Frötider…

4359 (1)

4360 (2)

Två bilder från igår. Det sker mycket i naturen nu, med alla träden och deras knoppar och frön. Ser olika mesar som är ständigt upptagna med att plocka frön från de olika träden; talgoxar, blåmesar, entitor och nötväcka. Båda bilder är med Nikon D200 och 400mm.

(Bild 1 – Entita, 2014)
(Bild 2 – Blåmes, 2014)

Man måste inte vara konstig, men det hjälper…

4355 (1)

Jag är nog en rätt konstig person, egentligen! Där de flesta andra tröttnar på ett intresse efter några år, där ökar mitt intresse hela tiden. Där de flesta så småningom tycker att de har tillräckligt med bilder på ett särskilt motiv, där fortsätter jag fotografera motivet som om jag inte alls hade några bilder innan… Där de flesta inte orkar att sitta mer än en timme och vänta, där sitter jag så länge som behövs. I tillägg så återvänder jag till de samma bilderna och analyserar dem vidare om och om igen; där de flesta andra sällan tittar på en bild mer än några minuter för att sedan aldrig återvända.

Jag märker det även här i min blogg. Jag uppdaterar bloggen varje dag, återkommer med längre texter i en strid ström, diskuterar, förklarar, informerar, visar fram – som om jag precis upptäckt bloggvärlden och är fångad av nyhetens behag. Jag ser också hur det med jämna mellanrum dyker upp nya som kommenterar, men samtidigt ser jag att vissa försvinner. Ingen orkar hur länge som helst, man hinner tröttna. Kanske på mina bilder, eller i värsta fall på att fotografera.

Jag möter varje dag med ny glädje, tittar på soluppgången och njuter – lika fascinerad idag som jag var för tjugo år sedan. Lyssnar efter storlommen från sjön, som om jag inte hört den innan. Går en runda upp till lunden och tittar efter vårblommor, som om det är min första vår. Eller min första sommarkväll i skogarna, mina första höstfärger bland löven eller första isformationer intill bäcken. Alltid samma glädje, entusiasm, nyfikenhet och en ren förtjusning till allt jag ser och upplever varje dag.

Jag måste nog vara rätt konstig. Kanske är jag fullkomlig knäpp om jag tänker efter lite…

Är inne och tittar på bilder i en grupp jag är medlem i på Facebook. Undrar var alla de mer bekanta namnen tagit vägen? Det är ju hela tiden nya namn, nya entusiastiska fotografer som fotograferar och upptäcker vad man sett i naturen. För de flesta är det kanske också första gången, och flera är så pass nya med sitt fotograferande att man är som ett hungrigt lejon efter kommentarer och tips från andra. Man vill lära så mycket som möjligt, utveckla sitt fotograferande. Och jag gläds med dem, njuter av den utveckling de har i sitt bildskapande – ser hur de kastar sig ut i alla möjliga experiment. Vill testa så mycket som möjligt, bli en bra fotograf, framgångsrik.

4356 (2)

Det är underbart att se allt detta, och hela tiden få lära känna nya människor som upptäckt glädjen med att fotografera. Men jag kan inte undvika att också tänka lite i perspektiv; att jag undrar var alla andra tagit vägen. Minns framgångsrika naturfotografer som sedan ”bara försvann”. I fotoklubben, på ett antal fotokurser, i naturfotoföreningen eller på ett internetforum. Så många! Undrar vad de sysslar med numera?

Ibland sker det också att det dyker upp gamla bekanta. Som fotograferade aktivt för tio eller tjugo år sedan, och som nu kommit tillbaka. Hittat intresset igen, kanske för att de saknat det eller att man fått mer tid över till att väcka liv i det gamla fotointresset.

Skillnaden idag är att antalet nya fotografer är så ofantligt mycket större än det var tidigare. Om jag tänker tillbaka ungefär trettio år så dök det upp kanske ett par nya medlemmar i fotoklubben under en hel vår- eller hösttermin. I fototidskriften var det oftast de samma namnen som vann fototävlingarna eller publicerade bilder och artiklar. Internet fanns inte, så kontakten med fotomiljön i stort hade man just via den lokala fotoklubben eller i fototidskriften.

När jag mer aktivt började hålla i olika fotokurser så fick jag kontakt med nya som hade upptäckt glädjen med fotografering. Men inte mer än kanske runt tio eller tjugo nya fotografer per termin. När jag började föreläsa i olika fotoklubbar ökade kontaktnätet avsevärt, men det tog inte lång tid innan man ständigt nickade igenkännande till olika namn som deltog i de olika fototävlingarna, som hade föreläsningar på mässor och festivaler eller publicerade bilder i olika sammanhang.

Bara ett fåtal av dessa är fortfarande aktiva. Från när jag aktivt började fotografera, så tror jag inte det kan vara mer än ett femtiotal. Totalt!

Idag dyker det upp ett hundratal nya namn varje vecka! Ibland kan jag känna mig mycket ensam, när jag tänker på alla de som försvunnit – men oftast känner jag en stor glädje över den stora ström av nya och spännande fotografer som jag får kontakt med. Som precis börjat, som fortfarande är nyfikna på allt naturen kan erbjuda, som fotograferar blåsippor för första gången – som jublar när de får se en älgtjur och som är saliga när de är ute och fotograferar under en hel sommarnatt.

4357 (3)

Det är fantastiskt att möta alla dessa nya fotografer, då jag själv är likadan. Jag känner mig fortfarande som en nybörjare; det finns fortfarande så fruktansvärt mycket jag behöver lära mig. Kanske inte så mycket inom det fototekniska, där det inte tar så lång tid att lära sig det man behöver. Utan till allt detta andra; till bildspråket, de olika uttrycken, hur jag ständigt kan hitta nya bildmöjligheter på välkända motiv – och all den nya kunskap till naturen som jag ständigt får. När jag upptäcker en ny blomma, när jag ser möjligheterna till att fotografera något som jag innan trodde inte skulle vara möjligt. Att panorera på en flygande tornseglare kan jag ju idag nästan göra med slutna ögon…

Det är fantastiskt att fotomiljön berikas med så många nya fotografer varje år, men jag tycker samtidigt det är synd att så många också försvinner. När man lärt sig det tekniska, grunderna i bildkomposition och ungefär när och var som är bästa tillfället att fotografera – då tröttnar man. När man var på väg in i ett mer etablerat bildtänkande, kanske började bli mer avancerad i sina bildkompositioner, kanske upptäckte det mer abstrakta bildspråket – då slutade man och gick vidare till nästa intresse.

Kanske är det därför bilder och motiv ständigt upprepas. Bilderna på vårens första blåsippa, solnedgången vid havet, älgtjuren i dimma på kalhygget, kungsörnen som sitter i torrakan i det blå gryningsljuset. Eller bilder från tjäderspelet, från en späckhuggarsafari till Norge eller en björnsafari till Finland. Det är sällan man ser nya och lite annorlunda bildtolkningar, kanske för att de flesta egentligen fortfarande är på sin första upptäcktsfärd i sitt fotograferande. Och de fotografer som var på väg att tänka lite annorlunda eller mer avancerat, de hade hunnit tröttna.

Kanske är det så att jag måste börja vända lite på mitt resonemang… Att alla dessa som blivit intresserade av att fotografera, som sedan utvecklat sitt kunnande i teknik och bild, men som sedan tröttnade – att dessa människor egentligen är helt normala. Livet är ju alldeles för kort, så varför inte hela tiden prova något nytt? Ett sunt argument, egentligen. Vi som valt att stanna kvar, år ut och år in – det kanske är något allvarligt fel på oss?

Kanske måste man vara rejält konstig för att stanna kvar i ett sådant märkligt intresse som att fotografera natur. Att bli överlycklig över formen på några krusningar på en vattenyta… Jag kan ju så alldeles utmärkt föreställa mig hur mitt beteende kan uppfattas för andra som ser mig när jag fotograferar…

Men jag känner samtidigt att allt det jag idag ser, som olika motivkombinationer och olika bildmöjligheter – det är sådant jag inte såg tidigare. Alla de åren jag varit ute och fotograferat har gett mig infallsvinklar jag annars inte skulle upptäckt. För inte att tala om all den oerhört viktiga rutin jag fått.

Nej, man måste verkligen inte vara konstig och stanna kvar i detta märkliga intresse under så många år – men jag kan också klart och tydligt konstatera att det hjälper på rätt mycket!

(Bild 1 – Axelstorp, 1994)
(Bild 2 – Fluga, 1997)
(Bild 3 – Smålom, 1996)
(Bild 4 – Natthare, 1989)

4358 (4)