Att sjunka in på en plats…

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

Det optimala tillståndet, det euforiska – det att fullkomligt ”sjunka in” på en plats. Det som gör själva fotograferandet och bildskapandet till något mer; mer än enbart ett yrke eller en hobby. Vad det nu måtte vara…

Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet eller året, vilken kamera jag använder, hur jag komponerar eller exponerar… I dessa ögonblick finns absolut inget annat än jag själv och bilderna – de bilder jag skapar som i någon form av dimma.

Jag är inte tillgänglig för yttre omständigheter, det går inte att prata med mig – jag hör nämligen inget. Egentligen ser jag inget heller, utan bilderna kommer mer på känsla än seende.

Dessa tio bilder är från ett sådant tillstånd, i Stora Kärrs bokskog utanför Habo. Tekniken beskrev jag i ett tidigare inlägg.

(Bild 1 till 10 – Från bokskogen, 2017)

(6)

(7)

(8)

(9)

(10)

Snatterandparet…

(1)

Lika väl som jag ena stunden står i bokskogen och gör udda landskapsbilder med hålkamera, lika gärna står jag vid Hornborgasjön och hummar entusiastiskt över att få många fina fotografiska upplevelser på snatterand. Det är ytterligheterna som jag tycker är så fantastiskt med att vara naturfotograf. Och att hela tiden försöka göra bilder lite ”utanför boxen”, bilder med ett lite mer personligt stuk…

Här en bild på snatterandparet, hannen i flykt och honan lite blygt där i bakgrunden…

(Bild 1 – Snatterandparet, 2017)