Jag saknar fotografins betydelse i fotomiljön…

(1)

Jag har startat ett diskussionsforum på Fotosidan, med lite av mina tankar om hur det numera ser ut på Fotosidan. Men också i fotomiljön i stort, i våra fototidningar och även i fotoklubbarna.

Kanske skjuter jag över mål; att de flesta nog inte kan eller vill förstå mina tankegångar. Men jag hoppas det kan bli en intressant diskussion, som möjligen kan leda till något.

Mitt första inlägg i tråden:

Jag har några funderingar som jag känner att jag måste ventilera här på Fotosidan, just för att Fotosidan på flera sätt är en central mötesplats för fotointresserade personer. Eller har det ändrats under senare år?

Varför är det så lugnt vad gäller bilddiskussioner, jämfört med hur det var under Fotosidans första år? Jag har tittat runt på olika medlemmars bilder och förvånats över det stora antalet bilder (och riktigt bra sådana) som inte får några kommentarer. Bilder som publicerades för flera år sedan. Är kanske Fotosidan överspelat som plats där man kommenterar varandras bilder, till förmån för eventuellt Facebook och Instagram? Under de första åren kunde bilder få både 50 och 100 kommentarer relativt snabbt, vilket verkar vara en omöjlighet numera.

Varför handlar stora delar av nyhetsflödet på framsidan om olika nyheter inom fotoprylar? 8 av 10 nyheter är idag prylinriktade. Var finns alla utställningar, nya fotoböcker, intervjuer av olika fotografer, tips om teveprogram med fotoinriktning – om det som handlar mer om fotografi än fotoutrustning?

Jag förstår att Fotosidan inte kan vara något annat än det medlemmarna själv gör Fotosidan till; men jag tycker mig ha sett att de fotografer som hellre vill prata om bilder söker sig mot andra kanaler. Kanske för att Fotosidans profil kanske inte passar längre?

Läser jag här i forumen så handlar nästan allt om fototeknik eller prylar i någon form. Jag tänker inte kritisera de som hellre vill diskutera prylar än bilder, och där många inte ens har några bilder att visa i sin profil. Men jag undrar var alla de andra diskussionerna tagit vägen. För att få lite mer balans, helt enkelt. Eller är det så att jag önskar något som är malplacerat, då de flesta helt enkelt tycker att prylarna och tekniken är det mest intressanta?

Själv köper jag inga fototidningar längre – och har inte gjort detta under de senaste 8-9 åren, av samma orsak. Det blir för mycket prylar och teknik, nästan inget om fotografi i sig.

Min mening är inte att gnälla, utan jag sitter här med många frågor och undringar över varför det blivit så.

Visst kan det väl få förekomma nyheter om fotoprylar, men iallafall inte till mer än femtio procent. Tycker jag. Så bli alla nöjda, kanske?

Och visst kan jag undra över de medlemmar som hela tiden slänger sig över nyheterna från Nikon och Canon, som verkar ha en både stor och tung fotoryggsäck – men av någon märklig anledning inte verkar fotografera, då de aldrig verkar ha några bilder att visa fram…

Jag får sedan några kommentarer, vilket fått mig att skriva ett kompletterande inlägg:

Jag kan tyvärr också se (men inte förstå) att Fotosidan nog inte längre är en mötesplats för att bland annat diskutera bilder. Det ser man även i annat, då den fotografiska bilden (och fotograferna) alltid verkar spela andra fiol. Fokus på fotografi som ett spännande helhetsfält finns nog inte, i alla fall inte nu längre. Något jag även ser är problemet i fototidningarna.

Däremot är fenomenet inte nytt, egentligen. Jag kan inte låta bli att tänka på den utmärkta tidningen Sweden Rock Magazine. En tidning för musikälskare, mer än för musiker. Detta fast jag nog är övertygad om att rätt många musiker också läser den. En tidning mer eller mindre helt fri för tester av olika gitarrer, utan fokus ligger helt på musiken. Inte vad musikerna använder för prylar.

Här finns nyheter om olika band, mängder av annonser på olika konserter – och kronan på verket med mängder av recensioner av nya skivor. Som om en fototidning skulle vara helt fri för tester/nyheter om olika prylar – och helt fokusera på fotograferna, nyheter om fotograferna, annonser på utställningar/föreläsningar /fotokurser/fotoresor – och sedan kronan på verket med mängder av sidor med recensioner av alla de nya och spännande fotoböcker som kommer ut. Inte enbart i Sverige, utan även globalt.

Är det en smått utopisk tanke att Fotosidan även skulle kunna vara en sida på nätet med denna typ av material? Eller är vi i fotomiljön redan invanda sedan många år på att det ska handla om teknik och prylar – med kanske något enkelt och standardiserat fotografporträtt lite då och då?

Önskar vi inte detta, för att vi helt enkelt inte har fått uppleva att en mötesplats kring foto även kan vara allt detta – alltså så mycket mer än vad det är idag?

Rent ekonomiskt är jag övertygad om att det skulle utvidga marknaden av annonsörer; men mest av allt så skulle man få många fler aktiva medlemmar (och kanske få tillbaka många duktiga fotografer som medlemmar som söker sig längre upp i fotografin än till prylarna, och dessutom kanske redan lärt sig både exponera och komponera).

Fotografi handlar om så mycket mer än att veta vilka nya prylar som kommit ut, eller att lära sig grunderna i foto – det handlar kanske ännu mer om upplevelser, inspiration och eftertanke. Glädjen över att fotografera är väl mycket större, än att testa en ny pryl eller att lära sig exponera/komponera.

Är min jämförelse med musiken inte helt kurant; helt enkelt för att fotomiljön enbart består av fotografer, medan musikmiljön består av så mycket mer än musiker. Att antalet musiklyssnare är så mycket större?

Eller kan mina enkla tankar vara en viktig signal till att fotografin skulle kunna uppnå ännu större höjder, om den inte enbart tänkte på fotograferna – utan även på de som genuint gillar fotografi?

Skjuter jag över mål här, eller kan ni förstå vad jag menar – och önskar?

Vi får nu se efterhand om det kommer flera kommentarer (än så länge har det varit rätt så låg aktivitet). Kanske för att mina tankar inte är så intressanta?

Edit: Ser nu att det är omöjligt att kunna läsa denna tråd utan att vara inloggad som medlem. Undrar varför det tyvärr är så, då andra trådar inom andra ämnen kan läsas utan att vara inloggad… Men ni kan läsa mina inlägg här, och är ni inte medlem så kan ni välja att kommentera här i bloggen – då jag tycker att ämnet borde intressera alla som finns i fotomiljön i någon form.

(Bild 1 – Öde, 2018)

Annonser

4 reaktioner på ”Jag saknar fotografins betydelse i fotomiljön…

  1. Foto Tekniska Sällskapet??? Känner igen det här väl efter att sålt Hi-Fi i Göteborg i över 40 år. (ja rätt mycket norsk Hi-Fi!!) Prylarna är alltid mer intressanta än själva upplevelsen. Alla är på jakt efter något nytt och det senaste verkar alltid ha mer potential än det som var nytt för ett halvår sedan, så håller det på år efter år. Ända tills ”någon” hittar en riktigt gammal dyr förstärkare från 1950-60 tal som inte längre går att få tag på- då låter den såååå bra…. trots att den ”passerats” av utvecklingen hundra gånger om!

    Ljudgurus fanns det gått om som visste precis vad som lät bra(efter att studerat de tekniska specifikationerna!) Hur det verkligen låg till avslöjades vid en blindtest med medlemmar ur Ljudtekniska sällskapet med tunt draperi framför högtalarna och ljussättning som omöjliggjorde synintryck.

    De självklara skillnaderna var plötsligt inte alls självklara! Knappast någon i juryn ville komma med utlåtanden. Tänk om ”fel” produkt i själva verket lät bäst?

    Foto branschen är naturligtvis något som inte helt kan jämföras med musik. Bildkonst är trots allt mer påtagligt och statisk än musik, klanger och tonspråk försvinner efter tiondelar av en sekund och ersätts med nytt i ett oupphörligt flöde som inte kan backas för minnet och där varje individ har olika hörselkurvor och associerar till vitt skilda ramar. Likväl går det tekniska igen, tron på att ”rätt” teknik skall kunna ge ägaren av fotoutrustning den perfekta bilden.

    När det gäller foto tycker jag personligen att vi istället skall begränsa det tekniska åt ”fältteknik” hur ljuset träffar ett objekt under dagen och vad som händer med bildvinklar och ljusinfall genom brännvidd o.s.v. så att dessa erfarenheter och möjligheter kan spridas som en grund för egna studier och tankar. Låt oss främst nöja oss med den delen och diskutera sedan bild språket, det en fotograf ofta förmår utveckla om man praktiserar återkommande. Då blir det bättre bilder inte med den senaste utrustningen i garderoben, det är min personliga uppfattning.

    • Tack så mycket Tomas! 🙂
      Ja, tyvärr är det så. När jag ser tillbaka på hur det varit genom åren så verkar prylhysterin vara jämnt hög. Kanske är det dock så att det kan verka som den ökat något, mest för att fotograferna lägger ännu mer tid på att uppdatera sig. Givetvis för att nyheterna kommer i ännu tätare intervall. Men om jag ska göra ett nyktert konstaterande så är det faktiskt så att bland de fotografer som byter/uppdaterar sig mest och oftast, där är även genomsnittskvaliteten på bilderna också lägre. Kanske för att de lägger för mycket fokus FRÅN själva fotograferandet, som ju är det bästa för att utveckla sig. Det verkar även så att bilderna i sig är sekundära, otroligt nog. Och jag som trodde att man mätte fotografens nivå i bildmaterialet och inte i utrustningens aktualitet/prisnivå… 😉

      • Ja det är befriade att du själv använder äldre utrustning och i flera fall avsevärt billigare verktyg.
        Även om det finns en del undantag så häpnar man ändå över antalet fotografer som reser mellan kontinenter med maxad teknik och avbildar vilda djur rakt framifrån i platt medljus. Bilder som dessutom redan är tagna!

        Inte ens en profil bild på viltet eller intressant ljussättning, händelse eller bimotiv utan helt enkelt porträtt där det enda som fattas är: kan jag få ett leende tack! Rena djurparken således.

        • Under alla år så har jag varit en motståndare till konsumtionssamhället – bland annat köper jag aldrig nytt till utrustningen innan något slitits sönder. Under de analoga åren var mitt krav att kameror skulle räcka i tio år. Detta håller jag även idag. Inom närmsta åren blir det några nya kameror, kanske även ett nytt tele och möjligen en ny vidvinkel. Men annars har jag det jag behöver.

          Jag tror mycket handlar annars om otålighet från fotografernas sida, det gäller att komma fram snabbt. Ha det bästa i utrustning och åka till de bästa motiven på de finaste platserna. Några år senare är de flesta borta igen, de har tröttnat och gått vidare till något annat. Med ett långt tidsperspektiv i fotomiljön ser man detta, så personligen bryr jag mig faktiskt inte. Utan jag lägger all fokus mot bildskapandet, nya bilder – utveckla bildspråket. Här blir man aldrig utlärd, utan kan gå vidare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s