Fotograferandet är en tävling…

9587 (1)

Fotograferandet är en livslång tävling. Där vi tävlar mot varandra; vem som har bästa bilden, vem som tjänar mest på sina bilder, vem som har dyraste kameran – och vem som kan åka till de finaste platserna runt om i världen…

Och vi anpassar våra bilder efter experter i juryn; vi marknadsför oss själva för att få bästa uppmärksamheten. Vi byter vår utrustning allt oftare, med allt snabbare autofokus och ännu mer megapixlar…

Och vi presenterar bilder i det vackraste ljuset vi kan tänka oss, på löpande band från världens alla hörn.

I detta blir våra bilder allt mer lika andras bilder. Vi åker runt till de samma fåglarna och däggdjuren, och vi tävlar om att kunna fånga de häftigaste och mest omöjliga situationerna. Björn och varg i Finland, badande fåglar i Ungern, jagande fjällugglor i norra Kanada, pelikaner med vidvinkel i Grekland, havsörn i Flatanger. Alla är på de samma platserna, men även gör de samma bilderna…

Varför är alla bilder från dessa platser så lika varandra?

9588 (2)

I en värld där tålamodet blir allt sämre, och jakten på snabba framgångar allt viktigare – då blir vi fotografer ett allt större flockdjur. Vi samlas på platser där vi mer eller mindre är garanterade nya fantastiska bilder till nästa fototävling.

Det har blivit viktigare att vinna och imponera, än att genuint kunna berätta något. Det blir också allt mindre viktigt om något har ett konstnärligt och personligt värde, eller att man försöker göra bilder som är typiska för oss själva. För hur skulle vi kunna mäta oss med varandra om vi alla var olika? Om alla fotograferade efter sina egna normer och regler, vad skulle då juryn kunna förhålla sig till?

Vi vet att personliga och originella bilder ibland kan få stor uppmärksamhet i en fototävling, men det känns också mer osäkert – och det är en risk vi oftast väljer att undvika.

I vårt tävlande så kan vi även utnyttja våra kontakter, för att komma före i kön. Kanske väljer någon att prata skit om en konkurrent, för att få egna fördelar. Kan vi missgynna andra, så gynnar vi oss själva…

9589 (3)

Jag tävlar inte! Jag är fullkomligt ointresserad av att vara bäst. Det är heller inte viktigt för mig att åka till alla ”garantiplatser” för möjliga tävlingsvinster. Jag väljer mina egna motiv, fotograferar på mina egna platser – och uppdaterar min fotoutrustning mycket mer sällan än de flesta andra!

Helt enkelt för att jag anser att alla fotografer ska få göra som de själv känner, och följa sin egen övertygelse.

Och just precis därför har jag heller aldrig haft behovet att prata skit om andra fotografer, eller att medvetet kritisera andra fotografers bilder för att framhäva mig själv. Helt enkelt för att mitt fotograferande inte är en tävling, utan ett personligt och konstnärligt skapande. Där jag har något genuint att berätta, för de som vill lyssna.

Kanske är det också därför som jag aldrig någonsin haft problem med bristande inspiration och motivation, för att jag ju inte mäter mig med andra fotografer…

Jag är alldeles för upptagen med att vara mig själv!

(Bild 1 – Lappuggla, 2012)
(Bild 2 – Trädet, 2006)
(Bild 3 – Fluga, 2007)
(Bild 4 – Rådjur, 2013)

9590 (4)

Annonser

8 thoughts on “Fotograferandet är en tävling…

  1. En väldigt tänkvärd text som verkligen berättar att det är just dina bilder du känner strävan efter att göra. Jag tror att allt för få har reflekterat över just detta. Att möta djur på de i artikeln nämnda platserna är naturligtvis en naturupplevelse utöver det vanliga. Men kanske är det också det enda?! För jag håller verkligen med dig i frågan Terje, varför ser alla bilderna ifrån dessa platser så lika ut?!

    Något som jag värdesätter mycket är att ”gräva där man står” som det heter. Kolmårdsskogarna erbjuder mer tillfällen än jag mäktar med. Här finns det mesta. Jag känner därför ingen strävan efter att resa ut i världen för att hitta ”de perfekta bilderna”.

    Att byta utrustning, ja det kan vara spännande. Men det gör ju mig inte till en bättre fotograf. Snarare tvärt om. En mer förvirrad fotograf som aldrig lär känna sin utrustning ordentligt. Iaf om man byter sin utrustning ofta. Det jag inte kan göra med min gamla utrustning, kan jag inte heller göra med min nya. Förutsatt att jag redan har det jag byter ut. Ett nytt objektiv kan ju faktiskt öka möjligheterna istället.

    Jag tror faktiskt att flera personer skulle behöva läsa denna texten och reflektera över dess innebörd. Bra skrivet Terje, jag håller med dig till 100%! 😉

  2. Mycket tänkvärda ord, och visst är det lätt att trilla i ”fällan” att vilja göra likadana bilder som de vi tycker om istället för att lyssna inåt. Men det vackra blir ju till slut mediokert om alla bilder ser likadana ut. Men färger som överträffar allt som går att se i verkligheten osv. Jag personligen tror att det kommer komma en motreaktion om än av en mindre skara människor (om den inte redan finns). Bilder har tyvärr blivit lite som plastpåsar, engångsartiklar. Inte många som tar sig tid att titta och återkomma till en bild. Jag erkänner villigt att jag trillat i vattenfällan t ex. Fast till mitt (fåniga) försvar var det väldigt roligt att fotografera vatten så. Alltid lär jag mig väl nåt.
    Alltid intressant att läsa dina och även Malins tankar kring fotograferandet och resultaten.

  3. Mina bilder är bara mina bilder ! Har aldrig tävlat, jag hatar att tävla i vilken form det än må vara. Kommer aldrig att göra det heller, men trixet är att om man visar upp bilder, på en utställning, så blir det automatiskt en form av tävling, så jag har inte bråttom med att ställa ut. Men det får bli någon dag när jag är på dåligt humör, över alla som gör bilder efter trender. Det är redan för mycket av den varan. Jag vill så klart bidra till ett ökat intresse för naturen, så man får väl krypa till korsett en dag!?

    Ett tydligt trendtänk är väl Fotografiska, ser den privatägda ”museet” mest som en Facebook-hype.

    • Håller med dig Lars! 🙂
      Fast, det med utställning behöver inte vara en tävling – det beror helt på vilka intentioner man har med utställningen. Jag har haft många genom åren, men alltid utgått från vad jag själv vill visa och berätta. Jag tänker inte alls på om bilderna är säljbara eller inte, vilket kan låta oklokt – men jag är övertygad om att det är det bästa i längden.

      Fotografiska kan jag inte uttala mig så mycket om, då jag ännu inte varit där. Men känner till diskussionen som nu pågår att man är kritisk till att statliga museer har gratis inträde…

  4. Usch, detta tävlande vill jag inte vara en del av. Försöker att söka bilder i hemmiljön, inom mig själv. Naturligtvis ska man låta sig inspireras av andra, men det som gör det hela roligt är att man gör de bilder som man själv tycker om. Ibland sammanfaller detta med andras smak eller bilder, men verkligen inte alltid.

    Tycker att du framför ett väldigt sunt förhållningssätt i det här inlägget Terje. Som alltid väldigt fina bilder i inlägget, där ”Rådjur” blev en favorit med sin oväntade och kluriga inramning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s