Tankar om brännvidd…

5387 (1)

Jag har aldrig varit en motivbunden fotograf när jag väljer de brännvidder jag vill använda. Vilket ofta är standardsättet bland de flesta fotografer. Om jag enbart ser på bilder från i år, så har jag använt allt från 10mm fisheye till 1200mm tele på de flesta motiv jag fotograferat. Det är så jag fungerar. Det finns egentligen inga brännvidder som är förmärkta för vissa motiv; på mitt 400mm tele står det inte ”för fåglar” och på min 28mm vidvinkel står det inte ”för landskap”.

Jag väljer brännvidd efter vilken typ av bilder jag vill göra, inte efter vilka motiv jag vill fotografera. När jag ger mig ut i skogarna för att se efter olika fåglar och däggdjur, har jag givetvis en 400mm i beredskap, och då mest för att kunna fotografera mötande djur som inte är så nära. Men jag har också en vidvinkel och ett kort tele på runt 200mm lika mycket i beredskap, då det även händer att djuren kommer riktigt nära.

När jag är ute och fotograferar är jag alltid beredd med olika brännvidder, och jag är nästan alltid beredd med hela det brännviddsomfång jag har tillgängligt – från 10mm till 1200mm. Dessutom har jag inga fasta mallar till vilken brännvidd jag automatiskt plockar fram om något intressant dyker upp. Om en padda plötsligt sitter så fint på en sten, så är det inte självklart att det är makroobjektivet jag först plockar fram. Det kan lika ofta vara fisheyeobjektivet eller att jag lägger mig platt på magen på lite längre avstånd med ett teleobjektiv.

5388 (2)

Jag väljer alltid brännvidd efter vilken typ av bilder jag vill göra. Men de flesta fotografer tänker oftast inte så, kanske för att vi människor oftast ser selektivt – och därför per automatik tänker att motivet ska vara stort i bild. När en fågel plötsligt flyr förbi, så slänger vi automatiskt upp telet för att fånga den i en närbild. Och blev det ingen närbild så var det på grund av att fågeln inte kom tillräckligt nära. Vi tänker inte på månskivan som lyser så fint på himlen, och att det borde vara möjligt att fånga fågeln i flykt med månen som bakgrund. När vi ser älgen vid skogskanten, så tänker vi inte på det fina rosa beståndet av mjölkört i förgrunden. När vi ser paddan sitta där på stenen, så ser vi inte det brinnande ljuset på tallstammarna i bakgrunden.

Vi glömmer helheten, på bekostnad av vårt selektiva seende. Och alla våra bilder från den senaste utflykten påminner om bilderna från den förra. Den skillnad som bilderna visar vilar mer på tillfälligheter; att ljuset var annorlunda, att älgen stod närmre än förra gången – eller att fågeln kom flygande på ett annat sätt. Genom vårt selektiva sätt att se, så gör vi oss helt beroende av de rådande omständigheterna.

Där det mer borde vara fotografens uppgift att göra bra bilder, där blev det istället motivens uppgift.

5389 (3)

Den första bilden är från Landmannalaugar på Island. Ett dramatiskt och fantastiskt spännande landskap. Men just denna bild uppstår genom mitt val av brännvidd, inte på grund av landskapets utseende. Jag valde ett 16mm fisheyeobjektiv och just de typiska ”böjningarna” som fisheyeobjektivet ger, det är också det som skapar den ”valveffekt” som bilden visar. Hur böjningarna i landskapet och i himlen möts och nästan ger en tunneleffekt. Det är just det som är bilden, inte det typiska landskapet i Landmannalaugar.

Räven i rörelse är med 85mm. Jag var rätt nära, vilket gjorde val av ett större tele onödigt. Med den kortare brännvidden var jag också mer rörlig. Så när räven rörde sig hastigt så var jag också med och svepande kunde följa rävens rörelse. Med 1/10 sekund så blev det en bild där det ser ut som räven dansar foxtrot… Svärmaren som fläddrar i motljuset på kvällen är med 400mm, och tranan som passerar månen är med 1200mm.

Ingenting är givet på förhand. Så heller inte vilka brännvidder fotografen ska använda. Allt handlar om vilka bilder man vill göra, hur fotografen bedömer och fångar helheten i en situation. Att fotografen mer bör se simultant, än att alltid agera selektivt.

(Bild 1 – Valvet, 1996)
(Bild 2 – Foxtrot, 2005)

(Bild 3 – Svärmare, 2008)

(Bild 4 – Trana, 2006)

5390 (4)

10 reaktioner på ”Tankar om brännvidd…

  1. Håller helt med! Ett tänk som kanske är givet då man fotograferat några eller flera år. För mig är det just nu enkelt då jag bytt till Nikon och ”bara” har ett 35mm på. Jag ser det som en utmaning att göra bilder med endast en glugg. Inom en 5 års period hade jag dock tänkt att utöka från 14mm-400mm då det som du redan skrivit ökar möjligheterna att göra olika typer av bilder på olika motiv. ☺

    • Känner igen det med en brännvidd också. Ibland när jag ger mig ut, så tar jag med en kamera och ett objektiv och bestämmer mig alltså innan att alla motiv som dyker upp ska göras med just den brännvidden. En oerhört nyttig lärdom att försöka plocka fram så mycket som möjligt från en brännvidd. 🙂

  2. Det skittråkiga är när magasin/tidningar ratar de konstnärliga bilderna…..för att folk som köper tidningarna ‘vill ha’ mainstream. ”Nej, det här kan vi inte ta in i vår tidning, det är för konstnärligt, våra läsare vill ha…” de vill alltså ha det de alltid har sett, det de vet har sålt //hittills// och tidningarna är väl medvetna om att de efter tid tappar en massa läsare pga att de blir uttråkade med de som gör tidningarna/magasinen är fullt medvetna om att det de tappar får de igen av nykläckta läsare som beundrar dessa mainstream-bilder och själva har som högsta önskan att kunna fota sådana själva….
    Och det här, kan fakstsk knäcka en fotograf/konstnär som har ett annat öga, ett annat bildseende.
    För det säljer inte…säger de, men om folk inte får se annat än det vanliga; hur ska de då få veta att det finns annorlunda?

    • Håller fullkomligt med dig, i varje ord du skriver! Jag kan själv undra över detta många gånger.
      Nu senast när jag hörde nyheten att bokförsäljningen i Sverige sjunkit. Jag är inte alls överraskad; att gå in i en bokhandel idag är betydligt mindre intressant än det var tidigare. Förlagen gör de samma böckerna, följer de samma mallarna – och de flesta mer ”annorlunda” böcker dyker aldrig upp i bokhandeln utan finns på nätet. Problemet är väl att bokförlagen gör mindre böcker, istället för att börja göra andra böcker än de gör idag. 🙂

  3. Jag har sällan med mig ”hela arsenalen” (vilken inte är speciellt stor) när jag är ute och fotar. Oftast är det mitt 100 mm macro som sitter på. Så om jag hittar nåt motiv på lite avstånd får jag tänka till lite. Ibland funkar det, ibland inte, att få till en bra bild. Men det är lärorikt att inse att man är begränsad. Och får man till en annorlunda komposition har man lärt sig nåt nytt igen☺

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s