(1)
Egentligen handlar allt idag om hur det var igår och hur det kan bli imorgon. Frågorna man har om morgondagen hittar oftast svaren i gårdagen.
Men jag kan aldrig bli den jag varit – och imorgon har jag gått vidare. Mot nya okända mål och nya tankar.
För mig blir detta extra tydligt varje gång jag tittar tillbaka, mot mina bilder som jag gjorde tidigare – om hur jag då tänkte, vilka drömmar och visioner jag då hade inför nutidens och morgondagens fotografering.
Imorgon åker jag tillbaka till Bergen, för att återuppväcka minnen, uppleva mina gamla fotomotiv – men med dagens ögon. Att få den nödvändiga krocken som bildskapandet ibland behöver; just genom att uppleva det som varit med dagens ögon.
(2)
Som att titta på en gammal film jag sett många gånger tidigare; men där jag kan påverka och ändra slutet. Helt enkelt för att jag ser, upplever och tolkar på ett helt annat sätt idag än jag gjorde tidigare.
Vi får se vilka platser jag hinner med under hemresan, då jag bara ska vara där några dagar. Jag kommer tillbaka till Mullsjö igen redan på torsdag.
Ett nytt Mullsjö som jag då kommer få uppleva med nya ögon, men där jag fått viktig näring från det gamla. Kanske från både Toftøy och Hellesøy, där jag gjorde mina första försök som naturfotograf helt tillbaka till slutet av 1970-talet.
Det är tolv år sedan jag var i Bergen senast, så jag undrar givetvis också över hur mycket som förändrats under dessa år.
(3)
Mina bilder i arkivet visar mig hur det såg ut på Hellesøy i maj 2005, men jag undrar mycket över hur det kommer se ut nu i maj 2017. Om motiven ändrats lika mycket som jag ändrat mig som fotograf under dessa tolv år. Och om människorna ändrat sig lika mycket som jag ändrat mig som människa…
Vi får se vilka tankar jag har med mig tillbaka till Mullsjö, vilka nya bilder jag eventuellt kan visa fram här i bloggen – och hur jag blivit påverkad av gårdagen inför morgondagen.
För mig som fotograf är detta oerhört viktiga avstamp. Något jag försöker göra så ofta som möjligt. Kanske är det just därför jag är en sådan fotograf som hellre återvänder till de samma motiven och platserna, än att hela tiden söka mig mot nya okända och avlägsna resmål.
Minns så väl när jag flyttade till Mullsjö 2009. Hur jag kunde återuppleva Ryfors, Brängen och Trollsjön – platser som jag så ofta hade upplevt under sommarkurserna helt tillbaka till 1991. För att se hur Ryfors hade förändrat sig, eller om tiden hade stått still…
(4)
Men där jag också hittade helt andra bilder och motiv än jag hade gjort tidigare. Som om Ryfors hade fått så mycket nytt att erbjuda, fast tiden verkade ha stått still…
På samma sätt som när jag åkt tillbaka till Ängelholm och Skåne, för att se Dagshög och Sandön med nya ögon. Eller tillbaka till skogarna i Hälsingland.
Vilket jag även gör varje år här i Mullsjö. Tillbaka till blåsipporna, tillbaka till rådjuren och älgarna, till morkullornas spel mot skymningshimlen – eller till isblåsorna varje vinter vid Mullsjön.
Kanske är det därför jag hela tiden utvecklar mitt bildspråk; det blir alltid nya infallsvinklar och nya motivkombinationer. Nya bilder med nya uttryck – helt enkelt för att jag hela tiden kan jämföra med tidigare möten och upplevelser. Förändringarna blir extra tydliga, då jag alltid har förlagor att utgå ifrån. För att så tydligt kunna gå vidare.
(5)
Jag tror fullt och fast på att om jag hela tiden skulle rest runt till ständigt nya motiv, nya exotiska resmål runt i världen – då hade risken varit större att jag hade upprepat mig själv hela tiden. Om jag alltid utsätter mig för nya impulser och nya motiv, då hade det kanske blivit mer naturligt att greppa fast vid det invanda – det man känner igen och kan bemästra.
Jag tror jag hade varit en sämre fotograf idag om jag hela tiden hade rest runt till ständigt nya motiv. Kanske hade jag nog stagnerat…
Kärnan i mitt utvecklande som fotograf, att hela tiden kunna vara hungrig och nyfiken – det ligger i något så motsägelsefullt som att hela tiden återvända. Att upprepa platser och motiv, för att ännu mer kunna förändra…
(6)
Efter hårddiskkraschen för några veckor sedan har jag tvingats gå genom mitt liv i ännu större grad. Bilder, upplevelser, texter, minnen. För att återskapa och reparera. Men det blev också livsviktiga funderingar inför framtiden; om att hitta ännu bättre säkerhet för att skydda det som varit, med bättre backup – samtidigt som jag givetvis också hela tiden har fotograferat. Nya bilder att kunna katalogisera på samma gång som jag även tvingats katalogisera det som varit.
Nya bilder på älgar, tranor, rådjur och blåsippor. Nya bildtankar i det svartvita bilduttrycket, samtidigt som jag också gått genom äldre svartvita analoga bilder för att minnas det jag redan gjort.
Jag vet egentligen ingenting om morgondagen, men genom stödet från gårdagen – så kanske jag får vissa fördelar.
(7)
Utan att egentligen ha de egenskaperna, så kanske det blir lättare för mig att sia om morgondagen – helt enkelt för att jag har en så klar bild av gårdagen. Och att jag genom livet redan haft så många avstamp där jag tittat på gårdagen med nuets ögon.
Att jag så många gånger redan har kunnat utveckla skapandet genom att få kunna jämföra, så att jag redan idag vet hur jag kommer göra nästa helg. När jag är ute på nästa fotorunda här i Mullsjöskogarna, efter några dagar i minnenas tecken hemma i Bergen.
Kanske ska jag även skriva en helt ny artikel med helt nya bilder. En artikel utvecklat från denna artikel, från de tankar jag skrivit om här.
Det har alla förutsättningar för att bli en helt ny artikel med helt nya bilder – helt enkelt för att jag redan tänkt både bakåt och framåt…
(Bild 1 – Svínafellsjökull, 1995)
(Bild 2 – Fjällbjörkdans, 2002)
(Bild 3 – Hundkex, 1985)
(Bild 4 – Gryningsbräken, 1998)
(Bild 5 – Tjäderns kalhygge, 2017)
(Bild 6 – Trana, 2017)
(Bild 7 – Råbock, 2017)
(Bild 8 – Skogshare, 1998)
(8)
Terje Hellesø 