1/50 sekund i 150 år, eller längre…

10566 (1)

Tiden går… Sekunder och minuter blir till dagar, veckor och månader, till år… Till ett helt liv…

Oftast hinner man inte med, innan dessa viktiga livsögonblick blivit till minnen. Minnen som med tiden bleknar bort…

Kanske är det just därför som jag blev fotograf, för att kunna fånga och föreviga allt det som passerar. För att i efterhand kunna njuta av de stunder som inte finns kvar, och som med åren blivit allt mer diffusa. Varje dag, varenda regniga eller soliga dag är en gåva att få njuta av. För man vet aldrig när livet tar slut. När man inte finns kvar att få njuta av allt det som livet ger. Eller tar.

Varje sekund föds det fem barn i världen, men varje sekund dör det också två personer. Ett liv tänds och ett annat slocknar. Människor, djur, växter… En mygga får inte uppleva mer än en sommar, ett träd får stå kvar på samma plats i kanske hundra eller tvåhundra år.

Sitter nu här vid datorn och tittar ut genom fönstret. I äppelträdet hos grannen är det fullt av röda äpplen. Vinden vajar lite försiktigt i grenarna. Några insekter surrar förbi fönstret, en tornseglare jagar förbi som en svart skugga. Den nya dagen har vaknat, en dag med växlande molnighet och hyfsad värme. En typisk augustidag. Ingen särskild dag egentligen, utan som vilken dag som helst.

En helt vanlig augustidag, med helt vanliga synintryck. Helt vanliga händelser. Funderingar över vad man ska äta till middag, vad man ska fotografera, vilka människor man får möta på affären, vilka telefonsamtal som kommer… En dag som gör som de flesta andra dagar; att den passerar utan några tydliga spår in i glömskans värld bland alla andra diffusa minnen.

Men det är en dag där två personer i världen kommer dö varje sekund; några som somnar in av ålderdom eller sjukdom, andra snabbt och brutalt i en olycka eller ett mord. Eller i ett onödigt krig någonstans…

Igår somnade min svärmor in, Malins mamma. Hon fick aldrig uppleva dagen idag. Denna vanliga augustidag, denna lördag med växlande molnighet. Hon fick inte uppleva Malins fyrtiofemte födelsedag…

10567 (2)

Igår fotograferade jag de fyra bilder som illustrerar denna text, fyra bilder som jag gjorde efter att vi hade fått det tråkiga beskedet över telefonen. Ett telefonsamtal som helt ändrade hur vi upplevde resten av dagen runt oss. Trädet som glödde i det sena kvällsljuset, den ensamma tornseglaren mot kvällsmolnen, trädet i rörelse – och de tre tornseglarna som passerade mot den blå skymningshimlen på den längre slutartiden.

Det blev extra viktigt att fotografera just igår, efter telefonsamtalet…

Fyra bilder som också handlar om livet, om dagen idag – och om alla de viktiga ögonblick som hela tiden passerar. Om några dagar ger sig tornseglarna härifrån och flyger söderut mot Afrika. Det blir alltid lite tystare när tornseglarna gett sig iväg. Det blir alltid lite tystare när en anhörig går bort. Ett telefonsamtal mindre…

Min mamma gick bort i september 2005, det är nu snart elva år sedan. Allt det som skett i mitt liv under dessa elva år har hon missat. Även denna augustidag 2016 med växlande molnighet. Och att vi dessutom skulle bo i Mullsjö i Västergötland, vi bodde ju kvar i Söderhamn i Hälsingland när hon gick bort.

Jag fotograferar nästan varje dag! Inte så konstigt kanske, då alla dessa vanliga ögonblick som fyller dagen och veckorna är så ofantligt viktiga för att få ihop mitt liv. Ett liv i bilder. Mina första bilder gjorde jag i Skottland 1973, då var jag nio år. Jag kan idag känna att jag borde ha börjat fotografera tidigare. För att få kunna återuppleva mina bilder och känslor, de så viktiga synintrycken, även från den känsliga barndomen.

Mina egna bilder, bilder på alla dessa vanliga motiv och händelser. Bilder från den tid som varit, som aldrig kan komma tillbaka. Bilder från dagen idag med sin växlande molnighet, Malins födelsedag. Dagen imorgon vet jag ju ännu inget om.

Det enda vi alla kan vara helt säkra på, är att vi inte vet något om morgondagen. Just precis därför är dagen idag så ofantligt viktig, så totalt unik, så fullkomligt livsviktig – att vi nog alla borde bli bättre på att hylla den. Denna unika augustilördag med växlande molnighet…

Att jag blev fotograf en gång i tiden blir jag allt mer tacksam över. Mitt liv hade nog varit betydligt mer diffust utan alla mina bilder. Bilder på alla möjliga motiv; min familj och mina nära vänner, alla gyllene ögonblick i naturen – i alla dessa personliga bilder där jag fortfarande kan känna av hur jag mådde just precis då. Just den hundradelen när jag exponerade…

10568 (3)

Bilden på trädet hade en slutartid på 1/50 sekund. Just under det korta ögonblick gjorde jag en bild som jag sedan kan titta på under resten av mitt liv. Kanske hamnar bilden i en bok framöver och blir en bild som även andra kan få uppleva. Kanske även långt efter att jag också somnat in.

Tornseglaren som passerar kvällsmolnen hade en slutartid på 1/13 sekund. Det blev en bild där just denna tornseglare för evigt kommer att finnas just där bland molnen. Även efter att den flugit söderut till Afrika. Men också långt efter att den somnat in, eller brutalt blivit dödad av en hungrig rovfågel…

I mitt liv kommer tornseglaren fortfarande finnas kvar där bland kvällsmolnen. I mitt liv finns svärmor fortfarande kvar i sin lägenhet i Kilafors, och min mamma finns kvar i radhuset hemma i Bergen. Som minnen. Som fotografier från alla de viktiga ögonblick jag fångat med min kamera.

Snart är hösten här. Då är tornseglarna borta. Alla de röda äpplena i grannens träd är då plockade eller uppätna. Men det blir garanterat flera dagar med växlande molnighet, det kommer även ett nytt år med nya äpplen.

Och i slutet av maj kommer tornseglarna tillbaka. Att få upplevas i nya fantastiska ögonblick för alla som då finns där i den vanliga vardagen. Kanske är det då en ny dag med växlande molnighet.

Livet fortsätter… Sekunder och minuter blir till dagar, veckor och månader, till år…

Mina fotografier finns däremot kvar, att få återupplevas – eller få upplevas i åtminstone i 150 år till…

Gratulerar med dagen, älskade Malin!

(Bild 1 – Sista glöden, 2016)
(Bild 2 – Ensam, 2016)
(Bild 3 – Upplösning, 2016)
(Bild 4 – Transformering, 2016)

10569 (4)

Annonser

10 thoughts on “1/50 sekund i 150 år, eller längre…

  1. Vill först och främst beklaga Malins mammas bortgång. Ta vara på er.

    Jag känner igen mycket av mig själv i din text och filosofi här ovan. Jag lever i nuet och fotograferar vardagen runt mig medan livet pågår. Alla dagar som varit innan har format mig till den jag är idag.

    Fånga dagen idag för imorgon är den borta.

  2. Riktigt fint skrivet Terje!
    Texten är verkligen tänkvärd. För när jag tänker på att du valde att bli just fotograf, så valde du också samtidigt att få uppleva världen på ett mer detaljerat sätt. För när vi tar oss runt med kameran i naturen i jakt på motiv, så finner vi saker/platser där vi får uppleva sådant som de som inte inte fotografer kanske aldrig får uppleva!

    Naturligtvis gör vi allt detta för att vi älskar naturen, att vistas där men högst av allt att fotografera och skapa våra egna bilder i den. Det får oss även att se på saker med andra perspektiv.

    Visst är det så att en bild faktiskt fångar ett ögonblick, som vi sedan kan titta på lång tid framöver. Egentligen är det ju rätt fantastiskt. Jag vet att jag gjorde en bild på min mormor som jag ibland tar fram och tittar på. Även om hon inte finns längre, så känns hon så levande på den bilden. Det är verkligen så jag vill minnas henne.

    Ja, vad vill jag egentligen få fram med min kommentar här. Jo, jag tror att fotograf kanske är bland det finaste man ändå kan bli. I och med det lär man sig att uppskatta livet på ett annat sätt och lär sig det lilla. Med det berikar man även sitt eget liv och med lite tur även någon annans, då de tittar på de bilder man gjort. Med ännu mera tur kommer bilderna att tittas på av någon i framtiden och då blir man också ihågkommen.

    En mycket fin text som sagt det här Terje, med högst passande bilder till. Jag vill även ännu en gång beklaga er stora sorg. Vi tänker på er!

  3. Fint skrivet och mycket tänkvärd reflektion och bilder som fint visuellt förstärker texten. Många ögonblick förvandlas till år och att vi inget vet om morgon dagen inte ens om vad som händer om 5 min, en fin påminnelse om att ta vara på nuet. Och inte hamna i rutin och ta allt för givet, och bara rusa på och inte märka något runt om oss. ”Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana att vi kallar dem vardag” (Hans Christian Andersen)
    Beklagar också sorgen ni nu går igenom, alltid tråkigt när någon närstående lämnar oss.
    Med vänlig hälsning Christer K

    • Tack så mycket Christer! 😄
      Ett riktigt passande citat av HC Andersen, som vi alla verkligen borde bli bättre på att ta till oss. Det är verkligen också enbart i livet som vi kan leva! 😄

  4. Tycker mycket om texten och dessa bilder. Så viktigt att fundera över vad som gör en dag, dessa ögonblick och alla dessa vardagliga ting som betyder så mycket för oss trots att vi alltför sällan tänker på dem men tar dem för givna. Så lätt att stressa och jaga vidare, att glömma bort att känna och se, upptagen av det som egentligen inget betyder. Vi behöver nog alla påminna varandra om detta, det viktiga med nuet som blir så påtagligt när någon vi älskar går bort. Jag hoppas att ni tar hand om varandra lite extra mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s