Vem var först?

7552 (1)

7553 (2)

I alla tider har fotografer snott bildidéer från varandra. Om någon fotograf visar fram en bild, och bilden faller i smaken, så vill man automatiskt försöka göra en liknande bild. Eller ännu hellre så vill man göra en bättre bild.

Men sällan ger man cred till den fotografen man fått bildidén ifrån. Kanske för att man inte tycker det är viktigt, eller så tänker man inte på det. Eller kanske det är så att man inte har någon koll alls på vem som gjort vad genom fotohistorien.

För jag har märkt genom åren att fotografer mycket sällan har några fotohistoriska kunskaper, förvånansvärt nog.

Jag läste en intervju med en av mina fotografiska förebilder, norske fotografen Rolf Sørensen, för ett stort antal år sedan. Där nämnde han en av sina förebilder, den amerikanske fotografen Ernst Haas och inte minst hans bok ”Creation”. Givetvis kollade jag då upp Ernst Haas, och direkt fick jag ännu en favoritfotograf. Ett antal år senare läste jag en intervju med Ernst Haas där han pratade om Edward Weston. Som jag då givetvis också kollade upp.

7554 (3)

7555 (4)

Läste sedan en text om Edward Weston som skrev om hans inspirationskälla Alfred Steiglitz, och jag hittade ännu en fantastisk fotograf. På detta sätt har jag alltid hållit på. Sökt inspiration och kunskap. Hittat fantastiska och inspirerande fotografer. Länker till flera av dessa har jag här.

Genom åren har jag sedan haft ett stort antal föreläsningar och fotokurser där jag berättat om mina inspirationskällor och förebilder. Jag har även skrivit om dessa i olika artiklar, dels i fototidningar men också här i bloggen.

För mig har det alltid varit viktigt att lyfta fram andra fotografer; antingen det är sådana som inspirerat mig i mitt eget fotograferande, men jag har också så ofta som möjligt försökt presentera andra. Jag tycker det är viktigt att dela med mig; då olika fotografer och deras bildtankar alltid fascinerat mig. Och då också kan fascinera andra, genom att jag uppmärksammar dem.

Och jag kommer att fortsätta med detta. Ge utrymme till andra, berätta om fantastiska fotografer – och inte minst hämta fram kunskaper från den fascinerande fotohistorien.

7556 (5)

7557 (6)

Tror nog det finns många kursdeltagare där ute som direkt kan berätta om föreläsningar om olika fantastiska fotografer som jag gjort genom åren. Och som genom detta givetvis också utvecklat sitt eget fotograferande, tack vare detta. Fotohistoria är ju oerhört fascinerande!

Jag glömmer aldrig föreläsningen jag hade i Norge i BioFoto, under deras jubileumsmöte för ett antal år sedan. Under föreläsningen, precis när jag berättade om mina inspirationskällor Jørn Bøhmer Olsen och Rolf Sørensen – just då kom dessa två in i lokalen. Vilket jag fick veta direkt efter att jag avslutat föreläsningen och båda kom fram till mig vid scenen. En märklig, men underbar känsla på samma gång.

Efteråt fick jag veta från flera närvarande fotografer att de inte visste så mycket om Jørn Bøhmer Olsen och Rolf Sørensen, detta fast deras bilder visade med tydlighet att de anammade en bildstil som dessa två fotografer i sin tid lyfte fram. De var resultat av en bildstil där de inte hade kunskaper om ursprunget.

Men det är märkligt vad tyst de flesta andra fotografer är på detta område. Att det är så svårt att lyfta fram andra fotografer. Jag kommer nog aldrig förstå detta, och om det handlar om någon form för egoism – eller att man kanske inte vill riskera att tappa fokus från det egna fotograferandet eller den egna profilen, det vet jag inte.

7558 (7)

7559 (8)

När jag är runt på olika fotografers bloggar, så är det påfallande tyst med inlägg om dessa fotografers förebilder eller att de ger plats åt andra fotografer än sig själva. Några föreläsningar där man berättat om sina förebilder kan jag heller inte komma ihåg att ha sett.

Det är alltid lättare att kritisera en annan fotograf än att hylla en annan fotograf.

Tror det var Ernst Haas som en gång i tiden uttalade sig om att ”det enda man kan vara säker på, är att man inte varit först”… Men hela tiden vill fotografer framställa sig själva som innovativa och nyskapande. Jag har sett fotografer som hyllats upp i skyarna för sitt nytänkande, men som inte presenterat en enda nyskapande bild. Allt har varit lånat eller inspirerat av någon annan, men där fotografen varit påfallande tyst med att deklarera detta mitt i alla hyllningarna.

Genom åren har man sett många kopior, som de flesta andra väljer att kalla nyskapande.

7560 (9)

7561 (10)

Kanske var dessa fotografer rädda för att hyllningarna skulle minska, om man delade med sig? Och att de flesta andra missade detta, när man hyllade fotografen – och att det nog berodde på okunskap. Och bristande insikt till den fascinerande fotohistorien.

Det man inte vet kan man ju inte uttala sig om. Självklart! Men att fortsätta att vara okunnig eller dåligt påläst, det kan alla undvika genom att fördjupa sig i den fascinerande fotohistorien.

Och stämningen mellan olika fotografer skulle nog blivit betydligt bättre, om vi hade blivit bättre på att dela med oss av våra utrymmen.

Skulle någon sätta sig ned och författa en bok om naturfotohistoria, så tror jag nog den skulle skilja sig rätt mycket från marknadsföringskrafterna inom den aktuella miljön. Om vem som varit mest nyskapande, mest framgångsrik – eller som utvecklat sitt bildskapande på ett fascinerande eget sätt. Vem har egentligen varit de mest tongivande naturfotograferna?

Tror nog vi alla skulle haft mycket att lära ur en sådan historiebok.

(Bild 1 – Självporträtt, 1992)
(Bild 2 – Gräsand, 2009)

(Bild 3 – Fyra kråkor, 2006)

(Bild 4 – Smålom, 1993)

(Bild 5 – Vinternatt, 1984)

(Bild 6 – Vinterhare, 1984)

(Bild 7 – Liljekonvalj, 1992)

(Bild 8 – Blåklockor, 1987)

(Bild 9 – Majnatt, 1996)

(Bild 10 – Trana mot månen, 1987)

Annonser