Urvalets dilemma…

7171 (1)

På den analoga tiden sparade jag i snitt 20,3 bilder per filmrulle. De flesta filmrullar var på 36 bilder, vilket då betyder att jag slängde nästan 16 bilder per rulle. Men det var verkligen inte lätt att alltid veta vilka bilder som jag skulle spara och vilka jag skulle slänga. Det hade ju varit enkelt att enbart välja ut de bästa bilderna, kanske 5-10 stycken – och sedan slänga resten. Men jag var också tvungen att tänka in olika användningsområden; ibland behöll jag dåliga bilder för att ha dessa som alternativ till de bättre bilderna – då det kunde vara intressant ur en pedagogisk synvinkel. Jag har ju genom åren haft rätt många olika fotokurser, och för att bättre kunna illustrera vissa moment så kunde de sämre bilderna fungera som jämförelser.

Men jag fick verkligen tänka till ordentligt, så att jag inte sparade allt. Det skulle ju med åren bli ett alldeles för stort arkiv, med många sämre bilder att leta genom varje gång jag sökte efter bilder i arkivet.

På flera sätt har det blivit svårare nu med det digitala. I första hand för att jag fotograferar betydligt mer, vilket gör att det blir många gigabyte per månad med nytt material. Däremot behöver jag inte längre tänka så mycket på att ha flera dubbletter av bilderna. Då på den analoga tiden hände det ju att bilder blev förstörda, antingen i posten eller på tryckeriet. Alla bilder som användes i olika sammanhang blev utsatta för olika former av fysiskt behandling, vilket med åren kunde ge omfattande slitage – särskilt på de mest efterfrågade bilderna. Detta löste jag med att ofta fotografera flera mer eller mindre identiska bilder. Om något kändes riktigt bra gjorde jag ofta minst tre exponeringar efter varandra, så att jag alltid hade kvar några orörda exemplar av bilderna – och några av djurbilderna som var riktigt populära och där jag inte hade flera exemplar, där fick jag i efterhand göra duplikat.

Detta är ju inget problem längre. De flesta bilder jag idag använder kopieras mellan olika mappar och program, och bilder skickas till olika media oftast över mejl eller via en transfer. Originalen ligger alltid kvar på datorn och hårddiskarna. Vilket känns tryggt.

7172 (2)

Detta har inneburit att jag idag inte gör lika många lika eller snarlika bilder. Jag försöker så långt som möjligt att ”hämta ut” olika bilder eller olika uttryck från de samma motiven – faktiskt mycket mer än på den analoga tiden. Detta har genom de digitala åren berikat mitt fotograferande, och jag kan få fram en annan typ av bilder än jag gjorde på den analoga tiden. Även om jag även då försökte vara så kreativ som möjligt, så blev bildmaterialet mer monotont än vad bildmaterialet blir idag. Vilket har gjort att min bildstil har breddats mycket mer, än det var på den analoga tiden.

Dessutom experimenterar jag ännu mer, då jag kan studera bilderna direkt på plats – och därför ”reparera” eller ”finjustera” de olika bildmomenten. Men jag har även blivit mer ”slarvig”, kanske i första hand för att jag idag fotograferar mycket mer på frihand. Då på den analoga tiden använde jag stativ i nästan alla tillfällen, idag använder jag stativ kanske i tio procent av tillfällen. Och då oftast när jag arbetar på längre slutartider, gör olika multiexponeringar, eller nära de små motiven i makrovärlden.

Jag har inga direkta siffror, men tror att jag sparar ungefär en fjärdedel av exponeringarna. Vilket är en betydligt mindre mängd än de 20,3 bilder jag tidigare sparade per 36-bilders filmrulle.

Vad som däremot är det mest fascinerande i bildurvalet är hur smaken har ändrat sig genom åren. Vilket också kan ge mig ett extra stort dilemma, även när jag sparar bilder som jag gör idag. Samtliga av de fyra bilder som jag illustrerar denna artikel med har tidigare haft en anonym tillvaro i det analoga arkivet. Jag ansåg då att bilderna inte var tillräckligt bra för att visas fram, men av någon anledning sparade jag bilderna. Vilket jag idag är tacksam över, då jag gillar bilderna idag. Min smak har alltså ändrats.

7173 (3)

Landskapsbilden från 1991 är en kolgrafik, en teknik jag tidigare berättat om här. Kanske tyckte jag då att bilden var alldeles för speciell; jag tror jag var mer låst i de naturfotografiska normerna 1991 än vad jag är idag. För jag gillar verkligen bilden idag, just för bildens känsla och speciella helhet. Bilden är från Utvälinge utanför Ängelholm i Skåne, vid ett tillfälle då jag i första hand höll på med att fotografera starar och starflockar med vidvinkel. Bilden på styvmorsviol tror jag mer har ”hamnat i glömska”, då jag även fotograferat styvmorsviol vid rätt många tillfällen senare. Och kanske prioriterat dessa i första hand. Bilden är från Kaland söder om Bergen, hemma i Norge.

Svarttärnan är från Petgärdeträsk på Öland, och en panorering på 1/15 sekund med 600mm. Bilden har mer eller mindre blivit bortglömd i arkivet, kanske för att just bilder på svarttärnor inte varit så efterfrågade av mig som fotograf. Eller så gillade jag inte rörelseoskärpan; på den tiden var jag mer ”klinisk” i min panoreringsteknik – där jag idag kan tillåta mig att vara ännu mer lekfull. Knubbsälarna i skymningsljuset från Hallands Väderö har jag tidigare valt bort då jag inte tyckte att sälarna var tillräckligt tydliga. Idag fascineras jag mer av hur stenar, klippor och sälkroppar kan skapa förvillande likheter – och ge en speciell abstrakt effekt.

Det kan många gånger vara extra intressant att gå på upptäcktsfärd i det egna arkivet. Om inget annat så kan det ge nyttig lärdom till hur man förändrats som fotograf genom åren – vissa gamla favoriter försvinner, och nya plockas fram ur glömskan…

(Bild 1 – Landskap, 1991)
(Bild 2 – Styvmorsviol, 1986)

(Bild 3 – Svarttärna, 1987)

(Bild 4 – Knubbsäl, 1991)

7174 (4)

Annonser