(1)
En av bilderna från nu på morgonen idag, som jag skrev om i senaste artikeln Utveckla, förnya och förbättra. Pentax K7 och 250mm.
(Bild 1 – Skata, 2014)
Dagsarkiv: november 22, 2014
Fotoutställning på Missionskyrkan…
Idag mellan kl 14 och 18 är det den årliga julmarknaden på Missionskyrkan här i Mullsjö. Jag och Malin blev i år tillfrågade att ha en fotoutställning där vi visar ett antal av våra bilder. Vi var där igår och hängde bilderna, totalt blev det 13 bilder från Malin och 14 från mig.
Det ska bli mycket intressant att se hur många som kommer; vi har redan fått höra att ett flertal av våra vänner kommer dit – vilket ska bli oerhört trevligt. Det sociala är ju bland det viktigaste i arrangemang som detta, och det kan bli intressanta diskussioner kring bild och fotografering.
Det ska även bli intressant att möta Mullsjöborna för intressanta samtal, det finns ju olika fantastiska rykten som surrar inte minst om mig, för att se om vissa vågar prata om dessa. Jag tänker också på de Flashbackmedlemmar i Mullsjö som säkerligen inte vill missa tillfället, nyfikna som de är. Men vis av erfarenhet kommer inga av dessa att våga ta kontakt, ej heller presentera sig som en Flashbackmedlem. Det är de alldeles för fega för i verkligheten!
Jag har en stark känsla att det kommer riktigt många till vår utställning, vilket ska bli oerhört trevligt. Alla är riktigt välkomna!
Utveckla, förnya och förbättra…
(1)
Jag har redan fotograferat idag… Det blev några bilder på skator i flykt i det fina morgonljuset, bilder där miljön och ljuset nästan är viktigare för bilden än den flygande skatan. Och jag har många bilder redan på flygande skator i morgonljus, även några där miljön och ljuset är det väsentliga. Men ändå inte… Bilderna är ingen upprepning, utan jag ser en förbättring mot liknande bilder jag har sedan tidigare…
Och det är ju precis så det är; att oavsett hur många bilder man har, även på liknande eller identiska motiv – så kan man alltid gå ett steg längre. Utveckla, förnya och förbättra.
Kanske är just dessa tre ord de viktigaste i mitt fotograferande; att utveckla, förnya och förbättra. Även om jag då och då även upprepar det jag tidigare gjort, och även stundtals enbart avbildar det jag ser – så ligger den största drivkraften i mitt fotograferande att hela tiden komma längre. Längre fram mot bättre bilder; bättre bilder enligt mig själv, såklart.
(2)
Det nog därför som jag fortfarande fotograferar med samma intensiva glöd som jag hade under mina första år, då allt jag såg och fotograferade var nya saker för mig. Och genom just detta att hela tiden vilja utveckla den fotografiska bilden, förnya genom uttryck och stil och att förbättra det jag tidigare gjort – så får det till följd att allt också blir nytt för mig. Det sker ju något hela tiden, så den skatan som flög i det fina morgonljuset i dag blev till något helt nytt. Inte någon ny art, inte ett nytt ljus eller ett nytt motivsammanhang – men väl en utveckling från tidigare bilder på skator i morgonljus, en förnyelse i det fotografiska uttrycket – och även en klar förbättring mot tidigare bilder.
Inget av detta kommer heller enbart av sig själv; det kräver noggrann planering och även analysering av tidigare bilder. Samtidigt som att jag för varje gång jag fotograferar, så blir jag bättre på att simultant ”ta in” alla element och alla moment – för att ha bättre kontroll över den färdiga bilden. Både innan jag fotograferar, som när jag fotograferar. Tankar om vad jag ska ha med i bilden runt skatan, och på vilket sätt. Och sedan ha ännu bättre kontroll på slutartid och panorering när skatan flyger förbi landskapet i det fina morgonljuset.
(3)
Under 2006 gav jag mig själv uppdraget att fotografera varje dag under ett helt år, för att förankra mitt sätt att tänka i bild – men inte minst också för att bevisa för mig själv att det gick att hitta nya och spännande bilder varje dag. Oavsett humör och dagsform, oavsett väder och ljus – oavsett om dagen drällde av spännande motiv, eller om jag fick arbeta häcken av mig för att åstadkomma ”något” som kändes nytt och intressant. Rent bildmässigt.
Vissa dagar höll jag på under hela dagen, andra dagar kunde jag ”stjäla” kanske en halvtimme ”för att få till något”. Vid ett tillfälle tog jag femton minuters paus mitt under en föreläsning för att snabbt ge mig ut på parkeringen utanför lokalen för att hitta något, innan det hunnit mörkna…
Det gick! Och det resulterade i ett mycket väldokumenterat år, med mängder av bilder. Och jag såg också hur jag utvecklade mitt fotografiska seende, mer än jag gjort någonsin tidigare. Särskilt under en så kort period som ett år. Projektet resulterade sedan i en stor utställning på 365 bilder, med en bild från varje dag. Och under våren 2008 utkom också boken ”Året” med dessa 365 bilder.
(4)
Till min stora glädje har jag sedan sett hur detta inspirerat mängder av andra fotografer att göra liknande projekt, numera har jag tappat översikten över hur många fotografer som gjort sitt eget årsprojekt – men då 2006 var jag ensam om det, och jag kände flera gånger att jag kanske hade gett mig på något som egentligen kunde upplevas som omöjligt att genomföra. Men som sagt; det gick. Och det gick alldeles utmärkt!
Idag har jag ett stort antal idéer till ett flertal udda och nästan halv- eller heltokiga projekt. För att testa mig själv, såklart. Vilka det är, behåller jag för mig själv. Numera har jag lärt mig att inte berätta för mycket i ett för tidigt skede – det kan förta idén, men självklart också få andra fotografer att göra något liknande – kanske även innan jag själv bestämmer mig för att genomföra det, eller har hunnit genomföra det…
Men det ser onekligen spännande ut för mig som fotograf, både de kommande åren och längre framåt. Med vad jag tänkt utveckla och genomföra. Med målet att ännu mer kunna utveckla, förnya och förbättra. Från naturen eller kring naturen, jag är ju i grunden en naturfotograf – och kommer givetvis fortsätta med att vara det även framöver.
(5)
Inte behöver jag heller några längre resor för att det ska bli något nytt. Under alla mina år som naturfotograf har jag i första hand strosat runt i närmiljön, och här upptäckt att det är just i närmiljön bland de välbekanta motiven som möjligheterna är störst att utveckla mig. Motiven blir ofta de samma, men bilderna blir hela tiden nya.
Varför naturfotografer hela tiden måste hitta nya motiv för att utveckla sig, det är något jag aldrig förstått. Och varför så många hela tiden upprepar sig i sitt fotograferande, det kan jag nog heller aldrig komma att förstå. Då det givetvis innebär att man så småningom tröttnar, vilket ju många hela tiden gör.
Varför ska man tröttna på det man älskar mest? Vad ska man då älska?
Eller är det fantasin som kanske brister…
(6)
Jag tror också att många har en rädsla för att bli för annorlunda. Att inte våga skilja sig ur gruppen, att inte göra något som bryter mot gruppens normer och regler. Då man såklart är i behov av feedback på det man gör, och om man gör något som är tillräckligt annorlunda då får man oftast inte den feedback man önskar. Man vill bli godkänd, bekräftad eller hyllad. Och då anpassar man sig…
Alla andra kan ju inte ha fel…
Trivs man med detta, så är det väl bra. Men om man nu tröttnar, varför tröttnar man då? När bestämmer man sig för att ge upp, och börja med något annat?
Tro mig; jag har genom åren haft många fotografer som egentligen hade tröttnat. Men som kände att det var dags att försöka ”hitta tillbaka” eller se om man kunde utveckla sig i sitt bildskapande. I de absolut flesta fall, så gick det alldeles utmärkt. Fotograferna fick en ny glöd, började fotografera mer än någonsin – och ett flertal av dessa kände att fotograferandet blev en viktigare del av livet. Något mer än ”enbart en hobby”…
(7)
Och det handlade egentligen enbart om de tre gyllene orden: utveckla, förnya och förbättra. Gärna i närmiljön som alltid finns tillgänglig. Det ska inte finnas några tidsmässiga eller ekonomiska ursäkter till att inte utveckla sitt fotograferande. Det är viktigt, oerhört viktigt!
Enbart då kan fotograferandet bli en mer aktiv del av vardagen; på väg till jobbet, under morgonpromenaden, under söndagspicknicken. Kameran blir en naturlig del, den finns alltid där – och den stör inte, den tar inte plats. Då bilderna man gör återspeglar en själv och livet. På bild hamnar antingen sonen eller dottern, frun, mormor eller farfar – eller vitsipporna i lunden, den spännande molnformationen, pilfinken i busken, höstlöven på parkeringen, sprickan i asfalten utanför Coop…
Att fotografera är att leva – och när du utvecklar dig som fotograf så utvecklar du dig även som människa! Tänk på det!
(Bild 1 – Reykjáhlið, 1996)
(Bild 2 – Infrusna näckrosblad, 2008)
(Bild 3 – Trollslända, 2008)
(Bild 4 – Guckusko, 1987)
(Bild 5 – Rallhäger, 2014)
(Bild 6 – Ungtrut, 1999)
(Bild 7 – Björn, 2005)
(Bild 8 – Rådjur, 2007)
(8)
22 november 2010…
(1)
En bild från 22 november 2010 – Mullsjö, Västergötland.
Pentax K20D, 43mm, bl 4.5, 1/25 sek, 100 ISO.
(Bild 1 – Första blötsnön, 2010)
Terje Hellesø 