Bilden är verkligheten…

3573 (1)

Den fotografiska bilden är inget annat än en illusion, men skapar också en bild av verkligheten. Till den del av verkligheten vi för tillfället inte kan se från just där vi står. Nuet, just precis exakt det vi upplever just nu – det är enbart en liten del av verkligheten. Illusionerna, de styrda eller skapade fotografiska avbildningarna, minnesbilderna – de är också viktiga delar av vår världsbild. Till det som vi upplever som hela vår verklighet.

Jag sitter just nu i min fåtölj här i vardagsrummet, tittar på skärmen i laptopen när jag skriver dessa ord, vrider huvudet mot vänster och tittar ut mot det brinnande morgonljuset, jag ser en skata flyga förbi, från köket hör jag en rinnande kran, det susar i fläkten, himmelsljuset speglas i den svarta teveskärmen. Jag börjar titta på bilder i arkivet för att hitta några som skulle kunna passa för att illustrera denna artikel. Tittar på några gräsbilder från Fläckberg, hittar några bilder på ekorre från Järvsö, en bråkande fiskmås och silvertärna från Skärså, en skogsbild med massa ögon från Skatberget och några hastighetsskyltar i skymningsljus från Klapern. Samtliga bilder är från Hälsingland. Tack vare bilderna blir mina upplevelser för åtta år sedan till en del av min verklighet även just nu. Bilder från en annan tid och en annan plats. Bilder som återskapar minnen, men där bildstilen även påverkar vilken typ av minnen jag hämtar fram. Mina minnen eller minnesbilder är helt styrda av det jag kommer ihåg, det jag valt ut att fotografera eller hur jag valt att göra bilderna. Men trots att de är synnerligen subjektiva blir de till delar av min objektiva verklighetsbild – just nu!

3574 (2)

Plockar upp dagstidningen från bordet. Ser några porträttbilder på olika kvinnliga mördare, ser en bild på Thomas Bodström och Alice Babs, på kronprinsessan och på Zlatan. Jag har aldrig träffat några av dessa människor i verkligheten – men de har blivit en del av min verklighet. Genom bilder och på tv. Jag skulle känna igen Zlatan om vi träffades på stan eller om jag hörde honom prata på håll. Jag skulle nästan uppleva det som att träffa en gammal bekant, fast det skulle vara första gången…

Men även om Zlatan finns som en del av min verklighetsbild, så vet jag inte om den Zlatan som finns i min verklighet är den verklige Zlatan – för honom själv och hans närmsta vänner och familj. Zlatan i sin verklighet är nog en annan än den Zlatan som finns i min verklighet! I min verklighet är han ju hela tiden förmedlad via andra, än direkt från honom själv. Av journalister, fotografer, intervjuer i särskilda situationer och med styrda frågor – kanske i efterhand även regisserade på ett särskilt sätt. Jag är fullkomligt helt säker på att om jag nu skulle träffa Zlatan i verkligheten, så skulle jag få en helt annan bild av honom än den Zlatan som hittills funnits i min verklighet. Även om jag skulle träffa hans bästa kompis och fråga om Zlatan, skulle jag få en annan bild än om jag träffade Zlatan själv. Ungefär som om man antingen lär känna sin granne över fikakoppen med grannen, eller om jag lyssnar på skvaller om grannen från en annan granne…

3575 (3)

Jag har en rätt tydlig bild av vem jag är, i min verklighet. Men jag är samtidigt övertygad om att jag är en helt annan Terje i andras verkligheter. De som ogillar mig, har en annan verklig Terje än de som gillar mig. För några är jag verklig enbart genom mina bilder eller mina texter; antingen i en bok eller en tidning, eller här på bloggen. För andra har jag enbart varit verklig som kursledare eller föreläsare. Det finns människor som sett tusentals av mina bilder, har alla mina böcker och läst mängder av artiklar, varit på ett flertal fotokurser och föreläsningar, kanske även träffat mig över en kaffekopp – men i deras verklighet är jag iallafall en helt annan än den Terje jag själv ser i min verklighet. Hur jag upplevs av andra, så upplever jag nog inte mig själv i de samma situationerna. Dessutom kan allt tolkas helt olika.

Sedan minns vi ju också helt olika. Där jag kan minnas en solnedgång som vacker och romantisk, där kanske andra minns den som kall och blåsig… Och bilden jag gjorde kanske symboliserade ensamhet eller dramatik; alltså ännu en helt annan verklighet. Men den fotografiska bilden jag gjorde finns kvar och förevigade ”ensamheten” eller ”dramatiken”. För andra som upplevde samma solnedgång så stämmer mina bilder inte med deras verklighet, eller de minnen de själv har från just den solnedgången. Men för andra som enbart får uppleva solnedgången genom bilderna jag gjorde – så blir det en solnedgång man förknippar med ensamhet eller dramatik. Och mina bilder kanske efteråt påverkar hur andra ser på solnedgångarna i deras verklighet…

Jag glömmer aldrig en härlig kommentar jag fick från min dotter Linnea när hon var liten, kanske runt 2-3 år. Min farmor hemma i Bergen brukade komma och hälsa på oss i Ängelholm under somrarna. Vid ett tillfälle frågade jag Linnea om hon visste var min farmor bodde, och hon svarade: Hon bor på tåget… Och i Linneas verklighet var det ju givetvis helt rätt!

3576 (4)

Den verklighet jag skapar hos er genom dessa fem bilder från Fläckberg, Järvsö, Skärså, Skatberget och Klapern – kommer inte alls vara någon bra förlaga för er om ni nu verkligen skulle åka till dessa platser i verkligheten. Jag kan garantera att ni kommer bli överraskade. Om ni skulle fascineras av platsen Skatberget genom min bild på ögonen, så är det inte alls säkert att ni skulle bli lika fascinerad om ni nu verkligen åkte dit. Och när ni väl är där så kanske det är både kallt och blåsigt; eller att ni är hungriga och törstiga, eller irriterade för att ni inte tog med extra batterier till kameran…

Om ni fick möjligheten att idag kunna åka tillbaka till det svartvita 1800-talet, där alla hade på finkläderna när de blev fotograferade – tror jag ni skulle få en helt annan verklighetsuppfattning till 1800-talet än vad ni har idag. Om ni skulle åka till Mullsjöskogarna för att få uppleva den naturen jag visat fram i mina bilder genom åren; från Trollsjön, Brängen, Gammelskogen eller Ryfors – tror jag också ni skulle få en helt annan uppfattning än ni har idag.

Den fotografiska bilden är ju som sagt inget annat än en illusion, även om den också skapar en viktig bild av verkligheten. Oavsett hur overklig bilden nu än skulle vara…

(Bild 1 – Gräs, 2005)
(Bild 2 – Granskott, 2005)
(Bild 3 – Bråk, 2005)
(Bild 4 – Ögon, 2005)
(Bild 5 – Skymning, 2005)

3577 (5)

Annonser

4 reaktioner på ”Bilden är verkligheten…

  1. Här är du inne på saker som jag definitivt kan spegla mig i. Funderingar/realiteter som jag har och har haft.
    En liten lekfull sak är: om jag tar av mig glasögonen så ser jag naturen på ett sätt, när jag sätter på mig dem så ser naturen ut på ett annat sätt.
    Vilket av dem är det rätta???
    Det är bla om detta jag jobbar nu på sista tiden, med olika teman. Och då, givetvis, blir bilderna mer åt det konstnärliga hållet än….ja vad då ”än”…vad ÄR verkligt, hur ser andra det jag ser när bara efter någon minut /sekund/ jag själv ser den utvalda fotograferingsvyn helt annorlunda. vad är sant och vad är inte sant.

    Ibland brukar jag fundera på hur det skulle vara att ha någon som inte fotograferade (eller nån som också fotade) med mig när jag går i skogen. Jag går alltid ensam, med en av mina hundar. Det skulle vara fascinerande att ha någon obekant med och så spelar man in hela förloppet, den andra ovetande, för att senare kunna Se vad som hände. Som en fluga på väggen men i skogen när det gäller fotografi och seende.
    När jag hade ”öppen trädgård” i somras så var en av kommentarerna i Galleriet (har ett galleri här på gården där jag har installationer med mina bilder) ((och det här var jäkligt spännande när man kunde höra och se hur de reagerade utan att jag själv syntes..))

    En av kommentarerna över en bild som jag fick ställd direkt till mig var:
    ”Vad är det här för växt?”
    ”Det är en vit löjtnantshjärta.”
    ”Men!!! Den är ju grön!!!”
    ”Ja, men det är bara knoppar ännu.”
    ”Den är ju grön, det kan inte vara en VIT löjtnatnshjärta!”
    ”Jo, det är en vit löjtnantshjärta men det är bara knoppar på blomman ännu de är bäbisar, senare när de utvecklas så blir de riktigt vita.”
    ”Det DÄR är ingen riktigt vit löjtnantshjärta, Jag vet hur vita löjtnantshjärtan ser ut och det DÄR är inget vitt löjtnantshjärta!!”

    Där kunde jag fortsatt att förklara att ljuset och hur jag fotade även hade en del i saken att göra MEN…jag valde att inte göra det.
    Men jag tycker att det är riktigt Spännande att se hur folk som ”vet hur det ska se ut” / de fotar själva och anser sig vara riktigt bra på det.. reagerar inför mina foton.
    Har två rum i galleriet. I det andra rummet visar jag mer avancerade foton..
    Det här året så föll kommentarerna som käglor om att det inte var möjligt att det bara var ”ett foto” Alla sa att det var dubbelexponeringar/photoshop.
    Och jag hade inte tid att vara med och kommentera deras misstag (trodde faktiskt inte att folk var så begränsade över vad man faktiskt kan göra när man har förmågan att se.)
    Men jag har har ”bandat” ; så jag kan sitta och lyssna, kanske gör det nu till jul som en julklapp till mig själv, över att jag faktiskt lyckats göra nåt som många tror är omöjligt! 🙂

    • Tack Wictoria för din fina kommentar! 🙂
      Det är intressanta ord du också skriver, och flera känner jag igen. Det är ju vanligt med dessa misstänksamma kommentarer, som jag fått genom alla år. Särskilt om bilderna frångår den gängse mallen. Och ibland kan det komma ptrpliga kommentarer, särskilt om bilderna visar sig vara något annat än man innan trott.
      För vissa är det världsavgörande att få veta om bilden är en dubbelexponering eller inte, medan andra ytterligheter kräver att inte få veta något alls…
      Hehe, det är intressant att höra och få ta del av människor resonemang kring bilder – det är något av det jag själv tycker är mest intressant under mina egna utställningar. 🙂

  2. en rad fina bilder=) för mig handlar bilden om ögonblickskänslor och en minnesbank över stunder jag haft där ute i naturen. jag återvände för ett tag sedan till mina barndoms skogar och när jag tittar på dessa dyker minnen upp från det förflutna då man som liten grabb gjorde som grabbar gjorde på den tiden byggde kojor, lekte cowboys och indianer. minnen som försvunnit smög upp till ytan och fick en att le över tider som flytt
    peter

    • Tack Peter! 🙂
      Det är intressant detta med att återvända. I maj 2005 var jag tillbaka till skolan där jag gick på högstadiet. Mitt synintryck från den gången har även på något sätt påverkat min bild av skolan när jag tänker på den. Har även varit tillbaka till skogen där vi lekte cowboys och indianer, och överraskades då över hur liten skogen var…

      Just detta är viktigt för mig, det att återvända. Så gör jag till mina smultronställen här i Mullsjöskogarna, jag återvänder ständigt. Och varje gång ser jag på platsen med nya ögon. Jag har ännu inte upplevt samma plats på lika sätt, inte ens vid Ryfors där jag varit minst 200-300 gånger genom åren… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s