Att tänka utanför boxen…

(1)

Ibland gör jag mer traditionella naturbilder, men oftast försöker jag ”tänka utanför boxen”. Att göra bilder som har något annorlunda över sig.

Vilket inte alltid är lätt, men alltid lika intressant.

Jag tror inte jag skulle hållit på under så många år, eller för den delen hållit intresset på hög nivå, om jag hela tiden skulle gjort bilder efter standardmallen. Naturbilder kan ju vara så mycket mer än så man oftast få se dem.

Det finns alltid något mer man kan pressa ur en situation, alltid en lite mer intressant vinkling, eller en lite mer udda kombination av motiv. Om jag bara försöker vara öppen och vaken. Ibland kan det också vara överraskande att försöka skapa bilder på något man oftast inte ser på bild. Något vardagligt, så vardagligt att det blir originellt.

(2)

Ett spännande mönster i en havsklippa, lite rost på en metallplatta, en skräddare på vattenytan och skuggan av en kedja, två ljusa ögon bakom en spelande tjäder, en silvertärna i flykt med några moln i bakgrunden som ser ut som flygande fåglar, kvarglömda bildäck vid ett ödetorp, en fälthare i en dubbelexponering med strån – eller en älg i skymningsskogen, på en slutartid på en halv sekund…

Alla bilder i artikeln har något lite annorlunda över sig, där jag försökt ”tänka utanför boxen”. Vilket också gör att man tittar en gång till, fastnar och kanske fascineras. Av en bild som kanske säger lite mer, än vad bilder annars kanske oftast gör. Det är ju så lätt att man oftast gör bilder som blir för självklara, som definierar det man redan vet – och som därför blir förutsägbara.

Det är ju annars så lätt att upprepa sig själv in i oändligheten. Och däri förlora vitaliteten, den extra kryddan som behövs för att hitta nya bilder. I motiv man sett för, många gånger.

(3)

I dagens bildvärld där vi drunknar i miljoner av bilder så är det lätt att försvinna. Bilder som enbart visar det alla andra bilder också visar, de fångar oss inte – de upprepar det vi redan sett och vi går snabbt vidare. Vilket gör att vi också förlorar möjligheten att kommunicera med våra bilder.

Men det är ju så; att har vi inget nytt att säga, så är det ingen som vill lyssna. Har vi inte förmågan att i bilderna visa något nytt, så vill ingen titta på bilderna. Åtminstone inte tillräckligt länge för att vi ska kunna kommunicera med dem.

Det är så lätt att man söker sig vidare mot andra motiv, mot nya jaktmarker – i förhoppningen att fortsätta kunna göra nya bilder. Ju längre man fotograferat, desto större är risken att bli blasé.

Kanske söker man sig vidare mot Afrika, Australien eller Nordamerika – för att få ny inspiration till nya bilder.

(4)

Eller så försöker man se efter nya bildmöjligheter i de samma motiven, helt enkelt genom att hela tiden försöka ”tänka utanför boxen”…

Jag är fortfarande lika entusiastisk varje gång jag får se en älg eller ett rådjur. Jag fotograferar med lika stor iver idag, som när jag för över trettio år sedan gjorde mina första bilder på älg och rådjur. Jag har också blivit allt bättre på att undvika fotoutflykter där jag åker hem igen – med ursäkter om att ljuset inte var det rätta eller att djuren inte ville samarbeta. Det blir alltid något i alla fall, helt enkelt för att jag låter rådande omständigheter få visa mig vägen mot nya bilder.

Det måste inte vara en smäktande solnedgång eller trolsk morgondimma, även om det givetvis är trevliga ljus att arbeta med. Det får gärna vara hällregn, kraftig blåst, grått och mulet, mörkt och dunkelt – omständigheterna är ju alltid föränderliga, vilket ger en uppsjö av bildmöjligheter om jag bara kan se dem.

(5)

Behåller jag nyfikenheten och entusiasmen, då finns det spännande bildmöjligheter vid alla möjliga tillfällen. Ge mig en älg eller ett rådjur, en kamera och ett objektiv – och det kan bli spännande bilder av det! Helt enkelt med att hela tiden aktivt försöka ”tänka utanför boxen”…

Och skulle det inte dyka upp några älgar eller rådjur, så finns det säkert något annat jag kan rikta kameran mot. För bilder i någon form kan det ALLTID bli, dessutom spännande bilder!

Att åka hem utan att det ”blivit något”, det finns inte på kartan. Om jag då inte aktivt väljer att låta bli att fotografera…

Märkvärdigheten i att lyckas göra bra bilder handlar INTE om att ljuset inte var spännande. Det handlar heller inte om att jag inte hade rätt objektiv eller var tillräckligt snabb… Ett ”tråkigt” ljus, fel objektiv och långsam fotograf – det kan också ge riktigt spännande bilder. Om jag lyckats ”tänka utanför boxen”…

(6)

Genom åren har jag märkt att jag alltmer sällan kommer hem utan bilder. Däremot blir det ibland bilder som jag inte alls hade planerat, vilket ju är en viktig del av charmen med naturfoto.

Där jag hade en älg kvällen innan, där sitter det nu en fälthare. En fälthare som kanske inte är på rätt humör att klia sig eller gäspa på kommando. Ljuset är också grått och mjukt. Men jag ser några strån i förgrunden och väljer att göra en dubbelexponering – en exponering med skärpa på haren, en exponering med skärpa på stråna. Och det blev en bild i alla fall…

Jag har mött många fotografer som med åren blivit allt bättre på att hitta ursäkter till att inte fotografera. Med ett allt större kvalitetskrav har bildantalet minskat. Jag vet heller inte hur många gånger jag hört mantrat ”kvalitet hellre än kvantitet”, för att på något sätt legitimera den allt minskande bildskörden.

När det egentligen inte handlar om annat än att man blivit blasé, eller att man fastnat i ett tankesätt som inte ger öppningar mot nya och bättre bilder.

(7)

När man utvecklar sitt fotograferande ska egentligen bildskörden öka med åren. För varje gång man möter en älg eller ett rådjur ska det bli flera bilder, bättre bilder och nya bilder! För allt det man tar med sig till varje nytt älgmöte eller rådjursmöte, är summan av alla tidigare möten. Alla lyckade bilder, men också alla misslyckanden. Alltid finns det något att korrigera, eller något nytt att testa och experimentera med. För inte är det väl tillräckligt att upprepa det man gjort så många gånger tidigare?

Målet måste väl alltid vara att man lyckats göra en bild som är ”något mer” än förra gången. En bild som är bättre, eller att den är tillräckligt annorlunda – helt enkelt för att man hade tränat upp förmågan att hela tiden aktivt kunna ”tänka utanför boxen”…

(Bild 1 – Havsklippa, 1996)
(Bild 2 – Rost, 2004)
(Bild 3 – Skräddare, 2017)
(Bild 4 – Tjäder, 2017)
(Bild 5 – Silvertärna, 2007)
(Bild 6 – Öde, 2007)
(Bild 7 – Fälthare, 2017)
(Bild 8 – Älg, 2017)

(8)

Annonser