Det djupare intresset…

4395 (1)

Idag fotograferar nästan alla. Ofta och mycket. Antingen med kameran eller med mobilen. Många vet hur stort intresset är för Instagram, Fotosidan har aldrig haft så många medlemmar, och i en grupp på Facebook som heter Nordiske Naturfotografer är det fler än 13 000 medlemmar. Om man verkligen skulle försöka sätta sig ned och samla alla fotointresserade i en förening eller något liknande, så undrar jag om det inte hade blivit uppåt 3-4 miljoner medlemmar – enbart i Sverige!

Vi kan även se detta på teve; det kommer alltfler program om olika fotografer, det kommer olika program om fotografi, i kulturprogrammen börjar fotografin få allt större plats – ja, så allmänt har fotointresset idag blivit att det allt oftare dyker upp frågor om fotografer och fotografi i olika frågeprogram. Jag kan säga att jag är den första att ta emot denna utveckling med öppna armar. Kontrasten mot när jag började aktivt i slutet av 70-talet är enorm. Då hade fotointresset fortfarande lite av ”nördstatus” över sig; var man då mycket intresserad av att fotografera så var man rätt udda…

Men det är ett flyktigt intresse. De flesta aktiva är relativt nya och har inte hållit på mer än ett fåtal år. Jag har tidigare berört detta i bland annat inläggen 730 dagar och Håller naturfotografin på att självdö?.

4396 (2)

Jag ser att min egen specialkategori som är naturfotografi i första hand rekryterar nya fotografer från antingen naturintresset eller teknikintresset. Jag har här en känsla att de flesta som börjar fotografera natur har först haft ett intresse för naturen, vilket på flera sätt är naturligt. Ungefär som att sportfotografer redan hade ett sportintresse. Men det är konstigt nog sällan man pratar om och diskuterar ”natur” bland naturfotograferna. Kanske för att det är för självklart, eller underförstått?

Det man diskuterar mest är fototeknik och kamerautrustning. Jag har sedan länge tappat räkningen på alla diskussioner om objektivval, kameraval, vitbalans, histogram, och grafikkort. Diskuteras bilder så fastnar diskussionerna i skärpa, bländaröppning, ljusmätning, tonomfång – eller så ställer man frågor om fågelart eller blomart, eller var bilden är fotograferad. Börjar sedan någon prata om bildkomposition så håller man sig till standardreglerna som Tredelningsregeln eller Gyllene snittet.

Därefter dör bilddiskussionen! Inget om symbolik, vilka känslor som förmedlas, eller hur fotografen arbetat med både uttryck och intryck. Kanske för att de flesta som är aktiva i diskussionerna är relativt färska och ännu inte kommit så långt i utvecklingen att man förstår innebörden eller vikten av bildernas ”djupare värden”?

4397 (3)

Det är ungefär på samma sätt vad gäller intresset för fotohistoria. De flesta som fotograferar har ingen större kunskap om andra fotografer, annat än andra medlemmar i samma fotoklubb eller internetgrupp. Skulle man börja med ”namedropping” från fotohistorien – betydelsefulla och stilbildande fotografer, så möts man oftast med en massa frågetecken. Bland de få naturfotografer som hållit på länge och som fortfarande är aktiva och utvecklat sitt bildseende, så blir detta mer naturligt. Men vi är inte många, och här tror jag vi har största akilleshälen inom fotografin – det flyktiga fotointresset och att antalet nybörjare är nära nog 99 procent.

Man visar bilder för varandra, inspireras av varandras bilder – men har ingen helhetsbild i övrigt. Det är rätt roligt när man mött fotografer som mer eller mindre gör de samma bilder som jag gör, både tekniskt och stilmässigt, men som knappt vet vem jag är. Vem som inspirerat är kanske en fotoklubbkompis eller någon i samma internetgrupp som tidigare gått kurser hos mig eller sett mina bilder; att jag kanske på något sätt är eller varit en förebild. Men man känner inte till ursprunget.

Få känner också till de fotografer som inspirerat mig (ni kan se några av namnen här). Om den norske fotografen Rolf Sørensen som varit som en mentor till mig, om Ernst Haas som inspirerat honom – eller om Edward Weston som inspirerade Ernst Haas. Det går att följa linjen bakåt i fotohistorien, se ett bildmönster – men också hur bildtänkandet utvecklats genom åren.

4398 (4)

Många fotografer som jag känner kan hålla långa och livliga diskussioner om kamerautrustning och fototeknik. Vissa av dessa är så uppdaterade med vad som kommit och vilka hjälpmedel som finns, att jag kan undra när de har tid med att fotografera. Under de åren jag var aktiv på Fotosidan mötte jag flera av dessa i de olika diskussionsforumen. Om nya kameramodeller, om nya objektiv med bättre optisk kvalitet, om de som alltid testade och gjorde allehanda diagram, som verkade lägga ned en förmögenhet varje år på att ständigt uppdatera fotoutrustningen. Men många hade inga bilder publicerade under sin profil, och vissa av dessa ”experter” som trots allt visade några bilder hade ingen större bildkvalitet. Bilderna skvallrade inte alls om att fotografen var en ”expert”… Man fick känslan av att de antingen helt saknade bildseende, eller så var det kanske så att det fanns ingen tid över att fullt ut utveckla fotograferandet.

Det finns många sådana fotointresserade; du möter dem på de olika fotomässorna – och när mässan öppnar på morgonen kan vissa nästan springa mot olika montrar för att hinna först med att ”skruva” på en ny kamera eller ett nytt stort teleobjektiv… Jag väljer däremot uteslutande att gå direkt till fotoutställningarna, där det oftast är så få besökare att det ekar när man pratar…

Men det kanske kommer bli stora förändringar under åren framöver? Med det extremt stora antal fotointresserade vi har idag, så kanske också andelen mer erfarna fotografer som utvecklat sitt bildseende, så småningom också blir större? Och då också ett allt större kunnande om fotohistoria?

Jag hoppas verkligen att det blir så!

(Bild 1 – Höstbjörk, 1996)
(Bild 2 – Asplöv, 1987)
(Bild 3 – Dront, 1995)
(Bild 4 – Kvällshare, 1990)

Annonser