Att se och läsa, att höra och lyssna…

(1)

Att fotografera är mitt liv, kort och gott. Det är ett prioriterat faktum genom stort sett allt jag gör. Men jag kan inte heller se att det får allt annat i livet att ställas i skuggan. Fotografi har gett mig så ofantligt mycket tillbaka, att jag lugnt kan säga att jag nog skulle varit en helt annan person idag om jag nu inte varit fotograf.

Jag fotograferar nästan varje dag, oberoende av årstid. Att fotografera är så integrerat i mitt sätt att leva, att jag nog skulle få ett mycket tråkigt och intetsägande liv om jag skulle lägga kameran på hyllan. Fotografi har påverkat mitt sätt att se, att tänka, att vara. Många av mina närmaste vänner är också fotografer, på väggarna i hemmet hänger fotografier, står jag och väntar på tåget eller bussen så fotograferar jag. Ja, det har faktiskt hänt att jag även fotograferat i affären när jag handlat mat…

Bokhyllan är översållad av olika fotoböcker; kanske inte de mer vanliga fotoläroböckerna, utan bildböcker i olika former och böcker om olika spännande och intressanta fotografer. Jag läser också många böcker som berör både psykologi och filosofi, tankar om världen och vårt samhälle – eller skönlitterära böcker som ofta appellerar till mitt sätt att tänka och utveckla tankevärlden. Som jag senare tar med mig in i fotografin.

Musiken jag lyssnar på inspirerar mig i mitt bildskapande; ger mig tankar och känslor som jag försöker uttrycka i mina framtida fotografier.

(2)

Därför kan jag inte identifiera mig med de mer traditionella fotograferna; där fotograferandet är en hobby som man ofta placerar längst ned på prioriteringslistan, eller ett yrke där det mesta handlar om pengar. Först när man gjort allt annat och har tid över, först då plockar man fram kameran… Eller så lyfter man inte ens kameran om det känns som en ekonomisk chansning…

Och man läser fototidningar och fotoläroböcker – och har alltid tid för en diskussion på ett Internetforum om senaste nyheterna från Nikon eller Canon… Är in på Fotosidan för att se vad som diskuteras i forumen, vad som upptar dagens fotografer. Av de senaste 50 aktiva diskussionstrådarna så handlar 40 om fototeknik; resten handlar om tips på resmål, hur man tjänar pengar på sina bilder, hjälp med att identifiera fåglar och insekter – eller så vill man tipsa varandra om bedragare på Tradera och Blocket. Inte en enda tråd handlar om bilder och fotografernas bildtänkande. Om vad bilder innehåller, eller kan innehålla. Eller för den del om olika fotografers bildstilar eller egenheter.

Jag hittar givetvis heller inga trådar som berör psykologi eller filosofi; om hur man utvecklar sina tankar och känslor. En tråd handlar om att hitta en vän för foto/fika i Göteborg, något som givetvis är ett mycket fint initiativ – men frågan är vad man sedan ska prata om, hur man sedan ska umgås.

Kanske senaste prylarna från Nikon eller Canon, som man vill visa fram för varandra?

(3)

Söker mig vidare mot Facebook där fotograferna verkar vara mer aktiva med att visa fram varandras bilder, än att diskutera fototeknik. Och jag får se mängder av bilder, men inga verkar heller här ha några djupare diskussioner – det mesta kan sorteras inom kategorin ”snyggt ljus”… På Instagram handlar det mer om gillningar/likes – och ”om du gillar mina bilder, så gillar jag dina”…

Var finns diskussionerna om fotografin och livet, där bildskapandet är en integrerat del av livet. Om olika fotografer och deras levnadsöden…

Tittar i boken ”Deep South” med fantastiska personliga landskapsbilder av Sally Mann (tack Gustav för den underbart fina presenten!). Bilder och funderingar som jag inte hittar någon annan plats, än just i hennes bok. Börjar leta efter tankar om Sally Mann på Fotosidan… Hittar givetvis nästan inget aktuellt; någon vill ha lite boktips om svartvit landskapsfotografi och får då givetvis olika förslag på intressanta fotografer. Flera tipsar om Ansel Adams och några om Sven Hörnell… En fotograf tipsar om Sally Mann – men redan efter nio svar så dör tråden… I en tråd från 2009!

Sally Mann, en av fotohistoriens största – och nästan INGET om henne och hennes bilder på Sveriges största fotosajt…

(4)

Jag tror heller inte att hennes bilder skulle fått någon större respons; om hon varit medlem, helt okänd och dessutom publicerade sina bilder i någon av bildtrådarna… Helt enkelt för att de flesta inte skulle förstå eller ha insyn; mellan alla trådar om nyheterna från Nikon eller Canon…

Jag tror faktiskt att de flesta som är aktiva på Fotosidan inte har en susning om vem Sally Mann är… Men man vet precis allt om senaste vidvinkelzoomen från Nikon eller Canon… Eller om hur man får fram rätt kornstruktur i de svartvita bilderna i Photoshop eller Lightroom…

Det räcker att se på de senaste redaktionella nyheterna på Fotosidan; det finns nästan inget nytt att uppmärksamma om bilder och bildspråk, om nya spännande böcker från olika fotografer – men hur många som helst om nya prylar från Nikon eller Canon…

Av samma anledning slutade jag köpa fototidningar för många år sedan. Jag kunde inte hitta fototidningar som tog fotografin mer på allvar; som kunde fortsätta producera redaktionellt material för de fotografer som redan hade lärt sig fotografera och hade den utrustning de behövde…

Vart finns det auditorium där man kan diskutera det man redan lärt sig, där man kan visa fram sina bilder och få höra annat än ”snyggt ljus” – eller undvika de obligatoriska frågorna om vilken kamera man använt? Vart finns den fotosajt där det inte står något alls om senaste nyheterna från Nikon eller Canon?

(5)

Eller för den del, där diskussionerna inte är färgade av att alla hela tiden är mer intresserade av att kunna göra samma sorts bild – än att kunna vara kvar i de bilderna som redan finns? Varför måste man alltid veta hur en fotograf gjort, eller var fotografen varit?

Var finns symboliken, känslorna, uttrycken, tankarna, personligheten – var finns fotograferna där fotografin är en fullt ut integrerad del av vardagen och livet? Var finns fotograferna som fotograferar nästan varje dag, helt enkelt för att man inte kan leva utan. Att få kunna skapa, att få använda fantasin och kreativiteten till att berätta vem man är – och varför…

Var finns fotograferna som kan diskutera ”Deep South” av Sally Mann; helt utan att beröra vad hon använt för utrustning eller var hon fotograferat, utan som mer kan diskutera vad hon vill visa – och varför hon gjort som hon gjort…

Jag har inte hittat dessa på Fotosidan, i en fototidning, på Facebook eller Instagram. Jag tror heller inte jag hittar sådana i en fotoklubb.

Alla verkar vara intresserade i fototeknik eller fototips, få verkar intresserade av fotografi

(6)

Att fotografera handlar inte enbart om att se, lika viktigt är det också att kunna läsa. Att utveckla sig handlar givetvis heller inte om att enbart kunna höra, ännu viktigare är det nog att även verkligen lyssna

Fotomiljön innehåller mängder av tips om hur man ska lära sig att läsa, men absolut inget mer när man väl lärt sig läsa och vill fortsätta utveckla läsandet. Det verkar också vara viktigare att höra om vad man kan göra eller inte göra, men ingen som sedan vill lyssna på det man sedan gjort. Om man sedan gjort något som avviker från de trånga mallarna…

På sistone har jag arbetat mycket med hålkamera, för att jag hade många olika idéer jag ville uttrycka genom det tillvägagångssättet. Vilket inte är konstigt för mig. Mitt fotograferande handlar ju hela tiden om vad jag vill visa och berätta om!

Men det handlar inte om att det just är en hålkamera; och att jag använt filter A eller B, slutartider på fem eller trettio sekunder och bländare 64 eller 256… Det handlar heller inte om jag gultonat eller orangetonat, eller för den del hur jag tonat bilderna…

(7)

Det handlar mer om det jag vill och kan berätta om mig själv genom dessa bilder. Inget annat!

Mitt fotograferande handlar ju om så mycket mer än senaste nyheterna från Nikon eller Canon; om jag ska vara helt ärlig så har jag absolut ingen koll på vilka nyheter som kommer från Nikon eller Canon! Jag vet inte ens hur många megapixel mina olika kameror har, jag är alldeles för upptagen med att använda de för att fotografera!

Senast jag läste en lärobok i fotografi var någon gång under 1980-talet… Senaste kameran jag köpte var 2008! Först när mina kameror börjar sluta fungera är det dags för mig att köpa nya, inte innan! Och jag har redan de objektiven jag behöver…

Jag har lärt mig se och läsa, nu vill jag utveckla seendet och läsandet. Jag har hört tillräckligt mycket, nu lyssnar jag mer istället…

Jag fotograferar inte för att leva, jag lever för att fotografera…

(Bild 1 – Ales stenar, 2001)
(Bild 2 – Moln, 1997)
(Bild 3 – Häftigt, 2004)
(Bild 4 – Förgätmigej, 1991)
(Bild 5 – Tofsmes, 2017)
(Bild 6 – Korp i dimma, 1997)
(Bild 7 – Råget, 2017)
(Bild 8 – Skogshare, 1999)

(8)

Annonser

8 thoughts on “Att se och läsa, att höra och lyssna…

  1. Igenkänningsfaktorn är total. Jag kan känna mig mycket svältfödd på diskussionsforum för bilder och budskap som är befriade från teknik, där man enbart diskuterar estetik etc. De kommentarer jag får på Fotosidan är vänliga tack för kommentarer jag givit på andras bilder, ytterst sällan spontana kommentarer på mina egna bilder. Men faktum är att jag kan se det som ett betyg på att bildspråket är mitt eget, att jag gått utanför den allmänna fåran där alla bilder ser likadana ut oavsett vem som gjort dem, att jag lyckats spränga mig ur den allmänna strömmen och går i en helt egen riktning. De är tydligen svåra att tolka och bläddras snabbt förbi till nästa solnedgångsbild, ekorre på en tallgren eller vad det nu kan vara där det snabbt rasslar till precis som det vore den första bilden någonsin på en ekorre. Dock utgör den lilla gruppen Uttryck på Fotosidan ett undantag men där är vi bara en handfull deltagare som skriver om varandras bilder. Men det räcker som bevis på att det finns en spillra som är seriösa med ett eget sätt att uttrycka sig och där fotohistoriens stora vidrörs allt som oftast. Jag håller med dig om att det är tråkigt att förankringen i historien är så obefintlig, att ointresset är så stort. Tänk om tidskriften Fotosidan Magasin kunde ägna en serie artiklar åt de stora banbrytande konstnärerna, det vore upplyftande.

    • Tack Erik för din kommentar! 😀
      Håller med dig om gruppen Uttryck på Fotosidan, där jag själv är medlem. Även om jag saknar den mer livfulla och intensiva diskussionen, så är det flera medlemmar som tänker utanför boxen. Både i sina bilder och i sina kommentarer. Men varför så lite, och varför är det knappt mätbart på Fotosidan i stort?

  2. Terje, detta är en mycket intressant artikel du har skrivit. Visst sätter du fingret på den kanske allra märkligaste och konstigaste fråga inom oss personer med fotointresse, nämligen varför vi diskuterar bilder så lite. För så är det verkligen!

    Vi skulle vara mycket mer betjänta av att lära oss se, läsa, höra och lyssna och därmed utveckla vårt bildseende. Vi skulle tjäna mycket på att lära oss att jobba mer personligt och tänka mer fritt och mer hur JAG själv vill göra bilden på mitt sätt. Vore väldigt intressant att se ett forum med sådana bilder från fotografer. Gissar på att vi skulle ha en rik flora på olika spännande bilder.

    Men tyvärr så är det nog så att alla kanske aldrig kommer till den punkten då de är så trygga i sitt fotande att de åsidosätter tekniken för att till 100% fokusera på bilden. Kanske beror det på många verkar tro att man tar bättre bilder, bara för att man har den nyaste Nikon/Canon-kameran?

    Fotosidan, ja de har väll i mitt tycke ett gäng teknikredaktörer, även om de också är fotografer, så har det alltid på något sätt lyckats mynna ut i diskussioner och artiklar där bara teknik diskuteras. En kvalificerad gissning från min sida är att det faktiskt är så enkelt att det är det som säljer och folk i allmänhet vill ha. Kanske för att de flesta har just fotograferandet som hobby och inte som en del av livet, precis som du var inne på i din artikel!?

    Sedan går det heller inte att kasta bort vetskapen om tekniken helt och hållet. Jag ser det knappast som en styrka att inte hänga med i den fotografiska utvecklingen. Med kännedom om sin utrustning har man ju också klart för sig vad som går att göra. Den kännedomen vet jag att du har. Du vet mycket väl vad ett 400mm f/2,8 har för egenskaper och därmed vilka möjligheter till bilder du har med det objektivet, precis som med hålkameran. De flesta har nog knappt testat en hålkamera gissar jag på. Att man sedan väljer att inte ha det senaste är snarare en insikt alla nybörjare nog inte riktigt har förstått. Tittar vi på utvecklingen inom andra elektroniska prylar så är det ju faktiskt så att en ny generation av exempelvis en dator faktiskt ger nya möjligheter. Riktigt så är det nog inte med kameror, men tyvärr tror jag att vi allt mer och mer rör oss åt det hållet. Då mjukvara mer och mer styr våra kameror. Sony t.ex. har exempelvis ”appar” likt smartphones som går att installera, som låter användaren av kameran göra vissa ”effekter” så som miniatyreffekter, HDR, m.m.

    En snabb googling på Sally Mann och boken Deep South visar att bilderna är gjorda med gammal teknik och storformatkamera. Om Sally Mann varit helt okunnig om teknik så gissar jag på att hon valt ett enklare sätt att göra sina bilder på?! Gissar också på att hon valt denna teknik just för att hon ville ha en speciell känsla i bilderna som hon tyckte att den här fototekniken var överlägsen på. Även här har vi ett starkt samband mellan just teknik och bildernas utseende. Med andra ord, ett visst teknikkunnande är behövligt för att kunna göra bilderna som man vill ha dem.

    Oavsett vad man fotar för, så håller jag med dig i stort Terje, vi behöver mera fokus på bilderna och jag önskar att vi blir allt fler och fler som förstår det. Oavsett om vi använder en enkel hålkamera eller den senaste modellen från Nikon, Canon, Sony, Pentax, Fujifilm, så behöver vi vara överens om att bildens innehåll är mer värt än vilken kamera som har tagit bilden. För det är ju fotografen som står bakom kameran och gör exponeringen som ska kunna se bilden och göra den, inte den tekniska prylen han/hon använder.

    Slutligen, jag lever och för att foto och det hat givit mitt liv massor. Bara en sådan sak som att jag ser på ett annat sätt än vad jag gjord innan så vågar jag nog också sticka ut hakan och säga att fotograferandet öppnade mina ögon och har format mig till stor del till den person jag är idag…
    Tack ännu en gång för en intressant artikel Terje! 😉

    • Tack så mycket Mårten för din fina och intressanta kommentar! 🙂

      Visst är det nog så att det verkar som de flesta är intresserade i fototeknik, mer än i bildspråket. Eller så är det ett resultat att hur miljön per definition alltid sett ut eller förväntas se ut. Men nog är det också så att de flesta sällan blir kvar så länge som aktiva fotografer att de kan påverka miljön, andelen nybörjare kommer därför alltid vara mycket större än andelen erfarna – fast det egentligen kunde vara motsatt. Om ingen slutade fotografera.

      Fototeknik är givetvis viktig, men inte längre än tills man kan det – då tar utvecklingen i bildspråket vidare. Men dit kommer få, man hinner tröttna innan.

      Sedan kan man ju också fråga sig varför så många tröttnar; en intressant tanke kan ju vara att färre hade slutat om bildspråket fick komma in i ett tidigare skede, att man inte behöver uppdatera utrustningen hela tiden – och inte minst: Det är ALLTID FOTOGRAFEN som är utslagsgivande, inte fotoutrustningen. Kanske hade flera stannat kvar i sin fotohobby om detta tankesätt var mer etablerat och tongivande.

      Att fotografera med hålkamera är ju fototeknik; kunskap om den och hur man använder den. Men samtidigt heller inte, parametrarna blir liksom mer grovhuggna och tillfälliga. Felmarginalen betydligt större. Det blir på något sätt både och.

      Iallafall så tänker jag fortsätta med det jag kommer göra hela mitt liv: Att fotografera! 🙂

  3. Känner väl igen mig i flera av dessa tankar från de som redan kommenterat.

    Vad roligt att du uppskattade presenten Terje! Mann är en fotograf som jag själv håller på att upptäcka, efter tips från dig och Malin. Jag tycker att vissa bilder i boken är helt fantastiska, de fångar mig på ett kusligt och undermedvetet plan. Bilder som är vackra men samtidigt olycksbådande, fascinerande. Några av bilderna förstår jag inte alls, men det är väl så det ska vara, och att en bok kan få fortsätta växa först när man åter tar ned den ur bokhyllan? Alla låtar på ett album kan inte bli omedelbara hits, vissa spår tar längre tid på sig för att uppskattas, men kanske en dag blir den personliga favoriten?! 🙂

    • Tack än en gång för den fina boken, verkligen en fantastiskt fin present! 🙂
      Jo, Sally Mann är en fascinerande och egensinnig fotograf. Särskilt hennes landskapsbilder som ju boken handlar om. Landskapsbilder som påminner om flera av de hålkamerabilder jag gjort under sommaren. Bilder som inte i första hand är inspirerade av Sally Mann, men som säkert indirekt haft någon betydelse iallafall. Just som du säger så förstår man inte allt med en gång, vilket gör henne extra intressant; det finns ett tuggmotstånd. Hennes bilder är inte lättillgängliga, de kräver av mig som betraktare. Det jag också kallar för ”smygare”, vilket är det jag oftast fascineras extra mycket av. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s