Twin Peaks…

(1)

Det är verkligen inte allt man kan förstå, eller kanske vill förstå. Kanske.

För att det kanske inte alls är meningen att man ska förstå, eller så avviker mina preferenser för mycket för att kunna förstå.

Ibland när jag tittar på några bilder från en annan konstnär, läser en text i en oförståelig bok – eller som när jag exempelvis tittar på ett avsnitt i serien ”Twin Peaks”… Serien från början på 1990-talet har ju nu återkommit med nya avsnitt på HBO Nordic. Så nu sitter man då här och tittar, men förstår absolut inte ett kvidder (som man säger i Norge)…

Precis som när jag tittade på serien under de första åren 1990-91. Till en början en spännande serie, med ett mystiskt kvinnomord. Märklig och suggestiv, men på ett spännande och oemotståndligt sätt. Åtminstone första säsongen…

(2)

Sedan kom säsong 2, minst lika märklig och suggestiv, men nu alltmer mindre spännande och oemotståndligt. Mer bara galet och knäppt…

Dessutom blev det allt svårare att kunna få fram någon form av logisk förklaring till vem som mördade Laura Palmer. Jag tappade intresset innan någon med namnet BOB dök upp, vilket för mig inte hade någon betydelse – då det logiska hade fått allt mindre betydelse. Och jag tappade intresset…

Men på något sätt tror jag idag att jag kan förstå tanken eller tankarna med serien. Som titeln ”Twin Peaks” (Tvillingtopparna), fast peaks kan även betyda höjdpunkter eller spetsar. Att man kanske spetsar till det, eller ser genom livet som olika höjdpunkter.

Och att livet är som två tvillingar; som en klonad parallell mellan dröm och verklighet.

Att drömmen följer verkligheten, och att verkligheten följer drömmen. Fast ändå inte…

(3)

Drömmen kan aldrig bli verklighet, och verkligheten kan aldrig helt falla in i drömmen. Något sker mellan dessa parallella världar, drömmen kan bli något helt annat än verkligheten – på gott och ont. Eller som tur är…

Det verkligheten saknar genom sin tristess eller trivialitet, det kan drömmen täcka över genom sina övernaturliga eller onaturliga händelser. Det drömmen kan ge av symbolik och sammanhängande perspektiv, det kan verkligheten missa genom sina plikter och tråkiga detaljrikedom.

Frågan är inte vilken av tvillingtopparna man vill sitta på för att få översyn, utan att man hela tiden verkar behöva tillgång till båda. Även om gårdagen kan ge underlag till de nattliga drömmarna i sömnen, så kan drömmarna påverka besluten och valen under morgondagen.

Om man bara ”får sova på det”, så kanske man kan göra bättre val. Under morgondagen och vidare genom livet.

Både drömmen och verkligheten kan ge frågor och svar.

(4)

Twin Peaks tycks hela tiden vandra mellan verklighet och dröm, mellan dessa två tvillingtoppar. Kanske mer i drömmen kan jag tycka, eller så är drömmen kanske en verklighet – beroende på vem som ser. Vilka preferenser vi har till livet och vidare genom livet.

Twin Peaks blir med all tydlighet ett välkomnande in i världen till Mark Frost och David Lynch. Till deras verklighet, till deras drömmar. Vilket nog inte alls hittar några gemensamma preferenser till min värld. På gott och ont. Eller som tur är…

Tror det kan finnas de samma tankarna från mig till dem, som mina bilder kan uppfattas av andra. Själv är jag ju gärna en fotograf som hellre är personlig än verklig. Som gärna vandrar genom abstraktion och symbolik, mer än det genom det dokumentära och avbildande.

Ibland blir det bilder som andra fascineras av, men jag gör även bilder där inga andra kommer att förstå. Ibland inte ens jag själv…

(5)

Jag försöker verkligen förstå Twin Peaks, men gör det inte… Men jag kanske kan förstå själva andemeningen med serien, även om jag nu inte förstår själva handlingen. Vilket nog kanske inte heller är meningen. Kanske…

Men serien behövs, det kan jag medge. Som en viktig kontrast till allt det andra; det som är mer inställsamt, förutsägbart och tråkigt. På samma sätt som vi behöver de mer personliga fotografierna; i gräll kontrast till de mer fototekniska, de skarpa och övertydligt avbildande.

Vi behöver verkligheten för att kunna drömma, men vi behöver våra drömmar för att utstå verkligheten.

På gott och ont. Eller som tur är…

(Bild 1 – Sunnmøre, 2012)
(Bild 2 – Klippor, 2001)
(Bild 3 – Nattljus, 2012)
(Bild 4 – Öland, 1995)
(Bild 5 – Båten, 2017)
(Bild 6 – Lärkfalk, 2017)

(6)

Annonser