I verkligheten, eller utanför…

5868 (1)

Internet, Internet, Internet – det är verkligheten… Är man inte online är man utanför. Eller att man frivilligt valt att ta en kortare eller längre paus, för att få lite mer tid med ”allt det där andra”… Ibland kan det vara lugnande och avstressande med en period offline, kanske tid för lite eftertanke – eller för att hitta en harmoni i tillvaron.

Jag väljer aktivt att inte vara tillgänglig på Internet hela tiden. För att ge verkligheten utanför Internet så mycket tid och uppmärksamhet som möjligt. Jag finns inte på Twitter, då jag anser att jag inte behöver twittra hela tiden – och även anser att jag inte måste följa med på vad andra gör. Dessutom vill jag inte vara tillgänglig för alla, och jag tycker heller inte mitt liv är tillräckligt intressant för att hela tiden behöva berätta om det för andra. Jag har även valt att inte vara medlem på Instagram, detta fast jag fotograferar mer eller mindre varje dag och säkerligen mer än de flesta andra. Och att jag så gjort under många år.

Men jag fotograferar inte med min mobiltelefon, och jag vägrar dessutom aktivt att vara uppkopplad på Internet i mobilen. När jag inte sitter vid datorn eller ipaden här hemma, då finns jag heller inte på Internet. Och kan heller inte läsa mina mejl eller se vilka meddelanden jag får på Facebook. Enda sättet att få tag i mig när jag inte är hemma och sitter vid datorn, är på det mer vanliga sättet; att antingen ringa mig eller skicka ett sms.

Instagram är ju något som i första hand är till för de som är uppkopplade via mobilen. Dessutom är fotograferandet för mig mer ett stillsamt bildskapande, än att jag måste uppdatera mina följare och få så många ”likes” som möjligt på bilderna jag publicerar. Jag undrar fortfarande varför det är så viktigt att hela tiden uppdatera sitt liv för att få många följare och ”likes”… Jag har nog fortfarande inte riktigt förstått betydelsen av detta, eller sett någon tjusning med det.

5869 (2)

Jag finns på Fotosidan, men är inte aktiv. Har hela tiden tio bilder publicerade, lägger jag ut en bild så plockar jag bort någon annan – för att inte överstiga dessa tio bilder. Men jag är inte aktiv med att kommentera andras bilder, annat än de som ibland är inne och lämnar kommentarer till mina bilder. Annars håller jag en medvetet låg profil.

På Facebook är jag däremot mer aktiv. Jag har en offentlig profil där jag med jämna mellanrum lägger ut bilder, mer för att ha en referensplats med mina bilder och mig som fotograf. Sedan har jag min privata profil, som enbart är tillgänglig för de som är mina vänner på Facebook. En profil där jag mer är ”vanligt social” än en offentlig fotograf. Min fotografiska mötesplats på Internet är i första hand min blogg, den tycker jag är viktigast och mer intressant att försöka hålla levande.

Jag är medlem i ett antal grupper på Facebook där jag publicerar bilder, men jag vill väl inte påstå att jag är överdrivet aktiv i någon av dessa. Kanske då mest i ”Nordiske Naturfotografer” som har över 21 000 medlemmar. Jag lägger ut någon bild lite då och då; ibland väljer jag medvetet mer ”smala” bilder som få verkar förstå, och ibland mer tydliga publikfavoriter som genererar mer än 1000 ”likes”…

Men jag mäter inte mitt fotograferande i antal ”likes”, då det inte säger så mycket mer än att bilden då tydligen är en publikfavorit. Och de mer självklara publikfavoriterna är ju inte så svåra att förutse iallafall. Men det är kul med feedback, även om man givetvis får akta sig för att bli en fotograf som mäter fotograferandets framgångar i antalet ”likes”.

5870 (3)

Jag har skrivit med andra fotografer som ser mig som en av deras förebilder; men dessa verkar aldrig hitta till min blogg. Och på min officiella Facebooksida är de sällan inne på besök, om jag då inte publicerat några nya bilder. Inte har de heller några av mina böcker eller gått någon av mina kurser.

Det är lätt att det blir ett luftslott, då de absolut flesta av dessa fotografer ser man aldrig annars. Som om de inte finns i verkligheten. Jag skulle kunna gå in på min officiella Facebooksida, klicka på funktionen ”Marknadsföring av denna sida” och sedan betala 20 dollar per dag till Facebook för att få uppskattningsvis 11-95 dagliga ”likes”. Varför ska jag betala drygt 200 dollar för runt 1000 nya som gillar min Facebooksida? Det är ändå inga av dessa som skulle hitta mig på andra ställen än på Facebook. Idag genererar Facebook sällan mer än runt 20-30 dagliga besök till min blogg.

Så det gäller att behålla fötterna på jorden, inte skena iväg på antalet följare eller ”likes” – för mig gäller nog fortfarande vad som sker i den verkliga verkligheten, och inte bland alla de mer lättvindiga hyllningsropen på Internet… Fortfarande mäter jag värden i verkligheten, mer än mina värden på Internet; i antalet sålda böcker, i antalet besök på senaste utställningen eller i antalet deltagare på någon av mina fotokurser.

Allt annat blir egentligen bara på låtsas. Även om jag stundtals kan känna mig ensam när jag står där på tågperrongen och alla andra hela tiden tittar djupt ner i sina mobiltelefoner, och inte verkar registrera sin omvärld; det fina gryningsljuset i den verkliga verkligheten…

(Bild 1 – Morgonljus, 2014)
(Bild 2 – Nätvinge, 1989)

(Bild 3 – Sidensvansar, 2013)

(Bild 4 – Skymningshare, 1989)

5871

Annonser