De bästa bilderna…

11504 (1)

Vilka är de bästa bilderna? Vilka är mina bästa bilder?

Det är frågor som ofta återkommer från andra, men ibland är det även frågor jag ställer till mig själv. För min egen del är jag alltid mest fokuserad kring mina senaste bilder, om hur jag söker mig vidare i bildspråket och utvecklar nya sätt att förmedla motiven. Genom mina tankar och känslor. Och jag är ju alltid mig själv närmast i de bilderna jag gör precis nu. Bilder som jag gjorde för tio eller tjugo år sedan är från en annan fotograf, en annan människa med andra preferenser.

Men jag fortsätter samtidigt att upptäcka ”nya” bilder i arkivet, ibland helt tillbaka till mina första aktiva år som naturfotograf – tillbaka till slutet av 1970-talet eller början av 1980-talet. Bilder som jag aldrig visat till någon tidigare, helt enkelt för att jag då inte tyckte att bilderna var tillräckligt bra – men där jag idag med helt andra preferenser hittat något intressant. Samtidigt som jag väljer bort de bilder jag då valde ut som de bästa, val som jag idag har svårt att förstå…

Mitt bildarkiv innehåller någonstans mellan 500 000 och 600 000 bilder. Det är rätt mycket bilder! Vilket jag upptäcker när jag börjar botanisera i bildarkivet; jag hittar alltid något jag näst intill hunnit glömma att jag gjort, men där jag får intressanta minnen när jag går genom bilderna. Minnen från platser, motivmöten och vilka tankar jag hade kring fotograferandet. Tankar som för mig är värdefulla att återuppleva, då det även kan ge vissa nya funderingar att ta med mig in i morgondagens fotograferande.

11881 (2)

Något jag ofta försöker visa även här i bloggen, där jag både visar nya bilder i en jämn ström – men även där jag i olika inlägg även visar bilder från tidigare år i karriären. För att knyta ihop säcken, så att säga.

Men jag får även en rätt intressant helhetsbild till vem jag är som fotograf; idag, för några år sedan – eller under karriärens första stapplande steg.

Mina första bilder ger en indikation på vilka vägar jag är på väg att ta, mina prioriteringar och motivval. Mina sökanden inom fototekniken och bildtekniken. Hur jag successivt söker mig genom bildkompositionens olika normer och regler, hur jag med blåögd iver väljer mina egna lösningar – för att sedan förstärka och utveckla dessa.

Vet jag idag vilka som är mina bästa bilder? Faktiskt inte! I min stora bildproduktion är det omöjligt för mig att välja ut något, före allt annat. Men jag kan säga vad som är mina bästa bilder år för år. Bild 2 här i artikeln anser jag vara en av mina personliga favoriter från 2004, blåsippan i bild 3 är en av mina bästa bilder från 1995. Men om dessa två bilder tillhör mina bästa genom alla år, det kan jag inte svara på.

Helt enkelt för att jag hela tiden är aktiv i mitt fotograferande, och tillför tusentals nya bilder varje år. Varje vecka blir det nya bilder som jag är nöjd med.

11505 (3)

Bild 4 är från 2016 och fotograferad 21 år efter bild 3. Är den bättre för att den är nyare, eller är det ett exempel på att jag inte alls utvecklats som fotograf under alla dessa år. Frågar man alla dessa ”kontraproduktivt elaka personer” (för att citera Björn Ranelid) så är det ett exempel på att jag inte blivit bättre. Personer som å ena sidan säger att jag hela tiden visar ”gammal skåpmat” eller att jag ”var bättre förr”. Personer som givetvis har en dold agenda med sina recensioner, då deras kommentarer hela tiden är färgat av negativa tongångar. ”Jag var bättre förr” är ju en negativ recension av mina nuvarande bilder, men de bilder från den tiden då jag var bättre – det är bilder som avfärdas med ”gammal skåpmat”.

Detta tyder ändå på att mina bilder engagerar, både skåpmaten från förr (som man fortfarande kommer ihåg) men också att en helhetsbild av allt jag gjort kan jämföras så detaljerat… Fascinerande, inte sant?

Fast det spelar egentligen ingen roll vad jag gör eller inte gör, allt kan vändas till det negativa – vilket jag tar som en stor ära, att mina bilder ständigt ska få denna uppmärksamhet, både in i minsta detalj eller som en helhetsanalys av hela min produktion.

Även om jag egentligen inte bryr mig om detta, så kan jag heller inte sluta fascineras när jag tänker på det.

11882 (4)

Men annars så är jag för mycket inne i mitt eget fotograferande för att tänka på detta. Jag är alldeles för fokuserad på kommande fotograferingar, för att tänka på hur andra försöker analysera mina bilder. Ett fotograferande som under alla år hämtat näring från mina egna tankar och känslor, mer än gängse normer och trender inom naturfotomiljön.

För om man studerar de bilder som andra naturfotografer gör idag, plockar fram böcker med naturbilder som man gjorde för tio eller tjugo år sedan – så har jag egentligen alltid varit en ”udda fågel”. Jag har gått mina egna vägar, följt mina egna övertygelser till vad som jag anser vara de bästa bilderna. Hur jag kan fortsätta att utveckla mig som fotograf, samtidigt som man även ser en röd tråd genom hela produktionen.

Med jämna mellanrum får jag höra att man alltid kan se om det är mina bilder, antingen det är bilder som är tjugo år gamla eller att det är bilder från senaste fotoutflykten. Vilket egentligen är de mest fascinerande betygen; att jag genom alla mina förändringar och utvecklingar, har behållit någon form av kontinuitet. Trots alla experiment, så har jag hela tiden varit ”inom min egen bildstil”.

Äldsta bilden här i artikeln är från 1990, det är 27 år sedan. Även om jag hade fotograferat skogshare vid tidigare tillfällen på Hallands Väderö, så var det just i maj 1990 som skogsharefotograferandet intensifierades. Just det år gjorde jag också en av mina mest kända bilder, guldharen som även kom att illustrera framsidan på min första bok ”Naturen som fotomotiv”. Kanske är det en av mina bästa bilder, kanske inte. Det är svårt att säga, då bilden samtidigt blivit lite av en ikon i min fotokarriär. Blir en bild tillräckligt välkänd så blir det automatiskt en av de bästa, då ikonifierandet direkt tar över eventuella bildkvalifikationer.

11883 (5)

Själv tycker jag givetvis att jag gjort många bilder på skogsharar som är bättre efteråt. Särskilt under 1998 och 1999 då jag hade mina mest intensiva projekt på skogshararna på Hallands Väderö, bilder där jag hade lyckats närma mig hararna ännu mer på individstadium än guldharebilden från 1990 som fortfarande vilar lite för mycket i arten och ljuset.

För det är ju precis så det är; där man först försöker fånga motivet, där går man sedan vidare till ett speciellt ljus – för att sedermera gå ännu mer in i det personliga och mer individuella. Under 1990 fotograferade jag fortfarande ”arten” skogshare; under 1998 och 1999 fotograferade jag däremot de olika individen och deras personligheter som Krisse, Truls, Trulte och Benjamin. I bilder där man kan se skillnaderna på individplan, och där jag arbetat med ljus och perspektiv för att förstärka de individuella skillnaderna.

Om jag hade bott kvar i Skåne och fortsatt med mitt skogshareprojekt så hade mina bilder på hararna sett helt annorlunda ut idag. Ungefär som jag numera utvecklar mina bilder på rådjur och älg här i Mullsjöskogarna.

Fotografer som idag tycker att jag ”var bättre förr” är kanske fotografer som idag är i fas med den fotograf jag var då. Och de fotografer som tycker att mina äldre bilder är ”gammal skåpmat” kanske ligger mer i fas med dagens digitala bildtrender. Eller?

11506 (6)

Är de åtta bilder som jag illustrerar artikeln med några av mina bästa bilder? Tja, det vet jag ju inte. Och kanske är det också totalt ointressant. Jag är ju inte så upptagen att tävla med bilder, varken tillsammans med andra fotografer eller för den del med mig själv i min egen bildproduktion. För oavsett hur jag gör, eller inte gör – så kommer givetvis andra att tycka annorlunda. Helt enkelt för att bildkvalitetstänkandet helt grundar sig på subjektiva tankegångar.

Jag kan inte säga vilken som är bäst att bilderna på räven i bild 7 och skogsharen i bild 8. Det skiljer femton år mellan bilderna. Men de är samtidigt totalt helt olika vad gäller miljötänk, ljuskänsla och uttryck. Bilderna är så kapitalt olika att det skulle nästan vara som att jämföra jazz med hårdrock…

Stadsduvan i bild 6 är en totalt annan fågelbild än ormvråken i bild 5. Båda är däremot lite nyare bilder, men helt olika i sina uttryck. Och vad med den första bilden på fossil från Byrums raukar på norra Öland. Är det bästa bilden av de åtta, då den ju kanske är den mest stämningsfulla… Dessutom ”lagom” experimentell utan för mycket krusiduller… Eller är ljuset i blåsippsbilden mer speciellt?

Själv är jag nog mest inne i bild 4 och 6, då båda är de nyaste och närmare de preferenser jag har i mitt bildskapande idag. Även om jag redan nu idag kan säga att jag skulle gjort bilderna på ett annat sätt om jag hade fotograferat de idag. Helt enkelt för att mitt fotograferande är under ständig förändring.

11507 (7)

Jag är ju fortfarande mitt i min fotokarriär, jag ser ännu så länge ingen anledning att börja pensionera mig som fotograf. Att börja tänka mer retrospektivt, att summera karriären i sin helhet. För att jag har så mycket mer kvar att upptäcka och fotografera.

Framöver kommer jag även fortsätta att göra nya bilder på fossiler, rönnar, blåsippor, is, ormvråkar, stadsduvor, rävar och skogsharar. Bilder som är signifikativa för den fotograf jag är just då, med de preferenser jag då utgår ifrån. Om vad jag då tycker blir de bästa bilderna!

Fast det blir inga bättre bilder än dessa åtta; utan det blir bättre bilder från att vara från 2017, 2018, 2019 eller 2020. Med ett annat uttryck, andra tankar och känslor, kanske i svartvitt, kanske mer eller mindre abstrakt, kanske med andra dimensioner och en annan dynamik.

Och jag kommer fortsätta att visa fram de bästa bilderna här i bloggen; antingen det är de bästa från förr eller de bästa från nu. Oberoende om det är ”gammal skåpmat” eller ytterligare några bevis på att jag ”var bättre förr”…

(Bild 1 – Fossil, 1995)
(Bild 2 – Rönn, 2004)
(Bild 3 – Blåsippa, 1995)
(Bild 4 – Is, 2016)
(Bild 5 – Ormvråk, 2014)
(Bild 6 – Stadsduva, 2016)
(Bild 7 – Räv, 2005)
(Bild 8 – Skogshare, 1990)

11884 (8)

Annonser

6 thoughts on “De bästa bilderna…

  1. Spännande läsning det här Terje!
    Förmodligen är det så att vissa bilder sticker ut lite extra och blir de bilder man associerar med en fotograf. Bilder som har fotografens för tiden egna uttrycket och dessutom skiljer sig från mängden. Till skillnad från många andra fotografer inom naturfotomiljön så tycker jag man tydligt kan se att du precis som du skriver, faktiskt gått din egen väg. Inte följt några trender eller andra fotografers sätt att göra bilder.

    Just det här med att göra de egna och personliga bilderna tror jag gör bilderna mer intressanta. Men precis som du skriver så utvecklas man hela tiden och därför blir det ju svårt att veta vad som är de bästa bilderna man gjort. Kanske är det lättare precis som du är inne på, att plocka fram de ”bästa” bilderna från ett år, eller ett antal som speglar lite mer av den hela fotografiska karriären?!

    Värt att tillägga är ju att de mer personliga bilderna tycker jag gör bilderna mer intressanta, båda andra och tredje gången man tittar på dem. Kanske upptäcker man inte allt första gången. Ibland tycker jag att de personliga bilderna lyckas väva in väldigt mycket. Kanske sådant man själv inte upptäcker med detsamma?!
    Intressanta tankar du har i den här artikeln Terje och det var mycket spännande läsning. 😉

  2. Jag tänker att det av naturliga själ blir det man gjorde alldeles nyss eller det man gör för stunden som är det som är det bästa man gjord, helt enkelt för att man (förhoppningsvis) utvecklas hela tiden som fotograf. Om det en gjorde för länge sen är det man tycker är det bästa har man väl misslyckats att följa sitt fotohjärta, eller? Sen kan man se saker i både nya och gamla bilder som en tycker om såklart och trots att jag inte hållit på särskilt länge så kan jag ändå se att jag hela tiden återkommer till ungefär samma motiv.
    Intressant att det finns så många som tycker en massa negativt om det du gör, man undrar ju om folk verkligen inte har något bättre att sysselsätta sig med.
    Intressant också det där du skriver om hur vissa tycker bättre om dina äldre bilder och andra dina nyare, jag måste säga att jag gillar både och av det jag sett.
    Att det alltid går att se att det är du som tagit en bild är jag för dålig på att se, även om jag kan se på vissa bilder att det är dina. Det som däremot är ganska tydligt är att det hos vissa fotografer går att se att de gått i lära hos dig.
    Jag tänker också på att du skrivit en del om att inte jämföra fotografer och frågan är väl om man ska hålla på att jämföra sig själv i annat än att se förändring och utveckling? Själv tycker jag det är lätt att hamna i grubblerier om och kring fotografering som känns onödigt självkritiskt och hämmande, men det är säkert väldigt olika beroende på vem man är och hur väl man känner sig själv.
    Hur som helst gillar jag dina bilder och sättet du fotograferar, det inspirerar och överraskar positivt. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s