Slumpen och det fria valet…

7748 (1)

Jag har läst en fantastisk bok som heter ”Fjärilseffekten” av svenska författaren Karin Alvtegen. En bok om hur allehanda små lösryckta detaljer och händelser påverkar det som kommer att ske. Hur en människas beslut, någon gång i dåtiden, påverkar människor i nutiden – och sedan deras beslut inför framtiden. Människor som känner varandra, familj och vänner – men även människor som aldrig träffats och som heller inte känner till varandras existens.

En bok som börjar med en tragisk tågolycka i nutid och som sedan handlar om tre olika människor och deras levnadsöden. Om händelser i deras liv, som gjort dem till de människor de är idag – och hur dessa sedan på olika sätt påverkar varandra. Och att detta sedan leder till den tragiska tågolyckan.

Vi möter Bodil, Viktoria och Andreas. Alla har hamnat vid ett vägskäl i livet; den ena får en dödsdom genom ALS, den andra går in i väggen och är överarbetad och den tredje blir plötsligt hotad till livet vid ett rån i en guldsmedsaffär. Genom deras tankar och funderingar går vi bakåt i deras liv, deras familjer, tragedier, händelser och val de gjort i livet. Val som var fel, men kändes rätt. Där allt i efterhand gett skuld, skam och ånger – men där valen inte kunde undvikas.

Då.

7749 (2)

Genom boken kommer mina egna tankar – mitt eget liv passerar parallellt med både Bodil, Viktoria och Andreas. Jag ser likheter, parallella händelser och vad dessa resulterat till. I mig själv, i hur jag tänker och funderar idag. Varför jag blivit den jag blivit. Och att det varit slumpen som avgjort allt, men att de egna valen ändå inte varit mina egna. Val jag kände mig ensam om, var tydligen inte så unika och konstiga iallafall. För det handlar även om mina föräldrar, mormor och farmor – vänner i barndomen, mobbningen i skolan, att vara utanför och innanför under perioder. Och varför jag tänker som jag tänker, mina grubblerier över livet i stort – att jag blev fotograf och inget annat, att jag så gärna vill hjälpa andra, att jag söker efter sammanhang och helhet.

Det beror på så mycket, och är ett resultat av vilken väg jag tog vid förra vägskälet, och vägskälet där innan – och där innan igen… Men att jag vid varje nytt vägskäl, så är det ryggsäcken jag bär som tar besluten för mig. Ryggsäcken jag har med mig genom hela livet – och även framåt i min morgondag och till alla de nya vägskälen.

Att det beror på slumpen, och inget annat. Slumpen och de val vi gör vid varje nytt vägskäl – det är vårt öde. Och ödet kan vi inte aktivt påverka för stunden, då de val vi gör alltid är en summa av livet. Just då!

Även om det kan kännas fel senare, och att vi undrar över varför vi gjorde som vi gjorde.

7750 (3)

Men vi hade inte varit där vi är idag, om vi gjort ett annat val. Och varje minut under hela livet står vi inför nya vägskäl där vi måste välja. Val vi oftast inte kan styra över, på grund av rådande omständigheter. Och vi kommer att ångra oss eller skämmas, och undras över hur det skulle blivit om vi valt annorlunda. Svar vi aldrig kommer få…

Även om vi kommer till ett nytt vägskäl som känns bekant. Och där vi nu väljer att välja annorlunda genom våra tidigare erfarenheter, men där tillfället denna gång är helt annorlunda än förra gången – och att omgivningen ser helt annorlunda ut.

Tänk om…

Varför gjorde jag så? Och inte så?

”Vi är sällan medvetna om när vi ser något för sista gången”, står det så fint på sidan 59. På sidan 211 läser jag: ”Ord kan aldrig skada oss mer än vi själva tillåter”. Och på sidan 214 får jag ännu en smocka rakt i ansiktet: ”Under ändlösa timmar har jag funderat över vad jag vill säga till Viktoria, men i slutändan inser jag att orden inte räcker till. Om jag så visar alla fotoalbum, beskriver allt som hände, redogör för alla irrande tankegångar och vad som ledde till vad, är det ändå omöjligt att förklara hur något verkligen kändes. Inför en annan människas upplevelse förblir vi främlingar, helt och fullt kan de aldrig delas. Vårt språk är begränsat, hur väl vi än anpassar orden.”

7751 (4)

Boken ger mig inga svar, men väl att stort antal funderingar. Om livet, mitt liv och andras. Om människor jag mött genom åren, vissa som jag tyckte om och andra möten jag gärna hade varit utan. Om kloka människor och dumma människor, om förståelse och dömanden. Om att känna de tillfällen när ryggen är pressad mot väggen, att jag känner att jag inte har några val.

Att måste överleva, på något sätt. Men att jag samtidigt inte kunde förutse att jag skulle hamna där med ryggen mot väggen. Innan…

Eller jo, det kunde jag. Om jag hade gjort så eller så istället… Fast det hade jag heller inte kunnat göra – då förra vägskälet innan dess inte gav mig den valmöjligheten. Och det förra, och det förra igen…

Tänker för en stund på mormors lilla kråka; ”…och än slank han hit, än slank han dit, än slank han ner i diket…” Och ingen hade han som kunde köra.

Eller tänk om man kunde göra som Marty McFly; resa tillbaka i tiden och hjälpa till så att hans föräldrar träffas och blir förälskade i varandra – för att sedan resa in i framtiden för att se vad som sker med barnen. Och sedan ta sig tillbaka till nutiden och ändra valen, för att det ska bli bättre i framtiden.

7752 (5)

Eller hade jag hamnat vilse genom allt resande i tiden, då jag ju hela tiden hade upptäckt nya beslut som jag hade behövt revidera? Tidsmaskinen hade nog blivit rätt utsliten…

”Allt består av vibrerande energi som behåller sin form genom naturlagarna. Atomerna är eviga – de som bygger min kropp har en gång bildat någonting annat. Oavbrutet byts de ut och på några år har alla celler förnyats. Ändå förblir jag densamme.” Orden på sidan 227 slår emot mig genom sin abstrakta logik. En gång i tiden bestod min hjärna av helt andra celler än idag, men jag fotograferade även då. Hade samma tankar om bild och motiv, var redan då en inbiten naturfotograf – och så är jag även nu, med en kropp som fullständigt bytt ut samtliga celler. Jag är ju fysiskt en helt annan person, med annan materia – men är samtidigt den samma.

Jag tittar mig i spegeln och ser samma människa, med åren dock lite rynkigare och med några grå streck vid tinningen. Och någon gång under alla cellbyten, så fick jag tillbaka färre antal hårceller än det jag hade innan. Det börjar bli allt mer tunt där uppe på hjässan, även om hårens rotsystem blir mer och mer omfattande – och ständigt vill titta fram från både näsa och öron…

7753 (6)

Och jag är ute med kameran nästan varje dag. Fotograferar och fotograferar, alltid något nytt eller att jag reparerar eller förbättrar. Mitt fotograferande utvecklas och jag ser detta. För att i nästa stund sitta och skanna in äldre bilder från en annan tid. Från en fotograf med helt andra celler, som tänkte med en helt annan hjärna och såg med helt andra ögon. Men ändå inte…

Oj vad många bilder jag hade glömt, men på något sätt börjar jag minnas genom bilderna. Med dagens hjärna börjar jag minnas från en annan hjärna, och jag analyserar mina tanker då, med mina tanker idag. Vilket alltid blir fel! Då var då, och nu är nu.

Allt har ju blivit till genom en slump, och aldrig har jag fått göra några egna val när jag stått vid de olika vägskälen genom livet. Och att tänka mig en alternativ nutid, genom att jag gjorde andra val – det gör mig bara snurrig. Dessutom tror jag nog att nutiden skulle haft alldeles för många parallella verkligheter, alldeles för många att sedan kunna bringa fram någon ordning.

Men det är nyttigt för tanken att för ett ögonblick kunde föreställa sig. Och ju mer jag ser detta, desto bättre framtida val vid nästa vägskäl.

Kanske…

7754 (7)

Malin kunde ha valt att köpa en annan bok i födelsedagspresent till mig, men det gjorde hon inte. Jag kunde ha valt att inte läsa den, men det gjorde jag. Jag kunde ha valt att läsa den med ett halvt öga utan att tänka så mycket över bokens tankar och innehåll, men det gjorde jag. Jag kunde ha valt att inte läsa klart boken, men det gjorde jag. Jag kunde ha valt att lägga in den i bokhyllan efteråt och sedan inget mer, men jag valde att diskutera boken med Malin och några vänner. Jag kunde ha valt att inte rekommendera den till andra, men det gjorde jag. Och jag kunde ha valt att inte skriva något alls om boken här i bloggen, men det har jag nu gjort.

Vilket får någon att läsa mitt blogginlägg, och skicka funderingarna vidare. Någon annan läser sedan boken, tack vare att jag rekommenderade den. Andra väljer att låta bli, men kanske ångrar det och känner att man borde ha läst den. För om man hade läst den, så kanske…

Andra går vidare i livet, lyckligt ovetande. Någon väljer att titta på mina bilder i detta inlägg, och vill förstå varför jag valt just dessa bilder – andra väljer att avvisa bilderna som oförståeligt flum.

Det är slumpen som avgör vad som ger vad och som blir. Men de valen vi gör kan aldrig bli våra egna, de valen har redan gjorts tidigare – av någon annan eller något annat. Som vi inte alls känner till eller någonsin kommer att få veta.

Det blir alltmer tydligt varför jag blev fotograf, och inget annat…

(Bild 1 – Morgontystnad, 2006)
(Bild 2 – Gömda minnen, 2007)
(Bild 3 – Ytspänning, 2006)
(Bild 4 – Frenesi, 1988)
(Bild 5 – Den isiga vägen, 1987)
(Bild 6 – Tvåsamhet, 1985)
(Bild 7 – Fladder, 2007)
(Bild 8 – Mot ljuset, 1998)

7755 (8)

Annonser

8 reaktioner på ”Slumpen och det fria valet…

  1. Känner igen mig i dessa funderingar om livet och vem vi är och varför och tankar om öde och slump. Tack för att du delar med dig av både bilder, tankar och boktips.

  2. Jag undrar vem som valde bilen då den har ändrat människans livsstil så till den milda grad att vi snart har förbrukat klotet vi delar på,från en som kanske har upplevt sin sista grodlek,men bara kanske…….

    • Tror nog det blev ett antal sådana beslut, och att allt utvecklats vidare bortom allt vad någon en gång i tiden trodde.

      Det ser verkligen inte bra ut för våra grodor, även om insatser på senare år verkar positivt. Vi kan bara hoppas! 🙂

  3. Terje, jag gillar din ärlighet och personliga anslag i ditt skrivande, i artiklar som den här. Det låter som en mycket omvälvande bok som du fått av Malin. Jag tror att jag också skulle bli snurrig av att börja fundera på ”en alternativ nutid”, men jag tror inte att jag kan låta bli att läsa den här boken, efter att ha läst din beskrivning och om alla tankar den väckte hos dig.

    I bildspråket så blir det återigen tydligt vilken bredd du har. Morgontystnad och Gömda minnen tyckte jag var särskilt intressanta och originella.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s