifrån. ”Hej, igen”, han var kanske lite irriterad då jag inte visade någon större entusiasm över hans närvaro… ”Filmar du?”

”Här är det dessutom förbjudet att filma…” Jaha, tänkte jag… Varför det nu skulle vara det, vid ett vattenfall i svensk natur…

Sedan kom en kvinna och ställde sig precis bredvid, helt synlig för forsärlan om den nu eventuellt hade tänkt tanken att komma tillbaka… ”Vill du byta rakt av?” Vadå, undrade jag frågande. Men sedan förstod jag att hon skämtsamt ville byta sin lilla kompaktkamera med min Nikonkamera och det stora telet. Tror jag fick ur mig ett litet försiktigt skratt och skakade lite på huvudet, ville ju inte vara direkt otrevlig. Även fast jag kände att det började bli dags att resa sig opp och argt bröla till hela gruppen att den störde mig i mitt arbete. Och att den skygga fågeln hade flugit iväg på grund av deras högljudda och oförsiktiga närvaro.

Sedan avlöstes kvinnan av en äldre man som satte sig ned på huk vid min högra sida och frågade försiktigt om jag sett något. ”Ja, det fanns en forsärla här som flög iväg”, fick jag bryskt ur mig (men på ett lite mer försiktigt sätt, för att inte vara otrevlig). ”Du har inte sett kungsfiskaren då?”

”Nej, inte idag”, fick jag ur mig. Sedan drog han sig tillbaka med ett leende och några hövliga nick med huvudet.

Men gruppen stod kvar, pratade högljutt och stod rätt bakom mig – bara för att säkra alla omöjligheter för att forsärlan eventuellt skulle tänka på att komma tillbaka.

Sedan kom regnet, och jag kände att det nog var ännu ett tecken på att jag nog hade valt fel dag för att hälsa på forsärlorna vid Ryfors…

Undrade irriterat över varför jag trots dessa extrema störningar, att jag valde att vara förhållandevis tyst och lugn – där jag kanske borde vara tydligare med att markera vad jag tyckte. Men samtidigt borde väl dessa vuxna personer också förstå att de var mer än lagligt respektlösa i sina beteenden. För det borde väl vara upp till dessa personer att själv kunna räkna ut detta, eller?

Var efteråt rätt så irriterad på mig själv, om varför jag alltid måste vara så förbannat mån om att framställa mig själv som lugn och trevlig. Även mot personer som med sådan tydlighet inte visade mig någon som helst respekt.

Är detta ett tecken på nyare tiders beteenden, som jag nu redan blivit för gammal för att förstå?

Funderar på att tillverka en skylt med fet text som lyder: STÖR EJ, JAG FOTOGRAFERAR! Tror jag tar den med mig till Ryfors nästa gång…

(Bild 1 – Forsärla, 2019)

Annonser

8 reaktioner på ”Stör ej, jag fotograferar!

  1. Tyvärr är väl detta inte så ovanligt även du blev sällsynt respektlöst behandlad i detta fall. Det har gått gått så långt att jag för egen del främst siktar på arbetsdagar och bävar när semestertiden närmar sig. Försöker också välja platser som sällan besöks av människor. Vad tjänar det till att sitta att vänta under timmar när det sedan kommer en massa folk som skrämmer det vilda? Skall vi då säga ifrån eller inte? Skadan har redan skett och nästa gång är det andra människor och stör. Varför- som du också säger- fattar man inte att utövaren behöver vara ifred med sina motiv? Denne var ju på platsen först och det finns massor av andra platser att välja istället och vill man av någon anledning hålla till just där fotografen sitter borde man återkomma senare för att se om fotografen avslutat sin aktivitet.

    • Det är lite som jag kan känna, dessutom hade den guidade turen inte behövt påverkas – det hade räckt att ingen kom ut där jag stod. Då hade jag också varit nöjd. De mest nyfikna hade väl fått sitta och vänta tills jag var kvar.

  2. En situation många av oss känner igen oss i, inklusive din reaktion. Något i den vägen hände mig på Island. Jag hade kameran på stativ och fotograferade med lång slutartid när en turist närmade sig med sin mobil i högsta hugg. Han gick fram till min kamera och med sina armar omslöt han stativet och placerade sin mobil alldeles under min kamera för att få en bild i EXAKT samma utsnitt som jag, detta under tiden exponeringen pågick! Turisten kunde lika väl ha ställt sig en halv meter åt endera sidan, det fanns ingen annan där och gott om plats. Han visste säkert inte vad jag fotograferade ens, än mindre varför. Men det var tydligen intressant eftersom just jag stod där. Människan upphör aldrig att förvåna en.

  3. Jag brukar oftast gå min väg om det kommer folk, de är för det mesta ganska respektlösa och dessutom har jag vid flera tillfällen råkat ut för äldre gubbar (aldrig tanter faktiskt) som prompt ska hala upp sin egna kamera och visa och berätta om alla sina egna bilder de tagit och hur ofta de blivit publicerad i lokalblaskan. Detta trots att jag försökt vara så artigt avvisande jag kan, men inte har det stoppade dessa herrar.

    Kanske det beror på att ”alla” fotograferar idag och ingen längre tänker på att det kan vara en yrkesfotograf som jobbar och behöver vara ifred tack vare det? Oavsett tycker man ju att folk kunde visa lite mer respekt, men när det finns de som inte ens drar sig för att filma bilolyckor och liknande som de sedan lägger ut öppet på nätet så är jag inte förvånad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s