Istället för att titta på bilderna…

9367 (1)

Jag har alltid undrat över varför vi fotografer alltid har så svårt att diskutera bilder… Varför vi oftast fastnar i färdigt uppgjorda tekniska diskussioner, mer än att i första hand titta på vad bilderna uttrycker. Varför vi enbart kan diskutera bildkomposition efter de samma mallarna; som Gyllene snitt, tredelningsregel eller intressepunkt. Varför vi alltid frågar efter bländaröppning, slutartid och ISO-värde. Eller om fotografen använt ett filter, om det är en dubbelexponering eller att man gjort något i efterhand i Photoshop eller Lightroom.

Istället för att titta på bilderna…

Och varför är vi så upptagna av att deklarera vår smak, mer än att försöka läsa bilder från en annan fotograf med helt andra preferenser. Varför måste vi hela tiden också utgå från motiven som är fotograferade, mer än vad fotografen vill visa med sina bilder. Är det så att alla fotografer lider av någon form av mindervärdighetskomplex; att vi i utgångsläget per automatik måste misstänkliggöra det som är för bra, eller att använda ett kritisk pekfinger om något är för dåligt.

Istället för att titta på bilderna…

9368 (2)

Den första bilden kan i en bilddiskussion mellan fotografer få dessa som de första kommentarerna: ”Snyggt ljus!” eller ”Var är bilden ifrån?”. Andra bilden kan få kommentarerna: ”Har du klistrat in korpen i efterhand?” eller ”Jag gillar inte den blå tonen!”. Tredje bilden kommenteras med: ”Hur har du gjort? eller ”Har du använt blixt?”. Fjärde bilden får kommentarerna: ”Vad har du använt för objektiv?” eller ”Har du använt ett filter?”. Femte bilden får kommentarerna: ”Är flicksländan död?” eller ”Såg du knotten innan du tryckte av?”. Sjätte bilden får kommentarerna: ”Är räven tam?” eller ”Räven måste vara tam!” Dessutom finns det softade fält i bilden som antingen kommenteras med att jag måste ha gjort något i Photoshop eller så får jag frågan om jag använt ett softfilter.

Istället för att titta på bilderna…

Bilder som är för bra blir ifrågasatta för sin äkthet. Om fotografen ”fuskat” i datorn, eller om de vilda djuren skulle visa sig vara tama och från en djurpark…

9369 (3)

Vi fotografer är på en ständig fotografisk jakt… Vi jagar efter de finaste troféer, de ovanligaste motiven, de mest udda eller revolutionära tekniska lösningarna. I det egna fotograferandet, och ännu mer i andra fotografers bilder. Vi glömmer ständigt att våra bildkommentarer säger mer om oss än om bilderna som kommenteras.

När vi fotograferar så jagar vi hela tiden efter en ännu bättre bild… Bättre än vadå? Och när vi tittar på andra fotografers bilder, så måste vi veta vad den andra fotografen gjort, för att vi ska få receptet till att vi själva ska kunna göra en ännu bättre bild… Om en bild däremot är för bra, och vi har svårt att knäcka koden till att göra det bättre själv – så kan det vara svårt att dölja skadeglädjen om vi avslöjar att fotografen ”fuskat”…

För att trösta våra egna begränsningar som fotograf…

Istället för att titta på bilderna…

9370 (4)

Jag har mött många fotografer genom åren, både amatörer, nybörjare, erfarna och professionella. Jag har varit på många möten i olika fotoklubbar, och sett många intensiva diskussioner i olika fotografforum på nätet. Det är först när de som kommenterar får övertaget, som diskussionen blir extra lång och omfattande. Bilder som är för bra, och där inget ”fusk” kan avslöjas – det blir kortvariga diskussioner av mer konstaterande form. Vi konstaterar att bilden har ett snyggt ljus och skyndar vidare…

Om vi då inte kan ge utrymme för den egna smaken, förstås… Som att vi tycker att bilden skulle passa bättre i svartvitt, att vi inte gillar blåtonerna i snön, att vi har svårt för det kraftiga vidvinkelperspektivet – eller att bilden är för brusig, för mörk, för ljus eller för suddig…

Vi vet plötsligt bättre än fotograferna och med glädje tillrättavisar de tydliga misstagen; vi börjar ge tips till hur fotografen skulle gjort bättre.

Istället för att titta på bilderna…

9371 (5)

För vår egen skull tröstar vi oss med att de bättre fotograferna har mer tur än oss själva, eller så har de varit på ett bättre ställe. Eller en bättre och dyrare utrustning… Vi letar efter björnbilder som inte är från ett gömsle i Finland, eller så är fotograferna märkligt tysta med att de varit i ett björngömsle i Finland. Vi letar efter bilder som kan vara klippta och klistrade i Photoshop, eller så letar vi efter bilder där vi tydligt kan påpeka eventuella brister…

Ingenting skulle göra oss mer frustrerade än att se en fantastisk bild på en björn som inte är från ett björngömsle, som inte har blivit bra för att fotografen haft en enorm tur. Dessutom med billig kamerautrustning som vem som helst skulle haft råd med…

Vi skulle bli frustrerade om vi sedan blir övertygade om att ingen form för ”fusk” har förekommit. Och där vi heller inte blivit klokare när vi fått veta både bländaröppning, slutartid, brännvidd och ISO-värde…

Istället för att titta på bilderna…

(Bild 1 – Gysinge, 2006)
(Bild 2 – Korp, 2010)
(Bild 3 – Vatten, 2006)
(Bild 4 – Fältsippor, 1997)
(Bild 5 – Flickslända och knott, 1989)
(Bild 6 – Räv, 2009)

9372 (6)

Annonser

24 thoughts on “Istället för att titta på bilderna…

  1. Många kloka ord och visst hastar vi många gånger förbi det mesta i livet, inte bara bilder.
    För egen del är jag nyfiken på det tekniska för att lära mig mer. Men sen tycker jag det är svårt att kommentera känslor i bilder hos andra. Mest för att jag har svårt att sätta ord på känslor över lag och svårt att tolka både andras och mina egna. Sen tänker jag ibland att personen nog tycker jag är rätt korkad som inte fattar vad de vill förmedla om jag får en helt annan känsla än deras tanke med bilden är.
    Sen är det det där med tycke och smak… att inte vilja göra andra ledsna. Och så känns ju ord lite fattiga ibland när man vill förklara vad man tycker om i en bild.

    • Tack så mycket Lena! 🙂
      Förstår dig fullt ut, och det är känslor och funderingar som många har. Däremot kan man ju aldrig ha fel i hur man tolkar en bild, utan den finns där hela tiden från två håll; den som fotograferat och den som tittar. Och båda hållen har ju rätt, ingen har fel.

      Det finns många som vill lära, hela tiden. Så jag förstår dig. Dessutom är det stora flertalet som tittar på bilder just sådana som vill lära. Men bilddiskussionerna har även en förmåga att stanna där, även bland de som egentligen har mindre att lära. 🙂

      • Det är ju trist, för egentligen är det ju bilden i sig som är intressant och vad man tycker sig se och känna. Vad det är i bilden som fångar ens intresse utöver det uppenbara. En sak jag har tänkt på ofta är att det är mycket sällan just de (av mina egna bilder) jag själv är mest nöjd med som andra gillar. Det är märkligt tycker jag. Vet inte om det är vanligt eller ovanligt.

        • Visst är det trist! 😉
          Men att sedan andra bättre tycker om andra bilder än de fotografen själv bäst tycker om, det är mer regel än undantag. Just för att konst alltid handlar mer om tyckanden och smak, än om facit.
          Och även att vi sällan kommer längre i bilddiskussionerna. Vi kommer oftast aldrig längre än till några procent av vad bildspråket handlar om som helhet.

        • Intressant! Jag har ju iofs ingen erfarenhet från fotoklubbar eller andra sammanhang där fotografering diskuteras, så jag är nog fel person att yttra mig om det 🙂

        • Ofta är det två olika auditorier; de flesta aktiva på nätet är inte medlemmar i en fotoklubb, och de flesta aktiva i en fotoklubb är sällan aktiva på nätet. 😉

  2. Tack för ett intressant inlägg. Visst är det märkligt att det ska vara så svårt att i ord uttrycka vad man känner inför något. Det verkar som man blir generad när man ska verbalisera en känsla och istället skyla över det hela med tekniska tillvägagångssätt. Vissa har inga problem med detta men för det stora flertalet stannar nog känslan inne i skalet. Fast å andra sidan visar detta på styrkan med konstyttringar för det är faktiskt svårt att klä en känsla i ord, alla har inte talets och ordets gåva. Men att ifrågasätta en bilds äkthet och inte tro på att bilden är skapad i kameran, att inte tro på att fotografen inte har gömt sig i ett hägn, att inte tro på att stubben inte är preparerad med frön för att locka dit fåglar är inget annat än avundsjuka och ett synnerligen trångt synsätt. På Fotosidan är jag medlem och värd, tillsammans med en annan, i en grupp som heter Uttryck. Där diskuterar vi enbart bilder och inget annat, det är mycket givande och befriande. Kommentarerna är oftast få men ingående och värdefulla. Det är bara en handfull medlemmar och vi har aldrig träffats eller pratat med varandra men ändå känns det som vi känner varandra genom våra bilder.

    För övrig kan jag meddela att jag ska ha en utställning på ett kafé i Göteborg 6-20 mars med fantasifulla landskapsbilder. Bilder där kameran mer är riktad inåt än utåt. De flesta multiexponerade och givetvis skapade i kameran, och i min fantasi. Landskap som inte existerar i den fysiska verkligheten, bara i min verklighet.

  3. Ja, du har så rätt i det du skriver här Terje!
    Vi borde titta mer på bilderna och fokusera mindre på just utrustningen. Det är egentligen ointressant att veta vilken kamera, objektiv, ISO-värde etc. som har används när bilden gjordes. Antingen tycker man om bilden, eller inte. Men många glömmer det och verkar fokusera på utrustningen istället för på bilden, precis som du skriver här i din artikel så glöms det bort. Det är egentligen en bra fråga?! För vi fotografer, amatör som professionell är väll egentligen mer intresserad av bilden än utrustningen, eller?!
    Blir bilden bättre för att jag använder en 400mm f/2,8 istället för en 400mm f/5,6 ???
    Det spelar ju ingen roll, utan använd istället den utrustningen som just DU tycker om att arbeta med.

    Hur många konstnärer går och pratar om vilka penslar/pennor de använt då de ritat sina bilder?
    Knappast ingen gissar jag på och så borde det även vara inom fotovärlden, för kameran och objektivet är ju bara ett verktyg.

    Tittar jag i mina gamla fototidningar från 90-talet upplever jag ett mindre teknikfokus och en större diskussion kring bilderna. Varför är det så?

    Kanske speglar allt detta tekniktjafs att det är fler och fler nybörjare som diskuterar bilder?
    För det är just ofta nybörjaren som bryr sig om tekniken mer än bilden. I alla fall upplever jag det så. Man tror att man blir en bättre violinist med en Stradevarius för 3,5 milj dollar, men vad spelar det för roll om man inte har känslan för musiken och kan använda den på rätt sätt?!

    • Jag har berört detta på olika sätt i flera inlägg här på bloggen, helt enkelt för att jag aldrig kan sluta förvånas över att det är så. Och att jag hela tiden får nya upplevelser som understryker detta. Det finns till och med fotografer som ifrågasätter mig som fotograf, helt och hållet på grund av utrustningen jag använder. Vilket är skrattretande i sammanhanget.

      Men detta är inget nytt under solen; jag kommer ihåg kritiken från den analoga tiden då flera ifrågasatte varför jag arbetade med småbild till mina landskapsbilder och inte istället arbetade med mellanformat. Idag finns det fotografer som till och med gör sig lustiga på att jag arbetar med Nikon D200 som ju är en gammal kamera, och att jag borde hänga med i utvecklingen och byta till nyare utrustning… Det finns alltså fotografer som är så insnöade i sin prylfixering att de inte kan bedöma bilder på bildernas grunder, utan måste ta utgångspunkt i utrustningen jag använt. Och det finns de som undrar över varför jag använder så låga ISO-värden, och att detta måste bero på att mina gamla kameror inte klarar av högre värden med bra kvalitet… Hehe, otroligt men sant!

      Tänk om de hade fått veta att många av bilderna är gjorda när jag går i några gamla slitna joggingskor, och inga nya kängor i Gore-tex…

      Teknikfixeringen beror givetvis till viss del på att det finns många nya fotografer som vill lära, och delar av detta kan jag förstå. Även om det är lätt för en nybörjare att ta till sig prylfixeringen och därför själv vilja lära sig detta. Men förvånande många av de som håller på, borde ha lärt sig att prylarna är grovt överskattade. Det handlar om fotografen, och inget annat.

      • Du har så rätt i det du skriver Terje! =)
        Det är märkligt, kanske är det ett sätt att hävda sig och få en känsla av att man är närmare ett lyckande. Hmmm… D200, vad är det för fel på den?
        I så fall skäms jag över att använda en nyare kameramodell och inte ta bättre bilder än dig. 😉 Hehe, detta är ju bara bevis på att det inte handlar om utrustningen, utan om bildseendet och att se bilder, PRECIS som du är inne på i din artikel här.

        Ja, varför det skulle bli bättre bilder för att man använder ett annat format, ja i så fall kanske de blir bättre om man använder småbild istället för mellanformat, då man orkar gå längre eftersom utrustningen eventuellt är lättare. Skämt åsido, även detta är med all sannolikhet ett argument i okunskapens anda?!

        Låga ISO, ja men det är väll inte så konstigt. Om jag har förstått det hela rätt så var det ännu lägre ISO/ASA på den analoga tiden?! Minns jag inte fel så jobbade du mycket med ISO 25 i dina bilder? I så fall måste ju ISO 100 och 200 kännas väldigt högt, eller?!

        Hur som helst så vill jag understryka att det du skriver i din artikel är intressant, för diskussionerna borde handla om bilderna och dess innehåll, istället för vilken kameramodell och bildformat man använder?!

        Tror du inte att det är så att dessa diskussioner om bilder kräver sin fotograf och ett intresse för bilder, inte ett intresse för prylar och teknik?!

        • Att lista ut varför dessa diskussioner finns överhuvudtaget är inte svårt att lista ut. Men många ser inte detta, utan tar till sig av det kanske för att man själv är oerfaren. Då de tekniska diskussionerna tyvärr är betydligt vanligare, det räcker att gå till forumen på Fotosidan för att se ett tvärsnitt av vad som diskuteras i fotomiljön. Tror de tekniska diskussionerna står för runt 90 procent, utan att jag räknat så noggrant…

          Jag tänker på alla dessa som tröttnar på fotografin på grund av detta, att man inte har råd att uppdatera utrustningen hur mycket som helst – eller att man tycker det är tråkigt och föga utvecklande i längden. Fotografer som oftast aldrig får komma så långt att de upplever glädjen med själva bildskapandet.

          Tro mig, jag har haft många på fotokurs genom åren som var på väg att ge upp…

        • Det är konstigt och tråkigt att det inte är bilderna som hamnar i fokus, utan allt tekniskt. Jag förstår precis vad du menar med fotosidans forum. Mycket teknik och lite bild. 😦
          Tyvärr tycker jag mig kunna se en trend även på bland böcker att det är mycket ”kokböcker” om hur man tar de perfekta fågelbilderna, eller landskapsbilderna. Ingenting som handlar om hur man utvecklar just sitt eget bildspråk och sig själv som fotograf. Snacka om att likrikta alla fotografer och få dem att ta samma ”typ” av bilder.

          Jag känner dock till en bra lärobok för naturfotografi som gavs ut 1992, den berättar det man behöver veta om foto. Den ger inspiration och förklarar tekniken på ett ”tidslöst” sätt och på en lagom nivå så att man kan skapa sina egna bilder. Men tyngden ligger ändå på bildskapandet och inget annat… Tror fler fotografer skulle behöva läsa den här boken faktiskt! 😉

          Det blir extra trist tycker jag när jag läser att du stött på flera personer och haft elever som velat sluta med fotot p.g.a. det tekniska. Att ha den senaste kameramodellen spelar ju verkligen ingen roll för bildskapandet, men det är klart, läggs all fokus på teknik i de forum med foto som tema, blir det ju tyvärr lätt att tro att man måste ha det senaste…

        • Tack Mårten för dina ord, speciellt om min första bok från 1992. Och det var just min tanke redan då, att skapa en lärobok som mer handlade om inspiration än om tekniska recept – just för att boken också skulle på något sätt bli tidlös. Annars brukar ju läroböcker rätt snabbt bli daterade, särskilt med tanke på den ständiga utvecklingen av utrustningen. Då den boken skrevs handlade allt om det analoga, det digitala fanns ju liksom inte.

          Jag tycker också det är trist med människor som är på väg att tröttna, redan innan de egentligen har kommit igång. Så jag har mer än en gång undrat varför det är som det är.

  4. Håller helt och hållet med dig Terje, det vore väldigt befriande att slippa denna teknikstress. Nu ska jag försöka släppa fram känslorna när jag tittar på och tar bilder. Tack för detta inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s