(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
(6)
(7)
(8)
(9)
(10)
Jag trivs absolut som bäst när jag får arbeta med de mer abstrakta bilderna. Bilder med mer rum för fantasin än att beskriva olika motiv. Det sker något magiskt i de abstrakta bilderna som jag aldrig kan sluta fascineras av. Genom åren har jag märkt att jag prioriterar de abstrakta bilderna alltmer i mitt fotograferande, vilket ni kanske också märkt när ni tittar på mina bilder som jag gjort genom åren.
Visa här tio abstrakta analoga bilder.
(Bild 1 – I skogen, 1994)
(Bild 2 – Impressionism, 1988)
(Bild 3 – Höst, 2000)
(Bild 4 – Kronhjort, 1988)
(Bild 5 – Sångsvan, 1990)
(Bild 6 – Goðafoss, 1996)
(Bild 7 – Dettifoss, 1996)
(Bild 8 – Dimmuborgir, 1996)
(Bild 9 – Is, 1999)
(Bild 10 – Vitsippor, 1989)
Terje Hellesø 
Tjena Terje!
5:an var grym, känns nyskpande. Blommor, svan och is? Riktigt fräscht!!!
/Niklas
Tack så mycket Niklas! 🙂
Bilden på sångsvanen är en kolgrafik. 🙂
Helt otroligt undersköna bilder, en sann njutning. Det abstrakta uttrycket är verkligen något sällsamt. När jag började med naturfoto för några år sedan satte jag upp två mål för mig själv: att utveckla det svartvita och det abstrakta uttrycket. Båda är tillräckligt utmanande och svåra för att man ska vara sysselsatt resten av livet. De abstrakta bilderna lämnar så mycket åt vars och ens fantasi, de blir aldrig ”färdiga”. På FS har jag lagt upp ett par bilder som jag kallar Mikrokosmos som jag skulle uppskatta mycket om du ville ta dig en titt på. Det skulle jag värdesätta mycket.
//Erik
Tack Erik! 🙂
Ja, det abstrakta är oerhört fascinerande och utvecklande. Vi är helt överens! Jag kommer in på Fotosidan under helgen, ska titta på dina bilder. 🙂
Tur att det finns en och annan som vågar visa sådana här bilder,annars skulle det bli väldigt tråkigt…
Håller med dig, naturfotografin skulle bli ännu tråkigare utan de mer abstrakta bilderna. 🙂