Jag vann, jag vann…

10018 (1)

I dessa Eurovisionstider kan det kanske vara på sin plats att skriva om ett fenomen som är bland det mest mänskliga man kan tänka sig. Något som ligger latent i vår primitiva primathjärna, och som vi därför har mycket svårt att kontrollera. Det kanske handlar om instinkt, nedärvda gener – eller så är det ett inlärt beteende som pågått i tusentals år. Det att vi alltid måste tävla mot varandra.

Tävla i sport, tävla i fotografi och tävla i musik. Det spelar ingen roll vad vi människor håller på med, vilka intressen vi har – så måste vi alltid i slutändan komma på ett sätt att tävla mot varandra.

Det är kanske lättast att förstå tävlandet inom sport, som ju i sig vilar mycket på resultaten; om vem som springer snabbast, hoppar högst eller längst – och vilket lag som spelar bästa fotbollen eller handbollen. Må bästa man eller kvinna vinna!

Inom musik är det värre… Man sitter där framför teven och lyssnar på alla de svenska bidragen under Melodifestivalen, och hoppas att den bästa låten ska vinna. Vilket den oftast inte gör! Men sedan när den låten man inte tyckte om visade sig vinna, så ska man i slutändan hoppas på att just den låten vinner i Eurovision. För att det är Sverige – och inte för att det är bästa låten.

Och som norrman dessutom, så ska jag per automatik alltid hoppas på att Norge kommer före Sverige – eller helst av allt att Norge vinner. Även om jag nu inte skulle gilla den norska låten. Nationalismen tar över musikkvaliteten, av någon konstig anledning. För alla vet ju redan att Grekland alltid ger 12 poäng till Cypern, och Cypern alltid 12 poäng till Grekland – oavsett vilka låter de verkar ha med…

Varför får inte bästa låten vinna, oavsett vilket land som nu kommer med bästa låten?

Helt enkelt för att musik är en subjektiv bedömning, och därför egentligen aldrig kan ifrågasättas. Eller så kan man alltid ifrågasätta, av samma anledning. Fel låt vinner ju alltid, var det inte så?

Vi fotografer är exakt på samma sätt! Ungefär två sekunder efter att man startat en ny fotoklubb så kommer någon med förslaget att man ju måste ha en fototävling… Jag undrar varför det är så, om nu fotografiska bilder har samma subjektiva underlag som musik – att det helt och hållet är en bedömningsfråga som grundar sig på tycke och smak. Och där man i en eventuell internationell fototävling givetvis skulle rösta på den enda svenska eller norska deltagaren, om det nu skulle finnas en sådan fototävling. Eller att man väljer att rösta på fotografen som bor i samma kommun, eller har den samma motivsmaken eller bilduppfattningen.

Hoppas naturbilden vinner…

10019 (2)

Placera två fotografer intill varandra, och automatiskt uppstår ett jämförande. Bilda en fotoklubb och vi måste veta vem som blivit årets fotograf, eller som gjort årets bild. Och när det uppstått ett stort naturfotointresse med olika naturfotoföreningar i hela Norden, då måste man givetvis även ha en tävling som röstar fram årets nordiska naturfotograf eller årets bästa nordiska naturbild.

Så stort är intresset för att tävla att det även är hur enkelt som helst att få fram stora och intressanta sponsorer – vilket gör att vinsterna också då är bästa tänkbara. Vilket får ännu fler fotografer att lämna in bilder till tävlingen; för vem vill inte vinna en fin fotoutrustning eller en drömresa till något exotiskt land…

Så centralt blir tävlandet för många fotografer att man mäter sina framgångar som fotograf helt genom fina placeringar i olika fototävlingar. Jag har nu rätt många gånger sett flera fotografer på Facebook som delar med sig av bilder man lämnat in till senaste fototävlingen och redovisar resultaten. Och där kommentarerna sedan mer handlar om gratulationer till placeringarna, än att diskutera bilderna – som bilder!

Jag förstår inte detta! Helt enkelt för att jag tycker att tävlingsinstinkten tar över det kreativa bildskapandet – och ovillkorligen får fotograferna att anpassa sitt sätt att fotografera, för att kunna förbättra sina tävlingsframgångar. Även om nu många skulle förneka detta, så talar bilderna sitt tydliga språk – våra olika nordiska naturfotografer blir ju alltmer lika varandra. Det var större individuella skillnader tidigare, innan allt ”bara” blev en tävling.

Jag har själv tävlat med mina bilder, även om det nu börjar bli rätt länge sedan. Senast jag deltog i en större fototävling var 1987, en tävling jag dessutom vann. Därefter har jag mer för skoj skull lämnat in till några mindre tävlingar i några fotoklubbar där jag varit medlem, även om det också nu börjar bli rätt länge sedan senast.

Visst blev jag korad till Årets Naturfotograf 2010 av Naturvårdsverket, men detta var ingen fototävling utan en utmärkelse som man inte ens sökte till. De valde en kandidat, och jag fick utmärkelsen för det arbete jag gjort under många år inom naturfotomiljön. En utmärkelse för ”lång och trogen tjänst”, skulle man kunna säga. (Har skrivit om detta tidigare i artikeln Ett stort missförstånd…)

10020 (3)

Ibland under olika föreläsningar brukar jag skämta till det lite, för att sätta allt på sin spets: Att jag slutat tävla med bilder, då jag tyckte det var så tröttsamt att vinna hela tiden… Alltid retar det någon! För hos många sitter tävlingsinstinkten så djupt inne i märgen, att det är lätt att bli avundsjuk på andra med framgång. Att det är så lätt att bli provocerad av någon som så aktivt tar ställning mot tävlandet. Ingen ska ju komma här och tro att man är något, brukar man ofta säga. Ibland som försvar till sina egna misslyckanden…

Har man sett ögonen till de naturfotografer som gratulerar vinnaren, där de själva inte fick en bra placering i tävlingen – då vet man vad jag talar om. Vilken fantastisk grogrund för skitsnack och avundsjuka!

Vi söker medlemskap i olika elitklubbar, för att känna att vi blivit ”något mer” än alla andra. Vi är upptagna av vem som är den bästa naturfotografen i Sverige eller Norge. Om vem som egentligen är världens bästa naturfotograf. Om vem som gjort bästa fotoboken, bästa älgbilden eller vitsippsbilden. Om vem som tjänat mest pengar på sin bilder. Om vem som haft flest fotokurser, eller störst publik på sina föreläsningar.

Om vem som vunnit flest fototävlingar.

Imorgon vinner bästa låten i Eurovision, vilket är Australien! Sedan kan jag också avslöja att jag redan är världens bästa naturfotograf, helt enkelt för att jag har de bästa bilderna. Jag har också gjort bästa fotoboken någonsin, och jag är den naturfotografen i Norden som hittills tjänat mest pengar på sina bilder!

Och hade jag verkligen deltagit i alla möjliga fototävlingar så hade jag också varit den som hade haft flest vinster genom tiderna! Ni kan ju också se att jag illustrerar denna artikel med fyra bilder, där samtliga hade varit självklara vinnare i vilken fototävling som helst!

Provocerad?

Tänk då avslutningsvis på dessa kloka ord i ämnet: Att antingen har jag rätt, eller så har alla andra fel!

Enkelt!

(Bild 1 – Granskog, 2008)
(Bild 2 – Blåsippa, 2013)
(Bild 3 – Duvhök, 2008)
(Bild 4 – Skogshare, 1999)

10021 (4)

Annonser

8 thoughts on “Jag vann, jag vann…

  1. Svenska Riksfotoförbundets Ordförande…

    Nils-Erik Jerlemar
    http://www.nils-erikjerlemar.se

    Titlar:
    EFIAP/p, MPSA, ARPS, GPU CR5, RSF/G, BP.ICS, ICS.Safiiri, FICS, HonFICS, MUSPA, EFMPA, HonEFMPA, HonFSWAN, GMS.UPHK, Hon.FUPHK, ER.ISF, R.ISF5, FPI, HonEPI, MVÖAV, AIIPC, HonE.YMCAPS, FWIEP, HonFPSG, HonPESGSPC, S.E. HKCPAC, HonTAMA

    PSA PIDC Galaxy 10, CP Galaxy 5, PIDM 3*, MP 2*, SCP 5*, SMP3*

    Honors:
    AFIAP (Artiste FIAP) 1977

    EFIAP (Excellence FIAP) 1981

    ED.ISF (Exposant Distingue ISF) 2005

    LRPS (Licentiate RPS) 2005

    EFIAP/b (Excellence FIAP Bronze) 2005

    EH.ISF (Exposant Honorable ISF) 2006

    ARPS (Associate RPS) 2006

    AVÖAV (Artiste VÖAV) 2006

    ER.ISF (Exposant Renommé ISF) 2006

    LIIPC (Licentiate IIPC) 2006

    PPSA (Proficiency PSA) 2006

    EFIAP/s (Excellence FIAP Silver) 2006

    EVÖAV (Excellence VÖAV) 2007

    PSA Four Star Exhibitor Large Colour Prints 2007

    FICS (Fellowship ICS) 2008

    EUSPA (Excellence USPA) 2008

    EFMPA (Excellence FMPA) 2008

    HonFICS (Honorary Fellowship ICS) 2008

    HonEFMPA (Honorary Excellence FMPA) 2008

    EFIAP/g (Excellence FIAP Gold) 2008

    MVÖAV (Master VÖAV) 2008

    AIIPC (Associate IIPC) 2008

    HonE.YMCAPS (Honorary Exhibitor YMCA Photographic Society) 2008

    PSA Five Star Exhibitor Electronic Imaging 2009

    PSA Two Star Exhibitor Monochrome Prints 2009

    PSA Five Star Exhibitor CPID 2010

    AWIEP (Associate WIEP) 2010

    UPI CR4 (United Photographers International Crown 4) 2010

    EFIAP/p (Excellence FIAP Platinum) 2010

    HonFPSG (Honorary Fellowship Pakistan Salon Group) 2010

    HonPESGSPC, Cyprus, 2010

    S.E. HKCPAC (Salon Exhibitor of Hong Kong Color Photo Art Club) 2010

    PSA Galaxy 5 CPID 2011

    PSA Galaxy 1 EID 2011

    SAWIEP (Senior Associate WIEP) 2011

    MUSPA (Master USPA) 2011

    FPI (Fellow Personna-International India) 2011

    HonFSWAN (Honorary Fellowship SWAN) 2011

    MPSA (Master PSA) 2011

    PSA Four Star Exhibitor Small Color Prints 2011

    HonTAMA, Cyprus 2011

    PSA Galaxy 2 EID 2012

    PSA Galaxy 4 Large Colour Prints 2012

    PSA Galaxy 6 CPID 2012

    PSA Three Star Exhibitor Small Monochrome Prints 2012

    PSA Galaxy 3 EID 2012

    PSA Galaxy 9 PIDC 2012

    PSA Galaxy 5 Large Colour Prints 2014

    HonEPI (Honorary Excellence of Persona – International, India) 2014

    GM.ICS (Grand Master ICS) 2014

    BP.ICS (Best Photographer ICS) 2014

    PSA Two Star Exhibitor PIDM 2015

    FWIEP (Fellow WIEP) 2015

    UPI CR5 (United Photographers International Crown 5) 2015

    PSA Five Star Exhibitor Small Color Prints 2015

    PSA Three Star Exhibitor PIDM 2015

    ICS.Safiiri (Image Collegue Society) 2015

    PSA Galaxy 10 PIDC 2016

    Hon.FUPHK (Honorary Fellow of United Photographers Hong Kong) 2016

    Grand Master in Salon of UPHK (G.M.S.UPHK) 2016

    N-E-J presenterar också sin absolut bästa bild.
    Bedömd, validerad och otvistligt bäst genom alla medaljer som hängts på den.

    Man and Horse

    5 PSA Gold Medals

    5 FIAP Gold Medals

    3 Salon Gold Medals

    5 Salon Silver Medals

    2 Salon Bronze Medals

    19 Honourable Mentions

    Grand Prix Artfoto 2014, BiH

    Hur kan någon som bara är människa, ifrågasätta denna dokumenterade framgång som Nils-Erik har som… fotograf???…
    Skickligheten är ju så vedervärdigt uppmätt och kontrollerad av sammanhanget att det inte finns något utrymme för kritik utan endast för applåder när bedömningen är gjord.

    Vilket klimat skapar och driver detta abnorma fokus på titlar och vinster fram inom den i övrigt förlåtande fotografin.
    Hur kan ungdomar ”tävla” mot denna instans av diplom, guldmedaljer och röd sammet som främst tilldelas lojala och övertygade följare av strukturer och regler?

    Fotografi är en lek med personliga uttryck.
    Fotografi är mod och ångest.
    Fotografi avslöjar den personliga essensen.

    Tävling korrumperar leken. Tävling skapar hårdhet och oacceptans. Tävling tvingar olika att bli lika. Tävling krymper tanken på färgglada luftballonger till en gul/blå ärta. Tävling skapar en elit och en motsats till eliten och det gör oss alla till små, nedvärderade och åsidosatta förlorare relativt EN vinnare.

    Detta är min syn på sak, mitt uttryck i samtiden.
    OBS!!! Detta är inte personligt mot Nils-Eriks person. Jag hyser största respekt för NEJs drivkraft.

    Det är min reflektion av det tävlingsbeteende som du beskriver i detta inlägg och som jag reagerat på och fördömt många gånger tidigare.

    Tävling ska vara en god individuell utmanande process, INTE en ond relativ mätande process.
    Vem ser det perspektiv jag beskriver här och delar min syn?

    Vad gör man? Skapar en Internationell Fototävling med enbart vinnare?
    En tävling där man enbart bedöms mot de bilder man skickat in tidigare till tävlingen?
    En tävling där man skickar in 100 egna bilder och får sina egna 3 bästa bilder utsedda av en jury av personer som är mycket vana vid att titta på bilder?

    Idéer?

    – Tomas

    • Tack Tomas för din kommentar i ämnet!

      Jag valde efter kontakt med dig att publicera hela din kommentar, inklusive namn på person. Själv känner jag inte till honom på detta sätt, annat än att namnet är bekant. Kan ha träffat honom vid något eller några tillfällen.

      Jag delar mycket av det du skriver om tävlandet fullt ut, och jag förstår din direkthet i kommentaren då detta ligger latent som åsikter inom fotomiljön. Jag hade själv önskat mer fokus på bilderna och tankarna kring dessa, än att mäta tävlingsframgångar. Förstår inte rangordningen, tycker det hade räckt med en intressant diskussion kring bilderna – med stort utrymme för subjektiva åsikter. Tror vi då hade haft mycket mer att lära som bildskapare.

      Jag har mejlat honom för att ge honom en möjlighet att bemöta din kommentar. 🙂

  2. Mycket tänkvärda ord… Har själv aldrig triggats av fototävlingar, bl.a för att utfallet blir så otroligt varierande beroende på ”väder, vind å person”…. Det hör ju oxå till sakens natur; hur fan mäter man ”braigheten” i en bild? Snacka om subjektivt… I idrottens värld är det som sagt klart enklare, där storheter såsom höjd, längd, tid mm är väl definierade och mätbara.

    /Oscar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s