Det djupare intresset…

4395 (1)

Idag fotograferar nästan alla. Ofta och mycket. Antingen med kameran eller med mobilen. Många vet hur stort intresset är för Instagram, Fotosidan har aldrig haft så många medlemmar, och i en grupp på Facebook som heter Nordiske Naturfotografer är det fler än 13 000 medlemmar. Om man verkligen skulle försöka sätta sig ned och samla alla fotointresserade i en förening eller något liknande, så undrar jag om det inte hade blivit uppåt 3-4 miljoner medlemmar – enbart i Sverige!

Vi kan även se detta på teve; det kommer alltfler program om olika fotografer, det kommer olika program om fotografi, i kulturprogrammen börjar fotografin få allt större plats – ja, så allmänt har fotointresset idag blivit att det allt oftare dyker upp frågor om fotografer och fotografi i olika frågeprogram. Jag kan säga att jag är den första att ta emot denna utveckling med öppna armar. Kontrasten mot när jag började aktivt i slutet av 70-talet är enorm. Då hade fotointresset fortfarande lite av ”nördstatus” över sig; var man då mycket intresserad av att fotografera så var man rätt udda…

Men det är ett flyktigt intresse. De flesta aktiva är relativt nya och har inte hållit på mer än ett fåtal år. Jag har tidigare berört detta i bland annat inläggen 730 dagar och Håller naturfotografin på att självdö?.

4396 (2)

Jag ser att min egen specialkategori som är naturfotografi i första hand rekryterar nya fotografer från antingen naturintresset eller teknikintresset. Jag har här en känsla att de flesta som börjar fotografera natur har först haft ett intresse för naturen, vilket på flera sätt är naturligt. Ungefär som att sportfotografer redan hade ett sportintresse. Men det är konstigt nog sällan man pratar om och diskuterar ”natur” bland naturfotograferna. Kanske för att det är för självklart, eller underförstått?

Det man diskuterar mest är fototeknik och kamerautrustning. Jag har sedan länge tappat räkningen på alla diskussioner om objektivval, kameraval, vitbalans, histogram, och grafikkort. Diskuteras bilder så fastnar diskussionerna i skärpa, bländaröppning, ljusmätning, tonomfång – eller så ställer man frågor om fågelart eller blomart, eller var bilden är fotograferad. Börjar sedan någon prata om bildkomposition så håller man sig till standardreglerna som Tredelningsregeln eller Gyllene snittet.

Därefter dör bilddiskussionen! Inget om symbolik, vilka känslor som förmedlas, eller hur fotografen arbetat med både uttryck och intryck. Kanske för att de flesta som är aktiva i diskussionerna är relativt färska och ännu inte kommit så långt i utvecklingen att man förstår innebörden eller vikten av bildernas ”djupare värden”?

4397 (3)

Det är ungefär på samma sätt vad gäller intresset för fotohistoria. De flesta som fotograferar har ingen större kunskap om andra fotografer, annat än andra medlemmar i samma fotoklubb eller internetgrupp. Skulle man börja med ”namedropping” från fotohistorien – betydelsefulla och stilbildande fotografer, så möts man oftast med en massa frågetecken. Bland de få naturfotografer som hållit på länge och som fortfarande är aktiva och utvecklat sitt bildseende, så blir detta mer naturligt. Men vi är inte många, och här tror jag vi har största akilleshälen inom fotografin – det flyktiga fotointresset och att antalet nybörjare är nära nog 99 procent.

Man visar bilder för varandra, inspireras av varandras bilder – men har ingen helhetsbild i övrigt. Det är rätt roligt när man mött fotografer som mer eller mindre gör de samma bilder som jag gör, både tekniskt och stilmässigt, men som knappt vet vem jag är. Vem som inspirerat är kanske en fotoklubbkompis eller någon i samma internetgrupp som tidigare gått kurser hos mig eller sett mina bilder; att jag kanske på något sätt är eller varit en förebild. Men man känner inte till ursprunget.

Få känner också till de fotografer som inspirerat mig (ni kan se några av namnen här). Om den norske fotografen Rolf Sørensen som varit som en mentor till mig, om Ernst Haas som inspirerat honom – eller om Edward Weston som inspirerade Ernst Haas. Det går att följa linjen bakåt i fotohistorien, se ett bildmönster – men också hur bildtänkandet utvecklats genom åren.

4398 (4)

Många fotografer som jag känner kan hålla långa och livliga diskussioner om kamerautrustning och fototeknik. Vissa av dessa är så uppdaterade med vad som kommit och vilka hjälpmedel som finns, att jag kan undra när de har tid med att fotografera. Under de åren jag var aktiv på Fotosidan mötte jag flera av dessa i de olika diskussionsforumen. Om nya kameramodeller, om nya objektiv med bättre optisk kvalitet, om de som alltid testade och gjorde allehanda diagram, som verkade lägga ned en förmögenhet varje år på att ständigt uppdatera fotoutrustningen. Men många hade inga bilder publicerade under sin profil, och vissa av dessa ”experter” som trots allt visade några bilder hade ingen större bildkvalitet. Bilderna skvallrade inte alls om att fotografen var en ”expert”… Man fick känslan av att de antingen helt saknade bildseende, eller så var det kanske så att det fanns ingen tid över att fullt ut utveckla fotograferandet.

Det finns många sådana fotointresserade; du möter dem på de olika fotomässorna – och när mässan öppnar på morgonen kan vissa nästan springa mot olika montrar för att hinna först med att ”skruva” på en ny kamera eller ett nytt stort teleobjektiv… Jag väljer däremot uteslutande att gå direkt till fotoutställningarna, där det oftast är så få besökare att det ekar när man pratar…

Men det kanske kommer bli stora förändringar under åren framöver? Med det extremt stora antal fotointresserade vi har idag, så kanske också andelen mer erfarna fotografer som utvecklat sitt bildseende, så småningom också blir större? Och då också ett allt större kunnande om fotohistoria?

Jag hoppas verkligen att det blir så!

(Bild 1 – Höstbjörk, 1996)
(Bild 2 – Asplöv, 1987)
(Bild 3 – Dront, 1995)
(Bild 4 – Kvällshare, 1990)

14 reaktioner på ”Det djupare intresset…

  1. ja du Terje du har så rätt så=) man har hört talas om detta teknik snack och visst finns det tekniknördar som kan fota men för det mesta är det bara snack och dom byter grejer snabbare än vad man byter kalsonger. för dom tror tekniken kommer att höja dom men som sagt det funkar inte om man inte har ett bildseende och känsla
    fina bilder visar du
    ha det
    pjoter

  2. Håller med Er!
    Jag är nöjd med min utrustning i dagsläget men klart vill jag lära mig mer. Mitt intresse för foto växer.Vill ju lära mig mer. Man blir inspirerad av sådana som dig och andra bloggare med fotointresse. Nu går jag ju fotocirkel nr 2 med samma gäng som i höstas. Vi provar nu olika typer av foto. Två ggr nu har vi testat inom och utomhus porträttfoto med modell. Det har varit kul. Jag har ju naturfoto som huvudområde. Vi kommer att avsluta cirkeln med en helg på Öland i maj.
    Ha en fin dag!
    Majsan//

    • Tack så mycket Majsan! 🙂
      Det låter trevligt tycker jag, fotocirkeln du är med i. Och även att ditt intresse för foto växer! Ska bli spännande att följa utvecklingen på din blogg. 🙂

  3. Hallåj Terje 🙂

    Jag tycker Ditt blogginlägg är oerhört bra och tänkvärt. Jag kan erkänna att jag är dålig på fotografer, jag kan aldrig komma ihåg komplicerade ord, svåra formuleringar, namn på filmer, namn på musik, namn på människor etc……jag har som jag tidigare sagt någon typ av diagnos fast den är inte diagnostiserad 😉 När jag ska lära mig något nytt så måste jag träna, träna, träna. Jag måste gnugga in det. Ingenting är en självklarhet för mig, att jag ska klara det.
    Ett är då säkert, Ditt namn är fastetsat 🙂 Och det gillar jag för jag är stormförtjust i Din fototeknik / fotokonst. Jag gillar hur du så skickligt väver in Dina bilder i Dina blogginlägg. Och hur Din bild ger så mycket mer än bara exempelvis ett djur.

    Den övre bilden symboliserar för mig, alla människor som fotar, de går inte att räkna.

    Andra bilden ser jag som: Att känna och finna känslan i sitt fotande, att ge ett budskap, den är flyktig för många, tror jag. Och inte är det lätt.

    Lunnefågeln ser jag som Dig Terje, kompositionen där jag uppfattar Lunne som står där i skuggan av alla men är den som hela tiden finns och som levererar underbar konst.

    Haren ser så hoppfull ut, jag relaterar den till Din sista mening i Ditt inlägg.

    Helt fantastiskt att läsa Din blogg 🙂
    Ha en härlig Påskvecka!
    /Syssy

    • Tack så mycket Syssy! 🙂
      Din kommentar var underbar att läsa, även om du nu kanske har någon form av diagnos… 😉 Ett tips: gå till fliken ”Fotografer” och se sedan under ”Inspiration”, där är jag övertygad om att du kommer fastna. Jag har då en känsla att det finns några namn där som också kommer bli fastetsade. 🙂

  4. Teknikk og utstyr er dessverre hovedfokus for mange fotografer, mens det kreative blir skjøvet til side. Også for min egen del til tider. Men det gir sjeldent gode bilder. De bildene jeg sitter igjen med ved dagens slutt er de bildene som skaper en følelsesmessig reaksjon for min egen del. Noen ganger er det skarpt og nært, andre ganger sløret, mørkt og ute av fokus.

    Det mest tilfredstillende for min egen del er når jeg får en billedidé som jeg makter å gjenskape i et bilde. For å komme dit kreves ofte både utstyr, teknikk og kunnskap. Der finner jeg ofte skjæringspunktet mellom det kreative og det tekniske.

    Når det gjelder inspirasjon så kan jeg like gjerne se til unge og ferske fotografer som ”gammelkara”. Problemet kan ofte være å plukke ut det spesielle blant det trivielle i flommen av bilder på nettet, samtidig at der fint at flest mulig kan finne kanaler for å vise frem sin kreativitet.

    Aktuellt og godt skrevet Terje. Bildene er som alltid prima:)

  5. Du har så rätt. Jag känner igen det där med teknikintresset från min fotoklubb och även diskussionen om skarpa bilder. När jag började där tyckte dom att mina bilder var oskarpa och ointressanta, men nu efter 3 år så får jag höra att dom inspireras av mig. Det känns kul att man kan inspirera till att fota mer med känslan och mindre med tekniken.
    Att inspireras av andra är ett sätt att utvecklas, tycker jag.
    Ha en skön påskvecka du och MAlin
    Marianne

    • Tack så mycket Marianne! 🙂
      Men intressant iakttagelse du gjort i fotoklubben, något du tyvärr inte är ensam om. Antingen det är verkliga fotoklubbar eller onlineklubbar på Internet. I längden vinner alltid de mer kreativa bilderna, bilder som även kan upplevas som ”före sin tid” och ofta får fullt genomslag först många år efter. Vi borde ju alla ha lärt oss hur det varit inom konsten under alla år. Så är det ju också inom fotografin. 🙂

Lämna ett svar till Terje Hellesø Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s