Dödssynderna…

5257 (1)

I senaste numret av Vi (9/2014) finns det en mycket intressant artikel av Ann Lagerström, om Stefan Einhorn och de sju dödssynderna. En artikel som verkligen startar tankarna och ger olika funderingar till den egna självinsikten. Tankar och funderingar som vi alla behöver göra, inte bara en gång utan kanske med jämna mellanrum.

Det började med en frukost där Stefan Einhorn och hans vänner ägnade morgonen åt att avslöja för varandra vilken mänsklig egenskap de tyckte sämst om. Initiativtagaren till diskussionen började med att säga ”besserwisser”, och Einhorn hörde sig själv säga ”snålhet”. Kanske var det denna diskussion som gav Einhorn idén till hans nya bok ”De nya dödssynderna”.

De sju gamla dödssynderna som formulerades av munken Johannes Cassianus redan på 400-talet, är dessa aktuella även idag? Ni kanske känner till dem; högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund. Stefan Einhorn gjorde tre olika opinionsundersökningar med totalt över 1200 deltagare och med relativt god vetenskaplig trovärdighet – och lyckades få fram vår tids sju mest avskyvärda och destruktiva synder; falskhet, hat, hänsynslöshet, översitteri, trångsynthet, främlingsfientlighet och girighet. Falskhet är alltså vår tids största dödssynd, då 83 procent i undersökningen ansåg detta.

Så här resonerar Einhorn: ”Tillit är ett av våra mest grundläggande behov. Ett litet barn är hjälplöst och helt beroende av sina vårdnadsgivare. Hen måste kunna lita på att de där händerna som bär och matar inte är falska och bedrägliga. Och behovet av att känna förtroende tar vi med oss in i vuxenlivet. Att bli lurad eller ljugen rakt upp i ansiktet tar oss hårt.”

5258 (2)

Tillit visar sig vara en av de viktigaste faktorerna för att ett samhälle ska fungera. Om vi människor inte litar på varandra och på samhällets olika institutioner, leder det till en negativ spiral med korruption och segregation som resultat. Och vi lever i ett av de mest tillitsfulla samhällena i världen. Falskhet är ett hot mot detta, skriver Einhorn.

Så nåde den som offentligt avslöjas med obetalda räkningar eller klippta kvitton – det orsaker krigsrubriker, medialt gatlopp och krav på avgång eller helpudel.

Detta fast vi alla glider med sanningen, pratar bakom ryggen och säger inte som det är. Redan i 2-3-årsåldern är barn beredda att ljuga för att det gynnar dem själva. Och under ett tio minuters samtal med en främling hinner 60 procent dra till med minst en lögn.

Hur är det då med självinsikten? Vilka synder lider man själv av? Stefan Einhorn menar att det hos alla finns en destruktivitet som det gäller att få syn på och erkänna. Om jag ska titta på mig själv, så blir det dessa tankar och funderingar.

Falskhet: Egentligen är jag ingen falsk person, utan mot andra personer är jag ärligt genuin med mina känslor. Min stora lögn som avslöjades september 2011, har jag erkänt och offentligt bett om ursäkt för. Så även mot min familj och mina nära vänner. Men i övrigt är jag ingen ljugande person – och definitivt inte falsk! Men en liten oskyldig vit lögn får jag plats för lite då och då – och då alltid om det handlar om att skydda någon annan. Mitt liv som skapande konstnär är dessutom totalt beroende av ärlighet mot mig själv och mina känslor. Och i hur jag förmedlar mina bilder och upplevelser. Däremot är jag ingen skitpratare; jag undviker sprida rykten om andra och är allmänt helt ointresserad av skvaller. Jag är av den åsikten att personer som samtalar med varandra ska prata om varandra, inte om andra!

5259 (3)

Hat: Djup känsla av avsky och fiendskap för en annan individ har aldrig varit en fallenhet för mig. Jag kan känna ett visst ogillande mot vissa, oftast till hur dessa personer betett sig mot andra. Men ”hat” är ett alldeles för starkt ord for mig, och jag har aldrig varit den person som reagerar häftigt i någon större utsträckning. Däremot kan jag aktivt gå in och försvara någon eller några andra, med stöd och empati. Jag skulle heller inte i ilska demonstrera mot nazister på ett torgmöte, utan tycker effekten är större om man står där i tystnad med ryggen till – och på så sätt visar med tydlighet vad man tycker.

Hänsynslöshet: Handlingar eller målsättningar som eftersträvas utan att man bryr sig om andras lidande eller övriga former av skadeverkningar, är heller inte min melodi. Jag har vi några tillfällen i livet avslöjat konstnärer som målat av mina bilder och glömt ange detta. Vid ett tillfälle skickade jag också en faktura på 20 000 kronor, efter råd från jurist. Men det gjordes sedan upp i godo över telefon, utan att fakturan behövde betalas. Och sedan var det ur världen, mitt sätt att se. Jag gillar inte att skada eller såra andra människor; jag har en naiv önskan att man alltid ska tro gott om allt och alla. Och att alla människor kan göra misstag, men alltid förtjänar en ny chans. Sedan tror jag stenhårt på människans förmåga att lära av sina misstag, även om jag då och då också kan känna mig tveksam.

Översitteri: Handlingar som syftar till att trycka ner andra personer strider fullkomligt mot vem jag är. Jag har mött ett antal sådana människor genom åren, och jag kan säga med tydlighet att jag inte gillar det beteendet. När jag kommenterar andra fotografers bilder så koncentrerar jag mig oftast på det som är bra, och sedan nyanserar detta. Att fokusera på det som inte är bra, ger lätt låsningar och begränsningar – och inte lösningar och öppningar. Alla människor har också lika värden!

Trångsynthet: Det har aldrig varit ett problem för mig. Dessutom har jag alltid kämpat mot det fördomsfulla och intoleranta – det att sakna ett perspektivtänkande. Världen hade varit en mycket bättre plats om alla kunde se momenten från olika perspektiv. Däremot kan jag kanske upplevas som trångsynt av andra; särskilt om man tänker på mina miljötankar, som hur vi behandlar vår miljö och vår natur – och att jag inte kan förstå varför vi inte kan ha en större och mer livskraftig vargstam i Sverige och Norge. Här kan vi säga att andra mer kan uppfatta mig som trångsynt, där jag själv tycker att jag har ett större perspektivtänkande och försöker tänka miljömässigt långsiktigt.

5260 (4)

Främlingsfientlighet: En rädsla och avsky för människor som inte är som den egna gruppen är också främmande för mig. I likhet med att jag tycker att ”hat” och ”hänsynslöshet” är starka uttryck, så gäller även med hänsynslöshet. Jag anser mig heller inte vara fördomsfull, utan mer liberal och öppen för det mesta. Jag tror på den fria tanken och att alla ska få vara med om att bestämma och påverka. Jag är heller ingen rasist i någon form, och jag tror fullt ut på ett mångkulturellt samhälle. Jag skulle aldrig möta en främmande människa med rädsla eller avsky, utan mer med intresse och nyfikenhet. Sedan älskar jag fotboll och har varit hängiven supporter till Leeds United sedan tidigt 70-tal. Men jag skulle inte hata supportrar från andra lag, det är ju bara löjligt och primitivt.

Girighet: När det gäller att ha en överdriven längtan efter att samla pengar och materiella tillgångar, ofta kombinerad med en ovilja att dela med mig – så är jag lite tudelad. När det varit tungt ekonomiskt måste jag erkänna att jag varit mycket fokuserad på pengar, kanske ibland även för mycket. Och att detta även påverkat mig i mitt fotograferande. Men det har inte vara viktigt för mig att jaga efter materiella tillgångar; då jag tycker att upplevelser alltid varit viktigare än prylar. Och jag vill också känna mig fri och ha ett öppet sinne. Vidare har jag alltid varit den typen som alltid delar med mig, jag har aldrig varit snål – utan mer den som tycker det är mer intressant att ge än att få.

Stefan Einhorn är inte så naiv att han tror att hans bok kan få läsarna att förändra världen. Men det kan ge nyttiga tankar, och kanske ge öppningar till en bättre självinsikt. Och att det kan vara nyttigt för alla att se vilka dödssynder vi själva sliter med, kanske för att få oss att börja tänka till lite mer. Att tänka till lite extra, innan vi agerar.

Allt som allt var det en mycket intressant artikel, och jag kommer också köpa boken för att kunna fördjupa mig ännu mer. Återkommer i så fall om detta längre fram.

(Ni kan läsa artikeln här)

(Bild 1 – Morgondimma, 2014)
(Bild 2 – Lingon, 2000)

(Bild 3 – Gråsugga, 1999)

(Bild 4 – Sothöna, 2000)

(Bild 5 – Björn, 2005)

5261 (5)

Annonser

8 reaktioner på ”Dödssynderna…

  1. Är det inte intressantare att ta reda på hur andra människor upplever en än att diktera dina egna personlighetsdrag och färdigheter?
    Att själv skriva om hur hederlig och fin man är som människa kan nog alla göra. Men att uppfattas på samma sätt efter sina handlingar är en helt annan femma.

    • Jag har hela tiden fått veta från andra människor hur jag upplevs, tro mig det har jag aldrig saknat. Däremot är det alltid bättre och utgå från den man är, inklusive de egna bristerna som jag skrivit om och även skriver om med jämna mellanrum. Men du kanske inte läser detta? Och att det finns självinsikt och självkritik i det mesta jag gör och skriver om. Vet inte om du läst inlägget på riktigt, eller om du har en uppfattning sedan innan som ger dig lite för snabba slutsatser? Och hur man uppfattas efter sina handlingar har jag fått veta några tusentals gånger, antingen med kritik eller med stöd. Jag vet vad jag gjort genom livet, och har aldrig varit rädd att skriva om detta. Även de mindre bra sakerna, och ibland har jag analyserat mig själv på djupet.

      Min blogg fylls av kommentarer, dels kring hur jag uppfattas av dessa – men också hur mina bilder uppfattas. Och jag svarar på samtliga kommentarer som jag får. Och de enda kommentarer jag genom de senaste tre år valt att inte publicera är de anonymt elaka och onyanserade. Dessutom med mängder av osanna andemeningar, ofta med länkar till vissa platser på Internet.

      Jag kan inte svara för dig, och har heller inte fått några kommentarer från dig tidigare. Det finns för närvarande 1981 olika inlägg att kommentera om man känner för det. Inga har plockats bort sedan uppstarten igen i september 2011. Det är helt upp till dig.

      Visst kan man välja ordet ”diktera”, jag väljer ord som skriva eller berätta. Om mig, och ibland om andra. I min blogg!

  2. Personligen kan jag väl säga att jag kan identifiera mig med så gott som alla synder även om det handlar om korta ögonblick och att jag hela tiden jobbar mot att bli en ”bättre” människa. Att jobba med sig själv är inte ett lätt jobb men jag tror det kan ge själafrid. Ärlighet är min största ledstjärna som jag gjort stora framsteg inom. 🙂

    • Det är ju så faktiskt, att man har drag eller stänk av de flesta synderna. I någon form. Sedan är det ju olika hur vi behandlar dem, eller kan kontrollera dem. Vissa kanske är som snabbt passerande tankar under ett flyktigt ögonblick. Däremot är vissa lättare att ta avstånd ifrån, än andra. Jag tycker det var en mycket intressant artikel, och jag kommer sedan läsa boken med stor behållning. Kan det förbättra/förstärka självinsikten är det ju hur bra som helst. Just det du skriver om själafrid är nog kärnan, man vet ju bäst inombords när man lyckats. Och då spelar det mindre roll vad andra skulle tro eller tycka. Vad andra tror eller tycker är ju aldrig en bristvara. 🙂

  3. En interessant øvelse i selvinnsikt og skikkelig godt skrevet. Ikke lett å møte seg selv i døra og mislike det man ser. Krever litt guts. Selv har jeg selvfølgelig ingen av karakterbristene på lista, men det kan vel skyldes at jeg falt i ”besserwisser-gryta” som liten. Så det så;))

    • Takk Børge! 🙂
      Det er akkurat slik jeg også så det, som en interessant øvelse i selvinnsikt. Det er virkelig ikke lett å møte seg selv i døra, og jeg tenker ofte på hvordan jeg skulle reagere på det møtet.
      Hehe, så du er besserwisser? Det må jeg si at du har vært dyktig på å skjule. 😉

  4. De tre första bilderna fick jag rysningar av, så vackra!

    För att gå vidare till det du skriver om så tror jag som du skriver att alla nog har en släng av alla ”synderna”. Jag kan erkänna att jag känner grymt hat mot ett par personer men enligt mig själv är det på goda grunder, men vem vet jag kanske bara är trångsynt som inte kan förlåta dem för vad de gjort.

    • Tack så mycket Suss! 🙂
      Vi har nog alla människor som vi har goda grunder för att hata, och att vi har svårt att förlåta. Men hatet är bara slitsamt och förlåtelsen är en befriande lättnad. Hoppas det löser sig Suss! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s