Syns man inte, finns man inte…

8920 (1)

Jag har aldrig varit bra på att marknadsföra mig! Skulle någon påstå något annat, så ljuger de. Jag har aldrig varit den som sökt uppmärksamhet bortom det logiska, utan har alltid genom stor entusiasm hela tiden försökt vara mig själv. Mer som en glad amatör och naiv glädjespridare, än en kylig och beräknande kommersiell profesionell. Jag har helt enkelt aldrig klarat av att ha spetsiga armbågar, eller att helt enkelt överge kollegor – för att skynda vidare framåt.

Kanske är det av samvetsskäl, eller att jag alltid satt större värde på genuin och nära vänskap än något annat.

Jag är inte den som skickar iväg pressmeddelanden, ringer runt för att få kontrakt med bildbyråer eller agenter, söker ”vänskap” för att få egna fördelar – eller jagar, jagar, jagar. Det finns inga redaktörer, eller har funnits några, som skulle säga att jag varit plågsamt närvarande över telefon eller mejl. Långt mindre har jag någonsin varit den som pratat skit om andra fotografer eller kollegor, för att själv komma framåt och få egna fördelar.

8921 (2)

Jag har heller aldrig valt att beskriva mig med stora ord, utan mer varit den som försökt tona ned andras ord om mig. Å ena sidan har jantelagen varit ett hinder, å andra sidan har jag själv aldrig egentligen varit helt nöjd – för att rättfärdiga de fina och stora orden. Snabbt som ögat har jag däremot försökt lyfta fram andra fotografer, jag har ofta stått och berättat med stora ord om andra fotografer och den betydelse och inspiration dessa har haft för mig.

För att få en föreläsning med mig, måste man kontakta mig. Vill jag publicera en ny bok, väljer jag att antingen göra det själv – eller att det finns ett bokförlag som kontaktar mig. En tidning som vill ha mig som medarbetare får givetvis kontakta mig. Jag gör det inte!

Men samtidigt förväntar jag mig heller inte att jag ska bli kontaktad – utan i min fotokarriär är jag i första hand i fas med mig själv och min egen fotografering. Därför väljer jag också att tacka nej, om jag får en förfrågan som avviker från den jag är och vad jag vill.

8922 (3)

Inga bra egenskaper verkligen, om man nu skulle ha professionella ambitioner.

Men jag är aktiv med att fotografera och med att skriva. Dessutom blir det både fotokurser och föreläsningar – och emellanåt blir det en ny bok eller ett reportage i någon tidning. Men mest är jag aktiv här på min blogg; minst ett inlägg per dag, och hela tiden nya bilder. Men också att jag publicerar äldre bilder, några som jag visat tidigare i andra sammanhang. Men även äldre bilder som ingen tidigare sett.

Mitt bildskapande, mitt fotograferande och min karriär – det är ju inget som enbart är precis NU, utan även något som pågått under många år. Första fotografiska bilden gjorde jag redan 1973. Och karriären kommer dessutom att fortsätta även framöver.

Att sluta fotografera, det finns inte! Och kommer heller aldrig ske.

8923 (4)

Någon skrev för ett tag sedan att jag var en ”persona non grata” i naturfotomiljön… Och det må så vara, men inget jag bryr mig så mycket om. Det har alltid funnits andra fotografer som tyckt detta genom åren, och som även känt att de fått egna fördelar så länge jag fått den stämpeln.

Men jag bryr mig inte så mycket om vad som sker i naturfotomiljön, eller på marknaden i stort. Jag har inte ens öppnat en fototidning på många år, har heller inte satt min fot på en fotomässa eller fotofestival om inte jag själv varit föreläsare eller utställare – åtminstone under de senaste fem-sex åren. Och andra fotografers bloggar besöker jag inte, så länge det inte är mina närmaste vänner och kollegor.

Inte gör jag något större väsen av mig på Facebook eller Instagram heller – jag är definitivt inte den som jagar ”likes” eller följare. På Twitter finns jag inte. Och på Fotosidan är jag en synnerligen passiv medlem, helt enkelt för att jag tycker att Fotosidan inte är ett tillräckligt intressant forum då det fokuseras alldeles för mycket på fototeknik och fotoprylar. Den fotografiska bilden har alltid varit mer intressant, än fotoutrustningen man använt…

Mitt bildskapande kan aldrig bli en tävlingsform för mig, jag fotograferar helt och hållet för min egen skull. Därför skickar jag heller inga bilder in till olika fototävlingar – jag tycker inte att det är intressant, helt enkelt!

8924 (5)

För mig är naturfotomiljön och marknaden i stort en alldeles för kall, hård och hjärtlös miljö – och med ett minne som en guldfisk… Dessutom pratas det alldeles för mycket skit om varandra, för att i nästa stund vara rena rövslickeriet.

För mig blir det därför ett stort ”NEJ TACK!”, för att i nästa stund ta med mig kameran ut på nästa fotoutflykt. För att göra nya bilder, få vara i naturen – och för att emellanåt träffa goa vänner att dela dessa upplevelser och erfarenheter med.

Jag syns inte överallt, men jag finns hela tiden – men enbart för de som bryr sig. På riktigt!

Så det med att anmäla mig till en nybörjarkurs i marknadsföring, det tror jag att jag väljer att vänta med ett tag till…

(Bild 1 – Gyllebosjön, 1987)
(Bild 2 – I fablernas värld, 1995)
(Bild 3 – Trollslända, 1993)
(Bild 4 – Ungsvan, 2000)
(Bild 5 – Skogshare, 1990)

Annonser

6 reaktioner på ”Syns man inte, finns man inte…

  1. Ydmykhet til fotografiet og menneskene rundt seg er en god egenskap. Det er bedre å ta bilder man er glad i selv enn å forsøke å tilpasse seg en norm som man drukner fullstendig i. Forsøker man hele tiden å bli bedre enn andre forsvinner fotogleden siden det er en håpløs oppgave, da er det bedre å utfordre seg selv og forsøke å få sin egen signatur på bildene. Jobbe med seg selv og se etter andre 🙂

  2. Intressant text och tänkvärda ord om den inre miljön inom naturfoto folket och den hierarki som verkar råda där. Men alldeles säkert så finns ju undantaget som bekräftar regeln, fast de kanske äro få. Men det är väl lite av tidens anda att den som skriker högst syns, kanske måste så till för allt brus som existerar idag. Du nämner ju några fejjan, Twitter mm, mm det finns hur många kanaler som helst, som säkert skapar en stor stress och oro att syns jag inte överallt så finns jag inte. Och någonstans blir nöjet att fotografera bara en lite bisak i det hela stora, när man säker en gång itiden började för att fotografera var så roligt, tror kanske glädjen försvinner ju mer kommersiell man blir. Aaah stoppar här innan jag blir för djup och flummig i resonemanget 🙂
    Men texten är iaf ackompanjerad av strålande bilder med stämningsfulla och tjusiga bilder. Varav bild 2 fastnar lite extra i mitt sinne.
    Med vänlig hälsning Christer K

    Ps. Ja visst är det skönt att skärma sig lite mot fotovärlden…med det menar jag fototidningar, mässor och dylikt, utan bara ägna sig åt det som är kärnan i det hela, nämligen att fotografera…

  3. Intressant att läsa dina tankar om yrkeslivet. Jag känner inte till premisserna för att leva på fotografi särskilt väl, och kan tänka mig att det inte är särskilt lätt oavsett inriktning eller marknad. Vi hör ju nu och då om pressfotografer som sägs upp från tidningarna, med falsarier som att journalisten kan ta bilder, men fotografen kan inte skriva…

    Blir glad av att du är så aktiv med din blogg. Den är en fantastisk inspiration Terje. Unikt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s