Det känsliga intellektet…

10532 (1)

Under hela mitt liv har jag varit en konstig och dubbelbottnad prick; speciell men vänlig, udda men snäll, naiv men känslig, filosofisk men lättlurad.

Jag har även alltid varit bra på att känna av en stämning i luften, men samtidigt också fått känna att jag nog måste ha världens mest utpräglade tunnelseende… Det har alltid varit lätt att fånga mitt intresse, då jag är en sådan person som alltid vill finnas där för andra. Jag vill skapa en god stämning, jag vill motivera och inspirera, jag vill att andra människor helt enkelt ska må bra. Men jag blir också oftast den personen som man först vänder ryggen till. Som man pratar skit om, baktalar, förlöjligar – eller helt enkelt ser som någon form av huvudmotståndare som man vill ta knäcken på.

Jag kan bli den värsta människan som gått runt på Jordens yta, helt utan att ha gjort någon illa. Utan att ha varit elak eller pratat skit. Samtidigt som de människor som inte verkar göra annat än att prata skit om andra människor, dessa ska hela tiden komma undan eller hamna i centrum. Människor som är genuint falska, det är dessa man väljer att tro på – och mest av allt vill ha som vänner.

10533 (2)

Jag vet att jag nu givetvis sätter detta på sin spets, men genom åren har jag alldeles för ofta hamnat i sådana lägen. Och där jag alltid ska känna i efterhand att jag blivit grovt utnyttjad. Jag är bra att ha tillgång till om man vill ha något, för att finnas där som ett viktigt stöd – men sedan är jag inte ens värd vatten…

Ett mönster som jag har svårt att riktigt fatta, och som upprepar sig både innanför som utanför fotomiljön. Det finns människor som nästan aldrig tar några egna ansvar, men som samtidigt har den fantastiska förmågan att alltid få alla på sin sida. Detta samtidigt som de aldrig verkar upphöra med att prata skit om allt och alla, även de människor som finns där och vill vara deras vänner.

Att ”klippa kontakten” det gör man med mig, men verkar aldrig göra det med andra. Inklusive dessa som inte gör annat än att behandla andra människor med noll respekt.

10534 (3)

Jag har under hela mitt liv valt att behandla andra människor med respekt. För mig är detta självklart, och kanske grundar det sig på den fina och trygga uppfostran jag fick under min uppväxt. Jag försöker vara vältalig, verbal på ett försiktigt sätt, glad och positiv, uppmuntrande och genuint intresserad. Som fotograf är jag också något så ovanligt som genuint glad över att andra fotografer gör fantastiska bilder – vilket gör att jag snabbt är framme och gratulerar, kollegor emellan.

Jag tror gott om alla, jag gläds åt andras framgångar – och har en verklig övertygelse att det bästa är om vi alla är vänner. Vilket ju också kan göra mig till ett tacksamt offer om man vill lura i mig en massa som inte är korrekt. Jag har ofta fått den känslan, att många tror jag är den mest naiva människan som går runt i ett par skor…

Vilket jag tyvärr inte är, då jag ser detta mönstret tidigare än de flesta. Något som också gör att jag kan bli rejält sårad över att människor verkligen kan bete sig så egoistiskt som många gör – och med spetsiga armbågar fortsätter kliva framåt i karriären och livet.

10535 (4)

Jag kan förstå att jag ibland har ett högt intellekt, då jag själv kan bli överraskad över vad jag kan räkna ut på ett tidigt stadium – men samtidigt känna att jag nog också är världens mest korkade människa då jag tillåter att det hela tiden upprepas, och alltid verkar sitta kvar med skägget i postlådan…

Jag kan lämna viktig information, men möts med kyla eller tystnad. Jag kan sedan se hur dessa människor väljer att ljuga om mig för att förstärka den negativa bilden av mig. Sedan kan jag lämna ny information, för att mötas med ilska för att jag inte lämnat ut tillräckligt med information. Tillräckligt ofta. Men att dessa människor helt verkar sakna förmågan att själv ta kontakt. Det är alltså mitt fel om dessa människor inte hela tiden blir uppdaterade. Och mot andra sprider de vidare information om vad jag sagt och skrivit, som inte ens är sant.

Människor som berättar för andra om varför de hatar mig, av anledningar som inte ens är sanna…

Samtidigt finns det nästan inga människor som kontaktar mig med frågan: Stämmer verkligen detta Terje? Det vi hört som A och B berättar om dig?

10536 (5)

Människor som frivilligt väljer att umgås med dessa människor, och som sedan väljer bort mig – helt och hållet utifrån de rykten och osanningar som sprids om mig.

Ibland har jag konfronterat vissa personer, givetvis på ett försiktigt och vänligt sätt – och får då till svar att man inte vill ha en massa tjafs. Men man väljer att fortsätta umgås med de människor som hela tiden skapar tjafset…

Då är det inte lätt att ha det känsliga intellektet, det som är så typiskt för konstnärssjälen. Att se något som sker, långt innan andra ser det. Så att man hinner påverkas av något, ofta helt utan att andra ens ser vad som sker. Innan det är för sent…

Fotomiljön är tyvärr full av allt detta, det räcker att besöka en fotofestival och sedan lyssna på vad andra fotografer säger till varandra – om fotografer som inte är där. Och det är tyvärr ett problem i många familjer, där brytningar skett utan att man egentligen vet varför det blivit så. På vissa arbetsplatser kan detta också påverka vem som får löneförhöjning eller en högre position – och vem som inte får det.

10537 (6)

Det är verkligen inte lätt att skriva om detta, då jag samtidigt vill undvika att härleda det jag skriver i en särskild riktning. Men jag vill gärna komma med en generell uppmaning till alla; att framöver alltid välja att skapa sin egen uppfattning om andra människor, och inte bedöma andra utifrån det som sägs om dem.

Enbart då kan man vara med på att minska betydelsen av skitsnack. Och skapa en bättre fotomiljö, en tryggare arbetsplats – eller en mer harmonisk familj.

Det gäller att inte tappa tron på andra människor – och att inte sluta med att använda det känsliga intellektet.

(Bild 1 – Vatten, 2016)
(Bild 2 – Vid gölen, 2005)
(Bild 3 – Vitsippor, 2016)
(Bild 4 – Snödroppar, 2008)
(Bild 5 – Storlom, 2016)
(Bild 6 – Tornseglare, 2010)
(Bild 7 – Vildsvin, 2010)
(Bild 8 – Råbock, 2016)

10538 (7)

10539 (8)

Annonser

16 thoughts on “Det känsliga intellektet…

  1. Mycket av det du beskriver av dig själv ser jag som rena styrkor. Misstag man kan göra är att man vill något väldigt mycket och om man då har en possitiv människosyn så överser man med varningstecknen som kan finnas. I bland fungerar det men oftast så spelar den starka viljan oss ett spratt. Jag lider av motsattsen då jag är dålig på genom förandet trots stark vilja att lyckas. Detta ger upphov till konstiga beslut såsom onödig utrustning. Jobbar på det men sista åren har inte fungerat bra.

    • Tack så mycket Thomas! 🙂
      Vi kan alla göra misstag, men lära oss av dessa – för att sedan försöka föregå med gott exempel. Det finns ju tillräckligt med elände i världen, för att man själv ska bidra till eländet med att prata illa om andra människor. Konstiga beslut gör man också, ibland hela tiden kan det kännas som. 🙂

      • Tycker inte man behöver föregå med gott exempel, då det är en begränsning man tar på sig själv. Bättre att jobba med sig själv för att minimera de svagheter man har. De kommer inte försvinna men kan hållas under kontroll.

        • Ser ju inte det som en begränsning, men det kanske det är. Att jobba med sig själv är en självklarhet, utan att få den skull acceptera att annat är som det är. Konstnären i mig vill ju förmedla, påpeka, förtydliga, framkalla känslor, kommunicera – både i text och bilder. 🙂

  2. Ja du Terje, det är minsann inte lätt att vara människa. Man skulle önska att man bodde i tvärtom-landet. Om det är något jag lärt mig genom livet så är det att inte ha några förväntningar, att inte ha några fördomar. Tänk om alla kunde gå ut med noll i fördomsvärde vid ett möte med en människa och skapa sig en uppfattning helt och hållet efter eget huvud. Tyvärr kommer detta inte att ske, det är ju alltför uppenbart men man kunde önska att det vore fler. Det bästa man kan göra är nog att själv vara ett föredöme och hoppas att fler hakar på. Skitsnack och skvaller kommer inte att överges, det är en del av mänskligheten. Jag låter kanhända som en pessimist men jag ser mig själv som en realist.

    • Nej, tyvärr är det så Erik! 🙂
      Kanske är människan inte så intelligent ändå, som vi ofta vill framställa oss. Då vi aldrig verkar komma vidare i detta. Jag kan nog själv känna mig som en pessimist ibland om detta, även om man heller inte ska överge hoppet. Att försöka vara ett föredöme är alltid en bra början. 🙂

  3. Ja visst är det märkligt att människor så ofta väljer att tro på de som skriker högst, det känner jag igen. Det gäller som sagt vid många olika situationer och jag vet inte vad det beror på, hur mår dessa människor inuti? Det har jag undrat många gånger.
    Det är sorgligt att många har så svårt att glädjas åt andra och ofta se det som ett hot mot den egna framgångens möjligheter och att så många väljer sånt som i slutänden inte är viktigt framför det som verkligen betyder nåt i livet.
    Och som alltid gillar jag ditt val av bilder till dina texter, de är väldigt talande 🙂

  4. En mycket fin och personlig text det här Terje. Tycker att du faktiskt i texten på ett mycket bra sätt fångar de orättvisor som finns. Det är inte rätt att man ska bli den värsta personen på jordens yta, utan att man ens har gjort något för att bli det. Det är ju så otroligt tråkigt att bli orättvist behandlad, det tycker vi nog alla!

    Jag tycker helt klart att det är en styrka hos dig att kunna glädjas någon annans framgång och dessutom se ett berömmande som något kollegor mellan. Det är ju så det borde vara, eller?!
    Om min kollega lyckas idag, kanske det är min tur att lyckas imorgon…
    Visst vore det då roligt om man av kollegor får höra att man gjort något bra?!

    Själv tycker jag att det är få saker som är så roligt som att lyckas göra något som gör någon annan glad och se dem glädjas åt detta.
    Delad glädje är ju ändå dubbel glädje, är det inte så?!

    Alla rykten som cirkulerar är förfärliga och tråkiga. Osanningar och skitsnack är något vi skulle behöva mindre av. Jag vet att du genom åren har fått utstå mycket av den här skiten och det är tragiskt att det ska behöva vara så. Precis som du skriver är det konstigt att folk mer eller mindre går på rykten och inte bildar sig en egen uppfattning om en person.

    Bilderna till inlägget är mycket passande och jag fastnar nog lite extra för en, ja du gissade rätt, den där simmande fågeln, även kallad för storlom. En till synes ensam riddare på sjöns spegelblanka yta… mycket stiligt Terje! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s