Hasselblom…

4136 (1)

I min lilla hasseldunge där nötkråkan har tillhåll under hösten håller nu honblommorna på att komma fram. Här ser ni den lilla röda honblomman med hanhängen i bakgrunden. Nikon D200 och 180mm makro. Bilden är från nu under förmiddagen.

(Bild 1 – Hassel, 2014)

Annonser

Uppdraget: Vårens blommor…

4131 (1)

4132 (2)

4133 (3)

4134 (4)

4135 (5)

Börjar nu med en ny bloggserie där jag med jämna mellanrum kommer ge olika uppdrag till er läsare. Tänkte börja med ett uppdrag på vårens blommor. Ni ska alltså mellan 15 mars och 1 juni fotografera några av de vårblommor ni har runt er. Ni ska sedan välja ut max 3 av dessa som ni sedan skickar på mejl till mig, till terje.helleso@gmail.com, senast 1 juni under kvällen. Bilderna ska ha en längsta sida på 600 pixlar och vara i jpeg. Varje bild ska vara märkt med blommans namn och fotografens namn, informera också var bilderna är ifrån och vilket datum de är fotograferade. Här ni en blogg eller hemsida så skicka med en länk. Ni får givetvis inte vara anonyma.

Jag kommer sedan göra ett urval av de bilder som skickas in (beroende på hur många det blir förstås) och publicera i ett inlägg kort efter 1 juni. Det kan bli en intressant kompott av bilder och olika bildstilar, samtidigt som man också kan se hur olika vårblommor vi har på våra olika ställen. Lycka till!

(Bild 1 – Desmeknopp, 1998)
(Bild 2 – Hassel, 2010)
(Bild 3 – Blåsippa, 1997)
(Bild 4 – Fältsippor, 1997)
(Bild 5 – Vitsippor, 1997)

Jeg fant, jeg fant…

4121 (1)

4122 (2)

4123 (3)

4124 (4)

4125 (5)

4126 (6)

4127 (7)

4128 (8)

4129 (9)

4130 (10)

”Det var engang en konge; han hadde en datter som var så vrien og vrang i ord at ingen kunne målbinde henne, og derfor lovte han ut at den som kunne gjøre det, skulle få prinsessen og halve kongeriket attpå.

Det var nok av dem som ville prøve seg, skal jeg tro, for det er ikke hver dag en kan få en kongsdatter og et halvt kongerike til givendes. Grinden til kongsgården sto ikke noen stund, de kom i flokk og følge fra øst og vest, både ridende og gående. Men det var ingen som kunne ordbinde prinsessen. Til sist satte kongen ut at de som prøvde seg, men ikke kunne, de skulle sviemerkes på begge ørene med det store sviejernet hans. – Han ville ikke ha dette rennet i gården sin til ingen ting.

Så var det tre brødre også som hadde fått spurt om prinsessen, og da de ikke hadde det for rart hjemme, ville de ut og friste lykken, og se om de kunne vinne kongsdatteren og halve riket. De var venner og nokså vel forlikt, og derfor gikk de i følge alle tre.”  (Från den norska sagan Prinsessen som ingen kunne målbinde)

Jag växte upp med de norska sagorna om Askeladden, skrivna av Peter Christen Asbjørnsen och Jørgen Moe. Sagor där Askeladden är den udda, men nyfikna personen som alltid i slutändan får den största vinsten. Just på grund av att han gör det oväntade, det ovanliga. Medan hans bröder Per och Pål är fulla av normer, regler och förutfattade meningar och därför aldrig får den största vinsten – utan fortsätter sina liv i sina vanliga rutiner.

Mer än vad jag kanske skulle erkänna har dessa favoritsagor från barndomen blivit min infallsport in i ungdomen och sedan upp i vuxenlivet. Och kanske är det just dessa sagor som även kan ha gjort mig till den fotograf jag blivit; att göra det oväntade, att fortsätta vara nyfiken och full av entusiasm inför sådant som de flesta andra skulle gäspa över… Askeladdens klassiska fras ”Jeg fant, jeg fant” får stå som rubrik till dessa tio bilder på olika detaljer jag hittat. Där detaljerna givetvis är något mer än det motiv de var från början.

(Bild 1 – Katten, 1996)
(Bild 2 – Kvinnan, 1997)
(Bild 3 – Atleten, 1996)
(Bild 4 – Fårad, 1998)
(Bild 5 – Cancer, 1999)
(Bild 6 – Signatur, 1997)
(Bild 7 – Ledsen, 2003)
(Bild 8 – Puls, 1997)
(Bild 9 – Samtal, 1997)
(Bild 10 – Saknad, 1997)