Att marknadsföra sig…

11304 (1)

Jag har egentligen aldrig varit bra på att marknadsföra mig som naturfotograf. Jag borde ha varit bättre, publicerat mig mer frekvent i olika media, haft flera föreläsningar och gett ut flera böcker. Jag borde använt telefonen betydligt oftare till olika agenter, bildbyråer – eller ansträngt mig ännu mer med att knyta värdefulla kontakter. Med jämna mellanrum borde jag också skickat olika pressmeddelanden till redaktörer, journalister och olika potentiella sponsorer.

Men det är helt enkelt inte min melodi. Jag blir aldrig bra på det; att möta en försäljare på en fotomässa och direkt kunna tacka för senast – och sedan ställa personliga frågor om hur det går med hunden, modellflygplanen eller danslektionerna… Inte för att jag är ointresserad av andra människor, för det är jag verkligen inte – utan mer för att jag inte kan vara falsk…

Dessutom är jag för mycket ”en tomte från skogen” än en smart företagare. Jag är naturfotograf, bara en naturfotograf. Punkt.

Genom åren har jag alltid varit utanför, eller helt enkelt fullständigt i osynk med miljön och marknaden. Jag har alltid gjort som jag själv vill, för att det ger mig mer till mitt fotograferande än om jag skulle varit på ett annat sätt.

Och idag är det för sent att tänka om…

11305 (2)

Jag deltar inte i några fototävlingar, har därför inga vinster att sedan kunna marknadsföra mig med – för att ha någon smaskig nyhet att förmedla i några nya pressmeddelanden. Dessutom är jag heller inte projektinriktad; har inga nya projekt att hänvisa till och få ut till media. Ringer en journalist och frågar vad jag håller på med så blir mitt svar alltid det samma: ”Jag fotograferar…”

Ja, och så bloggar jag regelbundet. Varje dag, egentligen…

Med jämna mellanrum får jag också trevliga mejl från personer som jag haft på kurs, eller som varit på en föreläsning eller som läst någon av mina böcker. Trevliga mejl med mycket värme, som jag oftast försöker besvara samma dag. Eller åtminstone inom några dagar, beroende på hur min agenda ser ut. Telefonen ringer då och då, från en kollega, en vän eller en journalist. Någon vill träffas, någon vill ut och fotografera, någon vill att jag ska vara med i en radiointervju eller teveintervju.

Ensam är jag verkligen inte, även om jag nu alltid varit direkt usel på att marknadsföra mig.

11306 (3)

Men jag har alltid varit mig själv. Varit genuin som människa, lyssnat, samtalat och brytt mig om. Även om jag nu samtidigt aldrig varit någon höjdare på att mingla eller visa fram mig för andra.

Sedan har jag ju min blogg där jag alltid visar fram något nytt, eller något nytt från förr. Bilder, bilder, bilder… Och ibland en lite längre text, en artikel eller ibland även ett debattinlägg. Eller så blir det något på Facebook eller Instagram.

Någon uttalar sig ibland om mig att jag är en ”persona non grata” och att jag är utfryst från naturfotomiljön. För att jag gjorde det jag gjorde, som jag sedan erkände i september 2011. Men jag bryr mig inte om det nu är så. Då jag inte är så upptagen av att hela tiden måste få uppmärksamhet, att jag måste marknadsföra mig för att få ännu mer positiva signaler. Jag är ju inte utfryst i naturen, även om det ibland kan bli många minusgrader där i vinterskymningen…

Dessutom hittar ju många av de som fryser ut mig hit till bloggen, anonymt och i tystnad. För att följa med på vad jag gör…

För att helt enkelt kunna konstatera det som jag redan sagt under alla år: Att jag fotograferar…

(Bild 1 – Kvällsljus, 2000)
(Bild 2 – Infrusna näckrosblad, 2016)
(Bild 3 – Björktrast, 2016)
(Bild 4 – Rådjur, 2016)

11307 (4)

Annonser

4 thoughts on “Att marknadsföra sig…

  1. Jag tänker att det där att vara sann mot sig själv är det viktigaste och säkerligen bland det svåraste också om det går bra för en på ett sätt som man själv tycker om. Inte alltid så lätt att bli kvar på jorden om man lyckas nå ut till en stor publik och inte heller så lätt att hela tiden då göra det man själv vill och inte bara det som folk förväntar sig. Att slippa springa runt och mingla och vara på ett visst sätt för att passa in tror jag inte håller i längden ändå.
    Framgång kan ju vara så olika saker för olika människor, vad ä viktigt? Att få göra det man vill i sin egen takt eller bli tvungen att göra eller vara något som går emot ens inre kärna kan aldrig vara nåt man känner sig nöjd med när man sitter där på hemmet och väntar på det där sista partiet schack. Det kommer ju alltid finnas människor som har åsikter om hur man borde vara oavsett vem man är, så det blir ju meningslöst att försöka vara andra till lags hela tiden. Däremot att få göra det man tycker bäst om och känna att man gör det så bra man kan och dessutom kunna känna sig stolt över de kunskaper man förvärvar, det borde vara det som är viktigt. Om sen någon annan tycker om det man gör är ju det en trevlig bonus!

  2. ”Jag har alltid gjort som jag själv vill, för att det ger mig mer till mitt fotograferande än om jag skulle varit på ett annat sätt.”

    Det enda rätta Terje, tycker jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s