Bildskaparens manifest # 54

(1)

”Fotografier tar ögonblick ur tiden och ändrar livet genom att hålla fast det.”  (Dorothea Lange)

(Bild 1 – Lappuggla, 2012)

Bildskaparens manifest # 53

(1)

”En fotograf som varit aktiv under många år har något i sina bilder som inte kan förklaras. En form för kunnande som inte kan köpas, inte kan läras och inte kan tvingas fram. Det bara finns där; efter tusentals exponeringar, miljontals misslyckanden och miljarder av synintryck. Varje ny bild och varje nytt motivmöte sätter sig på bankkontot man har i kroppen. Och det med högsta tänkbara ränta!”  (Terje Hellesø)

(Bild 1 – Kvällsdimma, 2005)

Ceci n’est pas une pipe…

(1)

Senaste veckan har det varit en tsunami i media, jag tror inte någon missat allt som kommit fram genom initiativet #metoo. Det började med avslöjanden kring en välkänd Hollywoodprofil, men har sedan också drivit fram avslöjanden om sexuella trakasserier här i Sverige. Dels genom mängder av kvinnors fruktansvärda erfarenheter på området – men även avslöjanden kring ett antal mediaprofiler i TV4, SVT och Aftonbladet.

Jag har följt kampanjen, tycker det är ett mycket bra initiativ som tyvärr belyser ett alldeles för vanligt fenomen – om hur kvinnor får utstå olika former för sexuella trakasserier. Allt från närmanden från kladdiga män på krogen, till fruktansvärda övergrepp.

Men kampanjen har även en baksida; ett fenomen som växer sig allt starkare i olika Internetforum och på sociala media. Hur man driver fram avslöjanden, ibland från lösrykta rykten. Jag har nog tappat räkningen på alla de olika personer som nu namngivits i processen att vilja identifiera de olika mediaprofilerna. Även om ändamålet kanske är det bästa, att kunna få fast personer som begått fruktansvärda övergrepp, så är metoden oftast ytterst tveksam. Jag kan inte låta bli att undra över hur många oskyldiga som nu blivit utpekade på vägen dit.

Och att vissa lösrykta bagateller eller signaler som någon hört om eller kanske sett, drivs fram till slutsatser som får mig att baxna. Vissa av dessa misstänka mediaprofiler finns det diskussionsforum om på över tio år bakåt i tiden. Där kan man läsa något om att någon har hört något, som sedan några år senare återkommer som en länk med orden ”det har tidigare funnits misstankar”, för att kort därefter leda till orden ”ingen rök utan eld”. Detta leder idag fram till sanningar som nästintill blir förankrade. Två plus två har alltså blivit fem…

Människan är sig lik…

Stormen blir en orkan som blir en tsunami… Det går snabbt på Internet, i olika forum och på sociala media. Bara inom några timmar växer en skandal till ”tidernas värsta skandal”. Det blir svårt att hitta tillräckligt kraftiga adjektiv. Och det börjar likna en lynchstämning, som när man drev fram en häxprocess en gång i tiden på 1600-talet…

(2)

Jag kan inte låta bli att tänka på René Magrittes kända målning ”Bildernas opålitlighet”, den med pipan och inskriptionen ”Ceci n’est pas une pipe”. Vilket betyder ”Detta är ingen pipa”. En bild som retat upp många, helt enkelt för att man undrar över varför konstnären Magritte kunde skriva att det inte var en pipa – nu när alla ju kunde se på bilden att det var just en pipa.

Jag har själv använt detta exempel ett större antal gånger under mina olika föreläsningar och fotokurser – och givetvis då mött samma förbryllade reaktioner som Magritte fick en gång i tiden. Jag skulle kunna tillägga med att exemplifiera bilderna här i artikeln; första bilden är inte rosenkronill, andra är inte en gräsand, tredje är inte ett rådjur och fjärde är inte en solnedgång. Helt enkelt!

För det är ju precis så det är. Det är BILDER! Precis som Magrittes målning som ju inte var en pipa, utan en BILD på en pipa. Alltså en bild och inte en pipa…

Vi tror alltså på det vi ser och det vi hör, tar vissa detaljer för att vara självklarheter – och gör sedan en slutsats där vi blir bombsäkra. För visst fan är det ju en pipa!

Jag hade en diskussion med en bekant igår om hur lätt vi låter oss ledas. Tog ett snabbt exempel: Om jag skulle berätta att jag hört att person X har sagt att person Y har uttalat sig på ett visst sätt, då är det så lätt att man kan konkludera med att Y har uttalat sig på ett visst sätt. Vilket blir fel! Det man då egentligen fått höra är att jag har berättat att X har sagt att person Y uttalat sig på ett visst sätt. Det är vad man kan konkludera med, inget annat.

Annars drar man en för snabb konklusion, som eventuellt kan vara osanning. Jag kan ju möjligen ljuga om att person X har sagt så om person Y, eller så har möjligen person X ljugit till mig. Man har alltså inte fått veta något egentligen om person Y, åtminstone tills man eventuellt pratar med person Y och får det bekräftat.

(3)

Ser jag sedan tillbaka på händelserna under veckan där nu TV4-profilen har erkänt, så måste man även då tänka till lite. Bara för att han erkänt, så måste man vara säker på vad personen har erkänt. Alla rykten om profilen behöver ju inte vara sanna, så erkännandet kanske innefattar enbart några av alla de rykten man eventuellt har läst eller hört.

För inte att tala om alla de nya rykten som uppstår efter att någon erkänt. Här talar jag av egen erfarenhet; jag har ju hört och läst ett antal otroliga rykten om mig som person EFTER at jag erkände i september 2011. Ingen rök utan eld, hette det ju…

Kanske dags att påminna sig om Magrittes bild på pipan och sedan tänka lite vidare om allt vad man hör och läser. Kan det vara ”Sanningens opålitlighet” kanske…

Som när jag läste löpsedeln av dagens Expressen: Martin Timell anklagas: KRÄNKTE ASSISTENT I BADTUNNA – nu tas 4-stjärnan ur tjänst. Läser man enbart versalerna i rubriken är det ju redan givet vad som skett. Det är så lätt att missa ordet ”anklagas”, vilket ju inte är det samma.

(Bild 1 – Rosenkronill, 1983)
(Bild 2 – Gräsand, 1986)
(Bild 3 – Rådjur, 2017)
(Bild 4 – Junikväll, 2007)

(4)