Man kan aldrig vinna mot skitsnack…

9477 (1)

Bland det värsta som finns är skitsnack. Det kan jag tydligt konstatera efter att jag genom livet fått erfara baksidan av det ett stort antal gånger. Och jag är tyvärr heller inte ensam. Skitsnack är ett alldeles för vanligt fenomen, och det förstör dagligen livet för mängder av människor.

Skitsnack finns överallt, vilket gör det näst intill omöjligt att värja sig mot. Jag känner personer som valt att isolera sig, att minimera sitt umgänge – och även undvika så långt som möjligt kontakt med andra människor. Helt enkelt för att skydda sig själva mot skitsnacket. Men tyvärr vet vi alla hur lätt det kan uppstå rykten om andra människor som få känner till. Och ju mindre man vet, desto mer otroliga kan dessa rykten bli.

Människor som plötsligt kan komma till sitt arbete en dag, för att sedan se hur kollegorna är undvikande. Människor som tar sig till mataffären, för att sedan upptäcka att plötsligt så har andra slutat hälsa. Eller hur ett vänligt ansikte den ena dagen, kan vara någon som plötsligt tar en omväg nästa dag – allt för att undvika ännu ett vänligt och förtroligt samtal.

Eller det vänliga telefonsamtalet som sedan ska generera ett viktigt och positivt beslut, och där allt verkar gå vägen – men där det sedan blir tyst. Personen ringer inte tillbaka, eller så får man undvikande svar när man ringer tillbaka och undrar. Standardsvaren ”jag ska återkomma” eller ”jag har inte haft tid”. Och man vet direkt att det inte blir något, där det från början var hur säkert som helst.

9478 (2)

I dagens samhälle har skitsnacket flyttats från Krösa-Majas gärdesgård och in i den digitala världen. Det finns otaliga forum på Internet där man i stort sett inte gör annat än att prata skit om andra människor. Rykten, lögner och fantastiska slutsatser – mer än en gång har jag undrat hur många hönsfarmer man kan producera av ett enda ägg… Alla våra skvallertidningar har verkligen fått framgångsrika konkurrenter.

Och våra sociala medier, som exempelvis Facebook och Twitter, är våra främsta verktyg för att sprida skitsnacket. Om bekanta, om kollegor, om våra invandrare, om olika kändisar…

Jag är en sådan ”kändis”, eller offentlig person som det också kallas för. Och tro mig; jag har genom åren fått höra de mest otroliga rykten om mig som person. Oftast från människor som jag inte har en aning om vilka de är. Men rykten och skitsnack som inte alls skulle fått någon spridning från början, om det inte hade kommit från ”säkra källor” eller initierade personer. Från personer som känner mig, som mött mig personligen, som sett mig på håll – eller vad det nu skulle vara.

Vem kan man egentligen lita på? Hur få vettiga människor finns det?

9479 (3)

Att det finns skitsnack har jag slutat förvånas över för länge sedan, då jag tror att det vilar något grundläggande mänskligt i fenomenet. Men det som jag ännu inte lyckats förstå är alla dessa människor som hör skitsnacket och alla rykten – och som heller inte konfronterar mig. Med tanke på allt jag hört och läst, så är det förvånansvärt få människor som kontaktar mig och ställer den enkla frågan: Stämmer detta verkligen Terje?

Eller alla dessa människor som tar olika beslut, eller gör sina val – helt enkelt med utgångsläge i de rykten man hört. Och utan att verkligen ta reda på faktan. Jag har förlorat arbeten på grund av skitsnack, personer har slutat hälsa, vänner har plockat bort mig på Facebook, några har slutat ta kontakt – och detta fullkomligt helt utan att vi haft någon form av kommunikation.

Tänk så många fega människor som finns också; som inte kan ta konflikten, som inte vågar ta ställning offentligt. Man kan ringa ett telefonsamtal, kanske skickar man ett mejl eller ett privat meddelande på Facebook. Men man skulle aldrig våga stå för detta. Skriva om det, blogga om det, stötta, ta ställning, våga säga ifrån – helt enkelt av rädsla för att själva råka illa ut…

Finns det verkligen så fruktansvärt många människor som inte kan tänka själva?

(Bild 1 – Vargdödad älg, 2008)
(Bild 2 – Vinterfåglar, 2008)
(Bild 3 – Rådjur, 2008)
(Bild 4 – Höstlöv, 1994)

9480 (4)

Annonser

14 thoughts on “Man kan aldrig vinna mot skitsnack…

  1. Väldigt väl illustrerat med bilderna till texten. Vackra bilder men sorgligt sann text. Har många ggr tänkt bygga en koja i skogen och odla morötter och potatis, men det funkar väl inte så bra i praktiken. Skitsnack är jäkligt trist.

    • Tack så mycket Lena! 🙂

      Jag hade helst hoppats att en sådan text inte hade behövt skrivas. Jag förstår dig så alldeles väl att bygga en koja en skogen, har tänkt den tanken själv. I perioder har jag också tänkt tanken att det bästa hade varit att jag försvann från jordens yta, först då tror jag alla skulle vaknat och börjat skriva om ”hur fruktansvärt det varit” och undrat varför det hade behövt gå så långt. Det finns tyvärr många sådana exempel, där olika människor börjar skriva stora ord – men oftast för sent. Har läst ett antal sådana texter, och får alltid en dålig smak i munnen. Just helt enkelt för att ingenting sker i slutändan – det kommer alltid finnas en ny och en ny, för att ingen gör något. Innan det är för sent.

      Varje gång en ny människa gör självmord för att de inte orkar mer, så skriker ”alla” om hur fruktansvärt det är. Aldrig INNAN!

      Nu kommer jag inte göra något sådant, kan jag försäkra, men tanken har kommit några gånger. Det är som en känd konstnär sa en gång i tiden: ”Tänk om jag kunde få finnas kvar efter min död, så att jag kunde få uppleva alla det fina som då skulle sägas om mig…”

      Det värsta är egentligen inte skitsnacket i sig, utan alla de andra som inte gör något åt det.

      Därför kommer jag fortsätta skriva om detta, om så till domedag. I väntan på att människan blir ett betydligt klokare djur än det hittills varit. 😉

      • Det där att inget händer förrän det är försent är jag väl förtogen med då jag lever med barn som har lite extra behov på olika sätt. Många ggr jag stångat pannan blodig i möten med diverse samhällsinstanser. Att det ska behöva gå så långt som du beskriver är faktiskt en skam för mänskligheten om den nu ska påstås finnas. Usch vad upprörd jag blir över sånt här… skulle kunna skriva spaltmeter men det blir nog lite väl privat. Håller med dig i ditt resonemang. Man ska vara unik men inte annorlunda… så kan man väl kortfattat beskriva samhällets/människornas syn.

        • Det gör ont att läsa det du skriver, hälsa dina barn så mycket från mig. 😀
          Jodu, att stånga sig blodig låter tyvärr alldeles för bekant. Och jag har skrivit inlägget inte enbart för min skull, som du säkerligen också förstått.

          Egentligen borde många börja agera direkt, istället för som vanligt; hålla sig tysta i bakgrunden.

        • Ska hälsa sonen 😉 och jo jag förstod att det inte bara var enbart för dig. Tror att många är rädda för att det ska ”smitta” och gör som strutsen, tyvärr.

  2. Ja du, detta är nog något som vi tyvärr lär få leva med så länge Människan tassar omkring på Moder Jord… Hon är inte så jävla slug som vi tror alla gånger….

    Men dina bilder ovan, ffa. rådjuren och höstlövet, är riktigt läckra och slugt genomförda! 😉

    Fridens
    Oscar

  3. Jag önskar att världen vore tvärtom. Nu är de negativa känslorna och yttringarna betydligt starkare än de positiva. En enda människa kan utan svårigheter hålla en hel massa i sitt järngrepp med hjälp av våld och förtal medan man måste anstränga sig till det yttersta om man vill låta det goda vinna, tydligen. Ingen lyssnar på den som försvarar sig mot förtal och skvaller för att belysa sanningen. Förtalet och skvallret roar mer än sanningen gör. Det är med andra ord en stor ansträngning att vara god och betydligt lättare att vara ond och ännu lättare att vara tyst och blunda. Det verkar som om ondskan och skvallret är själva grunden varpå allt vilar och det goda är en avart. Tänk om det vore tvärtom, att du måste anstränga dig för att vara elak. Vill du öka en dagstidnings upplaga är det det negativa du ska skriva om; våld, olyckor, oväder med många dödsoffer. Ingen tjänar pengar på positiva nyheter. Det ligger i människans natur, tyvärr.

    Bild 2 illustrerar ditt inlägg synnerligen väl. Det kivas och bråkas medan de andra tittar åt annat håll.

    • Precis Erik! Tyvärr måste jag helt hålla med dig, godheten och medmänskligheten upplevs som mesig och ointressant. När det kan vara något snaskigt istället, som är betydligt mer intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s