Kloka ord…

(1)

Genom åren har jag letat efter citat från olika fotografer, citat som ur sina sammanhang kan bli riktigt roliga att läsa… Bjuder här på några av dessa ”kloka ord”… Hoppas ni har samma humor som jag har…

Människorna irriteras av fotografer och låter sig inte lätt fotograferas i det dagliga livet. 6×6-formatet och ljusschaktet är därför den idealiska lösningen: man fotograferar så att säga obemärkt runt hörnet!  (Emil Alfter i Hasselblad nr. 61 – december 1979)

Låt oss säga att jag inte blivit helt förvirrad av färgens estetik men jag anser att den har en stor sensualitet – som jag för övrigt inte behärskar, men som verkligen existerar. Nu fäster jag större uppmärksamhet vid ljuset och jag komponerar noggrannare… Och så har jag köpt en färg-TV, som jag kom på att jag saknade.  (Martine Franck i Aktuell Fotografi nr. 4 – 1979)

Det är lätt att håna naturfotografen. Iklädd plastbyxor kasar han omkring i våtmarker och lergölar med ett fånigt flin om läpparna, ruvar i hembyggda gömslen dagarna i ända, eller jagar artdokument i den så kallade trehundraklubben. Han konverserar gärna och lyriskt om bästa läskydd vid fotografering av mosskrypare, och tävlar om bästa älg- och sälgbild.  (Cecilia Sundholm i Fotografi nr. 6 – 1994)

Det krävs ofta ett visst röjande för att jag ska kunna ställa stativet på plats…  (Lars Sehnert i Fotografi nr. 7 – 1996)

I min fantasi framstår Moder Jord som en ganska mullig kraftfull kvinnovarelse, och att se odlingslandskapets rundade höjder och svackornas hemlighetsfulla skuggor är en estetisk och sensuell höjdpunkt!  (Peter Gerdehag i FOTO nr. 10 – 1996)

Välj ditt motiv med omsorg så att det har förutsättningar att framhäva de olika årstiderna…  (Bengt Hedberg i FOTO nr. 6 – 1994)

Naturstilleben gör sig inte riktigt i ett bildarkiv, men de ger en fin naturkänsla, tycker jag.  (Claes Grundsten i Aktuell Fotografi nr. 3 – 1987)

Använd stativet och sikta in den rätta bildvinkeln. Det blir alltid intressanta motiv.  (Björn-Eyvind Swahn i Aktuell Fotografi nr. 11 – 1985)

Det går åt en och annan kamera när man ger sig ut längs den norska kusten eller upp i fjällvärlden och in under forsarna!  (Jørn Bøhmer Olsen och Rolf Sørensen i Aktuell Fotografi nr 1/2 – 1987)

Att ställa in skärpan är nog den allra första regel man får lära sig när man börjar fotografera.  (Anna Clarén i FOTO nr. 11 – 1999)

(2)

Landskapsfotografen upptäcker snart att ljuset förändras snabbt och därmed hela bildresultatet.  (Rune Jonsson i FärgFotoskolan del 13, Aktuell Fotografi nr. 1/2 – 1981)

Det kan vara mycket svårt att ställa in skärpan om man famlar runt i nattmörkret och bara skymtar motiven.  (Terje Hellesø i Aktuell Fotografi & FOTO nr. 10 – 1993)

Du har ett X-, ett Y- och ett Z-värde – med andra ord ett rum. Du definierar diverse punkter, skapar höjd på landskapet och olika formationer. Sedan sätter du en havsnivå och lägger över en himmel.  (Runar Storeide om glädjen vid digitalfotografering i Fotografi nr. 7 – 1996)

Så fort en fågel sträcker på sig och flaxar surrar kameramotorn. Alltid lika spännande att ta actionbilder!  (Jarl von Schéele i FOTO nr. 4 – 1998)

Ta fler bilder! Och ännu fler. Jag träffar ofta unga fotografer som kommer och visar sina kollektioner, och när jag vill se fler har de inga att visa. Erfarenheten säger att innan bilderna blir riktigt bra måste man ha tagit tusen och åter tusen bilder. Det finns inga genvägar. Men man behöver inte åka till OS eller VM, det går lika bra med lokala tävlingar. Ta bara en helvetes massa bilder!  (Steve Powell i FOTO nr. 3 – 1995)

Det sköna med de mulna dagarna är att man kan jobba hela dagen. Personligen är jag allergisk mot det hårda mitt-på-dagen-ljuset, så mulna dagar passar mig perfekt.  (Roine Magnusson i FOTO nr. 12 – 1998)

Måla långsamt och håll reda på var du varit. Det är lätt att måla dubbelt.  (Per Birger Olsson i FOTO nr. 1 – 1999)

Varje dag kostar pengar, framför allt utomlands, och det är bara att acceptera den situation som råder då man kommer till en plats.  (Hans Strand i FOTO nr. 1 – 1999)

Jeg har aldri vært særlig opptatt av biler. For meg er en bil en ting jeg setter meg inn i og som frakter meg til det stedet jeg vil. Utover det er jeg fascinert av billakkens speilingsegenskaper og alle linjer og former et bilkarosseri har i seg.  (Jan Magnus Reneflot i Naturfotografen nr. 3 – 1999)

Många tror att ju längre in i vildmarken de går desto bättre blir bilderna, men det finns inga garantier för det…  (Robert Glenn Ketchum i Fotografi nr. 3 – 1996)

Jag gjorde väldigt många tekniska misstag, och varje gång när jag avslutat ett arbete tog jag mig en titt på dem. Om det var några jag tyckte om, inlemmade jag dem i min så kallade stil.  (Deborah Turbeville i Fotografi nr. 1 – 1998)

(3)

Många konstnärer och vetenskapare som vill förföra inspirationens musa tror att knepet ligger i att svettas mycket och länge, dvs att anstränga den medvetna delen av personligheten tills det slutligen ramlar ner ett mynt (eller kanske rentav ett äpple…).  (Cecilia Sundholm i Fotografi nr. 5 – 1994)

Många menar att konsten är meningslös. Men jag tycker att det är en stor, jävla nytta med konsten just för att den faktisk är terapeutisk.  (Annika von Hausswolff i FOTO nr. 10 – 1999)

Jag vill veta att ingen ska kunna komma och klaga på att jag slarvat – det finns en stor trygghet i att veta att jag sitter helt säker när det gäller kvaliteten på det jag lämnat ifrån mig.  (Andreas Lind i Fotografi nr. 1 – 1998)

Ändå är det väl få som bävar för den dag då älghuvuden kommer att kunna monteras på bäverkroppar och sparvarna blir bortcensurerade? Djuren är redan så perifera att det inte spelar nån större roll om man manipulerar med dem i bild. Politiker däremot… Voj voj.  (Cecilia Sundholm i Fotografi nr. 6 – 1994)

När ska miljörörelsen ta klivet in i fotolabben, undrar jag ängsligt då jag vacklar ut ur mörkrummet med huvudvärk och illamående.  (Ann Andrén i FOTO nr. 5 – 1999)

Jag tycker själv inte att jag är svår att samarbeta med, men kan hålla med om att jag tidvis har varit svår att få tag i. Kanske har de inte haft alla mina telefonnummer…  (William Eggleston i FOTO nr. 5 – 1999)

Jag är övertygad om att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors sätt att fotografera och särskilt då naket eller mindre påklätt.  (Erica Lindblom i FOTO nr. 6 – 1999)

Jag klipper inte ner telefonledningarna, men jag har alltid med mat till djuren.  (Pentti Sammallahti i FOTO nr. 1 – 2000)

Ett stabilt stativ måste man ha oavsett vilken film man använder.  (Jarl von Schéele i FOTO nr. 2 – 2000)

Jag har köpt studioblixtar och bakgrunder för att kunna ta en del bilder hemma. Friheten att hur och när som helst vara ute i skog och mark är ju begränsad för mig som ensam förälder. Eftersom jag tycker det är både roligt och viktigt för mig att fotografera löser jag det på det här sättet.  (Matti Hämäläinen i FOTO nr. 9 – 1996)

Att använda Leica er som att köpa en Coca-Cola på tåget. Den blir inte bättre trots det hutlösa priset. Men jag köper gärna kvalitetsvin till ett lågt pris – därför använder jag Nikon!  (Terje Hellesø under ett föredrag i Danmark i oktober 2000)

(Bild 1 – Vinter, 1997)
(Bild 2 – Guckusko, 1994)
(Bild 3 – Sothöna, 2000)
(Bild 4 – Skogshare, 1989)

(4)

Annonser

Så blir du en bra naturfotograf…

(1)

Egentligen finns det inte någon färdig och enkel lösning. Det finns heller ingen snabb och fin väg mot målet. Ibland kan tillfälligheter leda dig framöver, men oftast går vägen mot bra kvalitet genom stenhårt arbete och stora portioner av målmedveten envishet.

Jag har hållit på i många år och min väg har varit lång och full av motgångar. Inte heller hade jag en medfödd talang som sägs vara så viktig. Ser jag på mina första naturbilder idag, som jag har sparat på en hemlig plats i arkivet, så måste jag tyvärr konstatera att kvaliteten var sorgligt låg. Bilderna är fullständigt fria från spår av att ”ha något”… Inte kunde jag komponera och jag var fullständigt oteknisk. Det enda som eventuellt kunde vara till min fördel var att jag hade, och fortfarande har, en enorm vilja att utveckla mig som naturfotograf.

Under mina första aktiva år med naturfoto var jag egentligen också extremt trångsynt och helt ”vansinnigt tokig” i naturfoto. Ett ”vanligt” liv som tonåring hade jag definitivt inte! Även skolarbetet blev lidande, till mina föräldrars stora förtvivlan. Men jag klarade av att genomföra tre år på gymnasiet, på något underligt sätt…

Men med åren växte erfarenheten och mina bilder började sakteliga att ”likna något”. Kanske var det därför en redaktör en gång i tiden frågade mig om att skriva en artikel som denna – om det att bli en bra naturfotograf. Eller så var det enbart för att han gillade att ge mig en tuff uppgift… För egentligen ser jag mig fortfarande inte som rätt person att skriva en sådan artikel. Det borde ju egentligen finnas andra naturfotografer som kunde vara mer kvalificerade. Men jag gjorde ett tappert försök, något som blev en publicerad artikel i ämnet. En artikel till stor del som denna du nu läser.

(2)

Det är viktigt att läsa mycket! En duktig naturfotograf studerar och fördjupar sig i ämnet som ska fotograferas. Ska man fotografera skogshare, bör man kunna så mycket som möjligt om skogsharen som djurart. Skogsharens beteende och miljö är viktigt. Var hittar man skogsharen, hur uppför sig skogsharen, vilka typiska händelser finns i skogsharens liv? Vad kan man som fotograf förvänta sig?

Det finns många naturfotografer som enbart skummar av ytan. Som aldrig sätter sig in i det man fotograferar. Antingen det är en djurart, en växt, ett områdes historia eller ett konstnärligt uttryck.

De duktigaste naturfotograferna gör bilder som är mer ”färdiga” och som alltid berättar ”något mer”.  Detta uppnår man genom att fördjupa sig i det man fotograferar. Naturfoto är också en mer komplex konstform med lika delar av biologi, kamerateknik och konst. Den duktiga naturfotografen vet detta och utvecklar sina kunskaper i de olika områden som berörs av fotograferingen.

På många sätt handlar det om att man egentligen fortsätter gå i skolan, men med lite andra ämnen. Jag läser givetvis biologi, ekologi, geologi, geografi och geometri. Men även konsthistoria, filosofi och psykologi. Jag utvecklar mina kunskaper om Gyllene snittet, om arketyper, drömsekvenser, perception, visualitet och att utveckla symboliken. Behöver jag utveckla mina kunskaper om en speciell fototeknik så gör jag givetvis det också.

(3)

Fotografer som inte kan sina motiv gör ofta bilder som är mer ytliga och därför saknar djup och engagemang. Att göra impressionistiska bilder har idag blivit en stor trend bland naturfotograferna, men få verkar kunna något om impressionismen i sig. Monet och Renoir känner nog de flesta till, men vem var Camille Pissarro och Alfred Sisley? Det är heller inte många naturfotografer som har goda kunskaper om surrealismen. Detta märks i bilder som ofta beskrivs som surrealistiska – bilder som istället är mer suggestiva och trolska. Alltså något helt annat. Vet fotograferna något alls om Max Ernst eller Man Ray?

3-4 dagar i genomsnitt varje vecka. Hela året. Ungefär så ofta fotograferar jag. Detta har jag gjort så länge jag kan komma ihåg. Givetvis med undantag för de första stapplande åren, så har jag bibehållit ungefär samma intensitet genom hela min karriär. Kontinuitet är viktigt!

Hellre en dag varje vecka, än fyra dagar en gång i månaden! Det är viktigt att fotografera ofta, annars tappar man fokus från fotograferingen. Det att kunna skapa bra bilder handlar ju mycket om att ha flyt. Glömmer man viktiga detaljer blir fotograferingen lidande. Något som ofta kan ske om det går för lång tid mellan de tillfällen man är ute och fotograferar.

Mycket av det man lär sig kommer genom misslyckanden. Alla speciella tekniker går inte att få svar på i läroboken. Jag talar av egen erfarenhet! Jag har gjort så många fantastiska misstag genom åren så jag egentligen borde skämmas! Men det är också alla dessa misstag som gett mig många öppningar till helt nya bilder, bilder jag inte trodde man kunde göra…

(4)

Bra fotografer arbetar också ofta i olika projekt. Något man oftast ger till sig själv för att kunna utveckla sin fotografering. Projekten ger fotografen möjligheten att kunna specialisera sig eller fördjupa sig i något man är mer intresserad i. De olika projekten ger också fotografen en större möjlighet att förstärka kontinuiteten genom en tydligare röd tråd.

Planlös och tillfällig fotografering skapar sällan en bra fotograf, även om det kanske ger några bra bilder med jämna mellanrum. Själv arbetar jag ofta med 10-15 parallella projekt som jag så ofta som möjligt uppdaterar. Genom mina projekt söker jag också efter en djupare information; kanske kompletterar jag med att läsa särskilda böcker eller lyssna på en viss typ av musik. Men jag plockar också fram olika fakta, samtidigt som jag analyserar bilderna och arbetar fram en handlingsplan för den fortsatta fotograferingen. I den mer målmedvetna formen för fotografering ser jag också att bilderna utvecklas – och jag får nya idéer jag inte hade fått om jag hade varit mer tillfällig i mina rutiner som fotograf.

Det räcker att titta på en del av bilderna jag gjort i år; mycket i svartvitt och med hålkamera. Bilder med toningar, ändrade kontrastinställningar i kameran, vinjetteringar och pjattningar – dubbelexponeringar i kombination med kamerarörelse genom diffusa förgrunder har gett mig en helt ny typ av landskapsbilder som jag inte hade tidigare.

Är man målmedveten, taktisk, strategisk och strukturerad – och har arbetat med ett antal projekt över tid, då kommer de bra bilderna i tätare intervaller.

(5)

Jag fotograferar också mycket! Ett normalt fotoår för mig ger mig ungefär 40 000 nya bilder till arkivet. Det kan variera något, allt efter vilka motiv jag arbetar mest med. För mig är detta viktigt, det ger ”nytt blod i arkivet”… Och med alla dessa nya bilder blir också de bästa bilderna ännu bättre. För oavsett hur mycket man fotograferar, så blir det alltid några bilder som ”sticker ut mer” än alla andra.

Inte blir man en bra fotograf med att sitta kvar i sin egen lilla värld, att man enbart fotograferar för att sedermera samla bilderna på den egna hårddisken som ett bidrag till eventuella efterföljare… Bra fotografer konsumerar enorma mängder med bilder, båda sina egna och andras.

Jag tror att jag tittar på runt 3000 bilder i månaden från andra fotografer, alltså runt 100 bilder varje dag! Kanske är det ännu fler, jag vet inte helt. Men att det är många bilder, det är jag helt säker på! Många bilder hittar jag på Internet, men bokhyllan här hemma är också extremt välsorterad med runt 2000 böcker med fotografiska bilder – med allt från biografier från kända fotografer, via olika naturböcker rikt illustrerade med naturfotografers bilder, till olika former av fotoläroböcker. Naturfoto dominerar, men jag ser alltmer på annan typ av fotografi. Den sista tiden har jag tittat mycket på bilder från Minor White, Robert Adams, Sally Mann, Josef Koudelka, Brett Weston och Pentti Sammallahti. Bra fotografi är ju inte enbart naturfotografi för en naturfotograf!

Jag tänker aldrig bli en sådan naturfotograf som enbart väljer att titta på och prioritera naturbilder!

(6)

Jag lägger också mycket tid på att studera mina egna bilder. Försöker hitta ett större djup i bilderna, röda trådar och en eventuell personlig stil – men också för att se efter eventuella utvecklingsmöjligheter. Hur kan jag gå vidare? Jag studerar och analyserar flera hundra av mina egna bilder varje vecka, i tillägg till att även granska de nygjorda bilderna. Jag kan titta på mina bilder som jag gjorde för tio år sedan, för att läsa in de förändringar jag gjort fram tills idag. Ser efter tendenser, studerar mina äldre bilder med nya ögon. Allt för att kunna hitta nya vägar för morgondagens fotografering.

Jag är extremt tuff när jag bedömer mina egna bilder. jag är nog min största kritiker! Alla de bilder som jag inte känner att jag kan stå för, de kastar jag. Kill your darlings, med andra ord. Jag ser ingen anledning att spara ”nästanbilder” – om inte jag behöver dem som en start för att utveckla nya idéer. Eller om bilderna skulle ha eventuella nostalgiska värden.

Naturfotografi handlar om något mer än att enbart vara en hobby eller ett yrke. Det är en livsstil, något jag har med mig hela livet. Ett skapande medium där man utvecklar sig själv i takt med de egna bilderna – eller så kanske det är så att de egna bilderna på något sätt kan guida mig vidare fram genom livet.

Kanske är det därför jag väljer att kalla mig för ”amatörfotograf på heltid”, mer än att enbart se mig som yrkesfotograf.

(7)

Detta kräver nödvändig inspiration. Naturfoto måste bli något mer. Något som helst inte ska komma på tjugonde plats på prioriteringslistan… Vill man bli en duktig naturfotograf måste man också göra nödvändiga omprioriteringar.

Jag söker alltid efter viktiga signaler som berikar den nödvändiga inspirationen. Jag lyssnar ofta på musik, egentligen rätt så mycket om jag ska vara ärlig… Jag kör exempelvis inte många meter med bilden utan musik som strömmar ut genom högtalarna. Katatonia, Alter Bridge, Don Henley eller Dare. Jag tror faktiskt att musik är min största källa till inspiration idag!

Men jag läser också mycket. Böcker som kräver en aktiv och vaken läsare. En läsare som måste tänka och fundera, skapa bilder och utveckla de filosofiska tankegångarna. Om empirism, rationalism, moralfilosofi, logik och metafysik. Jag läser om konst; om impressionism och expressionism, om surrealism och futurism. Sista tiden har jag även läst om olika former av new age; inte för att jag delar de tankegångarna, utan mer för att bättre kunna förstå varför människor har så lätt att ledas in i olika märkliga och religiösa funderingar. Vad driver en människa till att tro på det övernaturliga, det överjordiska eller det oklara?

Alla nya tankegångar, all ny kunskap och alla viktiga estetiska impulser som jag tar med mig in i mitt naturfotograferande. För att utveckla mig som människa och som naturfotograf. Det är så jag hittar lösningarna som tar mig vidare mot att bli en bra naturfotograf.

(Bild 1 – Skara, 2017)
(Bild 2 – Tomgång, 2017)
(Bild 3 – Myggan, 1985)
(Bild 4 – Is, 2003)
(Bild 5 – Strömstare, 2015)
(Bild 6 – Duvan, 2015)
(Bild 7 – Råbock, 2017)
(Bild 8 – Skogshare, 1999)

(8)