Bildkompositionens betydelse…

3890 (1)

Under alla år har bildkompositionen varit av stor betydelse för mig i mitt fotograferande. Under perioder har jag även proklamerat att den faktiskt är viktigare än motivet i sig. Vilket kan ses som ett provocerande uttalande, men egentligen ändå inte är så långt från sanningen. För det är just i bildkompositionen som BILDEN uppstår, inte i det motiv jag valt att fotografera. Att hitta intressanta motiv att fotografera i naturen är egentligen inte det svåra, motiv finns ju egentligen överallt – men att sortera huvudmotivet och bimotiven på ett särskilt intressant och medvetet sätt i bildytan, det är den stora utmaningen. Och det är just i bildkompositionen som man har möjlighet att sätta sitt personliga ”fingeravtryck” på bilderna.

Om ni tittar på första bilden, en landskapsbild från Búðir på västra Island. Visst är ljuset på himlen i bakgrunden fantastiskt. Men en bild ”rakt på” hade inte blivit en tillräckligt intressant bild, utan mer en avbildning på ett snyggt ljus. Jag har placerat horisonten högt upp i bild, ljuset är dessutom något åt höger. I förgrunden ser ni en liten våg som sköljer in över sandstranden, slutartiden var runt 1 sekund och gjorde vattnet ”mjölkigt” och därför ljust och tydligt. Tittar ni på formen som vågen har och sedan formen på ljuset i bakgrunden, då ser ni en formupprepning. Dessutom är vågen placerat rätt lågt i bilden och till vänster, vilket skapar en diagonal linje mellan vågen och ljuset i bakgrunden. Vi läser också bilden från vänster till höger som vi läser en text, vilket gör att vi ser den ljusa vågen först – för att sedan låta blicken vandra mot ljuset i bakgrunden uppe vid horisonten. Ni ser också tre mörkare horisontella linjer; dels mellan de små svarta stenarna i förgrunden i vågskvalpet, sedan ”udden” i mellanpartiet som kommer in från höger bildkant och slutligen landskapslinjen med bergen i bakgrunden som kommer ut från vänster bildkant och går mot ljuset. I allt detta uppstår bilden.

3891 (2)

Den andra bilden från sandstranden vid Skälderviken i Skåne är också en ”kompositionsbild”… Tunn plast hade lagt sig på stranden och med tiden fungerat som ett ”växthus” för strandväxterna. Ni kan faktiskt se hur plasten blir som en ”bubbla” av växterna som pressar på underifrån. Detta är det intressanta motivet, men vad ni ser i övrigt är det som skapar bilden. Plasten skapar en diagonal linje nedåt och har sedan en parallell diagonal linje i växterna som växer utanför plasten. Det blir på något sätt ett kontrastförhållande; innanför och utanför. Mitt i glipan mellan de parallella diagonala linjerna, nästan i centrum av bilden. ser ni ett ensamt musselskal med sand i. Detta blir en ”centrumfigur”, ljus och ensam – dessutom får den ett motsatsförhållande till plasten. Där plasten kommer ur sanden, där har sanden börjat täcka musselskalet. Längre bak ser ni ett musselskal med två skivor som är vänt nedåt mot sanden, som ett par ”ljusa ögon” – men också som en konstrast till det ensamma musselskalet som har öppningen uppåt. Dessutom ser ni ett annat förhållande mellan musselskalen; ensam och täckt av sand mot ett par som är vänt nedåt.

Tredje bilden på den lilla gröna tuvan med daggkåpa är från Höfði vid den östra stranden av Mývatn på Island. Här kan ni se hur jag valt att beskriva miljön, utan att ta med miljön i bilden – annat än som spegling i vattnet. Ni kan också se en formupprepning; formen på raukarna som speglar sig i vattnet har nästan samma form som tuvorna i förgrunden; fast upp-och-nervänd. För att givetvis förstärka den kraften och rörelsen i kompositionen som uppstår när de dras mot varandra i bildytan. Några ljusa moln fick också vara med i speglingen för att få fram mer kontrastkänsla, mot de mörka raukarna. Men det förstärker också känslan av att växterna i förgrunden ”dras mot ljuset”.

3892 (3)

Fjärde bilden på vattenfallet är från Axelstorp på Hallandsåsen i Skåne. Studera formen på vattenfallet, och titta sedan på träden som sticker in från bildens högerkant. Ser ni formupprepningen, fast spegelvänd? Ser ni då hur vattenfallet och träden blir som två pilar som pekar mot varandra? Det blir dessutom en extra kraft i detta, nästan som effekten av två jordplattor som krockar – och som sedan skapade Himalaya… Ni ser hur några tuvor pressas ut i vattenfallet och får vattnet att motvilligt vika undan. Sedan kan ni även se ett litet träd med höstlöven kvar, ovanför vattenfallet, mellan en stor sten och en trädstam. Som en trio. Detta upprepas i ”trion” vattenfallet och de två trädstammarna som pekar mot varandra. Det finns även ett antal ögonpar i bilden, mer som ”dekorationer”…

Bilden på hultbräken är från Trollehallar i Skåne. Här har jag använt ett 16mm fisheyeobjektiv som ger en speciell ”vridning” av motiven i bildytan, och som i detta fall förstärkte vad jag ville visa. Ni kan se fyra hultbräken i förgrunden, men rätt långt placerade till vänster i bildytan. Detta gjorde jag medvetet för att ge plats och rum till trädstammarna. Ni ser ett par som ligger i överkant och sträcker sig mot höger, mot en ensam stam som blir en utlöpare (förgrenar sig!) till ett par vertikala stammar. De vertikala stammarna är placerade diagonalt i bildytan mot hultbräknen till vänster. De två paren med stammar blir också två tydliga par, dels genom att de förstärker varandra, men också för att de är tydliga svarta streck mot den ljusa bakgrunden. Två par blir fyra, vilket också är antalet hultbräken! Men de mörka stenarna är inte fyra, utan tre – annars skulle det blivit för mycket av det goda…

3893 (4)

Bilden på den lilla flugan som dricker en vattendroppe är från en skogsdunge utanför Ängelholm i Skåne. Här låg jag länge och arbetade fram den helhet i bilden runt flugan som jag önskade. Flugan tillhörde den mer tålmodiga typen och gav mig precis så mycket tid jag behövde. Vill minnas att jag låg där med makroobjektivet i minst en halvtimme… Bilden bygger på olika oskarpa fält som tillsammans bildar en helhet; dels detaljer i förgrunden mellan mig och flugan, och dels detaljer från bakgrunden. Därför var det synnerligen viktigt för mig att arbeta med största bländaröppning för att få så kort skärpedjup som möjligt.

Ser ni hur flugans ”väsen” upprepas i oskärpeformen uppe till höger? Det blir nästan som formen av en kalkon med öppen näbb… Ni kan också se hur jag arbetat med oskärpereflexer för att rama in och hålla kvar blicken inom bilden. Till den lilla flugan och ”kalkonen”…

Även i bilden på skogsharen som kliar sig har jag arbetat med oskärpefält, med att välja minsta möjliga skärpedjup. I detta fall en 300mm på bländare 2.8. Ser ni det stora ensamma strået till vänster i bilden som pekar från haren? Och sedan ni de två små stråna till höger om haren som pekar åt andra hållet? Tre strån alltså!

3894 (5)

Ser ni sedan det ljusa suddiga fältet framför haren, ett större suddigt ljust fält till vänster – och sedan en ljus sten mot bildens vänsterkant? Då ser ni kanske också grimasen som stenen gör? Tre tydliga ljusa fält, som det finns tre strån. Men också att de två stråna till höger upprepas i harens två öron… Och att harens vridning av kroppen har upprepande former som ger sedan bilden en ännu större dynamik.

Bilden på de två lunnefåglarna är från Látrabjarg på västra Island. Här kan ni se hur jag medvetet arbetat med två lunnefåglar samtidigt, för att skapa en bild med ett större djup. Jag minns hur jag hela tiden fick titta simultant; det vill säga titta på flera saker samtidigt för att sedan välja när ögonblicket var det rätta för att trycka av. Lunnefågeln i oskärpa i förgrunden med det sänkta huvudet har stor betydelse för bildens uttryck, tillsammans med fågeln i skärpa som vänt näbben rakt mot mig. Det ger en tydlig delning av huvudet i en ljus och mörk halva. Vilket skapar riktning och även ger kontrast. Stjärten på lunnefågeln i skärpa för också klippan att ”ge med sig” och rama in fåglarna på ett mer elastiskt sätt. Ett mörkt öga upp mot vänster är heller ingen nackdel, vilket gör att inramningen runt fåglarna också blir ett ansikte, nästan som en lunnefågel i profil, fast med blå näbb.

3895 (6)

Även i bilden på fjällriporna blir det ett intressant parförhållande mellan två fåglar. Bilden är fotograferad i kvällsljuset mitt ute i ett lavafält vid Leirhnjúkur, inte långt från Mývatn på Island. Ni ser hannen till höger och honan till vänster. Hannen är mer alert, vaken och ”stöddig”. Honan mer lugn, timid och verkar allmänt ointresserad genom att vända huvudet bortåt. Hannens stöddighet förstärks genom att vara placerad uppe i bild, den lugna honan förstärks genom att vara lågt placerad i bilden. I mitten anar man en ljus form som delvis täcks av klippan, det svaga ljuset från månen som börjar titta fram. Den blå tonen i bilden ger ett kyligt uttryck, och ljuset i mitten skapar känslan av ”ett inre ljus” – vilket ger en särskild symbolisk känsla till paret, i kombination med deras olika uttryck och placeringar i bildytan.

Blåsipporna skapar också känslan av sammanhang mellan individer. De fotograferade jag i Ängelsbäckslund på Bjäre i Skåne, en plats där jag fotograferade blåsippor varje vår mellan 1987 och 2002 under åren jag bodde i Ängelholm. Här har jag använt ett softfilter för att ge blåsipporna en skimrande glöd, för att symbolisera livskraft och växtkraft. I bakgrunden placerade jag en ficklampa som fick lysa rakt mot kameran och ge sken av en kvällssol. Framför ficklampsljuset hade jag en blåsippa i oskärpa som blev konturskarp mot det skarpa ljuset, och blev då också en upprepning till blåsippan i skärpa till höger. Framför den ser ni ännu en oskarp och diffus blåsippa men med hängande huvud. Förhållandet mellan dessa tre blåsippor skapar bildens uttryck och ger ett särskilt budskap ur mer symbolisk karaktär.

3896 (7)

Att arbeta med blommor på detta sätt började jag arbeta fram redan i mitten på 1980-talet, för att skapa blombilder med ett tydligare symbolisk budskap mer än att vara bilder som enbart intresserade botaniker. När jag hittade de individen av blåsippor som jag ville arbeta med, så kunde jag ligga där i flera timmar och sedan försöka arbeta fram nya bilder hela tiden. Det brukade ofta sluta med att jag hade den riktiga kvällssolen som bakgrund, vilket jag också har många bilder av. Men just här var det alltså ficklampan som fick bli en surrogatsol…

Bilderna uppstår alltid i mitt huvud, jag kan faktiskt säga att motiven aldrig kan ge mig intressanta bilder av egen kraft. Och de intressanta bilderna är inte bilder som visar intressanta motiv – utan bilder där bildkompositionen skapar den helhet jag önskar. Ju mer arbete jag lägger ned, desto bättre bli förutsättningarna till bra bilder. Även om jag märkt att vissa bilder också blivit till rätt snabbt för mig, så är det sällan att den snabbe och motivfokuserade fotografen kommer hem med bra bilder…

Ofta får jag olika bildidéer hemma som jag känner att jag vill testa nästa gång jag är ute och fotograferar, men ibland uppstår idéerna efterhand som jag arbetar med motiven. Motiven kan alltså sätta igång en process i mig; där humöret och ljuset kan vara till god hjälp. Men där jag också ger mig själv tid att få fram dessa signaler. Annars blir bilderna hastiga och ogenomtänkta.

3897 (8)

När jag sedan granskar och analyserar mina bilder i efterhand, så är det inte den tekniska kvaliteten som är tongivande – utan hur omfattande bildkompositionen blivit. Graden av hur jag lyckats förmedla helheten avgör alltså om det är bilder jag kommer spara i arkivet, eller om jag slänger bilden direkt. Den tekniska kvaliteten; som skärpa och exponering har givetvis betydelse, men får aldrig vara helt avgörande. Att skapa tekniskt bra bilder utan innehåll är ju ingen större utmaning, men att skapa bilder med en intressant och komplex helhet – däri ligger det som gör att bilden kommer att hålla över tid. Och kanske även växa efterhand, dels för mig när jag analyserar bilderna, men också för andra som tittar på bilderna och vill känna att den kommunicerar på ett så mångbottnat sätt som möjligt.

Mina bilder handlar alltså inte om att visa en kuststräcka på västra Island i spännande ljus, en fluga som dricker en vattendroppe på ett litet grönt blad i en skogsdunge utanför Ängelholm eller några vackra lunnefåglar vid några branta havsklippor. Mina bilder handlar alltid mer om ”detta andra”, det som mer handlar om BILDEN än att handla om MOTIVET. Förhoppningsvis är kanske även ni lika fascinerade av detta som jag, och även kan se detta i bilderna som kommunicerar – mer än enbart visar.

3898 (9)

Jag har även tidigare skrivit några artiklar här i bloggen som berör bildkomposition. Jag kan exempelvis tipsa om Selektivt eller simultant seende, Den abstrakta bilden, Bildkomposition, Perspektivet i bilden, Det är i kombinationerna av motiv som bilderna uppstår, Bilden är hela bildytan, Skogen – ett fasrum av bildmöjligheter, Mitt liv som regissör eller När bimotiven nästan är viktigare.

(Bild 1 – Ljuset kommer, 1995)
(Bild 2 – På sandstranden, 2001)
(Bild 3 – Daggkåpa, 1996)
(Bild 4 – Vattenfall, 1994)
(Bild 5 – Hultbräken, 1991)
(Bild 6 – Fluga, 2001)
(Bild 7 – Kliande hare, 1998)
(Bild 8 – Lunnefåglar, 1995)
(Bild 9 – Fjällripor, 1996)
(Bild 10 – Blåsippor, 1995)

3899 (10)

Annonser