Katharsis – om en ny tragedi som nu ska rena naturfotomiljön…

(1)

Så var det dags igen… Ännu en naturfotograf har blivit avslöjad som en fuskare. Denna gång den svenske naturfotografen Björn Persson, som mitt i det hätska avslöjandet snabbt gjorde en ny varudeklaration och började kalla sig konstfotograf istället…

Som om det skulle vara bättre… Möjligen kan det också vara sämre, om man tänker efter lite längre. Som deklarerad konstfotograf är man kanske inte välkommen fullt ut i den karga naturfotomiljön – där allt ska vara så korrekt, avbildande och dokumentärt. Som om samtliga invigda helt plötsligt blev totalt överens om att naturfoto inte längre kan eller bör vara konst…

Eller att konstfoto inte heller kan vara naturfoto. Vi känner stigande inspiration från Donald Trump som ju låter så fullkomligt övertygande när han proklamerar behovet av en mur mellan USA och Mexiko. Måste även vi naturfotografer hänfalla i populism och agiterande proklamera det fruktansvärda när Björn Persson visade sig ha fuskat i en bild som nyligen vunnit en naturfototävling? Någonstans i Afrika.

Och plötsligt blev Björn Persson ett stort otäckt hot mot den svenska naturfotovälfärden, på samma sätt som muren mot Mexiko ju ska skydda den annars så välmående amerikanska välfärden…

(2)

Jag kände inte alls till Björn Persson sedan tidigare, det var för mig ett helt nytt namn. Och elefantbilden som han hade manipulerat, det var en bild jag heller inte hade sett tidigare. En elefantbild som i sin karaktär är allt annat än dokumentär eller avbildande. Den känns mer experimentell, med tydlig vinjettering av ljuset – och färger som mer hade ett visuellt värde än att vara naturliga. Om det nu hade varit så att fotografen inte hade gjort sina justeringar eller ändringar i Photoshop, så hade jag direkt misstänkt att fotografen hade arbetat med andra fotografiska experiment som pjattning under exponeringen – eller att använda olika filter framför objektivet.

Med andra ord; det var omöjligt att uppleva bilden som dokumentär eller avbildande. Hela bilden andas något helt annat; mer som en personlig bildtolkning av en elefant. Från en naturfotograf med mer konstnärliga ambitioner, än att vilja göra korrekta illustrationer direkt hämtade från naturen.

Däremot föll fotografen hårt, då han hade lockats att lämna in den till en naturfototävling. Fy och fy…

Dessutom hade han fräckheten att vinna med bilden – vilket ju per automatik kan provocera en och annan kollega, som fortfarande verkar tro att en naturfototävling kan vara lika rättvis som ett stafettlopp i OS utan dopade löpare…

(3)

Som om naturfoto eller konstfoto någonsin kan jämföras med sport, eller att naturfototävlingar har som ambition att alltid få fram helt rättvisa resultat, där den bästa bilden verkligen är den som vinner. Ungefär som i Eurovision, där vi alla redan vet att Cypern alltid ger 12 poäng till Grekland och Grekland alltid ger 12 poäng till Cypern. Oavsett vilka låtar de tävlar med…

Media andas en ny skandal och slänger sig över nyheten med granskande journalister. Flashback tar sig några rejäla klunkar Red Bull och får nya vingar – och Fotosidan slår till med feta rubriker. Det startas forum, det diskuteras och man börjar närma sig läget när det är dags att kölhala Björn Persson. En svensk naturfotograf som nu snabbt ändrade sin profil, började kalla sig konstfotograf och tyst gled undan den aggressiva folkmassan.

Kvar sitter den svenska naturfotovälfärden och sliter sitt hår. Nu när man äntligen hade fått vittring på en ny skandal – en ny Terje att häckla och idiotförklara långt in i framtiden. En ny persona non grata.

Möjligen blir det bara ett litet trauma – i en naturfotovärld där det blir allt viktigare att vinna. Antingen själv, eller genom att knäcka någon annan!

(Bild 1 – Cross processing, 2019)
(Bild 2 – Isljus, 2017)
(Bild 3 – Tornseglare, 2019)
(Bild 4 – Gäspande hare, 1998)

(4)

Annonser

Tornseglare, från idag…

(1)

Har hittills idag varit lite motigt med fotograferingen av tornseglare. De har inte helt velat samarbeta – flygningarna har varit på fel plats, där jag varit och väntat har det varit lugnt. Det har hittills enbart blivit enstaka bilder – och givetvis ett större antal bilder på enbart blå himmel…

Har ju några bildidéer som närmast verkar omöjliga att uppnå – men skam den som ger sig…

Detta är en av dagens bilder; men Pentax K5, 250mm, bländare 16, 1/640 sekund och 200 ISO.

(Bild 1 – Tornseglare, 2019)