Val av brännvidd är en subjektiv fråga…

9423 (1)

Bland de absolut vanligaste frågorna jag får handlar om vilken brännvidd jag valt, men också vilka brännvidder jag i första hand vill rekommendera. Och jag har berört detta i tidigare inlägg här i bloggen, men känner att det nog aldrig kan upprepas tillräckligt ofta. Helt enkelt för att det alltid är återkommande frågor.

En snabb titt på de fem bilderna som illustrerar artikeln: Första bilden på morgonljuset är med 300mm. Samma brännvidd har jag valt till skogsharen i femte bilden. Andra bilden på baldersbrå i vindrörelser är med 20mm, alltså en kraftig vidvinkel. Bilden på skalbaggen är med 105mm makro, ett makroobjektiv jag ofta använt genom åren. Korpen i flykt är med 130mm.

Innebär detta att 300mm är bästa brännvidden till landskapsbilder i morgonljus, eller skogsharar i kvällsljus? Innebär det vidare att 105mm makro är bästa objektiv för fotografering av skalbaggar? Är 20mm bästa brännvidden när man fotograferar baldersbrå i vindrörelser? Eller är 130mm bäst till bilder på korp i flykt?

9424 (2)

Självklart inte! Men just vid dessa tillfällen, och med tanke på vilka bilder jag just då ville göra, så kändes det bäst. Men jag har fotograferat landskapsbilder i morgonljus med när sagt samtliga brännvidder som jag har. Baldersbrå i vindrörelser har jag också med 85mm, 400mm, 1000mm och även 16mm fisheye. Skalbaggar har jag givetvis också med 16mm fisheye, ja det finns bilder i arkivet med så kort brännvidd som 10mm. Största brännvidden jag valt till skalbagge är 2000mm. Hittills, måste jag tillägga. Det kan ju dyka upp bildidéer och möjligheter som behöver göras med ännu större brännvidd. För perspektivets skull!

Och bilder på skogshare har jag när sagt med samtliga tillgängliga brännvidder. Flyktbilder på korp har jag givetvis även med vidvinkel, både analogt och digitalt.

Jag skulle vilja påstå att jag använt samtliga brännvidder jag har tillgång till, till samtliga motiv jag fotograferat. Utan att jag detaljstuderat att det verkligen är så, så är det inte långt från sanningen.

9425 (3)

Val av brännvidd har aldrig handlat om att få rätt storlek på motiven i bild, inte för mig åtminstone. Utan mer för att få fram den perspektivkänsla som jag vill förmedla. Första bilden på morgonljuset gav mig den täthet som jag önskade genom att använda 300mm. Men jag kunde garanterat använt både 200mm eller 400mm, om jag då också gjort vissa korrigeringar av kompositionen. En annan fotograf skulle kanske gjort ett annat val än vad jag gjorde, men det skulle också gett en annan form av bild. Utan att vara fel, eller mer rätt. Bara annorlunda!

Visst kunde jag använt 28mm till bilden på baldersbrå, men de störtande linjerna (de som kallas för de radiella) skulle vara mindre markerade – och gett en bild med svagare dynamik. Och jag ville ha den kraftfulla dynamiken vid detta tillfälle, med blommor nära i förgrunden där vinden gungade till dem – samtidigt som jag fick fram ”hela draget” bakåt mot bakgrunden. Därför 20mm!

Korpen skulle även fungera att fotografera i flykt med 300mm, som i bilden på skogsharen. Men utsnittet skulle då vara trängre, med mindre möjlighet att få fram träden i bakgrunden på samma sätt. Och för mig är träden viktiga för både kompositionen och miljökänslan. Dessutom ger det bilden det perspektiv jag önskade. Träden på avstånd ökar ju också känslan av närhet till korpen.

9426 (4)

Jag har mött fotografer som enbart har ett objektiv, kanske en heltäckande zoom från 18mm till 250mm. Och det går alldeles utmärkt. Själv använder jag en sådan zoom rätt ofta, som till exempel i bilden på korpen. Men det viktigaste för en fotograf är inte att inse sina begränsningar med tillgången till objektiv, utan att utveckla möjligheterna till bilder i de objektiv man har.

Jag kommer så väl ihåg den fotograf jag mötte för många år sedan som enbart hade ett objektiv, ett 300mm tele. Han hade bestämt sig för att fotografera samtliga motiv i naturen med just denna brännvidd. Inget annat!

Om denna fotograf fortfarande är aktiv vet jag inte, men jag hann se ett flertal bilder från honom. Både insekter, fåglar, blommor och landskap. Även detaljbilder på is och vatten. Och hans bilder var mycket bra – men också annorlunda, med en stark profil. Så väl utvecklade han sitt bildsinne, att hans bildstil blev tydligt profilerad av hans val av brännvidd. Och hur han hela tiden ansträngde sig att hitta bildlösningar med sitt enda objektiv.

Om man skulle frågat honom vilken brännvidd som är den bästa till naturfoto, så tror jag svaret skulle varit givet. Eller?

Valet av brännvidd är alltså en subjektiv fråga, och inget annat!

(Bild 1 – Morgonljus, 1998)
(Bild 2 – Baldersbrå, 1988)
(Bild 3 – Bagge, 1994)
(Bild 4 – Korp, 2009)
(Bild 5 – Skogshare, 1990)

9427 (5)

Annonser

14 thoughts on “Val av brännvidd är en subjektiv fråga…

  1. Inttessant med den du skriver om som endast använde ett och samma objektiv. Det finns mycket man kan experimentera med och roligt är det också att försöka hitta ”sitt” bildspråk. Jag är lite nyfiken på hur du hittade ditt… för visst är det så att man ibland tydligt kan se att det är just dina bilder och även vilka vissa är av dem som lärt sig en del av dig.

    • Tack så mycket Lena! 🙂
      Hur jag ”hittade” mitt bildspråk är svårt för mig att svara på. Naturfoto kom in genom mitt intresse för naturen, och intresset för naturen genom mitt intresse för indiankulturen. Sedan fick jag se bilder av de norska fotograferna Jørn Bøhmer Olsen, Pål Hermansen, Leif Rustand och Rolf Sørensen som inspirerade mig mycket. Kanske för att jag gillade deras mer experimentella form för naturfoto, mer än den klassiskt dokumentära som alltid funnits. Bildintresset hade jag sedan tidigare, då jag alltid tecknat och målat mycket. Därför var det bildspråket som mer lockade mig i naturbilderna, än naturen och motiven som för mig var självklart och underförstått. Men jag ville göra bilder som berättade mer än att visa hur något såg ut. Från detta har jag fortsatt, utvecklat, förnyat – med inspiration från bildkonst, musik, litteratur och kulturer/geologi. Jag har alltid varit mycket tydlig med vad jag själv vill och önskar, ser andras bilder som just andras bilder – vill alltid göra något eget. Idag finns det flera fotografer som kan säga att jag fotograferar mer som andra, fast jag har alltid varit den samma – utan det är mer andra som börjat göra som jag gör. Visst har jag inspirerat många, vilket jag är tacksam över – och nya fotografers nyfikenhet och vilja av att utvecklas – det smittar av sig. 🙂

      • Tack för intressant svar. Ibland undrar jag vad det kommer sig att jag inte började fotografera tidigare, har ju också alltid tilltalats av bilder i olika former, tecknat ich målat mycket men märkligt nog så det där att fota har inte funnits med mer än en väldigt kort tid när jag var 6-7 år. Det var faktiskt en ren slump att jag köpte en kamera för 5-6 år sen.

        • Ibland sker det bara… När jag höll i min första systemkamera 1979 så bara visste jag att jag skulle bli naturfotograf på heltid. Var den tveklöst starka känslan kom ifrån vet jag egentligen fortfarande inte. 😀

        • Häftigt egentligen och väldigt intressant att vissa är skapta till nåt visst på det viset och känner det så tydligt. Kanske ni som är det har en bättre förmåga att lyssna inåt och att lita på magkänslan än vi övriga.

        • Visst är det häftigt! Det är jag den första att skriva under på. Och att jag har en bra förmåga att lyssna inåt, det kanske jag har. Jag har svårt att jämföra mig med hur andra har det, men min magkänsla har jag däremot alltid varit dålig på att lyssna till. Den har varit stark, men jag har alltid varit orolig för att göra för snabba bedömningar, eller att göra fel. Det är första under de senaste 3-4 åren som jag blivit bättre på att lyssna till den. Tror jag. 😉

        • Tur jag inte är psykolog, haha!!
          Men har du en bild i huvudet med dig ut eller är det naturen som ”bestämmer” och där får du hur bilden ska se ut, i mötet, om du förstår hur jag menar?

        • Hehe…
          Jag förstår vad du menar. Och det är lite olika; ibland vet jag vad jag vill ha och vilken plats där jag ska göra bilden. Och vid andra tillfällen åker jag till en plats för att se vad det blir. 🙂

  2. Jag kan tänka mig att det är återkommande frågor, framförallt bland nybörjare som ska köpa sina första objektiv, men också för den som står inför sitt motiv men inte har en klar bildidé. Jag kan gå till mig själv och villigt erkänna att jag ofta väljer brännvidd utan att riktigt tänka igen valet innan. Jag har några bilder där jag ”gjort tvärtom” mot vad jag kan instinktivt tänkt, och det brukar bli intressanta bilder. Som att fotografera en liten skalbagge med kraftig vidvinkel (där man först tänkt makro), eller ett landskap med långt tele (där man först tänkt vidvinkel). Det börjar och slutar ju precis som du skriver med de bilder jag vill göra där och då.

    En bra övning är att närma sig samma motiv med flera olika brännvidder, och se resultaten. Tänk egentligen vad enkelt det är att experimentera sig fram, nu när vi lever i den digitala kameravärlden. Man ska inte vara rädd för att experimentera eller att misslyckas, sa en norrman till mig en gång… 🙂

    Korpbilden är helt underbar! 😀

    • Tack så mycket Gustav! 🙂
      Just det med att testa olika brännvidder på samma motiv är ett bra tips. Det tvingar fotografen att gå utanför mallen. Se på ett annat sätt. Och att helst aldrig vara rädd för att experimentera eller att misslyckas! Precis! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s