(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
(6)
(7)
(8)
(9)
(10)
(11)
(12)
Heldagen gick verkligen i snigeltempo. Som det ska vara när temat för dagen är landskapsfoto, med tonvikt på skogsfotografering. Där målet är mer komplexa bilder, bilder uppbyggda i en kaotisk helhet. Men där det också är ordning.
Skogsbilderna får ju inte bli varken röriga eller för enkla och sterila. Men de får gärna vara röriga på ett ordnat och medvetet sätt. Vilket tar tid.
Kameran står oftast stadigt på stativet, slutartiderna är långa, bländaröppningarna är oftast de minsta. Ibland blir det dubbelexponeringar, ibland multiexponeringar. Olika filter måste testas, kanske måste det skapas bilder där man kombinerar fryst och rörlig kamera.
Tid för att fundera, reflektera – testa och utveckla.
Som landskapsfoto bör vara, om bilderna ska få ett större djup än det direkt stämningsfulla och glättiga. Dessutom skulle vi ju också utveckla tankar kring fasrummet. Men också andra bildbegrepp som exempelvis ”imperfect is perfect”…
På vissa ställen i Gammelskogen uppehöll vi oss flera timmar. Oftast med de samma motiven – helt enkelt för att se vad man kunde hämta fram av bilder.
Dagen började vid Stråken i gryningsljuset, bland stubbar och rötter. Den fortsatte in i Gammelskogen där vi verkligen gav oss tid med de mest utmanande motiven. Dagen avslutades sent i skymningen på en spännande plats som vi gav namnet Hemligheten. Det var då trollen verkligen började vakna till liv…
Jag tror nog Gustav kände sig rätt nöjd efter heldagen, och ser fram emot att se hans vidare utveckling i ämnet.
Om några dagar är det dags för nästa fotograf och nästa heldag.
(Bild 1 till 12 – Bilder från Gammelskogen, 2016)
Terje Hellesø 
Magiska bilder, verkligen. Det känns som om man går omkring där i skogen. Så mycket att se och upptäcka, små små detaljer och grenar som binder ihop det hela. Man känner sig innesluten i skogen på nåt vis, och samtidigt som man är där och tjuvtittar på det mest hemliga som pågår.
Tack så mycket Lena! 🙂
Du beskriver själva essensen i skogsbilderna. 🙂
Suveräna bildexempel på det vi talade om i skogen och som du beskriver i din text. Visst är jag nöjd med min heldag – tack Terje! Nu är det bara att fortsätta öva, testa, experimentera… Roligt! 🙂
Tack själv Gustav! 🙂
Ser fram emot dina framtida landskapsbilder. 🙂
Jag får verkligen känslan av att ha golv, väggar och tak omkring mig, man blir innesluten i bilden. Ju djupare jag tittar i bilden desto större blir dragningskraften att fortsätta vandringen inåt. Snigeltempo är precis det som behövs för att bilderna ska komma till en, man smälter till slut samman med bilden.
Tack så mycket Erik för fin fina kommentar! 😀