(1)
Det började under förra söndagen, när jag satt på utställningen jag och en vän har här i Mullsjö och samtalade med en bergensare på genomresa, som jag kände hur jag fick ”sandpapper” i halsen. Tänkte att det kanske var så att jag hade reagerat på AC:n i lokalen, då det kom så plötsligt. Var sedan en runda i Mullsjöskogarna under söndagskvällen, då jag fotograferade flugsnapparen i förra inlägget här i bloggen. Men sandpappret i halsen ville inte ge sig. Kände också att jag började få ont i öronen…
Under måndagen lyckades jag hålla mig någorlunda igång med hjälp av Ipren och vitamindrycker. Men under eftermiddagen på måndagen klappade jag ihop. Sedan var det kört!
Mycket hög feber! Sov sedan i sträck i femton timmar, yrade, svettades, frös och skallrade tänder (trots tropisk värme).
Men nu är jag bättre. Inte helt återställd, så jag får lägga band på mig och inte göra för mycket. Igår var jag lite för optimistisk; tvättade bilen och handlade – vilket gav ett återfall under kvällen och natten till idag. Så nu blir det att ta det lugnt, så jag blir pigg och kry igen. Förhoppningsvis rätt så snart.
Blir nog en tur ut idag, enbart för att slappa (fast kameran följer så klart med, men mer som ett bihang)…
Vill ju inte att det utvecklar sig till Mycoplasma eller lunginflammation…
(Bild 1 – Lungört, 2014)
Terje Hellesø 
God bedring Terje! Skogen drar ingen steder. Den er der når du blir i form igjen.
Jo, jeg vet. Men det er så fryktelig kjedelig å være syk. Å høre tårnseilere og storlom utenfra gjør det ikke lettere… Men jeg forstår deg og tack skal du ha Børge! 😀