Fåglar i flykt…

7939 (1)

7940 (2)

7941 (3)

7942 (4)

7943 (5)

7944 (6)

7945 (7)

7946 (8)

7947 (9)

Visar tio bilder på fåglar i flykt.

(Bild 1 – Tornseglare, 2014)
(Bild 2 – Lärkfalk och fiskmås, 2007)
(Bild 3 – Fiskmåsar, 2006)
(Bild 4 – Sångsvanar, 2007)
(Bild 5 – Tornseglare och vattenklöver, 2006)
(Bild 6 – Tofsvipa, 2006)
(Bild 7 – Ladusvala, 2006)
(Bild 8 – Drillsnäppa, 2006)
(Bild 9 – Fiskmåsar, 2007)
(Bild 10 – Gråsiska och grönfink, 2007)

7948 (10)

Annonser

Svartvita landskap…

7929 (1)

7930 (2)

7931 (3)

7932 (4)

7933 (5)

7934 (6)

7935 (7)

7936 (8)

7937 (9)

Visar en serie på tio svartvita landskapsbilder.

Första bilden på björkskogen är från Stor-Gussisjön i Hälsingland. Andra bilden är från Ängersjön i Västerbotten. Tredje bilden är från Mullsjö här i Västergötland. Fjärde bilden är från Gosjön i Hälsingland. Femte bilden är från Skärjån i Hälsingland. Sjätte bilden på rötterna är från Trolldalen i Hälsingland. Sjunde bilden är från Gysinge i Gästrikland. Åttonde bilden är från Brahehus i Småland. Nionde bilden är från Hveravellir på Island. Tionde bilden är från Fårö på Gotland.

(Bild 1 – Björkskog, 2008)
(Bild 2 – Möte, 2007)
(Bild 3 – Is, 2012)
(Bild 4 – Morgondimma, 2006)
(Bild 5 – Landskap, 2006)
(Bild 6 – Rötter, 2006)
(Bild 7 – Is, 2006)
(Bild 8 – Öppning, 2007)
(Bild 9 – Lavafält, 1996)
(Bild 10 – Langhammars, 2007)

7938 (10)

Blå rektangel…

7921 (1)

7922 (2)

I den fantastiskt intressanta boken ”Bildkomposition” av Ulf Gård af Segerstad från 1953 är det en intressant inledning som jag tycker säger rätt mycket om kompositionens betydelse och fascination:

”Ett ensamt ark vitt papper på ett golv. På papperet några svarta remsor och en klingande blå rektangel. Över dessa pusselbitar hukar sig två tystlåtna herrar. Än lägger de sig på knä, rubbar försiktigt den blå rektangeln en hårsmån åt vänster, en av de svarta remsorna en aning åt höger. Än reser de sig och utbyter några lågmälda ord för att sedan åter justera den blå rektangelns placering. Det kan också hända, att de stiger upp på var sin stol för att på bättre avstånd kunna överblicka föremålet för sina stillsamma men ihärdiga omsorger… Till dess de slutligen uppnått vad de åsyftat och pusslet är löst.

7923 (3)

7924 (4)

De båda aktörerna i ovanstående lilla scen är Piet Mondrian, det nya abstrakta måleriets store klassiker, och Lázló Moholy-Nagy, en av samma måleris finaste teoretiker och den nya fotografins främste impulsgivare. Historien är fritt återberättad efter en nyligen utkommen monografi över Moholy, som bland annat skildrar ett av dennes besök i Mondrians New York-ateljé; ett anmärkningsvärt möte mellan två stora européer i landsflykt under andra världskriget.

Vad de båda konstnärerna så fascinerande intensivt och samtidigt så nästan rörande allvarligt sysslade med var att av de enkla beståndsdelarna ett vitt papper, några svarta remsor, en blå rektangel komponera en bild. De utförde i bokstavlig mening vad ordet säger. Komponera härstammar ju från det latinska componere, sammansatt av cum, som betyder med eller tillsammans med, och ponere, som betyder sätta, ställa eller lägga. De avvägde, finslipade och jämkade på denna sammanställning, till dess deras känsliga intuition – tränad under ett livs rastlösa konsntärliga experiment – sade dem, att kraftlinjerna mellan beståndsdelarna inte kunde tåla starkare belastning utan att den sköra harmonin skulle brista. Det var allt. Så enkelt och så komplicerat.

7925 (5)

7926 (6)

Det är inte enbart en paradox, om man säger, att den frestande gröna hängbjörken i kamerans sökare ställer den ambitiöse amatörfotografen inför ett kompositionsproblem, som åtminstone avlägset liknar den blå rektangelns gåta hos Mondrian och Moholy. Kompositionen är ju ett väsentligt verkningsmedel i varje form av bildframställning, och den har studerats ända från den epok för 2500 år sedan, då Pythagoras grubblade över det Gyllene snittets hemligheter, till i dag, då de unga konstnärerna har vänt sin uppmärksamhet mot det Ogripbara rummets mysterium.

Förmodligen finns det inte heller någon konstnärlig fackterm, som blivit så brukad och missbrukad. För många har kompositionen rentav blivit nyckeln till skapandets hemlighet. Det är därför inte överraskande att en av våra mest kända ordböcker i full överensstämmelse med vanligt språkbruk förklarar innebörden av verbet komponera med ”sammansätta, på konstnärligt sätt bilda eller skapa eller sammanställa, författa”.

7927 (7)

7928 (8)

Redan ordets användbarhet tycks vara ett tecken på dess betydelse. Ett musikstycke kallas komposition och en tonsättare kompositör. Man brukar tala om att en roman, en dikt, ett drama, en skulpturgrupp, en målning, ett fotografi eller en husfasad är bra eller dåligt komponerade. Begreppet komposition tycks kunna användas inom alla konstarter och skulle alltså ytligt sett till och med förena den som komponerar i det flyktigaste av konstnärliga medier, toner, med den som komponerar i det mest bestående, sten.”

(Bild 1 – Skymningsdimma, 2008)
(Bild 2 – Vallmokväll, 2007)
(Bild 3 – Liljebagge, 2007)
(Bild 4 – Harsyra, 2008)
(Bild 5 – Rödbena, 2007)
(Bild 6 – Tornseglare, 2014)
(Bild 7 – Vildsvin, 2010)
(Bild 8 – Skogshare, 1999)