Naturen och bilden…

4149 (1)

Att vara naturfotograf är oerhört fascinerande och även en rätt stor utmaning. Särskilt på grund av att det är en fascinerande kombination av natur och kultur; något många ser som ytterligheter och svåra att kombinera. Men just därför tycker jag också det kan uppstå en särskilt fascinerande dynamik i de goda naturbilderna, just genom att ytterligheterna så tydligt ställs mot varandra.

Men detta är inte helt givet, då just naturfotograferna rätt ofta hamnar i låsta begrepp och normer – och därför kan bli en fotograf som antingen håller på med natur eller kultur.

En natur-naturfotograf är just den som genom ett stort naturintresse vill fånga spännande motiv, men också visa naturen på sitt vackraste. Detta ger bilder som oftast når fram till de redan invigda; de som redan är intresserade av naturen och redan tycker att den är både spännande och vacker. Många av dessa naturfotografer sätter motivet före bilden; det är viktigare med järv och kungsörn, än rådjur och talgoxe. Flera av dessa är också mer jägare än bildskapare,  där den största motivationen handlar om att ha många troféer och kanske även de finaste och största. Det finns också ett antal dokumentära naturfotografer som i bild försöker visa speciella växter och miljöer, och i detta arbetar långsiktigt med ett särskilt område eller att man fördjupar sig i en särskild djurart. Däremot kan dessa natur-naturbilder ofta bli rätt lika varandra och man kan känna att bilderna ständigt upprepas, hos samma fotograf men också mellan många olika fotografer. Det kan också vara mycket svårt att skilja fotograferna från varandra.

4150 (2)

Sedan har vi kultur-naturfotografen, den som sätter bildarbetet och bildspråket i första hand. Dels genom att visa prov på ett högt fototekniskt kunnande, men här finns också de fotografer som mer eller mindre utvecklats till virtuoser i att komponera eller hitta de mest spännande perspektiven. Dessa kultur-naturfotografer experimenterar också rätt mycket med olika udda tekniker, som exempelvis olika filter och multiexponeringar. Men annars är deras kunnande till det man fotograferar relativt lågt, vilket gör att risken också är överhängande att man ofta upprepar sitt bilduttryck och även kan vara fast i olika bildnormer. Älgbilderna ser ut som rådjursbilderna, och det finns inga större skillnader mellan maskros och blåsippa… Det är också lätt att fastna i aktuella trender, eller att bilderna blir mer manér än innehåll.

Vad jag fascineras mest av är just kombinationen av dessa två. Jag är både bildmänniska och naturmänniska, ungefär lika mycket. Just därför är jag också naturfotograf, för att motivet är natur och att jag fotograferar. Men jag vill att både naturen och kulturen ska få finnas i bilderna; att motivet är en blåsippa eller en gulsippa – det är viktigt! Men lika viktigt är också hur jag fotograferat. Att bildspråket är lika fascinerande som motivet och ljuset.

Jag vill också hitta särskilda bilduttryck för att än mer förstärka motiven; och jag vill arbeta med särskilda motiv och motivkombinationer för att utveckla bildspråket och perspektivtänkandet. Just hur dessa två ytterligheter kan skapa dynamik och sammanhang på samma gång.

4151 (3)

Första bilden är från en härlig sommarnatt på Hovs hallar i Skåne, en av de platser där jag oftast fotograferat landskapsbilder. Här arbetade jag i första hand med ljuset, men också i kombinationen av litet och stort. Jag tonade ned överkanten och himlen med ett avtonat gråfilter, använde bländare 22 för att få ett stort skärpedjup och en rätt lång slutartid på 5 minuter och 22 sekunder. Självklart lågt ISO-värde för högsta kvalitet, med Fujichrome Velvia på 50 ISO. En bild som kombinerar natur och kultur, men som i första hand vilar på det dekorativa och visuella.

Andra bilden är en typisk kultur-naturbild; den är fotograferad med hålkamera på runt 20 sekunder slutartid, mitt på dagen i skarpt solsken. Dessutom är det en kolgrafik, en teknik jag beskrivit här. Tredje bilden är mer en natur-naturbild, en närbild på teveronika från Ljunghems kullar inte långt från Mullsjö. Men det är även en bild som bygger på det rent bildmässiga genom sina visuella kvaliteter, särskilt färgkontrasten som uppstår mellan det blå och det gula. Tack vare det gula i bakgrunden (smörblomma) förstärks de blå färgerna i teveronikan.

Fjärde bilden är också en kombinationsbild mellan natur och kultur, mellan blåvingen som sitter där på en kustbaldersbrå vid Lervik i Skåne och oskärpeeffekterna från andra blommor i förgrunden och bakgrunden. Vilket förmedlar perspektiv och djupverkan, men förstärker också närhetskänslan till blåvingefjärilen. Att den sitter på just kustbaldersbrå placerar bilden i en speciell miljö, det är en typisk kustbild och ingen bild från en blomsteräng någonstans i Småland eller Västergötland.

4152 (4)

Femte bilden är mer en kultur-naturbild. Bilden visar riktigt nog en skärfläcka i flykt, från Flommen vid Skanör i södra Skåne. Skärfläckan är ju en mindre vanlig fågelart som man verkligen inte hittar varsomhelst. Här handlar det om att veta vilka platser där möjligheterna är störst att hitta skärfläcka. Men att det just är en skärfläcka är av mindre betydelse för bilden, då bilden i första hand bygger på rörelseoskärpa och de mer måleriska effekterna. Bilden fotograferade jag med Nikon FA och 800mm. Bländare 45 och 1/5 sekund.

Den sjätte bilden är en mer typisk stämningsbild; natur-naturbild genom att det är två skogsharar som betar i kvällsljuset, och att den är synnerligen vacker och stämningsfull. Men den bygger också på perspektivkänslan och upprepningseffekten genom den andra haren i oskärpa i bakgrunden. Den mörka randen i överkant ger avståndskänsla – och det speciella uttrycket och symboliken som uppstår genom att hararna är vänt mot varandra.

Det mesta som jag hittar i naturen kan jag berätta vad det är. Det finns inte många fågelläten jag inte kan härleda till rätt art, och en liten fågelsilhuett i flykt på långt håll är heller inga problem. Dessutom kan jag olika läten från olika däggdjur. Dessa olika läten kan också berätta om speciella beteenden. Dessutom behöver jag kunskaper om olika platser och hur det ser ut vid olika årstider, och genom detta kan jag också bättre föreställa mig vad jag kan få uppleva. Jag vet var möjligheterna är störst att få älgtjuren i kvällsljuset, var blåsipporna står i spännande kontrast till stora stenblock, vilken tallskog som ger den renaste kompositionen, var järpen häckar i Mullsjöskogarna, och var det är störst aktivitet på morkulla under sena majkvällar. Jag vet också vilken plats som är bäst med tanke på rätt kvällsljus och där jag även skulle kunna kombinera med olika torrakor. Jag vet vilken plats som är bäst för blommande linnea, var darrgräset vajar i kvällsljuset och vilken äng som är finast rent ljusmässigt för vitpyrola.

4153 (5)

Om jag tar mig till Öland i mitten på maj, så vet jag också vilken del på Stora Alvaret som ger mig de största upplevelserna av ovanliga och typiska ölandsblommor. Jag vet redan var det är finast att fotografera bergskrabba. Jag vet redan var halsbandsflugsnapparen oftast sitter och sjunger, vilken plats som är bäst för flugblomster och var jag hittar riddarskinnbagge.

Genom min kunskap till naturen, till de olika växt- och djurarterna, till vilka platser som är mest intressanta både för att uppleva och att fotografera – så ger detta mig större möjligheter till bilder. Denna naturkunskap ger mig både trygghet och öppningar till intressanta bilder, och att jag har färre begränsningar i mitt bildskapande.. Men lika viktig är förstås min bildkunskap, så att jag också kan arbeta fram bilder på dessa speciella motiv som säger något mer än att enbart visa motiven.

Jag är heller inte rädd för att vara mycket personlig i mina bildtolkningar; det vill säga ännu mer kultur-naturfotograf. Men kan samtidigt i mitt personliga bildskapande arbeta med olika motivkombinationer jag inte skulle haft möjlighet att arbeta fram, om jag nu inte hade mina naturkunskaper. Tänk att kunna vara extremt konstnärlig för att ännu mer förstärka det speciella med naturen!

Jag älskar biologi, ekologi, geologi, ornitologi, zoologi och botanik. Men jag älskar även kommunikationsmöjligheterna genom att studera både filosofi, psykologi och pedagogik. Och sist, men inte minst, har jag det stora konstintresset.

Kanske inte så märkligt då att jag blev just en naturfotograf…

(Bild 1 – Sommarnatt, 1997)
(Bild 2 – Motljus, 1994)
(Bild 3 – Teveronika, 1998)
(Bild 4 – Blåvinge, 1998)
(Bild 5 – Skärfläcka, 1999)
(Bild 6 – Skogsharar, 1998)

4154 (6)

Annonser

8 reaktioner på ”Naturen och bilden…

  1. Mycket intressant läsning Terje!
    Håller fullständigt med dig i ditt resonemang om natur-naturfotograf och kultur-naturfotograf. Det svåra ligger många gånger i att kunna kombinera dessa två. För mycket av det ena eller det andra gör ingen bra naturfotograf. Själv har jag nog ganska nyligen och tack vare dig hittat båda dessa sidor. Men det känns många gånger som att bilden ofta är viktigare än motivet. Det spelar ingen roll om det som poserar framför kameran är en talgoxe, eller en gråsparv, istället för någon sällsynt och unik art. Det viktigaste tycker jag är att kunna förmedla känslan, stämning och en bild som har en helhet. Jag kan till och med tycka att en talgoxe många gånger kan vara ett bättre motiv än den sällsynta arten, just för att det med denna lilla fågel blir lättare att förmedla bilden och känslan. Anledningen är att nästan alla vet hur den ser ut och därmed har något eget att relatera till.
    Tack för en mycket tänkvärd och intressant läsning Terje! 🙂

    • Tackar Mårten! 🙂
      Håller med dig att det kan vara svårt att kombinera, men däri ligger också utmaningen. Talgoxen har ju sina särdrag och typiska beteenden, och rör sig i sin miljö på specifika sätt – vilket kan vara intressant att fotografera. Och förstärka genom bildtänket. Förstår att det ofta kan bli antingen eller, vilket egentligen inte är fel – men i längden blir det enahanda. Man vill ju inte upprepa sig för mycket, utan känna att man utvecklas både inom motivkunskap och bildkunskap. 🙂

  2. Känner igen det du skriver om och de olika typerna. Vet inte vilken kategori jag känner att jag passar in i. Känner mer att jag är någon konstig mix av alla typerna och ibland skiftar det beroende på omstädigheterna 🙂
    Många sköna bilder du illustrerar texten med, 2:an så skön i sin värme och embryo/kosmos känslan den ger och 1:an mycket skön stämningfull kustbild med skön komposition och ljus, gillar hur klippan har två siluetter som blickar men öppen mun upp mot skyn 🙂
    /Christer K

    • Tack så mycket Christer! 🙂
      Tror många av oss är någon form för mix av dessa kategorier, åtminstone ser jag även mig själv som en sådan. Det viktiga däremot är att undvika trångsynthet, eller att man börjar ifrågasätta det man inte förstår. Det finns redan tillräckligt många som slår sig på bröstet eller använder pekfingret i högsta hugg. Det vinnande konceptet i längden är: openminded. 🙂

  3. Hallåj Terje!
    Gillar att läsa Dina blogginlägg 🙂 Ännu mer att ta del av Dina vackra bilder.
    Gillar hur Du länkade till kolgrafik, jösses vilka vackra alster, Du kan då foto extraordinärt bra.
    Helt kanon att få ta del av 🙂
    /syssy

  4. Jeg synes også det var interessante tanker i forhold til hvordan vi velger å tolke naturmotiver vi har foran oss. Enten som dokumentarfotograf eller der man velger å legge sin personlige tolkning av motivet til grunn. Da tar man med følelser, sosial og kulturell bakgrunn med seg inn i billedskapningen og det gir noe langt mer for betrakteren enn det rent dokumentariske. Samtidig viser man at man er et deltagende menneske istedenfor en passiv betrakter. Bildene som følger teksten synes jeg viser det på en flott måte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s