Mer adjektiv inom naturfotografin…

(1)

Det råder brist på adjektiv inom naturfotografin…

Vi sliter ut det vackra, trolska, spännande och intressanta. Vi missuppfattar det surrealistiska, som en allmän beskrivning på bilder som är lite mer udda och annorlunda. Några av oss har läst på lite extra och använder suggestivt och sublimt

Men det brukar tyvärr oftast bli utslitna begrepp och beskrivningar, vilket sällan gör oss överraskade eller engagerade

Den mer dokumentära delen av naturfotografin arbetar ofta mot det avbildande, realistiska och ovanliga. Ibland blir det bilder som är mer abstrakta än konkreta, men mallarna är och faran för att bli trendig är överhängande.

(2)

Får naturbilder var mer subjektiva än objektiva? Får man då kanske också vara mer subjektiv än alla de andra subjektiva uttrycken? Får man fullt ut vara abstrakt, så långt att bilden blir nonfigurativ?

Får naturbilder vara tråkiga och alldagliga? Eller för den delen extremt triviala, så att de blir märkligt fascinerande?

Visst dyker det upp naturbilder lite då och då som är humoristiska, men det sker alldeles för sällan. Vad med att göra ironiska bilder, eller sarkastiska eller satiriska?

Får naturbilder vara äckliga, motbjudande eller förskräckliga?

(3)

Många naturbilder är romantiska eller nationalromantiska, vi kan också vara lite mer trendiga och göra impressionistiska eller expressionistiska bilder. Men vågar vi vara futuristiska eller avantgardistiska?

Vi vill gärna att våra bilder ska ha en koppling till det realistiska, men får våra bilder vara orealistiska – och istället för det logiska så söker vi oss mot det ologiska eller prelogiska?

Måste en naturbild vara naturlig? Eller kan vi även göra onaturliga naturbilder?

Får naturbilder vara fantasifulla, sagolika, overkliga eller äventyrliga?

(4)

Vad med att göra aktiva motiv mer passiva, eller passiva motiv mer aktiva? Eller att det extremt vanliga får blir ovanligt?

Varför inte våga göra bilder som är motbjudande, skrämmande eller hotfulla? Ibland kan man också fascineras över det extremt banala, det som absolut alla kan se och ha ett förhållande till. Men på ett så banalt sätt att det blir engagerande.

Kan man göra naturbilder som är tidlösa?

Är alla naturbilder inom mallen för klassisk musik, pop eller dansband? Finns det naturbilder som är mer jazziga, bluesiga, punkiga eller rockiga?

(5)

Hur ser mer moderna naturbilder ut? Kan man vara gammalmodig eller motsträvig?

Kan naturbilder var annat än söta? Vad med naturbilder som är bittra, negativa och pessimistiska? Hur ser fula naturbilder ut?

När blir en naturbild misslyckad? När fotografen missat exponeringen, skärpan eller motivet? Kan misslyckade bilder bli lyckade?

Och när kan vi utmana vår självbild och göra bilder som inte måste vara imponerande? Finns det bilder som är mer ärliga och personliga?

När blir naturbilderna opersonliga?

(6)

Visst blir älgtjuren mäktig och majestätisk – men kan bilder även visar något mer karakteristiskt? Kan en ilandspolad död manet vara vacker? Eller visar bilden något oroväckande inför framtiden. Hur tolkar vi den röda himlen?

Och hur upplever vi egentligen de olika färgerna? Det röda, det gula och det gröna. Vad med det blåa, det bruna och gråa. Kan naturbilder innehålla stora svarta ytor, eller nästan enbart bländande vita?

Hur upplever vi underexponerade eller överexponerade naturbilder?

Måste alla naturbilder vara aktuella och nygjorda? Kan äldre naturbilder vara lika viktiga?

(7)

Får vi vara politiska med våra naturbilder, eller förväntas vi alltid vara mer diplomatiska och neutrala?

Kan man göra idiotiska naturbilder?

Får vi även vara elaka?

Varför finns det så få svartvita naturbilder, egentligen?

Varför är de flesta naturbilder skarpa, när de oskarpa bilderna kan vara mer lekfulla? Måste vi alltid vara så vuxna eller mogna i våra attityder, när det kan vara befriande med att vara barnslig och omogen?

 (8)

Tänk vad mycket som naturen kan innehålla, om vi bara kan bli bättre på att se och tolka. Bättre på att våga visa oss själva i bilderna; att kanske våga vara mer konstnärliga, på riktigt…

Jag tänker i alla fall fortsätta mer att utforska adjektiven i mitt naturfotografiska bildskapande. Att våga vara mig själv, ta de nödvändiga riskerna – att inte alltid måste framstå som erfaren och seriös.

När bilderna kan bli mer fascinerande om jag vågar vara både mer öppen och nyfiken. Kanske blir bilderna mindre förutsägbara?

Fritt fram för mer adjektiv inom naturfotografin!

(Bild 1 – Skog, 2018)
(Bild 2 – Myrdetalj, 1993)
(Bild 3 – Dödens flykt, 1988)
(Bild 4 – Dödens flykt, 1988)
(Bild 5 – Sångsvan, 1989)
(Bild 6 – Älgtjur, 1987)
(Bild 7 – Manet, 1993)
(Bild 8 – Natt, 1995)
(Bild 9 – Gissa vem?, 1993)

(9)

Annonser

2 thoughts on “Mer adjektiv inom naturfotografin…

  1. Gedigen lista och finurligt skriven. Här kommer ett till ”världsklass” men det kanske bara jag som använder det 😉
    /Christer K
    Och Gott Nytt År! Förresten… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s