Naturfotograf eller konstnär…

3817 (1)

Jag har aldrig fattat varför man måste vara ”antingen eller”, när det för mig aldrig har varit några problem att tänka ”både och”… Varför ska det vara så förbannat svårt att kunna vara både naturfotograf och konstnär?

De flesta som följer mig och mitt fotograferande, och har gjort så under många år, tycker inte att det spelar någon roll. Men samtidigt vill man då och då kategorisera bilderna iallafall. Om bilden är skarp, tydlig, vacker, snygg – och dessutom visar orörd natur, då blir den snabbt deklarerad som en ”riktig naturbild”. Men finns det någon form av mänskliga spår, att bilden är mer abstrakt eller experimentell, kanske en multiexponering och dessutom mer symbolisk i sin karaktär – då är det mer en konstbild… Som om det redan finns en färdig mall, en oskriven deklaration som berättar hur ”riktiga naturbilder” ska se ut.

Min signatur skulle ni i så fall inte kunna hitta i den deklarationen, då jag redan förstått att några riktiga naturbilder finns inte. Det finns inga naturbilder som fullt ut skulle passa in i deklarationen. Vad är orörd natur, och inte minst; finns det några naturbilder som fullt ut kan sägas vara ”äkta” eller ”sanna”?

Egentligen bryr jag mig inte vad andra kallar mina bilder för; om de är för konstnärliga för att vara ”riktiga naturbilder”, eller om de är för naturfotografiska för att kallas konstnärliga. För mig är det viktigare att visa fram mina egna bilder, och att visa personliga bilder som jag kan stå för. Som berättar något om mig, från mig – och där jag mer tolkar det jag ser i naturen, än att försöka visa hur naturen egentligen ser ut.

3818 (2)

Om jag skulle se efter vilka fotografer som i första hand följer min blogg så är det naturfotograferna. Det är sällan de mer konstnärligt inriktade hittar till min blogg, kanske för att  jag kallar den för ”bara en norsk naturfotograf” – men också för att jag under alla år medvetet valt att kalla mig för naturfotograf och inte fotograf. Här har jag varit tydlig under alla år; i mina böcker, olika publicerade artiklar, mina olika föreläsningar och inte minst alla de olika fotokurser jag haft genom åren. Ser jag till min marknad i stort, så är det bland naturfotograferna jag har haft mina vanligaste kunder. Vilket för många har upplevts som högst märkligt…

Men jag har under alla år engagerat mig i att försöka ge naturfotomiljön ny näring, försökt etablera ett mer ”konstnärligt tänk” – och alltid varit den som tyckt att naturfoto kan vara konst, på samma villkor som andra motivkategorier i fotovärlden. Men jag har också hittat riktigt spännande ”naturfotografer” i konstmiljön, fotografer som aldrig någonsin skulle våga kalla sig för naturfotografer. För att förutfattade meningar om vad som är ”riktig naturfoto” faktiskt kommer från båda hållen.

Jag har genom åren startat tre olika naturfotoföreningar och jag har varit medlem i ytterligare tre. Men jag har också alltid varit en udda fågel, kanske som en ”katt bland hermelinerna”. En känd och framstående fotograf som inte alls hade några höga tankar om naturfotografin i stort, kallade mig för en ”hårdrockare bland naturfotograferna”. Mina bilder gick alltså hem hos honom, men inte naturfotografernas bilder annars.

3819 (3)

Flera av mina favoritfotografer bland naturfotograferna väljer medvetet att inte kalla sig för naturfotografer. Eller så gillar jag naturfotografer som naturfotomiljön inte skulle beskriva som ”riktiga naturfotografer”. Jag tycker det är mycket synd att det är så; då jag tycker att naturfotomiljön i stort verkligen är i behov av flera personliga bildmänniskor. Sådana som lyssnar mer till sig själva än till andra. För om jag enbart skulle vara tvungen att titta på bilder från de så kallade ”riktiga naturfotograferna”, då skulle jag somna… Att titta på tusentals naturbilder från dessa ”natur-naturfotografer” är som att titta på ständiga repriser; fasta bildmallar, särskilda motivprioriteringar – och inte minst; att alla gör precis de samma bilderna som alla andra.

Naturfotomiljön verkar vara fast i ett normtänkande som är allt annat än utvecklande och nyskapande. Sedan undrar jag tyst för mig själv hur många gånger man ska behöva se precis de samma tankarna, intentionerna eller klischéerna. För det kan väl verkligen inte vara någon större mening med att se bilder från tusentals naturfotografer, om det nu ser ut som om det är samma naturfotograf som gjort samtliga bilder…

Jag vägrar anpassa mig och tycker samtidigt att alla naturfotografer skulle må bättre av att tänka på samma sätt. Att våga vara sig själva; och inte minst visa fler personliga naturbilder. För dessa blir väl då mer ”äkta” och ”ärliga”, då bilderna ju kommer från en själv – och inte för att hela tiden måste leva upp till normerna i naturfotomiljön.

(Bild 1 – Hovs hallar, 1988)
(Bild 2 – Blåsippa, 1995)
(Bild 3 – Gråhakedopping, 2000)
(Bild 4 – Kronhjort, 1988)

(Ni kan även läsa tidigare artiklar som; Naturfotograf eller konstnär, Mina bilder är jag, och jag är mina bilder, Det personliga landskapet, Med egen röst, Hur reagerar ni på bilder?, Naturfotograf, eller inte, Att fotografera för sin egen skull eller Bara en naturfotograf)

3820 (4)

Annonser