Inspiration, trots allt…

3667 (1)

Tre bilder av livet, tre bilder som visar vad livet handlar om. Om ett landskap utan tydliga konturer, där fantasin är på väg att skapa något eller att en bristande fantasi får det att tyna bort. Om några höstlöv, där pessimisten ser hur de gradvis förmultnar – och optimisten ser skapandet av viktig mylla som grogrund för vårens blåsippor. Om några bruna grässtrån som vajar i vinden, för att sedan ryckas bort. Eller att rötterna blir starkare för att klara hårdare vindar…

Ute är det mörkt och helmulet. Det är januari och mitt i vintern. Det är för milt för snö och is, men för kallt för att trivas. Det är inte ens vindstilla…

Inget gnistrande julkortslandskap. Men heller inga färggranna blomsterängar, ingen vacker fågelsång.

Det känns ensamt i skogen. Naturen kan inte erbjuda några nödvändiga högtidsstunder; inget ljus, inga motiv – inget intressant att få uppleva…

Det känns som det blir en lång väntan. Väntan på livet; på våren med alla blommorna och den intensiva fågelsången. Kanske blir det heller ingen riktig vinter, innan vintern är över…

3668 (2)

Är livet enbart till för att infria våra förväntningar? Våra drömmar? Lever vi enbart under högtidsstunderna; när bankkontot är fullt, när en ny bil står parkerad framför huset, när man är frisk och glad, när radion spelar favoritlåten, når de första blåsipporna lyser i lunden, när koltrasten sjunger som finast – eller när den stora älgtjuren stannar så fint i motljuset i morgondimman och ger mängder av spännande bilder.

Allt däremellan, allt detta andra; är det enbart en transportsträcka? Där vi tvingar oss själva att stå ut. Eller kan vi finna styrka i denna längtan; att få drömma och att få fantisera? Högtidsstunderna är nog kanske inte tillräckligt många för att fylla hela livet, eller så behöver vi denna transportsträcka för att bättre kunna njuta av högtidsstunderna. Eller är det kanske så att det just är denna ”transportsträcka” som är själva livet?

Som fotograf försöker jag bli allt bättre på att njuta av ”transportsträckan”. Jag gör bilder som medvetet är konturlösa – och jag letar efter motiven som ger mig dessa bilder. Jag verkligen letar efter bruna höstlöv och bruna grässtrån. Jag väntar också otåligt på mulna och blåsiga vinterdagar, jag kan längta efter sådant som de andra blundar för.

Därför blir mina högtidsstunder allt fler! Därför fotograferar jag nästan varje dag. Därför är jag hela tiden inspirerad. Trots allt! För att jag fotograferar själva livet.

(Bild 1 – Landskap, 2014)
(Bild 2 – Löv, 2014)
(Bild 3 – Gräs, 2014)

3669 (3)

Annonser