Propaganda…

(1)

Det är en speciell känsla att få höra beskrivningar om en själv, där man automatiskt undrar varför man väljer att beskriva mig på just det sättet. Att få höra om samtal mellan andra naturfotografer om hur man väljer att beskriva just mig. Om hur jag var en god vän och kollega; som om jag inte lever längre. Eller hur jag var en god pedagog, när jag höll mina fotokurser – som om jag har slutat undervisa och hålla fotokurser.

Eller så får man höra undrande frågor om jag fortfarande är aktiv som naturfotograf, om jag fortfarande fotograferar…

Samtidigt så har jag inte en enda gång i livet vänt ryggen till en vän och kollega, jag har även aktivt aldrig pratat illa om andra för att få egna fördelar. Jag har aldrig slutat fotografera – utan det är faktiskt så att jag fotograferar mer än någonsin. Inte har jag heller slutat undervisa eller föreläsa.

Dessutom har intresset för mina bilder och mina tankar kring mitt bildskapande ökat efterhand. Inte minst ser jag detta i antalet besök här i bloggen – även fast antalet kommentarer inte är så stort, så har jag rätt många besökare dagligen. Jag har vidare många vänner på Facebook, fast jag har ett privat konto. Dessutom ett troget antal följare på Instagram, utan att jag varken ”taktikgillar” andras bilder eller marknadsför kontot.

(2)

Man väljer att prata om mig i termer som inte stämmer, fast man alldeles utmärkt vet att det inte är korrekt. Kan man kalla det för propaganda, eller möjligen ”fake news”? Vilket då automatiskt får mig att undra ”varför” man då väljer att göra det.

Varför väljer man att säga att jag ”var en god pedagog” – och sedan när det i samtalet kommer fram från en annan att jag fortfarande är det. Och att denne person gått ett flertal kurser för mig under senare år; att man då stelnar i ansiktet och blir nästan vit…

Och att jag var en god vän, fast jag inte var den som vände ryggen…

Att andra fotografer och kollegor väljer att prata om mig på detta sätt; att man medvetet presenterar mig på fel sätt, eller plötsligt verkar vara ointresserad eller okunnig… Fast man kollar upp det mesta som jag gör här i bloggen – och även följer mig på andra ställen…

Visst är det fascinerande?

(Ett stort tack till de goda vänner som vågar stå upp för mig och inte anpassar sig efter det de ser och hör från andra)

(Bild 1 – Det som göms i snö…, 2018)
(Bild 2 – Genomlysning, 2018)
(Bild 3 – Grön sol, 2018)

(3)

Annonser

10 reaktioner på ”Propaganda…

  1. Ja, du Terje! Om man kommit upp på höga höjder i sitt kändisskap bli fallet hårt om man gör bort sig. Det tar tis att bygga upp ett förtroende och det kan raseras på ett ögonblick. Somliga har svårt att förlåta och glömma något de upplever som en oförrätt. Du har straffats hårt för dina lögner och ändå står du rak och försöker se det positiva. Det gillar jag.
    Glöm de som inte kan förlåta och talar illa om dig. Det viktigaste är att du kan förlåta dem deras oförstånd och att du därmed kan förlåta dig själv.
    Men visst är det intressant hur olika vi människor kan reagera!

    • Jo Monica, jag vet tyvärr så innerligt väl. Om hur det fungerar och har fungerat. Själv har jag gått vidare, man kan när jag får ny information inte låta bli att fascineras över hur andra fungerar – och varför. Det är svårt att glömma personer som var goda vänner (trodde jag), men annars har jag med åren blivit rätt så luttrad. Och jag tänker positivt och framåt. 🙂

  2. Ja, gode tid. Människan förnekar och förändrar sig aldrig. Du har säkerligen en större skara vänner och beundrare än det motsatta men dessa senare skaver rätt rejält, även för mig och många andra som står vid sidan av och ser på. Tilltron till människan får sig en törn. Men det är nog viktigt att hålla fast vid sitt ärliga uppsåt för det segrar till slut.

    • Jadu, vad man kan göra vet jag inte. Annat än att acceptera, tänka positivt och mest av allt vara sig själv. Med tiden så löser det dig nog, som det brukar göra. Men att även belysa problemet, med förhoppningen att flera förstår och kan ta avstånd från det. Och kanske själv undvika att trilla det; att själv göra misstag som jag gjorde, men även inte behandla andra illa som jag blivit behandlad.

      • Att benhårt gå sin egen väg, att inte vika sig en tum för vinden tror jag starkt på. Klart man kan försöka undvika att begå misstag men ibland märker man inte misstaget förrän det är för långt gånget, man är mitt uppe i det eftersom vägen ledde dit. Men det rättfärdigar inte andra att behandla dig som de gjort, i synnerhet inte som de inte är personligen drabbade. Under hösten har jag läst en kurs i filosofi på Folkuniversitetet och där blev jag bekant med en slags anti-gyllene regel som är uppiggande: du ska inte behandla din medmänniska som du själv inte vill bli behandlad. Jag kom att tänka på den när läste den sista meningen i ditt förra svar ovan.

  3. Det måste kännas rätt obehagligt att vara utsatt för detta. Och en märklig känsla att bli beskriven på det viset, som någon som varit och inte är. Intressant att vissa väljer den vägen, men så är ju det viktigaste för en del att synas och få egna fördelar.
    Tråkigt att de inte lägger sin energi på annat, både för dem själva och för dig. Men vi är en trogen skara följare här också som uppskattar dina bilder och jag tänker att den stadigt ökar efter tid. Jag har iallafall dig och dina bilder att tacka för mitt egna intresse och tafatta försök att fotografera, en stor inspirationskälla.

    • Tack så jättemycket Lena! 😀
      Det är väl en viktig orsak till varför naturfotomiljön inte blivit mer öppen än vad den är, och att bildspråket så lätt fastnar i de samma spåren.

      Jo, jag ser ett växande intresse där ”hela paketet” får allt större sammanhang – och där räknestycket går ihop för att jag allt som oftast får prata klart. Och där frågorna också blir alltmer intressanta. 😊

  4. Detta är en stark artikel Terje, som också berör. Du sätter verkligen fingret på många intressanta punkter i den. Jag undrar också varför man överhuvud taget väljer att uttala sig nedlåtande om någon man uppenbarligen inte längre verkar veta speciellt mycket om?!

    Visst är vi en ganska stor skara nu som följer dig och dina bilder här på din blogg och även på sociala medier. Nog tycker jag att det är självklart att man står upp för en vän om det behövs! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s