(1)
Efter några veckor med en envis influensa, som kommit och gått, och kommit igen – så har jag nu dessutom åkt på ett diskbråck med ischias. Inte kul alls, kan jag lova. Senaste fotoutflykterna har bitvis varit ett helvete…
Men med en rik portion envishet och jävlar anamma, så är det bara att bita ihop – och fortsätta… Det är ont att ligga och även hitta en smärtfri ställning, det är överjävligt att sitta (med undantag för kontorsstolen av någon anledning) – och det att stå still är bland det värsta. Det jag har kvar är att gå och gå, och gå – även om det får vara i långsamt tempo och där benen inte alltid vill vara med…
Tack och lov är jag optimist och har en positiv inställning, så nu framöver blir det att börja träna mer aktivt. Inte vill jag riskera att immunförsvaret, och ryggen, ska bli ännu sämre…
(Bild 1 – Vattenfall, 2016)
Terje Hellesø 
Håper det ordner seg Terje. Å gå i terrenget på ujevnt underlag er ofte det beste for ryggen. Da får man aktivisert masse muskler og det er det ryggen trenger. Det er når det er vondt, man merker at man lever😊 Husk at vårblomstene ikke venter på noen. God bedring!
Takker Børge! Det ordner seg, og er igang selv om det gjør ondt. Og våren er i full gang, ikke kan man da holde seg inne på sofaen. Tvi-tvi! 😀
Aj aj låter inte bra,diskbråck är inget att leka med,kanske du bör låta en doktor titta på.Hoppas det löser sig så du kommer ut i vårsolen!
Ska ringa min läkare imorgon för att se vad man kan göra. Nej, det är verkligen inget att leka med. Det kan jag lova. Och ut i vårsolen kommer jag, även fast det gör ont. 😀
Krya på dig Terje!
Vet hur det kan kännas, har haft allvarliga problem med ryggen i nästan tio år. Jag fick ta hundra meter i taget, sen ligga ner i kanske en timme. Men jag släpade med mig ryggsäck med tunga fotogrejer – ut måste man.
Tack så mycket Lars! 🙂
Jo, tyvärr är man ju erfaren vad gäller ryggproblem. Glömmer aldrig det rejäla ryggskottet 1988-89, då jag var sjukskriven i 9 månader med eländet som aldrig ville ge sig. Och att jag då tog mig till Hova hallar i full orkan för att fotografera. Den gång hade jag en god vän med mig som fick bära det stora stativet, annars hade det aldrig gått…
Man måste var fysiskt frisk för att ta bilder, det fins flera detaljer, bilen måste funka etc…
Det går faktiskt på ren envishet också, om allt annat inte fungerar… 😉
Usch! Detta låter inget roligt alls… 😦 hoppas du snart blir bättre Terje!
Inte roligt alls, nej…
Känns att det går åt rätt håll, men trögt. 😉
…och de där ögonen i vattenfallet, de såg inte så vänliga ut…
Du såg ögonen ja… 🙂
Usch vad tråkigt, jag tycker det var nog med influensan… och så detta uppe på det!
Jag tror din inställning är rätt, bara bita ihop. MEN det kan vara svårt det. Vi håller tummarna för att det ger sig. 😉
Terje, bilden var ju verkligen rätt för inlägget, alla skrikande ansikten i vattenfallet illustrerar nog bra din känsla för smärtan misstänker jag…
Tack för det Mårten! 🙂
Och bilden tyckte jag passade också, som du också sett. 🙂
Ajdå, diskbråck låter inget vidare. Hoppas det ordnar sej.
Nej, det är verkligen inte kul… Men det blir bättre efterhand – störst problem just nu är att hitta bästa liggställningen i sängen på nätterna.