(1)
Jag är en fotograf som hellre skapar i naturen än framför datorn. Därmed inte sagt att det är fel att skapa bilder i datorn, utan för mig handlar det helt och hållet om att jag mest gillar att skapa bilderna just när jag fotograferar. På plats, ungefär som en friluftsmålare.
Därför använder jag mig också av en mängd olika filter och andra fotografiska effekter, just när jag fotograferar.
När jag fotograferar i svartvitt är det sällan jag inte använder någon form av filter. Oftast använder jag någon form av färgfilter för att kunna kontrollera gråskalan på bästa möjliga sätt. För att undvika att bilderna blir allmänt grådassiga, och att de olika motiven ska framhävas på bästa möjliga sätt i de svartvita bilderna – mer än att de ska försvinna i grå toner. Jag har skrivit mer i detalj om detta i artikeln ”Färgfilter för svartvitt”.
(2)
Andra filter jag ofta återkommer till i mitt fotograferande är avtonat gråfilter, heltonat gråfilter och polarisationsfilter. Detta är filter som jag mer anser vara tekniska hjälpmedel än för att kunna skapa olika former av fotografiska effekter. Det avtonade gråfiltret använder jag för att jämna ut kontraster i ljuset; att kunna tona ned en himmel när jag väljer att mäta ljuset i en lite mörkare förgrund, helt enkelt för att himlen inte ska bli för ljus. Det heltonade gråfilter (kallas även för ND-filter) använder jag oftast för att kunna få fram längre slutartider än vad ljuset kan ge mig. Med minsta bländaröppning och lågt ISO-värde så kanske jag vill ha flera sekunders slutartid – fast jag fotograferar mitt på dagen i skarpt solljus. Med heltonade gråfilter kan jag komma ned i runt 10-20 sekunder mitt på dagen i skarpt solsken.
Det händer att jag även använder pinhole där jag fotograferar genom ett knappnålstort hål för att få fram ännu längre slutartider, ibland på flera minuter mitt på dagen i skarpt solsken. Något jag varmt kan rekommendera, då jag får tillgång till extremt små bländaröppningar på exempelvis 256 eller 512 (och ibland 1024) – vilket tillsammans med bristen på glas (utan enbart ett hål) ger mig extremt stora skärpedjup!
(3)
Ofta väljer jag att softa bilderna på olika sätt. Antingen gör jag detta genom olika multiexponeringstekniker, men jag kan även använda mig att olika former av förgrunder i oskärpa att fotografera genom. Eller att jag använder vaselin, något som jag också kan använda för att skapa en illusion av rörelse eller att bilden mer ser ut som en målning. Ibland använder jag också olika former av softfilter eller diffuseringsfilter – allt beroende på vilken softeffekt jag önskar. Eller så andas jag helt enkelt på linsen…
Då och då använder jag olika färgkorrektionsfilter, som kalltonsfilter och varmtonsfilter. Fast jag numera mer ändrar i vitbalansen, än använder dessa filter. Vitbalansen står oftast i ”grundvärdet” som är sol, detta för att ta tillvara de färgskiftningar som naturligt förekommer i naturen. Jag vill ha kalla blå toner under gryning och skymning, eller inne i skuggorna – om det finns sådana.
Ibland använder jag sepiafilter eller ett avtonat orangefilter, om jag känner för att göra ”något mer extremt”…
(4)
Samtliga bilder i inlägget har jag ”gjort något med”, just när jag fotograferade. Alltså inte i efterhand i datorn, som kanske någon skulle tro…
Första bilden på ”spökhuset” är fotograferad inifrån bilen genom bilfönstret i regnväder. Där det regnvåta fönstret gav mig den softeffekt jag önskade, med en mer flytande ton. Något jag ofta återkommer till när jag gör vissa landskapsbilder. Bilden är en enkelexponering, utan effekterna är helt och hållet från det blöta bilfönstret – där bilden helt kan förändras beroende på vilka blöta detaljer jag fotograferar genom. Ett regnblött bilfönster har ju inte en jämn effekt över hela ytan, så det gäller för mig att flytta kameran och söka efter de mest intressanta effekterna. Ser ni spöket nere till vänster i bilden?
Andra bilden från ett gammalt torp på Finnskogen i Värmland är med ett softfilter framför linsen, för att även få de ljusa tonerna att ”hoppa fram lite extra” i bilden. Dessutom använde jag ett rödfilter för att få fram de gråtonerna jag önskade.
(5)
Tredje bilden från Ryfors gammelskog utanför Mullsjö är en dubbelexponering, där jag exponerat ihop ett fryst utsnitt och ett utsnitt där jag skakade till kameran. Jag använde stativ och lång slutartid (1/10 sekund) till båda exponeringarna, däremot ”dultade” jag till kameran på stativet under den andra exponeringen. Bilden är dessutom med orangefilter för rätt gråskala.
Fjärde bilden är en dubbelexponering, båda med samma utsnitt men med två olika skärpeplan. Första exponeringen med skärpa på förgrunden, andra exponeringen med skärpa på bakgrunden. Vilket blev en bild med stort skärpedjup (fast båda är på bländare 2.8), eller kanske ännu bättre; en bild med ”dubbelt” skärpedjup.
(6)
Femte bilden på dropparna i en maskrosboll är med en reverseringsring. En ring jag skruvade i filtergängorna på en 28mm vidvinkel, så att jag kunde montera vidvinkeln bak-och-fram i kameran. Alltså med bakdelen av objektivet utåt. Det gav mig en extrem makromöjlighet, jag kunde komma extremt nära – och där bländare 2.8 då gav mig ett extremt kort skärpedjup och även en softeffekt. Bilden är fotograferad mitt på dagen med solen precis bakom maskrosbollen. De hårda ljuskontrasterna gav mig en ”konstgjord” skärpedjupseffekt, där skärpedjupet verkar större bland motiven precis framför den skarpa solen – och då blir mycket sämre precis utanför solskivan. Det man kallar för konturskärpa.
Sjätte bilden är från Hylströmmen i västra Hälsingland. Här använde jag vaselin som jag målade ut på ett UV-filter, vilket ger effekten av att kameran varit i rörelse vilket den inte var. Kameran stod stadigt på ett stativ. Dessutom använde jag ett repigt glasfilter som gav mig en mjölkig effekt, plus ett avtonat orangefilter i överkant av bilden.
(7)
Sjunde bilden är en dubbelexponering med två skärpeplan, en exponering på kaveldunen i förgrunden och en exponering på gässen i bakgrunden. Färgtonen fick jag av det tidiga och dimmiga morgonljuset.
Åttonde och sista bilden på en älgtjur i skymningen är en panorering på längre slutartid (1/15 sekund) och dessutom genom en oskarp och diffus förgrund. Blåtonen är naturlig i den kalla skymningsljuset.
Lycka till med att själv experimentera när ni skapar era bilder i naturen. Jag kan lova att det ger själva fotograferandet en extra dimension.
(Bild 1 – Spökhuset, 2008)
(Bild 2 – Finntorpet, 2007)
(Bild 3 – Gammelskogen, 2010)
(Bild 4 – Ek, 2010)
(Bild 5 – Droppar, 1997)
(Bild 6 – Inferno, 2005)
(Bild 7 – Kaveldun och gäss, 2008)
(Bild 8 – Älgtjur, 2009)
(8)
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
(6)
(7)
(8)
(9)
(10)
(11)
(12)
(1)
Terje Hellesø 