Rasmus…

(1)

En bild på en räv jag mötte vid Henninge i södra Hälsingland i augusti 2005. Det blev ett riktigt nära och oförglömligt möte, där jag visat ett antal bilder tidigare här i bloggen.

Jag gav räven namnet Rasmus, helt enkelt för att mötet blev något utöver det vanliga. Tyvärr fick det ett tråkigt avslut, en vecka senare återvände jag till platsen och hittade Rasmus trafikdödad vid vägkanten…

Rasmus lever nu kvar i mina minnen och bilder.

(Bild 1 – Rasmus, 2005)

Annonser

Solnedgång på Sven Johns udde…

(1)

Under åren jag bodde i Ängelholm i Skåne var jag ofta ut till Skälderviken och Sven Johns udde. Särskilt i kvällsljuset och under lite blåsigare dagar. En storm vid udden var ofta en speciell upplevelse.

Denna bild är från en blåsig kväll, i den friska vinden var det stundtals förrädiskt att vistas precis där vågorna drog in över stranden. Plötsligt kom det en större våg som sköljde över fötterna…

Kameran var rätt så klibbig efteråt, på grund av alla salterna som virvlade runt i den friska havsluften.

(Bild 1 – Solnedgång, 1993)

Hitta Nemo…

(1)

Under 1985 och 1986 var jag ofta till Akvariet i Bergen för att fotografera olika fiskar och andra undervattensdjur. Denna bild på Nemo är därifrån, med Nikon F3 och 105mm. Filmen var Kodak Tri-x, en fantastisk svartvit film som nog blev en av mina mest använda under de analoga åren.

(Bild 1 – Hitta Nemo, 1986)

Skymning vid Hamningberg…

(1)

En bild från en av Europas nordligaste och östligaste platser, utanför Vardø i norra Norge. Platsen ligger på norra sidan av Varangerhalvøya. Här råder arktiskt klimat och inga träd. På sina håll är det rena månlandskapet. Ett eldorado på landskapsfotografen.

Jag minns så väl detta tillfälle 1984 där jag även kunde få uppleva mer sällsynta fåglar som vitvingad trut, vitnäbbad islom, alförrädare och praktejder.

Det blev inte många fågelbilder dock, då jag i första hand valde att koncentrera mig på det fantastiska och speciella landskapet. De flesta fåglar var heller inte så värst samarbetsvilliga…

Bilden gjorde jag med Nikon FE och 28mm. Avtonat gråfilter över bakgrunden. Filmen var Kodachrome 25 och slutartiderna var rätt så långa – oftast några sekunder och även längre.

Under 1984 började jag även utveckla mina tankegånger kring mönsterupprepning, för att få fram bilder som bildbetraktarna ett antal upplevelser efterhand som man studerar bilderna. Om jag säger ”ögonpar”, förstår ni då vad jag menar. Glöm inte att detaljstudera bilden, för att kunna se hur jag tänkt.

(Bild 1 – Skymning, 1984)