Att söka efter egna bilder…

5706 (1)

Motiven finns hela tiden där; tillgängliga i sina detaljer och sina sammanhang. Motiv att förundras över, fascineras av – och att försöka berätta en historia till. Det är aldrig tråkigt; och de finns där i mängder. Men bilderna är inte lika självklara som motiven. Bilderna är inte till för att enbart avbilda motiven; de är till för att berätta något om mig, från mig.

Jag älskar att fotografera, att göra bilder – och att se hur motiven kan omsättas till bilder. Att kunna visualisera, skapa och transformera. Fundera kring hur jag använder fototekniken för att förmedla ett mervärde, hur jag utvecklar tankarna och känslorna till något substantiellt – en fysisk bild att betrakta och att kunna ta på. Ibland är det upptäckten av ett motiv som sätter igång bildskapandet, men minst lika ofta har jag redan en bild med mig i huvudet för att sedan leta efter ett motiv eller en kombination av motiv som kan ge mig möjligheterna till bilden.

5707 (2)

Ett aktuellt exempel är den sällsynta rallhägern som dykt upp vid Rocksjön i Jönköping, inte mer än 30 kilometer hemifrån. Fågelskådarna var lyriska, och fågelfotograferna smattrade lustfyllt med sina kameror. Att få se och fotografera den sällsynta rallhägern var värt all möda. För mig är inte detta intressant. Visst vaknade fågelskådaren inom mig till liv igen; jag hade ju inte krysset från tidigare – och visst är rallhägern en underbart fint fågel att få titta på. Dessutom med ett intressant beteende, där den sitter på en gren över vattenytan och spanar – oftast hängande som bästa akrobat med fullt utsträckt hals, fullkomlig stel utan en rörelse. Ibland kändes det som att jag kunde fotograferat rallhägern på 8-10 sekunder slutartid – och dessutom få den sylskarp!

Vad upptäckte jag då jag stod där på bron, tillsammans med 30-40 andra fotografer. Samtliga djupt koncentrerade på rallhägern och med fingret krampaktigt på avtryckaren. Det räckte att rallhägern gäspade för att det skulle låta som en mitraljös från tiotals kameror. Tror inte det var många sekunder i rallhägerns liv som de vakna fotograferna missade…

5708 (3)

Jag undrade varför alla stod i samma vinkel, med ungefär de samma brännvidderna. Det var inte många som sökte sig mot andra kameravinklar; om jag räknar bort alla fotograferande mobiltelefoner, så var det inte många alternativa brännvidder. Vidvinkelobjektiven sken med sin frånvaro, detta trots att rallhägern ibland kunde sätta sig på bara några meters håll eller att den tog en kortare flygrunda rakt över huvudet på alla frustrerade fotografer. Frustrerade över teleobjektivens trånga bildvinklar och dåliga närgränser…

Hur många av de närvarande fotograferna tänkte på bilder, mer än på motivet. Eller är det helt enkelt så att motiv och bild är två ord med samma betydelse. En bra bild visar ett bra motiv, och är motivet inte tillräckligt speciellt så blir det heller inga speciella bilder?

När jag fotograferade, så var alla andra fotografer förvånansvärt tysta. Och att min kamera var tyst, när de andra fotograferna brassade på för kung och fosterland…

5709 (4)

Är jag den enda som fattat poängen? Eller är det så att alla andra fattat för länge sedan, och att jag står där ensam och inte fattar något?

Jag stod där med kikaren och fascinerades av den exotiska rallhägern. Började fundera på hur den kunde ha hamnat så fullkomligt fel, att den från sin häckningsplats någonstans i södra Europa plötsligt bestämde sig för att flyga norrut och inte söderut. Där den nu i november egentligen skulle ha lurpassat på fisk från en gren över en afrikansk sjö, med ett vatten fullt av farliga krokodiler – och inte som nu i mörkaste Småland, där det farligaste i vattnet kunde vara en stor hungrig gädda eller en nyfiken bäver…

Men den verkar, trots den fullkomligt sagolika felnavigeringen, ha hittat en plats som passar fullkomligt. Rallhägerns kamouflagefärger smälter fint in i den bruna kärrskogen, vattnet i Rocksjöån kokar av läcker småmört – och här finns definitivt inga farliga krokodiler…

Och visst är det något exotiskt över kärrskogen vid Rocksjön…

5710 (5)

Rallhägern är verkligen ensam herre vid smörgåsbordet; varsågod, ät så mycket du orkar! Det enda du måste acceptera är att varje rörelse, resulterar i ett intensivt smattrande från massor av motivhungriga fågelfotografer. Inga rallhägerhungriga krokodiler…

När jag kände att det var dags att fotografera fick jag slå på ”de andra ögonen” – där jag fick börja tänka i bilder, och att i mindre utsträckning förblindas av det exotiska. Skapa bilder där rallhägern och Rocksjöån blev som en helhet – och att mer titta till rallhägerns väsen och personlighet, än att den var en fascinerande och främmande art på ett felnavigerat besök. Att få ett nytt fågelkryss att plita ned i fågelboken är en sak, något helt annat är att göra bra och intressanta bilder.

Några av alla de bilder jag hittills gjort på rallhägern finns att se i tidigare inlägg här på bloggen; och jag hoppas att bilderna kan visa hur jag tänker bild, mer än hur jag enbart fascinerats av ett annorlunda och exotisk motiv.

5711 (6)

Det är ungefär så jag fungerar i mitt bildskapande, det är så jag jobbar som naturfotograf. Antingen det nu är en sällsynt rallhäger, eller en vanlig skata från min balkong hemma i Mullsjö. Alla motiv är ju per definition lika intressanta att fotografera. Inga motiv är viktigare än andra; den stora utmaningen är att hänge sig åt alla motiv med samma nyfikna iver, som när jag sitter med en sällsynt rallhäger i sökaren.

Att kunna skapa ”något eget”, bilder med egna fingeravtryck. Bilder som är typiska ”terjebilder”, som andra fotografer gärna vill uttrycka det. Bilder med ett speciellt sammanhang, en underfundig komposition, ett ”lite knasigt” utsnitt, ett annorlunda perspektiv, en helt annan ljuston, abstrakt rörelseoskärpa – eller varför inte att motivet har ett särskilt uttryck man inte tidigare sett.

Det är just det jag hela tiden vill förmedla, att mina bilder är just mina bilder. Nu när flera hundra fotografer varit vid rallhägern och tillsammans säkerligen gjort tusentals bilder på den – så vill jag att mina bilder på rallhägern ska vara MINA bilder.

5712 (7)

Inte för att det är intressant att jämföra med andra fotografers bilder; då jag helt enkelt tycker det är fullkomligt ointressant att alltid måste jämföra.

Detta ständiga jämförande mellan fotografernas bilder är väl just det som är med på att förstärka liktänkandet, och att många inte vågar frångå normen för hur bilder ska se ut. Jag personligen tycker att det är mer intressant att se fotografernas egna tolkningar, mer än att se mängder av bilder där det är omöjligt att skilja fotograferna åt. Då det mer handlar om att förmedla något personligt genom bilderna, än att göra bilder som mer ska imponera på kollegorna.

Googlade på ”rallhäger rocksjön” för att titta på alla bilder som fotograferna publicerat på rallhägern. Ville se efter de mer personliga tolkningarna, vilket inte var det lättaste. Där jag såg intressanta bilder klickade jag vidare för att njuta, de andra passerade i tystnad…

För mig finns enbart vägen att söka efter de egna bilderna.

(Bild 1 – Två fönster, 2014)
(Bild 2 – Isögon, 2006)

(Bild 3 – Hjärta, 2008)

(Bild 4 – Larven, 2006)

(Bild 5 – Skata, 2014)

(Bild 6 – Räv, 2009)

(Bild 7 – Trollslända, 2008)

(Bild 8 – Två kajor, 2014)

5713 (8)

Annonser

17 reaktioner på ”Att söka efter egna bilder…

  1. Mjaaaa…. nu ska vi nog försöka se detta med rallhäger-plåtningen lite nyanserat och i ett vidare perspektiv.

    Först och främst delar jag din syn till fullo att försöka finna varianter på välplåtade motiv, absolut! Men, det kräver tid och tillfällen (utöver fotografens skicklighet) …… och dessa tvenne ting är något som många saknar. När det gäller Rocky, Rallf (kärt barn har många namn), så var det kryss för flertalet fågelskådare och då är det helt naturligt att andra krafter/prioriteringar råder i kroppen än att skapa alster gjorda för Moderna museet (inget ont i det). Dessutom är minst 90% av besökarna inte hemmahörandes strax bredvid Rocksjön, dvs majoriteten har att tillryggalägga mer eller mindre långa (bil)sträckor. Att resa tar tid och kostar pengar, vilket innebär att man troligtvis bara får/gör en chans och därför måste göra ett val…

    För egen del blev det att passa på med ett besök i samband med hemfärden från Natur 2014 i Vårgårda, då jag tidigare under veckan inte hade tid att åka ner till Rocksjön. Söndag, helg, innebär givetvis en drös av folk och jag hade dessutom endast en glugg med mig (500 mm). Well, inte så mycket att göra åt situationen mer än att försöka ”få lite schyssta bilder på arten”…. Men visst fan svor jag över att förutsättningarna inte var annorlunda (läs bättre), då jag för mitt inre såg flera balla alternativ bild-möjligheter (vilket även inkluderade att kliva ner från bron….å hur populärt hade det varit…?)

    Som parallell kan nämnas den kända härfågeln norr om Stockholm, Näsbypark, för några veckor sedan, som hade ungefär samma effekt på folk som rallhägern. Jag var där vid tre olika tillfällen, där första besöket mest handlade om att i kaoset försöka ”få lite schyssta bilder”… Vid de två efterföljande besöken försökte jag däremot variera plåtandet, söka lite nya varianter, vilket det oxå gavs tillfällen till i och med att jag kunde lägga mer tid på motivet, precis som fotografer boendes nära Rocksjön kunde göra med rallhägern…

    Någonting jag ofta reagerar lite på vid människors analyser av andras bilder (inget personligt Terje, endast rent generellt, okej?), är att många ”bildkritiker” ofta har en glasklar uppfattning om bilden trots att personen i fråga inte har en susning om omständigheterna och förutsättningarna kring bildens tillkomst. Rätt fascinerande, åtminstone i min värld…

    Men återigen, du har helt rätt i sak och jag hyllar själv dina olika varianter av Rocky. Hade verkligen velat haft möjligheten till lite ”kreativa bildvarianter”, då idéer fanns men inte tiden…

    Dina reflektioner är dock i allra högsta grad intressanta, vilket oxå fick mig att äntligen sätta mina egna tankar kring detta på pränt.

    Fridens
    Oscar, med Rallf på trippel-listan……yeah 😉

    • Hehe, visst ska man försöka se det mer nyanserat. Håller helt med dig, trots att jag sticker ut hakan för att väcka diskussionen kring detta. För att det är en intressant diskussion, det är vi ju båda överens om. Och att du gör dina egna bilder i sammanhanget, det är jag redan övertygad om. Antingen du hade enbart 500mm med dig, eller att det hade varit en annan brännvidd.

      Tror inte att du hade klättrat ned från bron heller, då detta snabbt troligtvis skulle fått din popularitet att sjunka som en sten – särskilt om då rallhägern hade dragit iväg… Men jag håller med dig om att bron inte var den mest ideala platsen; då det alltid kom någon som ville tränga sig förbi varje gång man hade hittat en spännande kameravinkel…

      Hörde att de närvarande hade alla möjliga dialekter och språk, registrerade i förbifarten både danskar och norrlänningar. Även om det verkade på mig som de flesta åtminstone var från närregionen.

      Känner så väl till frustrationen att inte komma iväg till rallhägern direkt när jag önskade, detta trots en betydligt kortare restid. Kunde först vara där under fredagen, och hittills har det enbart blivit två besök. Hade gärna varit där varje dag, om det hade fungerat med allt annat.

      Håller helt med dig om att analyser av bilder ofta inte tar hänsyn till omständigheter; som en stäpphök i hällregn på långt avstånd på södra Öland. Jag vet så väl, men trots omständigheterna så gör man ju också alltid ett val; vilken typ av bilder och att bilderna så långt som möjligt ligger i den egna sfären.

      Rallf? Det namnet har jag inte hört, men är också passande. Rallvar hörde jag någon säga. Kärt barn, som sagt. 🙂

      Ser fram emot att se flera av dina bilder, så även dina bilder på härfågeln som jag hittills missat.

      • Rallvar…? hahahaha… underbart!

        Min idé att klättra ner från bron var att under Rockys/Rallfs/Rallvars återkommande frånvaro, klättra ner på det liggande, triangulära pålverket och sitta där när Artisten återkommer. Tror näppeligen att den skulle störas av det med tanke på dennes totala ignorering av ”200 pers på 5 m avstånd på bron”… Men självklart skulle den pipa iväg som ett skott om man klättrade ner samtidigt som hägern var på plats.

        Mina bilder på Indianen i Näsbypark ligger bland mina ”Foton” på Fejjan.

        Tjenis
        Oscar

        • Sedan kunde jag inte sluta att undra över maxvikten som bron klarade av. Ibland var nog antalet över 50 vuxna människor (om inte det var ännu fler). Hade du då satt nede på en av pålarna så hade du varit hjälplös, dock med lägre fallhöjd till vattnet. 🙂

        • Hade själv liknande spekulationer…..Ett rekorderligt bygge, tycks det dock. Min idé att ”hoppa ner en våning” hade förutsatt att jag i princip var själv på plats… Annars hade det bara blivit väsen.

        • Hehe, jag misstänker starkt att man kunde gjort betydligt mer om man varit ensam. Fast å andra sidan hade man ju heller inte haft någon att slänga skit med, när rallhägern inte var där. 🙂

  2. I love the Dragon fly on what it looks like to me as being on fire. I love when I have to interrupt the image. The Orange background just gives the Dragon fly so much depth. Life beyond nature. The next one love is the sunset. The blues, the grays, the sky is so alive. Great work.

  3. Tänkvärda ord Terje, och jag gillar hur du spetsar till artikeln lite, ”sticker ut hakan” som du själv uttrycker det. Visst håller jag med när du skriver att det är skillnad mellan motiv och bild. Samtidigt tänker jag att det är svårare att visa en sådan skillnad för en fotograf som anlände då det var 50 fotografer på plats som skulle samsas om motivet, på en så liten yta så att man knappt kunde röra sig. Under de omständigheterna är det svårare att skapa den bild personliga bild som man kanske hade föreställt sig kunna skapa.

    Oscar har gjort värdefulla tillägg. Många av de tillresta tror jag inte har en önskan om annat än att få ett kryss på listan med arter eller att dokumentera fågeln med kamerans hjälp. Det tycker jag är tydligt när man tittar på de bilder som publicerats, det är svårt att skilja bilderna åt, och då är det kanske som du skrivit, att motiv och bild blivit synonyma begrepp.

    Jag tror att många amatörfotografer har en önskan att hitta en personlig bildstil, ett eget uttryck, men att det tar tid att nå dit för oss allra flesta. Att hitta en personlig bildstil kanske inte bäst görs på en trång bro bland en massa andra fotografer? Eller så är det den perfekta platsen; genom att iaktta gruppen som skapar bilder på samma sätt, och sedan prova att själv göra något eget och unikt, att tänka annorlunda?

    • Tack så mycket Gustav! 🙂
      Håller med dig att Oscar gör värdefulla tillägg med sina kommentarer. Det gör att diskussionen/debatten får flera infallsvinklar. Och en intressant tar får du fram just med att det kanske också är den perfekta platsen att göra något eget, när man iakttar gruppen som skapar bilder på samma sätt.
      Sedan kan det också finnas de som har den åsikten att man inte ska göra bilder som är för annorlunda eller sära, och att försöka nå en norm till hur ”bra bilder” ska se ut. Vi alla tycker ju i grunden också olika. 🙂

  4. Jag anar att om jag hade varit där och försökt armbåga mig fram bland alla viljestarka individer med megautrustningar så skulle jag tillslut gett upp och börjat avbilda skeendet i stället. Fotat happeningen, fotat dessa ivriga människor, och helt bytt synsätt på ”eventet”. Och på så sätt gett en personlig prägel med annorlunda tolkning och vinkel.
    (Som jag gjorde med bilträffen Springmeet 2014 här i Östersund)
    Och mitt i alltihop sitter den lilla rallhägern RoffeRall. Helt sanslöst bra skulle det kunnat bli.
    Gjorde du några såna bilder?
    Skulle varit jätteskoj faktiskt!!! 🙂

    • Hehe… Jag kan alldeles utmärkt föreställa mig att alla på gångbron var ett utmärkt motiv för annorlunda (och roliga) bilder. Jag gjorde inga sådana, då jag använde tiden med att söka bilder med olika brännvidder, fundera över bildidéer, gjorde några landskapsbilder. Jag är ju överlag en sådan fotograf som har blicken ut i naturen, mer än mot människorna. 🙂

  5. Jag tycker faktiskt att din syn på saken är korrekt Terje!
    Artikeln sticker verkligen ut och framför vikten av den personliga bilden. Med risk för att sticka ut hakan ännu mer, så säger jag att jag hade struntat i att ta några bilder överhuvudtaget om jag inte hade kunnat göra just mina bilder. Det är ju just de bilderna jag eftersträvar att göra hela tiden. Klart att det var spännande att få se denna exotiska fågel, men hade jag bara haft chansen att göra ett ”vanligt” artporträtt av någon rådande omständighet så hade min kamera förblivit tyst. Där med säger jag inte att det är fel att göra artporträtt eller bilder med samma brännvidd eller vinkel som någon annan. Bara det att jag nog inte nöjt mig med det. Kanske har jag, precis som du skriver att du har Terje, missat något fundamentalt inom foto?!
    Det viktigaste är nog ändå att alla får chansen att göra just den/de bilderna de själva blir nöjda med. Det är väll ändå därför man fotar, eller???

    • Tack så mycket Mårten! 🙂
      Jo, jag valde medvetet att sticka ut hakan, då jag tycker det är en intressant fråga. Och jag förstår dig också när du sticker ut hakan lite mer, då vi alla har ett val när vi fotograferar. Jag är själv inte så upptagen av de mer avbildande bilderna, men tycker det är synd om det oftast är de man får se. Jag hade gärna sett en större bildvariation, och där man mer kunde se skillnad på de olika fotograferna. 🙂

      • Jag tycker ändå det borde vara eftersträvansvärt att göra just sina egna bilder. Att åstadkomma en bild på denna lilla fågel som sitter på en gren och spanar efter fisk i vattnet är knappast en prestation tycker jag. Som jag sagt många gånger till dig, tänk vad spännande naturfotovärlden hade varit om vi hade haft mer variation på bilderna?!
        Kanske platsar det inte i ”facket” naturfoto att tänka på det här sättet, utan är mer likt de som håller på mer med konstfoto?! (Nu delade jag in oss fotografer i olika fack 🙂 ).

        Jag tycker den här artikeln var mycket intressant och läsvärd. Så spännande det skulle bli om fler tog till sig detta och anammade det. Tänk vilka bilder vi skulle kunna få se! 🙂

        • Jag håller med dig Mårten! Och här tror jag miljön har ett viktigt moment att tänka på. Att flera börja tänka i dessa banor och skriva/prata om det. Istället för att jämföra, leta efter gemensamma normer och regler, tävla – och att mer börja lägga fokus på bild än på motiv. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s