Fåglar i flykt…

7939 (1)

7940 (2)

7941 (3)

7942 (4)

7943 (5)

7944 (6)

7945 (7)

7946 (8)

7947 (9)

Visar tio bilder på fåglar i flykt.

(Bild 1 – Tornseglare, 2014)
(Bild 2 – Lärkfalk och fiskmås, 2007)
(Bild 3 – Fiskmåsar, 2006)
(Bild 4 – Sångsvanar, 2007)
(Bild 5 – Tornseglare och vattenklöver, 2006)
(Bild 6 – Tofsvipa, 2006)
(Bild 7 – Ladusvala, 2006)
(Bild 8 – Drillsnäppa, 2006)
(Bild 9 – Fiskmåsar, 2007)
(Bild 10 – Gråsiska och grönfink, 2007)

7948 (10)

Annonser

Svartvita landskap…

7929 (1)

7930 (2)

7931 (3)

7932 (4)

7933 (5)

7934 (6)

7935 (7)

7936 (8)

7937 (9)

Visar en serie på tio svartvita landskapsbilder.

Första bilden på björkskogen är från Stor-Gussisjön i Hälsingland. Andra bilden är från Ängersjön i Västerbotten. Tredje bilden är från Mullsjö här i Västergötland. Fjärde bilden är från Gosjön i Hälsingland. Femte bilden är från Skärjån i Hälsingland. Sjätte bilden på rötterna är från Trolldalen i Hälsingland. Sjunde bilden är från Gysinge i Gästrikland. Åttonde bilden är från Brahehus i Småland. Nionde bilden är från Hveravellir på Island. Tionde bilden är från Fårö på Gotland.

(Bild 1 – Björkskog, 2008)
(Bild 2 – Möte, 2007)
(Bild 3 – Is, 2012)
(Bild 4 – Morgondimma, 2006)
(Bild 5 – Landskap, 2006)
(Bild 6 – Rötter, 2006)
(Bild 7 – Is, 2006)
(Bild 8 – Öppning, 2007)
(Bild 9 – Lavafält, 1996)
(Bild 10 – Langhammars, 2007)

7938 (10)

Blå rektangel…

7921 (1)

7922 (2)

I den fantastiskt intressanta boken ”Bildkomposition” av Ulf Gård af Segerstad från 1953 är det en intressant inledning som jag tycker säger rätt mycket om kompositionens betydelse och fascination:

”Ett ensamt ark vitt papper på ett golv. På papperet några svarta remsor och en klingande blå rektangel. Över dessa pusselbitar hukar sig två tystlåtna herrar. Än lägger de sig på knä, rubbar försiktigt den blå rektangeln en hårsmån åt vänster, en av de svarta remsorna en aning åt höger. Än reser de sig och utbyter några lågmälda ord för att sedan åter justera den blå rektangelns placering. Det kan också hända, att de stiger upp på var sin stol för att på bättre avstånd kunna överblicka föremålet för sina stillsamma men ihärdiga omsorger… Till dess de slutligen uppnått vad de åsyftat och pusslet är löst.

7923 (3)

7924 (4)

De båda aktörerna i ovanstående lilla scen är Piet Mondrian, det nya abstrakta måleriets store klassiker, och Lázló Moholy-Nagy, en av samma måleris finaste teoretiker och den nya fotografins främste impulsgivare. Historien är fritt återberättad efter en nyligen utkommen monografi över Moholy, som bland annat skildrar ett av dennes besök i Mondrians New York-ateljé; ett anmärkningsvärt möte mellan två stora européer i landsflykt under andra världskriget.

Vad de båda konstnärerna så fascinerande intensivt och samtidigt så nästan rörande allvarligt sysslade med var att av de enkla beståndsdelarna ett vitt papper, några svarta remsor, en blå rektangel komponera en bild. De utförde i bokstavlig mening vad ordet säger. Komponera härstammar ju från det latinska componere, sammansatt av cum, som betyder med eller tillsammans med, och ponere, som betyder sätta, ställa eller lägga. De avvägde, finslipade och jämkade på denna sammanställning, till dess deras känsliga intuition – tränad under ett livs rastlösa konsntärliga experiment – sade dem, att kraftlinjerna mellan beståndsdelarna inte kunde tåla starkare belastning utan att den sköra harmonin skulle brista. Det var allt. Så enkelt och så komplicerat.

7925 (5)

7926 (6)

Det är inte enbart en paradox, om man säger, att den frestande gröna hängbjörken i kamerans sökare ställer den ambitiöse amatörfotografen inför ett kompositionsproblem, som åtminstone avlägset liknar den blå rektangelns gåta hos Mondrian och Moholy. Kompositionen är ju ett väsentligt verkningsmedel i varje form av bildframställning, och den har studerats ända från den epok för 2500 år sedan, då Pythagoras grubblade över det Gyllene snittets hemligheter, till i dag, då de unga konstnärerna har vänt sin uppmärksamhet mot det Ogripbara rummets mysterium.

Förmodligen finns det inte heller någon konstnärlig fackterm, som blivit så brukad och missbrukad. För många har kompositionen rentav blivit nyckeln till skapandets hemlighet. Det är därför inte överraskande att en av våra mest kända ordböcker i full överensstämmelse med vanligt språkbruk förklarar innebörden av verbet komponera med ”sammansätta, på konstnärligt sätt bilda eller skapa eller sammanställa, författa”.

7927 (7)

7928 (8)

Redan ordets användbarhet tycks vara ett tecken på dess betydelse. Ett musikstycke kallas komposition och en tonsättare kompositör. Man brukar tala om att en roman, en dikt, ett drama, en skulpturgrupp, en målning, ett fotografi eller en husfasad är bra eller dåligt komponerade. Begreppet komposition tycks kunna användas inom alla konstarter och skulle alltså ytligt sett till och med förena den som komponerar i det flyktigaste av konstnärliga medier, toner, med den som komponerar i det mest bestående, sten.”

(Bild 1 – Skymningsdimma, 2008)
(Bild 2 – Vallmokväll, 2007)
(Bild 3 – Liljebagge, 2007)
(Bild 4 – Harsyra, 2008)
(Bild 5 – Rödbena, 2007)
(Bild 6 – Tornseglare, 2014)
(Bild 7 – Vildsvin, 2010)
(Bild 8 – Skogshare, 1999)

Om bildkomposition…

7910 (1)

Bildkompositionen har alltid varit bland det viktigaste i mina bilder, faktisk viktigare än motivet! Och vad jag kan minnas har det alltid varit så, helt sedan jag började fotografera. Även om det nu var så i början, att jag inte hade några kunskaper om vad som var en bra bildkomposition.

Tidigt började jag se på bilder från andra bildkonstnärer, för att se på deras sätt att placera elementen runt i bildytan. Utan att jag hade den större kunskapen, så såg jag rätt tidigt att det fanns ett medvetet mönster i hur man hade valt att placera elementen runt i bildytan. Innan jag började fotografera mer aktivt, insåg jag betydelsen av en spännande och intressant bildkomposition.

Det är ju faktiskt så att bilder som enbart innehåller ett intressant motiv, sällan är bra bilder – om nu inte bildkompositionen är intressant och framhäver ett budskap med bilden. Varje dag ser jag bilder på spännande motiv, men som inte är några bra bilder. Helt enkelt för att fotografen inte arbetat tillräckligt intensivt och målmedvetet med bildkompositionen.

7911 (2)

Jag har tre böcker i bokhyllan som jag gärna rekommenderar. Den första boken jag köpte var ”Fotokomposition” av Ulf Sjöstedt (ISBN 91-7136-353-x). Det var en av de första böckerna jag köpte in efter att jag hade flyttat till Sverige i februari 1987. Boken ingick i Spektras Handboksserie, där även min första bok ”Naturen som fotomotiv” publicerades 1992. Boken är full av tankar och bildexempel om en rad olika kompositionsformer; med allt man kan tänka sig om Gyllene snittet och tredelningsregeln, om bildytans olika linjer, djupverkan och perspektiv, intressepunkter och betydelsen av kontrast. Här finns också intressanta texter om heliga tal, evig upprepning och färgtonkretsen. Boken rekommenderas, och går säkert att få tag på i ett antikvariat.

En annan riktigt bra bok är ”Bildens uppbyggnad” av Harald Mante (Norstedts, 1970). Denna bok fick jag tag i på ett antikvariat för flera år sedan. En bok full av bildexempel på en rad olika kompositionsformer. Här finns intressanta exempel på hur man betraktar en bild, vad som styr ögat, bildens format, punktens betydelse för bildytan, linjernas olika grundtyper, olika geometriska former – och givetvis också om Gyllene snittet. Boken visar på olika bilder (med och utan tankar kring bildkomposition) och är rikligt illustrerad med skisser som förtydligar kompositionstankarna. En utmärkt lärobok, som jag varmt rekommenderar!

7912 (3)

Bästa boken tycker jag däremot är ”Bildkomposition” av Ulf Hård af Segerstad. Jag fick tag i den på ett antikvariat för ett antal år sedan, tryckt hos Nordisk Fotogravyr i Stockholm 1953. En bok som inte enbart vinklas mot fotografi, men mot bild som helhet. Boken är rikt illustrerad med bilder från kända fotografer och andra bildkonstnärer; som exempelvis Mondrian, Cézanne, Per Bonde, van Gogh, Edward Munch, Svante Lundgren, Christer Christian (sedermera Strömholm), Lennart Olson och Hans Hammarskiöld.

Boken är otroligt bra och intressant, med en text mer av filosofisk karaktär än som klassisk lärobok. En intressant bok att läsa, inte enbart för att lära. Här finns exempelvis viktiga texter om bilden-helheten, bildens olika beståndsdelar, om kompositionen följer några lagar, bildytans grundegenskaper, det aktiva ytplanet, polaritet-storlek-riktning, Gyllene snittet, de olika geometriska figurerna, det rörliga ögat – och om det ogripbara rummet. Vill man utveckla sina tankar om bildkomposition, så är detta verkligen boken med stort B. Rekommenderas varmt; och om man inte tidigare varit medveten i sitt bildkomponerande, så blir man det efter att ha läst boken. Leta gärna på välsorterade antikvariat.

7913 (4)

När jag fotograferar så rör jag blicken hela tiden genom bildytan. Söker, letar, ser efter sammanhang, kontraster, hittar uttryck, tänker geometri, balans eller obalans. Vill gärna göra bilder där bilden ”rör sig”; att den har en rytm eller dynamik som sträcker sig helt ut mot bildkanterna – och ibland utanför…

Första bilden i artikeln handlar inte så mycket om att det är ett vintrigt fjällandskap, andra bilden handlar inte enbart om att det är ett vattenfall i blått skymningsljus. Paddan på stenen visar inte enbart en padda på en sten, som dessutom rör ena benet. Myggan i gräset, närbilden på en sädesärla, en vigghanne som kliar sig i kvällsljuset, en älgtjur som står mellan stammarna i skogen eller en älgko nära och i svartvitt – detta är motiven och händelserna. Ögonblicken.

Men det är inte det som är bilderna! Titta då mer på hur jag placerat elementen i bildytan, hur blicken rör sig när du tittar på bilden, på linjer och rörelse, på dynamik och rytm, på helhet och sammanhang. Häri ligger bilderna, och det är just inom kompositionen som dessa bilder skapats. Inte i motivval och händelser. Då hade det ju räckt att bilderna var skarpa och välexponerade…

7914 (5)

Att få skärpan precis där jag vill tar mig inte mer än en sekund, att sedan välja exponering tar någon sekund extra. Om detta sedan var det viktiga med mina bilder, så hade jag fått fram hundratals bra bilder på varje fotoutflykt. Ingen större utmaning, tycker jag – och dessutom hade det blivit bilder som sällan hade överlevt mer än andra genomgången.

Målet för mig i mitt bildskapande är att få fram bilder som håller över tid. Som tål att ses på om och om igen, och helst blir bättre för varje gång man tittar på bilderna. Inte det lättaste!

Jag vill gärna göra aktiva bilder, mer än passiva. Bilder med en inre struktur; en händelse, ett uttryck eller en berättelse. Att bilder ”säger något mer”, än att enbart visa hur något ser ut. Frågan är hur många bilder vi behöver se på vitsippor, älgar eller sädesärlor – om inte BILDERNA skiljer sig från varandra. Genom sin bildkomposition, sitt sätt att förmedla, sin personliga bildstil – bilder som mer blir personliga tolkningar än fototekniska facitlösningar.

7915 (6)

Jag läser gärna en bok om bildkomposition, söker gärna vidare efter ny kunskap och nya intressanta tankar. Jag funderar gärna över livet, tiden och temperamentet. Om mig själv i ett större sammanhang, om mitt eget säregna sätt att se på naturen och bilderna. Om jag inte hade gjort detta, så hade det aldrig blivit annat än nya fotoutflykter med nya motiv på bild – men med ständiga upprepningar och med bilder som sällan eller aldrig kan klara att stå för sig själva. I en berättelse, i en bok eller på en utställning.

Hela min karriär har jag aktivt sökt efter ny kunskap, en ny insikt som berikar mitt sätt att se och fotografera. Jag söker efter kunskap kring både bildskapande och natur. Vill lära mer om vitsippor, älgar och sädesärlor – men också om symbolik, fasrum, fjärilseffekt, magiska bildrum, magnetiska bildpunkter, färgernas humör, ljusets alla små samhällen och mycket mera…

7916 (7)

Mina bilder imorgon kommer inte se ut som mina bilder gjorde igår. Mitt bildskapande är under ständig utveckling och förändring. Mina bildkompositioner vandrar vidare från läroböckernas grunder och ”regler”. Jag hittar fram till mina egna utvecklade lösningar, gör regelbrott, bildprovocerar – och går vidare med att utforska den fantastiska världen i den tvådimensionella bildytan.

Motivet är så självklart, men det kan bildkompositionen aldrig bli.

Tack och lov!

(Bild 1 – Vinterfjäll, 2005)
(Bild 2 – Skymning vid fallet, 2005)

(Bild 3 – Padda, 2005)

(Bild 4 – Målvakten, 2006)

(Bild 5 – Sädesärla, 2008)

(Bild 6 – Vigg, 2006)

(Bild 7 – Älgtjur, 2008)

(Bild 8 – Älgko, 2015)

7917 (8)