(1)
Jag har alltid hyllat vardagen och vardagsmiljön. Även om jag varit på många spännande platser, i Sverige och utomlands. Även om jag varit i fantastiska nationalparker och underbara naturreservat. Även om jag fotograferat häftiga norrsken, sagolika trollskogar, sällsynta fåglar och däggdjur – så är det inte dessa ”högtidsstunder” som är bärande i bildarkivet. Det är vardagsmotiven; de banala motiven som de flesta andra fotografer inte ens skänker en tanke…
Det är dessa som dominerar i arkivet, och det är just dessa motiv jag oftast fotograferar. Vilket ju också är en självklarhet; då det är dessa motiv man också oftast får se. En regnig måndag i Jönköping, en blåsig tisdag på väg till Coop här i Mullsjö, en vindstilla onsdagskväll vid ett kalhygge norr om Sveg i Härjedalen, en kall torsdagsmorgon på en rastplats utanför Nyköping, en fredagsförmiddag i tät snöfall utanför Kungsbacka, en fikapaus på McDonalds i Söderhamn en solig lördag – eller en söndag på väg till middagsbesök hos svärmor…
(2)
1992 kom min första bok, en lärobok i naturfotografi med titeln ”Naturen som fotomotiv”. Här var min paroll: Du kan fotografera vad som helst, hur som helst, när som helst – det finns inga begränsningar! 2005 kom uppföljaren ”Min plats i ljuset” som var en hyllning till livet och där mitt fotograferande fick symbolisera mitt liv. Parollen i boken var: Jag är mina bilder, och mina bilder är jag! 2008 kom den tredje boken ”Året”, där jag hade fotograferat varje dag, ett helt år! Den viktiga parollen i boken var just: Varje dag, varje ögonblick är lika viktiga som alla andra! Och att detta år även berättar om mitt liv i stort. 2013 kom min fjärde bok ”Svartvita landskap” där jag plockat bort färgen och återger de vanliga landskapen och de personliga landskapen ur mitt liv. Här är parollen: Detta är mitt liv, varken mer eller mindre – och jag njuter varje dag!
De fyra böckerna innehåller tillsammans mer än 1500 bilder från min aktiva fotokarriär – och man får en total inblick i vem jag är som människa, och hur mitt liv ser ut. Vilka motiv som fyller vardagen och hur jag på ett nyfiket sätt fångar den och försöker göra den intressant. Jag är verkligen en fotograf i vardagen, det tar inte lång tid att se detta när man går genom mina bilder.
(3)
Titta på bilderna i detta blogginlägg. Ett självporträtt och en skugglek från en gräsmatta i Söderhamn, några blåsippor i en skogsdunge vid Lugnesjön utanför Söderhamn, några trutar i flykt från Hellesøy i Øygarden i Norge och lek med vaselin vid forsarna i Hylströmmen i Hälsingland. Inga exceptionella motiv på något sätt, men jag har givetvis försökt skapa bilder som är annorlunda och kanske fascinerande. Fyra motiv från vardagen, men kanske också fyra bilder som känns allt annat än vardagliga? Genom hur bilderna är gjorda, mer än vilka motiv jag visar…
Hur hade du upplevt de samma motiven? Tycker du bilderna är spännande, fascinerande och berörande – eller är de enbart tråkiga och intetsägande? Vad är det i bilderna som får dig att reagera? Kan du se hur jag tänkt, eller varför jag valt att fotografera?
(Bild 1 – Självporträtt, 2005)
(Bild 2 – Blåsippor, 2005)
(Bild 3 – Trutar, 2005)
(Bild 4 – Inferno, 2005)
(4)
Terje Hellesø 
Börjar med vad jag själv känner för bilderna… 1) Skuggor är kul och lite ”annorlunda”. Det är roligt att leka med skuggor. Darth Vader bland massorna!! 2) Den bild som först fångade mitt intresse och som till en början kändes enkel men som blev mer och mer dubbel ju mer jag tittade på den. Tycker om våren och blått så inte konstigt att den först fångade mitt öga. 3) Oj vilken spännande bild det blev efter att jag tittat på den en stund. Vill veta vad de två trutarna till vänster siktar att landa på. Detta var den bild som till en början berörde mig minst. 4) Varma stormande känslor.
Vågar mig på ett försök att kanske hitta din tanke bakom bilden / varför du tog bilden just så eller beskar den just så 😉 … 1) Du har placerat din skugga bland andra skuggor som i sin tur ser ut som människor de också. En lek med former. 2) En multiexponering som visar olika delar av vad du ser vid en fikastund i en skogsglänta om våren. 3) De två trutarna till vänster har du fångat i nästan samma ställning på väg att göra samma sak. Sättet du har beskurit bilden på gör den mycket mer spännande än jag antar att ”hela” bilden är. Dessutom – Vart är den tredje truten på väg? 4) Du ville göra infernot än vildare med den diffusa effekten som vaselinet ger och även sprida de varma färgerna till större del av bilden.
Slutkläm… För mig representerar de här bilderna dig och ditt konstnärsskap väldigt tydligt. Dina olika stilar, din lek med olika tekniker, din nyfikenhet. Du har get mig mycket inspiration vilket jag tackar dig för.
Stort tack Anki för din fina kommentar! 🙂
Första bilden på skuggorna handlar om harmoni och samhörighet, men även orubblighet och hur naturen skapar väsen och liv. Andra bilden är faktisk en enkelexponering (Nikon D100 som jag då använde kunde inte dubbelexponera) och den handlar om ensamhet och tvåsamhet, paret, grenarna som stör, inramningen. Tredje bilden är beskuren i underkant och överkant för att få panoramaformatet, en bild som långsamt har växt sig starkare i arkivet. Fjärde bilden handlar om inferno, men också livskraft, muskler och styrka.
på nått vis tycker jag ens inre avspeglas i ens bilder kanske inte alla men som dom bilder här så som du skriver så finner man en rödtråd. jag tror att själen ska vara med i fotandet för att finna det där speciella och då krävs det som du visar att hjärtat ska vara med=) klok gubbe du
ha en fin dag
peter
Tack så mycket Peter! Och du har helt rätt vad gäller själen, du är en rätt klok gubbe du med. 🙂
Jag är ingen känslomänniska och jag kan definitivt inte hitta djupare känslouttryck i de, i mitt tycke, bra bilder som jag lyckas ta. När bilden är kan jag ibland förstå varför det blev som det blev och varför jag fångade dessa motiven.
Det är ännu svårare för mig att tolka andra 😉
Jag känner ju inte dig, det kanske är som du säger. Fast jag tror inte det är hela sanningen, tror det mer handlar om ovana. Det är något nytt, det kan finnas en grad av osäkerhet. Du kan bekräfta för dig själv vem du är, men det är bättre att vara öppen och nyfiken – och sedan ta saker efterhand. Det kan bli något som blir något annat. Och att tolka andra, det kommer utveckla dig på samma sätt. 😊