Två älgar från ikväll…

4158 (1)

4159 (2)

Visar två bilder på två älgar från kvällens tur i Mullsjöskogarna. Båda är med Nikon D200 och 400mm. Första bilden är genom en softad förgrund. Andra bilden är en dubbelexponering i kameran, där jag har älgen i skärpa på den ena och sedan skärpan på en gren i förgrunden på den andra. Dessutom blev det en softeffekt, då motiven ju också befinner sig i oskärpa på den ena av exponeringarna.

(Bild 1 – Fjoling, 2014)
(Bild 2 – Älgko, 2014)

Annonser

Naturen och bilden…

4149 (1)

Att vara naturfotograf är oerhört fascinerande och även en rätt stor utmaning. Särskilt på grund av att det är en fascinerande kombination av natur och kultur; något många ser som ytterligheter och svåra att kombinera. Men just därför tycker jag också det kan uppstå en särskilt fascinerande dynamik i de goda naturbilderna, just genom att ytterligheterna så tydligt ställs mot varandra.

Men detta är inte helt givet, då just naturfotograferna rätt ofta hamnar i låsta begrepp och normer – och därför kan bli en fotograf som antingen håller på med natur eller kultur.

En natur-naturfotograf är just den som genom ett stort naturintresse vill fånga spännande motiv, men också visa naturen på sitt vackraste. Detta ger bilder som oftast når fram till de redan invigda; de som redan är intresserade av naturen och redan tycker att den är både spännande och vacker. Många av dessa naturfotografer sätter motivet före bilden; det är viktigare med järv och kungsörn, än rådjur och talgoxe. Flera av dessa är också mer jägare än bildskapare,  där den största motivationen handlar om att ha många troféer och kanske även de finaste och största. Det finns också ett antal dokumentära naturfotografer som i bild försöker visa speciella växter och miljöer, och i detta arbetar långsiktigt med ett särskilt område eller att man fördjupar sig i en särskild djurart. Däremot kan dessa natur-naturbilder ofta bli rätt lika varandra och man kan känna att bilderna ständigt upprepas, hos samma fotograf men också mellan många olika fotografer. Det kan också vara mycket svårt att skilja fotograferna från varandra.

4150 (2)

Sedan har vi kultur-naturfotografen, den som sätter bildarbetet och bildspråket i första hand. Dels genom att visa prov på ett högt fototekniskt kunnande, men här finns också de fotografer som mer eller mindre utvecklats till virtuoser i att komponera eller hitta de mest spännande perspektiven. Dessa kultur-naturfotografer experimenterar också rätt mycket med olika udda tekniker, som exempelvis olika filter och multiexponeringar. Men annars är deras kunnande till det man fotograferar relativt lågt, vilket gör att risken också är överhängande att man ofta upprepar sitt bilduttryck och även kan vara fast i olika bildnormer. Älgbilderna ser ut som rådjursbilderna, och det finns inga större skillnader mellan maskros och blåsippa… Det är också lätt att fastna i aktuella trender, eller att bilderna blir mer manér än innehåll.

Vad jag fascineras mest av är just kombinationen av dessa två. Jag är både bildmänniska och naturmänniska, ungefär lika mycket. Just därför är jag också naturfotograf, för att motivet är natur och att jag fotograferar. Men jag vill att både naturen och kulturen ska få finnas i bilderna; att motivet är en blåsippa eller en gulsippa – det är viktigt! Men lika viktigt är också hur jag fotograferat. Att bildspråket är lika fascinerande som motivet och ljuset.

Jag vill också hitta särskilda bilduttryck för att än mer förstärka motiven; och jag vill arbeta med särskilda motiv och motivkombinationer för att utveckla bildspråket och perspektivtänkandet. Just hur dessa två ytterligheter kan skapa dynamik och sammanhang på samma gång.

4151 (3)

Första bilden är från en härlig sommarnatt på Hovs hallar i Skåne, en av de platser där jag oftast fotograferat landskapsbilder. Här arbetade jag i första hand med ljuset, men också i kombinationen av litet och stort. Jag tonade ned överkanten och himlen med ett avtonat gråfilter, använde bländare 22 för att få ett stort skärpedjup och en rätt lång slutartid på 5 minuter och 22 sekunder. Självklart lågt ISO-värde för högsta kvalitet, med Fujichrome Velvia på 50 ISO. En bild som kombinerar natur och kultur, men som i första hand vilar på det dekorativa och visuella.

Andra bilden är en typisk kultur-naturbild; den är fotograferad med hålkamera på runt 20 sekunder slutartid, mitt på dagen i skarpt solsken. Dessutom är det en kolgrafik, en teknik jag beskrivit här. Tredje bilden är mer en natur-naturbild, en närbild på teveronika från Ljunghems kullar inte långt från Mullsjö. Men det är även en bild som bygger på det rent bildmässiga genom sina visuella kvaliteter, särskilt färgkontrasten som uppstår mellan det blå och det gula. Tack vare det gula i bakgrunden (smörblomma) förstärks de blå färgerna i teveronikan.

Fjärde bilden är också en kombinationsbild mellan natur och kultur, mellan blåvingen som sitter där på en kustbaldersbrå vid Lervik i Skåne och oskärpeeffekterna från andra blommor i förgrunden och bakgrunden. Vilket förmedlar perspektiv och djupverkan, men förstärker också närhetskänslan till blåvingefjärilen. Att den sitter på just kustbaldersbrå placerar bilden i en speciell miljö, det är en typisk kustbild och ingen bild från en blomsteräng någonstans i Småland eller Västergötland.

4152 (4)

Femte bilden är mer en kultur-naturbild. Bilden visar riktigt nog en skärfläcka i flykt, från Flommen vid Skanör i södra Skåne. Skärfläckan är ju en mindre vanlig fågelart som man verkligen inte hittar varsomhelst. Här handlar det om att veta vilka platser där möjligheterna är störst att hitta skärfläcka. Men att det just är en skärfläcka är av mindre betydelse för bilden, då bilden i första hand bygger på rörelseoskärpa och de mer måleriska effekterna. Bilden fotograferade jag med Nikon FA och 800mm. Bländare 45 och 1/5 sekund.

Den sjätte bilden är en mer typisk stämningsbild; natur-naturbild genom att det är två skogsharar som betar i kvällsljuset, och att den är synnerligen vacker och stämningsfull. Men den bygger också på perspektivkänslan och upprepningseffekten genom den andra haren i oskärpa i bakgrunden. Den mörka randen i överkant ger avståndskänsla – och det speciella uttrycket och symboliken som uppstår genom att hararna är vänt mot varandra.

Det mesta som jag hittar i naturen kan jag berätta vad det är. Det finns inte många fågelläten jag inte kan härleda till rätt art, och en liten fågelsilhuett i flykt på långt håll är heller inga problem. Dessutom kan jag olika läten från olika däggdjur. Dessa olika läten kan också berätta om speciella beteenden. Dessutom behöver jag kunskaper om olika platser och hur det ser ut vid olika årstider, och genom detta kan jag också bättre föreställa mig vad jag kan få uppleva. Jag vet var möjligheterna är störst att få älgtjuren i kvällsljuset, var blåsipporna står i spännande kontrast till stora stenblock, vilken tallskog som ger den renaste kompositionen, var järpen häckar i Mullsjöskogarna, och var det är störst aktivitet på morkulla under sena majkvällar. Jag vet också vilken plats som är bäst med tanke på rätt kvällsljus och där jag även skulle kunna kombinera med olika torrakor. Jag vet vilken plats som är bäst för blommande linnea, var darrgräset vajar i kvällsljuset och vilken äng som är finast rent ljusmässigt för vitpyrola.

4153 (5)

Om jag tar mig till Öland i mitten på maj, så vet jag också vilken del på Stora Alvaret som ger mig de största upplevelserna av ovanliga och typiska ölandsblommor. Jag vet redan var det är finast att fotografera bergskrabba. Jag vet redan var halsbandsflugsnapparen oftast sitter och sjunger, vilken plats som är bäst för flugblomster och var jag hittar riddarskinnbagge.

Genom min kunskap till naturen, till de olika växt- och djurarterna, till vilka platser som är mest intressanta både för att uppleva och att fotografera – så ger detta mig större möjligheter till bilder. Denna naturkunskap ger mig både trygghet och öppningar till intressanta bilder, och att jag har färre begränsningar i mitt bildskapande.. Men lika viktig är förstås min bildkunskap, så att jag också kan arbeta fram bilder på dessa speciella motiv som säger något mer än att enbart visa motiven.

Jag är heller inte rädd för att vara mycket personlig i mina bildtolkningar; det vill säga ännu mer kultur-naturfotograf. Men kan samtidigt i mitt personliga bildskapande arbeta med olika motivkombinationer jag inte skulle haft möjlighet att arbeta fram, om jag nu inte hade mina naturkunskaper. Tänk att kunna vara extremt konstnärlig för att ännu mer förstärka det speciella med naturen!

Jag älskar biologi, ekologi, geologi, ornitologi, zoologi och botanik. Men jag älskar även kommunikationsmöjligheterna genom att studera både filosofi, psykologi och pedagogik. Och sist, men inte minst, har jag det stora konstintresset.

Kanske inte så märkligt då att jag blev just en naturfotograf…

(Bild 1 – Sommarnatt, 1997)
(Bild 2 – Motljus, 1994)
(Bild 3 – Teveronika, 1998)
(Bild 4 – Blåvinge, 1998)
(Bild 5 – Skärfläcka, 1999)
(Bild 6 – Skogsharar, 1998)

4154 (6)

NEJ & JA, del 4…

4155 (1)

4156 (2)

När jag fotograferar olika landskap så arbetar jag mycket med ljuset och färgerna. Även i bilder där det är mindre framträdande och tydligt. Visar här två landskapsbilder från Skäralid i Skåne, rätt långt in i ravinen. Den andra bilden är den som jag anser vara den bästa, och även den bilden som jag oftast valde att visa under mina diaföreläsningar. Bilderna är från 17 oktober 1998 och båda är med Fujichrome Velvia 50.

Jag använde Nikon F3 och 28mm vidvinkel, en liten bländare på 22 för att få stort skärpedjup. Slutartiden blev 20 sekunder inne i den mörka och regntunga skogen. Ett polarisationsfilter gav större mättnad i bilderna, men jag var samtidigt inte helt nöjd med hur uttrycket i bilderna blev. De kändes tama, saknade lyster och en inre glöd. Just den inre glöden är en känsla som jag ofta arbetar hårt med att försöka få fram i mina bilder.

Länge stod jag och klurade på hur jag skulle göra. Ljuset var ju inte så varierande med den helmulna himlen och det ihållande regnet. Det blev till att använde ljuset från en ficklampa, och under den andra bilden målade jag upp föremål i förgrunden under den 20 sekunder långa slutartiden. Det var precis det bilden behövde för att bli ”något mer” än en mer traditionell landskapsbild.

Studerar ni bilderna riktigt noga så ser ni också att jag gjort några små justeringar av utsnittet för att göra kompositionen ännu bättre.

(Bild 1 – Skäralid 1, 1998)
(Bild 2 – Skäralid 2, 1998)