Musiken i fotograferandet…

11508 (1)

En bild kan vara inspirerad av en annan bild. Ett fotografi av ett annat fotografi. Egna eller andras. Paul Cezanne eller Claude Monet, Minor White eller Ernst Haas. Men så enkelt är det ju inte, om man har andra ambitioner än att kopiera det som redan någon annan gjort tidigare…

Med åren har jag märkt att musiken kanske haft större betydelse än något annat i mitt bildskapande. Mitt extremt stora musikintresse, mitt djupa och aktiva musiklyssnande. Hur jag kan sitta i timmar med slutna ögon och lyssna in; stämningar, känslor, rytmer… Antingen det är hemma, eller när jag är ute och kör bil. Jag kör ju knappt en meter med bilen utan musik i högtalarna.

Sällan på radion, utan mer från en cd eller usb-minnet. Musik jag tycker om, som är direkt inspirerande – musik som engagerar mig, där jag hittar kvaliteten jag önskar – och utmaningarna jag söker efter.

11652 (2)

Innan fotoutflykten lyssnar jag på musik, har en liten meditationsstund och vet på något sätt vilken musik jag vill lyssna på. Oftast blir det rock eller hårdrock. Musik som ger mig bilder, som ger mig de ingångar jag söker efter. Oftast medvetet, men även ibland högst omedvetet. Det blir som det blir…

För stunden blir det mycket Katatonia och Alter Bridge, två hårdrocksband som förmedlar något mer. Något odefinierbart, en helhet som kan ge mig den taktpinnen jag behöver för att komma igång. På sistone har jag särskilt lyssnat på låten ”Vakaren”, en låt med svensk text från hårdrocksbandet Katatonia – från deras senaste skiva. Det finns något magiskt, något spännande oförklarligt, något jag inte riktigt kan sätta fingret på – men som jag går igång på. Och som påverkar min sinnesstämning.

Får mig att söka efter lite andra bilder, andra motiv och motivsammanhang – med en helhet som ger en särskild klang, en speciell atmosfär. Som i bild 2, en bild som är direkt påverkad av låten. En bild gjord nu i lördags, efter några veckors lyssnande.

11509 (3)

Det är en lugn låt, men full av en inre oro – en väntan, något tyst och otåligt. Och bild 2 är just så; lugn men samtidigt orolig, kall och kylig, med vaksamma ögon.

Om ni studerar bilderna här i artikeln, så kan ni se närheten till musiken i samtliga bilder. Bilder som vilar mer i rörelse och rytm, dramatik mer än stiltje – och en komposition som har en orsak mer från tankarna och känslorna, än från exemplen i kompositionsläroboken. Gyllene snittet eller Tredelningsregeln kan finnas där om man letar, men det är i så fall högst omedvetet. Bilderna har sin helhet och komposition helt från det jag vill uttrycka, mer än hur man ska uttrycka – för att nå ut med mer i bilderna än att uppfylla eventuella mallar.

11651 (4)

Vad som är skarpt eller oskarpt, hur jag valt exponering och ljus, vilket perspektiv jag valt att förmedla – allt härrör från tankarna och känslorna, mer än från regelboken. En regelbok som genom åren fått samla på sig alltmer damm.

Helt enkelt för att mitt bildskapande handlar om så mycket mer, om så mycket annat – än det som de traditionella fotografierna allt som oftast förväntas förmedla.

Och i allt detta; i mina tankar och funderingar, i de känslor som favoritmusiken kan hämta fram – däri i ligger det konglomerat som är jag. Och som jag förmedlar i mina bilder.

11645 (5)

Jag brukar säga att jag enbart lyssnar på bra musik… Bara för att försöka förklara den betydelse musiken har för mig. Den aktiva betydelsen; i vardagen, i mina känslor, i mina bilder. Skulle radion spela musik jag ogillar, då stänger jag radion. Vilken med åren gjort att jag nästan aldrig lyssnar på den, då den nästan aldrig spelar bra musik…

Musik fungerar ju inte enbart som bakgrundsskval för mig, som det är för många andra. Till det har musiken alldeles för stor betydelse. Så är det också med bilder – jag gillar enbart bra bilder! Försöker undvika att titta för mycket på bilder som inte engagerar eller inspirerar; och då handlar det verkligen inte om att hitta bilder från andra att sedan kunna kopiera. Jag lyssnar ju inte aktivt på musik, för att jag själv vill utveckla mig som musiker. Jag är ju ingen musiker, på samma sätt som att jag nog heller inte är någon fotograf – i traditionell mening.

11510 (6)

Jag tittar på bilder av samma orsak som jag lyssnar på musik, eller läser en god bok. Att ta till mig något som sätter igång något djupt inne i kroppen, som sätter mig i precis det stämningsläge jag vill hamna i – för att kunna göra de bilderna jag vill göra. Egna bilder, inte andras!

Jag får allergiska utslag av dansbandsmusik och jag börjar tugga fradga om jag hör hiphop… Men jag kan acceptera att andra gillar den typ av musik. Om jag då kan accepteras för att jag lyssnar på hårdrock. Och att jag låter hårdrocken också få synas i mina naturbilder…

Vill man ha mer lättsmält musik, så finns det ju redan mer än tillräckligt med mer traditionell naturfoto. Och väljer man radiopop, och lyssnar på det som alla andra också lyssnar på – så är det välkommet att göra som alla andra naturfotografer…

11654 (7)

Det är däremot ont om hårdrockare i naturfotomiljön. Jag har aldrig förstått varför, eller är det så att hårdrockarna sällan blir naturfotografer? Är det så i naturfotomiljön att de flesta lyssnar på den musiken man använder till sina bildspel? Är det kanske orsaken till att ALLA tonsätter sitt årsprogram med Vivaldis fyra årstider, eller möjligen någon elektronisk harpa…

Min vän Bjørn Opsahl, norsk icke-naturfotograf, sa till mig för några år sedan att jag var naturfotomiljöns hårdrockare. Det är bland det finaste jag fått höra som omdöme till mitt fotograferande. Och då visste han heller inte vilken musik jag oftast lyssnade på…

(Bild 1 – Björk, 2005)
(Bild 2 – Vakaren, 2017)
(Bild 3 – Judasöra, 2006)
(Bild 4 – Björklöv, 2017)
(Bild 5 – Gräsänder, 2017)
(Bild 6 – Stormfåglar, 1996)
(Bild 7 – Skogshare, 1998)
(Bild 8 – Skymningsälg, 2012)

11511 (8)

Annonser

14 thoughts on “Musiken i fotograferandet…

  1. Oj så jag känner igen mig i ditt musiktänk, både vad gäller allergin emot dansband, hip hop och hur jag lyssnar och att det i de flesta fall är just hårdrock och rock även om det finns annat också. Jag lyssnar också väldigt intensivt när jag lyssnar på musik och den är en väldigt viktig del i mitt liv. Katatonia är grymt bra även om jag inte hört just den låten du skriver om här, jag gillar deras disharmonier och taktbyten…det är något oregelbundet som jag gillar med deras musik med en ganska svart känsla som tilltalar mig. Jag brukar säga att jag är uppvuxen på ironi, skogaholmslimpa och musik 🙂 Jag kan ju inte förstå varför inte naturfotografer är hårdrockare…är inte alla vettiga människor det? 😀
    Fast i ärlighetens namn tänker jag nog på dig mer som naturpunkare då de är ännu mer utanför boxen än hårdrockare, men den kommentaren måste såklart ha varit bästa komplimangen.
    Det är väldigt intressant det du skriver här och jag kan inte låta bli att småskratta lite åt din beskrivning av Vivaldis fyra årstider..
    Jag blir alltid så glad när jag kikar in här, det är så befriande på något vis att du går helt i dina egna spår även om alla såklart påverkas och inspireras av saker man ser och hör. Just att jag kan titta på ett inlägg och tänka att – Gud så skönt att han inte bryr sig om andras åsikter och tankar om hur bilder ”ska” se ut. Sen fattar jag inte vad du vill säga ibland, men det är ju en annan femma.
    Det blev mycket musik, men det var ganska kul att läsa att du tycker att de två sakerna hör ihop så starkt och jaa… det finns ju hur mycket som helst jag skulle vilja skriva om detta men du ska ju orka läsa också!!

  2. Spännande att se hur du visualiserar musiken och naturligtvis känner jag igen mig i det du skriver. Jag har ju dessutom den stora förmånen att aktivt utöva musik dagligen och umgås på så sätt med inre bilder ofta. Kan nämna att vi just denna vecka spelar filmmusik för hela slanten, men bara musiken, ingen film. Musik och bild hör oskiljaktigt samman. Vad vore väl Star Wars utan John Williams musik? Eller Emil i Lönneberga utan Georg Riedels musik? Eller Sergei Rachmaninovs musik till den berömda målningen Dödens ö av Arnold Böcklin? Jag tycker det är väldigt intressant att se bilderna i detta inlägg, hur du upplever den musik du lyssnar på. Musikstilen spelar ingen roll, det är hur man själv upplever den som gör det. Upplevelsen, intrycket, personligheten. I somras spelade du upp en låt med Andromeda för mig vilket jag uppskattade mycket. Men det är också intressant att gå den andra vägen, att skapa musik utifrån en bild. Det var det Rachmaninov gjorde.

    • Tack så mycket Erik för din fina kommentar! 😀

      Intressant att höra dina åsikter, som aktiv musiker.

      Håller med dig att bilder också kan ge musik, jag hör vissa låtar när jag tittar på mina och andras bilder. Oerhört spännande och fascinerande. Men jag klarar inte att ha musik i öronen när jag fotograferar. Precis innan går bra, men inte när. Då är det naturens egna ljud som måste finnas, för att jag inte ska känna mig isolerad från naturen. 😀

      • Jag förstår dig mycket väl. Mitt lyssnande på musik är mycket aktivt, har t o m svårt att lyssna på musik och laga mat samtidigt. Inte för att jag har svårt att skilja på saker och ting men det aktiva lyssnandet gör att man kan läsa fel i recept. (Det kan bli väldigt fel med två msk salt istället för två tsk…) När jag är ute med kameran är mitt fokus fullständigt, jag vill inte ha några andra intryck än naturens egna.

        • Det är många år sedan jag upptäckte detta, det var på den tiden jag höll på med analoga bildspel. Blev rekommenderad att ha musiken jag ville använda i en freestyle för att låta musiken mer aktivt styra själva fotograferandet. Men det gick inte för mig, bättre var det då att kunna låten utantill, ned i minsta klang – men ha tyst under själva fotograferandet. 😀

  3. Hårdrockare sen 70talet, då jag såg mina äldre kamraters Kiss skivor och det var ju det fräckaste man sett då 🙂
    Nu för tiden är jag fortfarande hårdrockare, fast inte så mycket inne på den där depphårdrocken som Katatonia. Det är mer hårdare tongångar jag gillar, gärna med folkmusikinslag, t ex Finntroll. Norsk blackthrash går också bra, inte ren black metal dock 🙂

  4. Det du skriver i ditt senaste svar är viktigt, att komma ihåg låten istället för att lyssna till den. Då komprimeras låten till ett ögonblick, en hel och total bild. Du gnolar säkert inte på den från början till slut utan minns den i ett enda nu. Bilden, till skillnad från filmen, är ju ett enda nu. Ett pågående ögonblick.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s